Powered By Blogger

onsdag 24 april 2019

Fuck Disney



Det känns som om producenterna i Hollywood och Disney skulle göra vad som helst för pengar, till och med bada i bajset ur en omkullvält bajamaja.
Av alla dessa remakes Disney har gjort så har ingen enligt mig varit bra utan bara horribelt dåliga. Om man t ex ska göra en musikalfilm som "Skönheten och odjuret" så kan man ju i alla fall ta någon till huvudrollen som kan sjunga (så de inte behöver försöka dölja alla falska toner med autotune så som de gjorde med Emma Watson).
Tim Burton har ju gjort "Dumbo" nu, men även den känns som något jag skarpt kommer ogilla (Räcker det inte med att den karln redan har förstört både "Kalle och chokladfabriken" och "Alice i Underlandet).
Den nya "Lejonkungen" och "Alladin" känns också totalt ointressant. Ser ingen tjusning att göra exakt samma film två gånger.
Det jag gillar med de äldre Disney-filmerna är att de då verkligen försökte göra någpt eget av de historierna, hur t ex Shakespeares "Hamlet" förflyttades till en lejonflock.

Dessutom så var karaktärerna i de gamla klassiskt animerade mycket per personliga och karismatiska än deras motparter i remakesdyngan. Kolla t ex på "Sköheten och odjuret" där alla alla "möbler och saker" (som t ex Miss Potts och Lumiere) i slottet var hur mycket personlighet som helst. Men i de nya är all personlighet borta och de visar inte ett skit av hur de känner/tänker då de inte längre hade några ansiktsuttryck alls.
Lika om man kollar trailern till den nya "Lejonkungen" och jämför med den gamla animerade filmen. I den animerade hade de alla ansiktsuttryck och det behövdes oftast inte ens nåon dialog för att visa hur de kännde/tänkte vilket de inte gör alls i den nyas trailer.

Dessa remakes och att göra exakt samma film igen är inget annat än ett sinnesjukt slött cashgrab där de gör en karbonkopia på originalet.






lördag 20 april 2019

Hur fan kan nån som shoppar för 150k/månad öppna käften om detta?!


Notre Dame är en världshistorisk byggnad som är 900 år gammal, Kanske den mest kända katedralen i hela världen. Frankrikes President Emmanuel Macron uttalade sig bara några timmar efter branden och lovade dyrt och heligt att Notre-Dame ska återuppbyggas.

Det resulterade i att flera miljarder donerades av några av Frankrikes rikaste familjer. François-Henri Pinault har lovat en miljard svenska kronor till återuppbyggnaden av katedralen, och familjen bakom lyxmodehuset Louis Vuitton donerar det dubbla.
Jag ser det som positivt att människor skänker pengar, så att den åter kan byggas upp utan att kosta alltför mycket för Frankrikes skattebetalare (vilket är alternativet).


En som istället ogillade detta var artisten Zara Larsson som direkt kritiserade de som donerat pengar till återuppbyggandet och kritiserar de för att inte donera pengarna till annat istället (rent dricksvatten).
Till saken hör dock att Zara Larsson själv är snuskigt rik, även om hon förmodligen inte är miljardär så har hon åtskilliga miljoner på sina bankkonton.

Jag kan inte låta bli att undra över hur mycket av sina egna pengar som hon skänker?
Samma Zara skröt ju för inte så länge sedan om att hon shoppar för 150.000 i månaden. Och om man bränner 150.000 i månaden på shopping, så bör man nog hålla käften om vad andra gör med sina pengar.  Skit i att shoppa i 10 månader och gör en insats själv istället för att klaga på andra.

Låter som samma sorts hyckleri som när denna artist gick ut och uppmanade folk att skita i att köpa julklappar till familjen för att istället skänka pengarna till välgörenhet och sedan även sade att det var exakt vad hon själv skulle göra.
Men bara några dagar senare skrev hon på twitter 
"Aaaaaaaaalltid jag som ba ”nu ska jag köpa julklappar till familjen” men sen slutar det med att jag bara köper till mig själv".
 Sedan drog hon på lyxsemester till Jamaica och var totalt oförstående när hon då ansågs hyckla då hon enligt själv faktiskt hade köpt sin semesterresa själv som en julklappt till sig själv.

RIDÅ!

Zara kan börja med att skänka en rejäl slant av sina tillgångar till rent dricksvatten projektet som hon hon verkar brinna för. 10000 likasinnade kändisar som hon skulle  kunna utmana även enstaka miljardärer i präktig ego-boosting.

Var och en ger nog det den känner den kan avvara till det man tycker är värt att lägga sina pengar på. Men det jag försöker förstå är att en del människor som uppenbart lever i lyx och överflöd känner sig behöva ännu mera för att känna sig lyckliga, men samtidigt har behovet att tala om att andra borde ge mera.
Jag försöker lyssna och förstå, men jag kommer förmodligen aldrig att begripa hur de tänker och därför har jag insett att jag får nöja mig att jag förstår mig inte på denna girighet och hyckleri.

