Få band har betytt så mycket för mig så som Motörhead. Har man varit ledsen och nere har det hjälpt med att bara slå på en Motorhead-låt då det inte går vara riktigt ledsen samtidigt som man lyssnar på Motörhead.
2002, när jag var 19 år, såg jag Motörhead live för första gången. Ett år senare. 2003, var jag på samma festival och hade sett fram emot den årliga Motörhead-spelningen. Tyvärr så drack jag för mycket öl, vodka och whisky så jag däckade innan deras spelning.
När jag vaknade var jag förkrossad av det faktum att jag hade missat deras spelning och började gråta, Men en vakt som jag kände lite ytligt undrade varför jag tjurade och jag berättade för honom att jag hade missat Motörhead-spelningen på grund av för mycket alkoholintag. Han tyckte då förmodligen lite synd om mig och tog med mig backstage och där stod jag ansikte mot ansikte med Lemmy himself. Lemmy skakade min hand frågade mig om jag hade gillat spelningen . Jag ville berätta för honom hur häftigt det var, men samtidigt kände jag att jag inte kunde för en av mina absolut största idoler . Så jag sa till honom sanningen , att jag missade det eftersom jag var för full .
Lemmy sa "That´s my guy!", och gav mig skrattandes en kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar