Du är saknad

Jag är chockad. 27 år är en allt för ung ålder för att gå bort.

Jag kommer alltid minnas dig som den roliga, smarta och lite finurlige killen som jag tillbringade min barndoms somrar med. Killen som tillsammans med mig vägrade gå in i kyrkan (när vi skulle få barnens bibel som små) om vi inte fick sitta brevid varandra (vilket fick våra oroliga föräldrar att hålla fast oss hårt i bänkraderna för att vi inte skulle smita iväg för att istället hitta på något sattyg).
Killen som jag tillsammans med i lågstadiet tillverkade nitlotter som vi sedan gick och sålde på byn (för pengarna vi fick köpte vi godis minns jag).
Tack för alla sattyg vi hittade på tillsammans som små.
Tack för alla gapskratt.
Tack för att jag fick vara din vän.

Jag saknar dig.