Jag kommer aldrig känna någon respekt för personer som bara kräver atta andra personer ska göra saker, men inte de själva (detta oavsett om det gäller donera pengar till välgörenhet, kämpa för miljön etc). Att kräva att andra ska göra en massa saker och skänka en massa pengar, men inte en själv (trots att man själv också är rik) är inget annat än hyckleri.

tisdag 16 april 2019

Varför får jag inte lika hög lön som Messi när jag spelar plockepinn?

De senaste veckorna har jag knappt kunnat gå ut på facebook utan att läsa en massa uppmaningar om att ALLA måste stödja svensk damfotboll och då speciellt svenska damfotbollslandslaget.
Jag har till och med fått mail av folk som jag inte ens känner, som har försökt uppmana mig att titta på en viss landskamp som ganska nyligen gick i Friends Arena.  När jag skrev "Nej tack, jag tycker inte om fotboll."som ett svarsmail till en främmande kvinna (som hade skickat ett mail till mig) anklagade hon mig argt för att vara kvinnohatare.

Nej. Jag har inga som helst planer på att titta på fotboll, vare sig framför teven eller på plats på en läktare. Men jag kommer inte att låta bli att titta på grund utav sexism eller skev kvinnosyn, utan helt enkelt för att jag inte tycker om fotboll, varken herrfotboll eller damfotboll.
Jag skulle aldrig någonsin drömma om att betala för att se vuxet folk klädda i kortbyxor och knästrumpor springa efter en boll oavsett kön.



Nåja. Det blev rekordpublik för damerna i Friends Arena, och det är ju så klart kul för dem. Men med tanke på att de mer eller mindre gav bort biljetterna gratis (man kunde köpa biljett för en femtiolapp) så är det väl inte så konstigt att de fick publik i en landskamp. Men det är ju då samtidigt heller inte så konstigt att den landskampen blev en förlustaffär för Svenska fotbollsförbundet.

Många som skriker om att alla måste titta när damerna spelar landskamp skiter dock totalt i damfotboll när det kommer till matcher som inte är landskamper. Samma personer muttrar då även om de stora löneskillnaden inom fotbollen och om hur orättvist det är.
Men med tanke på prisskillnaden (de ger ju mer eller mindre bort damernas biljetter för att folk ska komma) så är det ju inte ett dugg konstigt att herrarna tjänar så mycket mer inom fotbollen i Sverige. Det vore intressant att se om en damlandskamp skulle få samma uppslutning om biljetterna kostade lika mycket som biljetterna till herrarnas matcher.

Här kommer lite siffror som visar varför de inom damfotboll tjänar så mycket mindre än herrarna:
Allsvenskan hade 2018 alla matcher 2.021.789 betalande åskådare – över två miljoner åskådare för fjärde året i följd (men en minskning från 2017 då de hade 2.180.952 betalalande åskådare)

Superettan hade 2018 alla matcher totalt 546.603 betalande åskådare, en ökning från 2017 då de "bara" hade 497 848 betalande åskådare. Fast de har haft bättre siffror, 2013 hade de t ex 709.712.

Damallsvenskan hittar jag inte statistiken på för 2018, men vet att den t ex 2013 (samma år som superettan hade 709.712 åskådare) hade 97.860 betalande åskådare. År 2017 hade de 106.791, men vad jag vet så har det minskat sedan dess.
Både AIKs herrar och Hammarbys herrar drar lätt mellan 20.000-25.000 betalande åskådare på varje hemmamatch, medan de flesta lag i damallsvenskan har svårt att ens få 1000 pers till sina (I damallsvenskan är det kanske tre lag som lyckas få över 1000 pers per match; Piteå, Hammarby och Eskilstuna).
De flesta damlag i fotboll når därför inte upp i samma ekonomiska klass som herrarna utan lever istället på pengar som herrarna tjänar in.  AIK som vann allsvenska publikligan 2013 med 283.497 betalande åskådare hade alltså nästan 3 gånger mer publik själva på sina matcher än vad hela damallsvenskan hade det året.
Lägg till det till den jättestora skillnaden i vad biljetterna kostar i Damallsvenskan och i herrarnas Allsvenskan.


Problemet med hela debatten om löneskillnader inom den sport är att man stirrar sig så blind på jämlikhetskortet att man inte inser att det inte är genus det handlar om egentligen.
Damfotbollsspelarna tjänar inte mindre för att de är kvinnor eller för att de på något sätt skulle vara sämre, utan för att verkar i en mindre inkomstbringande verksamhet.
Svårare än så är det inte.

Och innan folk börjar skrika om t ex skattepengar kan det vara värt att komma ihåg att Damallsvenskan får mer statligt/kommunalt bidrag än Allsvenskan. Detta på grund av att damallsvenskan som serie går miljoner back varje säsong då de inte har samma publikantal.

Men alla ni som vill stödja damtfotboll borde börja gå på matcherna, köpa merchandise etc. Men folk verkar bara vilja se dem när det är landskamp (där de mer eller mindre ger bort biljetterna).
Jag hoppas innerligt att alla ni som upprörs inte bara är sådana som snackar teorier och anser att andra ska göra saker (men inte ni själva), utan att ni även i praktiken kommer sitta på läktarna så att pengarna rullar in för damerna.
Men så länge inte flera är intresserade av att ägna en kväll åt att gå ut och se damfotboll, oavsett hur mycket de är för eller emot jämställdhet, så kommer det inte ske.

Over and out!