Astrid Lindgren, sömnpiller till ny jultradition?

Fick för mig att titta på "Jul med Astrid Lindgren" igår kväll på juldagen. Jag ångrar mig. Fy fan vad tråkigt.

Själva ramberättelsen var mest ett sömnpiller och en påminnelse om att för att få ut något bra ur barnskådespelare så behövs en regissör som kan locka ut det ur barnen vilket uppenbart den regissören inte var kapabel till. Och de animerade bitarna var mest.... skittråkiga. Det enda som inte var genomusel tvar den 3D-animerade kortfilmen "Räven och tomten", men de andra animerade sakerna var bara ett... *snark*. Jag hade hellre sett att de använt juldelen om "Emil i Lönneberga" från den gamla spelfilmen (t ex med fattighjonen) och den gamla kortfilmen om "Kajsa Kavat". Då hade SVT kunnat spela mer på folks nostalgi. Gärna även från de gamla kortfilmerna "Godnatt herr luffare", "Något levande åt lame Kal" och delar av julfirandet från Lasse Hallströms "Bullerbyn", men i så fall bara om de inte använt samma klippare vid redigeringsbordet som klippte bitarna från "Saltkråkan" och "Pippi Långstrump". För de två inslagen var så galet amatörmässigt sönderklippta att ingenting hände. Hade varit vettigare att bara sända den gamla "Astrid Lindgrens jul" istället.

Veckans GAS-sketch: "Inte bara glögg"

My Favourite Time Of Year

God jul

O Holy Night

Julhälsning från Caymanöarna

Veckans GAS-sketch: "Hejsan hoppsan här kommer julen"

The Christmas Song (Merry Christmas To You)

Veckans GAS-sketch: "Farbror Stig är NK-tomte nu"

Merry Christmas

Veckans GAS-sketch: "Stålmannens jul"

Winter Wonder

Adolphson & Falk - Mer jul (Officiell Musikvideo)

Veckans GAS-sketch: "Våra kalla själar"

Veckans GAS-sketch: "Dansbandsfabriken"

Veckans GAS-sketch: "Countrykillen"

Bad Craziness

Veckans GAS-sketch: "Novemberkåsan"

9 Crimes

Fire

Veckans GAS-sketch: "Proletären Olle Andersson"

Last Caress

See You In Hell

Dead Man's Party

Veckans GAS-sketch: "Anslagstavlan"

Ett filmtips i höstmörkret

Ett filmtips här i höstmörkret: "Labyrinth", en lite bortglömd goding från 80-talet. Dockor från gänget bakom Mupparna, bra musik och David Bowie... Vad mer kan man begära!

Werewolves Of London

Veckans GAS-sketch: "Kung av ett sobert kaos"

It's Midnight

My Love For Evermore

Veckans GAS-sketch: "Det görs alldeles för mycket musik"

och här är en låt till, fy fan!

Over The Falls

Something 4 the Weekend

Primal Call

Cold Feelings

Veckans GAS-sketch: "Konferens med tankesmedjan Dimbo"

Digital Times

Oliver's Army

Veckans GAS-sketch: "Bilstereon"

Veckans GAS-sketch: "Visst faller regn"

Music Is Worth Living For

Veckans GAS-sketch: "På vinden, ett program för seglare"

Heartbroke and Busted

Veckans GAS-sketch: "Hos Doktorn"

Mean Street

Parklife

We Walk The Line

Veckans GAS-sketch: "Sörens sång"

Veckans GAS-sketch: "Debatt angående monarki eller republik"

No More Tears

Veckans GAS-sketch: "Livet i Åmål för hundra år sedan"

Veckans GAS-sketch: "Du är dum"

Wicked Game

Veckans GAS-sketch: "Sven Uslings Trio i Nygammalt, del 2"

Veckans GAS-sketch: "Sven Uslings Trio, Nygammalt, del 1"

Veckans GAS-sketch: "Paus i pandemin med Per och Kerstin"

Think of Tomorrow

Veckans GAS-sketch: "Gött å leva"

Good Morning Herr Horst

Veckans GAS-sketch: "Ja ä raggare ja å ja har de så bra"

Southbound Pachyderm

Veckans GAS-sketch: "Gubbutställning"

Långsamt

Veckans GAS-sketch: "Utombordaren"

När mångfald istället tar bort det unika

 När jag var nio år kom en film som på svenska kallades "Mästarna".

