Ångesten kring jul

Natten före julafton gör Pia det som måste göras för att det är jul. Fast inte är det så mycket egentligen. Julgransjäveln är klädd och pepparkaksjävlarna är redan brända och slå in julklappar kan hon göra imorgon förmiddag innan hon åker iväg till sin mamma för årets hemskaste middag.
Sin egen skinkjävel har hon i ugnen just nu, och varför hon har det vet hon inte ens själv.
De hemlagade kolorna åt hon upp så tidigt som i förra veckan. Två och en halv deciliter ångestskapande vispgrädde, ett vidrigt gammalt familjerecept, julgräddskolorna från helvetet. En ny sats kola ids hon inte göra. Hon kan äta After eight tills hon kräks istället. Fett som fett.

"I år har vi inga julklappar!" har de som vanligt sagt till varandra. Man måste hålla på traditionerna. Alltid lurar det någon.

Annas ungar kommer att ha gjort massor av teckningar till henne och hon kommer inte att kunna se vad de föreställer.
Håkan och Anna kommer med en jävla deckare av Henning Mankell som hon redan läst som följetong i Expressen.
Deras mamma kommer med något fult som hon ärvt från nån gammelfaster som Pia inte ens visste att hon hade.
Själv har hon köpt dyra, dyra saker för att ge de andra skuldkänslor, de jävlarna, hon har till och ned låtit prislapparna sitta kvar.

När hon kommer till helvetet ska hon åtminstonde förtjäna det.

/Kapitel 12 ur Jonas Gardells bok "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter"