Love Hurts

Folk säger att meningen med livet är kärleken. Men om kärleken bara gör ont och gör en deprimerad, är då meningen med livet att ha ont och vara deprimerad?
Samtidigt som alla polare med "hjärtevänner" kör upp sin kärlek rakt i ansiktet på en och vill att man ska glädjas med dem och babblar om att kärleken är så jävla underbar.

Visst. Skitkul att de har någon, men det hjälper för fan inte mig på något jävla sätt! Det är inte särskilt lätt att glädjas över sådant när man själv ingenting har och kärleken endast gör en deprimerad och påminner en om vad man aldrig kommer få. De kan ju babbla om hur underbar kärleken är, men för oss ensamma är den varken särskilt mysig eller underbar utan gör oss mest deprimerade då vetskapen om skiten gör en medveten om att vad man än gör så spelar det ingen roll (man förlorar oavsett).

Jag har gett upp.



Kärleken är tydligen inte till för alla, det är bara att inse den sanningen.

Kärlek är tydligen inte till för oss alla.

Vissa får ingenting medan andra får det i överflöd.

Kärlek är som en spya ibland,

som sitter fast i halsen och kväver dig tills du är död.

Känner mig ensam, länge sedan jag fick vara nära nån.

Jag är en sån tjejer bara vill vara vän med, jag är en sån.

Nätterna blir bara mörkare och mer och mer kalla,

men kärlek är tydligen inte till för alla.

Slut på skiten

Våldta mig mentalt,
ni kan göra det helt legalt

Jag vet att jag inte är nån drömprins
i något jävla sagoslott

Jag har fått nog av skiten

och snart får jag fan ett nervsammanbrott

Jag har slutat hoppas,

det spelar ju ändå ingen roll

Känner för att supa mig dyngrak

och sedan förlora all kontroll

Jag har slutat fråga,

för jag får ju ändå inga svar

Alla vännerna försvinner,

medan jag är lämnad ensam kvar

Vad kan man säga, livet suger

Jag gör ett misslyckat försök till att le

Allting har blivit fel

Jag är blind och du kan inte se

Men jag har slutat gråta

För det hjälper ju ändå inte ett skit

Jag tänder en cigarett och tar ett djupt bloss

Om det här är vad livet erbjuder har jag åkt på en nit

I-landsmisär

Krogen har stängt, jag sitter på nattbussen på väg hem
Bussen är full med folk som skriker, sova får jag göra sen
Det är knuff och trängsel och människor som spyr
Någon skryter om ett ligg som han dumpade och övergav
Jag vill bara bort, att sitta här är som tortyr
Är inte långt kvar nu, vid nästa hållplats går jag av

Snart hemma nu, kliver av och tänder en cigarett
Tar ett bloss och använder sen ett dike som toalett
Sätter mig på en bänk, jag känner mig som ett jävla fån
Jag är trött på allt och livet känns ändå bara skit
Kan någon ta mig härifrån? Kan någon ta mig härifrån?

Kan någon hjälpa mig att fly iväg, så att jag slipper vara här?
Snälla ta mig bort, långt härifrån. Bort från min i-landsmisär