Filmens originaltitel är "The Mighty Ducks", men av någon anledning fick Disney för sig att byta namn till "Champions" för den europeiska marknaden.
Filmen handlar om en karriärslysten och känslokall advokat, spelad av Emilio Estevez, som gör allt för att vinna, oavsett hur oetiskt. Han var en väldigt lovande ishockeyspelare som barn men slutade efter att ha missat den avgörande straffen i en final (och efter att hans pappa dog).
En dag åker advokaten dit för grov rattfylla och istället för fängelse drar hans chef på advokatbyrån i några trådar vilket gör att advokaten istället döms till samhällstjänst och tvingas vara tränare för det sämsta ishockeylaget i den lokala knatteligan. Laget tillhör ligans fattigaste distrikt och har varken duglig ishockeyutrustning och kan knappt stå på skridskorna. Till början är advokaten väldigt motsträvig men med tiden minns han varför han älskade sporten.
Ja ni kan ju bra gissa vilka som vinner.

Den här filmen gjorde att det kom flera liknande sportfilmer med barn ungdomar som först är totalt värdelösa men sedan blir bäst. De flesta av dem oftast dåliga och väldigt förutsägbara.

Som barn var jag ett stort fan av "Mighty Ducks"-filmerna med Emilio Estevez. Den fick två uppföljare och jag tycker fortfarande att den första har sin charm (sen blir de sämre och sämre). Men det är absolut inget mästerverk.

Disney har gjort en tv-serie, "The Mighty Ducks; Gamechangers" för sin streamingtjänst Disneyplus som är ett försök till uppföljare på den gamla 90-talsfilmerna. De giriga asen verkar sedan länge ha fått slut på nya idéer och försösker istället suga ut alla gamla franchises till sista bloddroppen genom att istället  göra uppföljare, remakes, reboots, prequels, midquels och fan och hans moster.

Jag lovar, skiten var redan där ;)

Jag var dum nog och såg denna, mest på grund av att Emilio Esteves var med. Men blev besviken på att han inte ens har huvudrollen längre och inte ens var med i andra säsongen.

Är det bra? Nej, i helvete heller! Det enda som den här serien och de gamla filmerna har gemensamt är att människorna bakom skiten väldigt tydligt inte kan ett jävla skit om ishockey överhuvudtaget. Flying V och knuckle puck fungerar inte i den verkliga världen. Och lag blandar inte heller  tjejer och killar i samma lag (väldigt ovanligt i verkligheten).

Och det sista är något som verkligen irriterade mig genom hela serien. För i de gamla filmerna bestod motståndarlagen alltid av enbart vita killar som spelare, medan Ducks var det enda laget med "mångfald" eftersom de hade spelare som var tjejer i laget plus att det var det enda laget som hade spelare av olika etniciteter. För, inse faktum. Ishockey är vanligtvis en väldigt vit sport. Och eftersom det är en väldigt fysisk sport med tacklingar (här Sverige får inte knattespelare göra kroppstacklingar, men det är tillåtet i USA och Kanada) vilket gör att det är väldigt väldigt sällan man har tjejer på pojklag när de har börjat komma in i puberteten. För ingen vill se en 14/15-årig tjej på 160 cm/50 kg bli krossad mot sargen av en 14/15-årig pojke på över 180cm som väger minst 30 kg mer.

Men i denna nya (och nu även nedlagda) tv-serien har Disney, som så många andra, blivit galna i sin kåthet på att det måste finnas "mångfald" och "inkludering" precis överallt, även där det inte passar. 
Varje enskilt ishockeylag under båda säsongerna har spelare där närmare hälften är tjejer och alla lag har även spelare av olika etniciteter och hudfärger. Även när de i serien möter det kanadensiska all-star juniorlaget, ha även det laget spelare av båda könen och alla etniciteter. 

"Men vad är det med det då?", "Är du rasist?" "Hatar du flickor?!", kanske några undrar.

Problemet med detta är att Disney i sin iver att visa mångfald och inkludering tar bort det som var så unikt just med laget The Ducks i de gamla filmerna. De är inte unika längre. Jag antar att alla är unika, även antagonisterna är inkluderande och unika nu för tiden.

Och resultatet, en tröttsam urusel tv-serie om en sport vars författare inte vet något om och endimensionella symboliska token-karaktärer i en Disney-röra som nu har stängts av på grund av bristande allmänintresse.

Jag spikar heller fast pungen i  golvet med en med en spikpistol än att se den här skiten en gång till.

