Jag kunde verkligen inte förstå alla andras överdrivna glädje och kåthet över att ta studenten när jag var 19 och mer eller mindre blev tvingad av mamma att i alla fall gå studenttåget, fast jag blåvägrade champagnefrukost, löjlig studentmössa och studentbal (såg ingen anledning klä upp mig och betala för att gå på en fest med folk som jag inte ens umgicks privat med), även fast mamma gjorde ett kort försök att övertala mig till det.
Jag kan idag 13 år senare (är numera gammal som gatan) fortfarande inte se tjusningen i att ta studenten. Ska det verkligen vara något att fira att man ska kastas ut i skiten som kallas arbetsliv..... .....eller snarare den bittra äckliga verkligheten som kallas arbetslöshet, soc, fas3 och allt vad fan det innebär.
