mmm

HUMOR

Kom fan inte och säg att detta inte är humor

Festival

En hyllning till festivallivet:

Vi drar iväg på festival, ser där ut över fälten
Det här är livet, så skulle man ha det varje dag
Vi super oss fulla och vinglar sedan runt bland tälten
Någon bjuder på något hemgjort som inte smakar riktigt bra
Jag tar fram bandaren och en bränd skiva med Nazareth
Sedan öppnar jag en ny bärs och tänder en ny cigarett

Vi drar omkring och för ett jävla liv
Ikväll är det fest, ja just ikväll är jag glad
Vi beter oss som drägg men det skiter vi i
Så här skulle man må varenda jävla dag
Jag gör en konstig fylledans och polarn hänger på
Lyssnar på The Pogues och sitter sedan där lika fulla och glada båda två

Man ser några band, skiter i en äcklig bajamaja
Sedan skålar jag och dricker med alla som jag känner
Vi träffar en schyst kille som bjuder på lite brajja
Sedan dricker vi mera tills vi nästan ramlar omkull
och har allsång till Eldkvarns "Fulla för kärlekes skull"

När allt är slut
och man är på väg hemåt med en baksmälla som är svår
Ja, då längtar man redan tillbaka
och ser fram emot nästa år

Brevid dig

Brevid dig
(Johan Rothstein)
Allt du säger, allt du gör
går rakt in i mig
Ord som rispar, som förstör
som knivar ifrån dig

Du har mitt hjärta i dina händer
Mitt öde vilar i din mun
Och du kan få mig att falla handlöst
på en enda sekund

Brevid dig, ja, brevid dig
men aldrig nånting mer
Här finns paradis och himmelen
men en glimt är allt jag ser

Jag skulle kunna älska gränslöst
om du lät mig komma in
Jag skulle älska dig så sanslöst
om du ville vara min

Jag ska gråta mig till sömns ikväll
Jag ska gråta varje dag
För jag måste ta farväl av dig
Det blir aldrig du och jag

Ingenting

Var är de drömmar som jag en gång hade?

Var är alla de som jag en gång gladde?
Ligger på golvet i min lägenhet,
känner att jag inte har nått att tro på
Folk säger att de förstår och att de vet,
men de kommer ändå aldrig att förstå

Ta mig bort härifrån
Jag har ingenting att tro på
för jag är ingen alls
Ta mig bort från min egen värld
för jag är ingen alls

Få tyst på de röster som jag hör,
röster som viskar och förför
Varenda tanke är numera för tung
och jag orkar inte med min verklighet
Jag hade så många drömmar när jag var ung,
nu har har bara ensamhet

Let the bad guys win!

Darh Vader, det går fan nästan inte bli coolare.

Jag har märkt en sak med mig själv som jag tror att jag verkligen inte är ensam om. När jag tittar på filmer så brukar det alltid bli att jag sitter och håller och hejar på "skurken" istället för "hjälten". Säger detta någonting om mig?
Igår låg jag och tittade på den sista Star Wars-filmen. Jag låg mest och störde mig på att Darth Vader och hans stormtrupper inte vann och spöade skiten ur de där små löjligt onödigt gulliga nalledjuren. Där kommer de grymt häftiga stormtrupperna med laserpistoler och får tokspö av ett gäng smånallar som kastar sten och skjuter små pinnar med löjliga bågar.
Fast Darth Vader är ljusår mycket häftigare än sin tönt till son Luke Skywalker. Det är nog därför, skurkarna är oftast mycket hårdare och coolare än hjältefjollorna.

När jag såg Scream-filmerna (gäller alla tre) så slutade det varje gång att jag satt och hejade på den maskerade mördaren med kniv och hoppades att de skulle döda Neve Campbell och blev besviken varje gång. Fast det var nog mest för att jag tyckte att alla tre filmerna var så jävla tråkiga.
För att inte tala om alla dessa Hollywood-rullar som försöker ha med så kallad "girl power" med någon lättklädd jävla bimbobrud i huvudrollen som springer omkring med vapen och skjuter omkring sig (Tomb Raider, Charlies änglar etc etc etc).
Varje gång jag ser sådana filmer så hoppas jag alltid att skurkarna ska få fast dessa hjältinnor och skjuta skallen av dem, men tyvärr blir det sällan så.

Det ligger något i de orden...