The End

Veckans GAS-sketch: "Lärkungar"

Jan Rippe skrev manuset till denna sketch som en parodi på filmen "Sound of Music" utan att ha sett den, utan istället gissade hur den var,

Ball and Chain

Veckans GAS-sketch: "Konfirmationspresenten"

OCHRASY

Veckans GAS-sketch: "Klotnytt"

Veckans GAS-sketch: "I hattaffären"

Don't Tell Me

Veckans GAS-sketch: "Skivspaghettin"

Celebrate

Veckans GAS-sketch: "Nutidsskräck"

Shake Hands With Beef

Veckans GAS-sketch: "Den generade kunden"

Hem

Mr Moon

Tillbakablick på en riktig skitfilm som kom för 22 år sedan

År 2001 var jag 18 år och då kom en film som hetter "Rock Star" med Mark Wahlberg i huvudrollen. Det påstods att den var baserad på sångaren Tim "Ripper" Owens som tog över som sångare i Judas Priest efter Rob Halford på 90-talet. Som hårdrockare hade jag verkligen sett fram emot den här filmen, även om jag hade lite tvivel på om den skulle vara särskilt bra.

Efter att ha sett den då kunde jag direkt konstatera att det var en skitfilm och att den inte hade gjorts för hårdrockare och fans av metal. Och min uppfattning om den har inte ändrats under de senaste 22 åren.

Den här filmen hade potential att bli bra. Det började med en lite intressant idé: Småstadskille dyrkar känt band och får sedan chansen att uppträda inför tusenstals andra fans som medlem i bandet han dyrkar.
Men filmskaparna förstörde det. Hela idén hanterades dåligt med en urbota korkat manus som verkar ha skrivits av någon som själv aldrig har varit på en rockkonsert och som ägnat fem minuter åt att föreställa sig hur det skulle vara att vara med hårdrocksband 1985. Så resultatet är en dum tråkig film full med lite dumt lamt sex, drog och rock & roll klichéer.

Och sedan har även filmen ett annat problem: Mark Wahlberg och och Jennifer Aniston var för gamla för sina roller. Det vi får se är en man i 30-åren bor fortfarande hos sina föräldrar och är besatt av ett glam metalband med det mest dumma bandnamn som någonsin gjorts och vars stora idol är en rockstjärna med det mest dumma artistnamn (Bobby Beers).
Användningen av några riktiga kända hårdrocksmusiker som bandmedlemmar var intressant, men de flesta av musikerna var bara dåliga skådespelare. Skådespelaren Dominic West som en otrevlig och arrogant gitarrist är det bästa med den här filmen.

Historien har dessutom sanslöst många luckor i sitt manus. Ett fanatisk fan som vet allt om sitt favoritband, sjunger i ett tributeband och har ägnat hela sitt liv åt att tillbe och imitera detta band. Men när han får sjunga för bandet som han har varit besatt hela sitt liv (och kan allt om), så blir han plötsligt chockad och besviken över det faktum att han inte får skriva alla deras låtar och byta bandets gimmick ("Va, vill ni inte att jag ska rappa istället för att sjunga?"). Plötsligt vet han inte ens att det alltid har varit gitarristen och trummisen som alltid har skrivit bandets alla låta. Eh, VAD?
Och låt oss prata om Mark Wahlbergs rollkaraktär Chris "Izzy" Cole. Han är en idiot som behandlar sina vänner som skit, behandlar sin stöttande flickvän som skit, får raseriutbrott, spöar upp sina kompisar och sin brorsa, bryr sig bara om sig själv och skiter i alla andra. Han är en idiot från början och han är en idiot till slutet. Varför borde vi bry oss om den här personen?

Jag har själv alltid varit en regelbunden besökare på spelningar och musikfestivaler. Jag kommer ihåg när jag gick på konserter och festivaler runt 2001-2003 efter att den här filmen hade kommit ut och stötte på tonårsflickor (såklart även en del tonårsgossar) som hade sett den här filmen, köpte bandtröjor med Guns N Roses, Mötley Crüe, Rolling Stones-läpparna etc, fönade upp håret och köpte hela konceptet att de själva var coola rockers. Att de sedan knappt hade hört musiken av de band de påstod sig dyrka var inte så noga för dem.
Jag kommer aldrig att glömma när jag var på Sweden Rock Festival 2002 och stod mitt i publiken när bandet Gamma Ray stod på scenen och då fick bevittna hur några tonårsflickor av exakt den typen klagade högt att det var trångt i publiken och att människor inte bara snällt gick åt sidan så att de utan trängsel kunde stå längst fram vid festival-scenen. De hade nämligen inte förstått att de i filmer sprider ut folk mer glest när de måste filma publiken under konserter (av många anledningar). Två av tjejerna klagade till och med utbrast besvikna "så här var det ju aldrig i Rock Star med Mark Wahlberg" innan de arga gick därifrån.

Filmen är tänkt att förhärliga en musikstil men den snarare vänder den sig ifrån den och sticker den i ryggen i slutet.
Det enda skälet till att någon skulle sitta igenom den här filmen är för att hen har en crush på Mark Wahlberg och vill se denna skådespelare i bar överkropp klädd i ful peruk.

Over and out

Veckans GAS-sketch: "Idyll"

Veckans GAS-sketch: "Kolla å kolla"

Veckans GAS-sketch: "Dalsland"

Veckans GAS-sketch: "Dop med virrig präst"

When The Angels Sing

Veckans GAS-sketch: "I afton inställt"

Veckans GAS-sketch: "Karl-Åke spelar boule"

Veckans GAS-sketch: "Dagens Horoskop"

Från en hyllningsfest till Cornelis 1988

Let Me Down Easy

Veckans GAS-sketch: "Gummi"

The Wildfire (If It Was True)

Bad Luck

Veckans GAS-sketch: "Hipsters"

Black Saturday

Long Long Way

Veckans GAS-sketch: "Truck-driving song"

Feels Like I'm Dying

Veckans GAS-sketch: "Biljakt med Gunnar Volt"

Veckans GAS-sketch: "Bremer"

The Boys Are Back

Veckans GAS-sketch: Kulturens Ok"

Anders Eriksson läser dikten "Kulturens Ok" på Göta Kanal 1988

Veckans GAS-sketch:"The Lily Sugar Show"

Veckans GAS-sketch: " I orkestern"

Från TV-programmet "Glädjehuset". 

Programmet sändes 30 november 1984

Så kan det gå, puckon!

Förr nominerades bästa manliga och bästa kvinnliga artist, men det ansågs sexistiskt och icke politiskt korrekt så de tog bort dessa två kategorierna och gjorde dem till ett enda könsneutralt pris.

Så först gör de skiten könsneutralt och vad händer sen?
Könskvotering? 😆

"How are Brit nominees chosen?
The winners and nominees are determined by the Brit Awards voting academy with over 1,000 members, which comprise record labels, publishers, managers, agents, media, and previous winners and nominees."

Över 1000 tidigare vinnare är med och tar fram nominerande. I gruppen tidigare vinnare så finns kvinnor och män. Det är liksom INTE bara män som har valt ut de som är nominerande, utan även könsförrädare till kvinnor. Om idioters påstående att "Män väljer män" stämmer. så kan det inte finnas tidigare vinnare som är kvinnor.
Men det är märkligt att dessa idioter tycker det är fel att män väljer män. Men uppenbarligen inte skriver och klagar när kvinnor väljer kvinnor. Man kan bara undra varför. Dubbelmoral.
Men de som gnäller och upprörs får gärna lista fem kvinnliga brittiska artister som släppt musik 2022 de tycker förtjänar priset mer än de som är på listan... 

Det är bisarrt. För något år sedan kritiserade Queen-gitarristen Brian May beslutet om att byta dessa två priser mot ett könsneutralt och sade att han tyckte det var ogenomtänkt. För det anklagades May för att vara emot mångfald och blev tvingad att gå ut och be om ursäkt.

Varje år när dessa priser domineras av kvinnliga artister slår sig en massa självrättfärdiga pajaser för bröstet och jublar om "girlpower" och "girls rules" etc. Men när det är tvärtom grinar samma pajaser och skriker om "patriarkat", "gubbvälde", "korvfest", krav på kvotering etcetera.

Det är lite samma sorts fenomen som när det kommer till program som t ex Idol . Varje säsong när det är mest killar som åker ut först och mest kvinnor som klarar sig vidare brukar det skrivas om "girlpower" och att tjejerna dominerar för att de är så överlägsna, men om könsrollerna någon säsong är omvända så skrivs det istället om killar som tar för mycket plats och tjejer som diskrimineras.

Men alltid kul när puckon gräver gropar åt sig själva och sedan gråter när de själva ramlar i dessa.

Veckans GAS-sketch: "Bragdmamma"

Från Hyllningsfest till Cornelis 1988

Reptiles (We Woke Up)

One Last Fire

I Was Wrong

Veckans GAS-sketch: "Sista Året Med Lillebror"

Radiorevy av Galenskaparna och After Shave som sändes på Radio Trestad Nyårsafton 1983.