Powered By Blogger
Visar inlägg med etikett festival. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett festival. Visa alla inlägg

fredag 28 april 2023

Tillbakablick på en riktig skitfilm som kom för 22 år sedan

År 2001 var jag 18 år och då kom en film som hetter "Rock Star" med Mark Wahlberg i huvudrollen. Det påstods att den var baserad på sångaren Tim "Ripper" Owens som tog över som sångare i Judas Priest efter Rob Halford på 90-talet. Som hårdrockare hade jag verkligen sett fram emot den här filmen, även om jag hade lite tvivel på om den skulle vara särskilt bra.

Efter att ha sett den då kunde jag direkt konstatera att det var en skitfilm och att den inte hade gjorts för hårdrockare och fans av metal. Och min uppfattning om den har inte ändrats under de senaste 22 åren.

Den här filmen hade potential att bli bra. Det började med en lite intressant idé: Småstadskille dyrkar känt band och får sedan chansen att uppträda inför tusenstals andra fans som medlem i bandet han dyrkar.
Men filmskaparna förstörde det. Hela idén hanterades dåligt med en urbota korkat manus som verkar ha skrivits av någon som själv aldrig har varit på en rockkonsert och som ägnat fem minuter åt att föreställa sig hur det skulle vara att vara med hårdrocksband 1985. Så resultatet är en dum tråkig film full med lite dumt lamt sex, drog och rock & roll klichéer.

Och sedan har även filmen ett annat problem: Mark Wahlberg och och Jennifer Aniston var för gamla för sina roller. Det vi får se är en man i 30-åren bor fortfarande hos sina föräldrar och är besatt av ett glam metalband med det mest dumma bandnamn som någonsin gjorts och vars stora idol är en rockstjärna med det mest dumma artistnamn (Bobby Beers).
Användningen av några riktiga kända hårdrocksmusiker som bandmedlemmar var intressant, men de flesta av musikerna var bara dåliga skådespelare. Skådespelaren Dominic West som en otrevlig och arrogant gitarrist är det bästa med den här filmen.

Historien har dessutom sanslöst många luckor i sitt manus. Ett fanatisk fan som vet allt om sitt favoritband, sjunger i ett tributeband och har ägnat hela sitt liv åt att tillbe och imitera detta band. Men när han får sjunga för bandet som han har varit besatt hela sitt liv (och kan allt om), så blir han plötsligt chockad och besviken över det faktum att han inte får skriva alla deras låtar och byta bandets gimmick ("Va, vill ni inte att jag ska rappa istället för att sjunga?"). Plötsligt vet han inte ens att det alltid har varit gitarristen och trummisen som alltid har skrivit bandets alla låta. Eh, VAD?
Och låt oss prata om Mark Wahlbergs rollkaraktär Chris "Izzy" Cole. Han är en idiot som behandlar sina vänner som skit, behandlar sin stöttande flickvän som skit, får raseriutbrott, spöar upp sina kompisar och sin brorsa, bryr sig bara om sig själv och skiter i alla andra. Han är en idiot från början och han är en idiot till slutet. Varför borde vi bry oss om den här personen?

Jag har själv alltid varit en regelbunden besökare på spelningar och musikfestivaler. Jag kommer ihåg när jag gick på konserter och festivaler runt 2001-2003 efter att den här filmen hade kommit ut och stötte på tonårsflickor (såklart även en del tonårsgossar) som hade sett den här filmen, köpte bandtröjor med Guns N Roses, Mötley Crüe, Rolling Stones-läpparna etc, fönade upp håret och köpte hela konceptet att de själva var coola rockers. Att de sedan knappt hade hört musiken av de band de påstod sig dyrka var inte så noga för dem.
Jag kommer aldrig att glömma när jag var på Sweden Rock Festival 2002 och stod mitt i publiken när bandet Gamma Ray stod på scenen och då fick bevittna hur några tonårsflickor av exakt den typen klagade högt att det var trångt i publiken och att människor inte bara snällt gick åt sidan så att de utan trängsel kunde stå längst fram vid festival-scenen. De hade nämligen inte förstått att de i filmer sprider ut folk mer glest när de måste filma publiken under konserter (av många anledningar). Två av tjejerna klagade till och med utbrast besvikna "så här var det ju aldrig i Rock Star med Mark Wahlberg" innan de arga gick därifrån.

Filmen är tänkt att förhärliga en musikstil men den snarare vänder den sig ifrån den och sticker den i ryggen i slutet.
Det enda skälet till att någon skulle sitta igenom den här filmen är för att hen har en crush på Mark Wahlberg och vill se denna skådespelare i bar överkropp klädd i ful peruk.

Over and out

onsdag 9 augusti 2017

Tankar angående påståendet "Kvinnor tafsar inte"

För några veckor sedan läste jag om en kommun (Falkenberg) som ska anordna ett festival där enbart kvinnor är välkomna, männen är portade. Detta på grund av att de kvinnliga festivalbesökarna inte ska behöva bli utsatta för män som tafsar.
Jag skrev en kommentar  på en Facebook sida om detta (i en tråd där det argumenterades om detta):

"Undrar vad de gör om något fruntimmer tafsar? Kanske en festival där ingen får komma? På S.R.F. har det genom åren varit vanligare att män har blivit utsatta för sexuella övergrepp och då av andra män. Ska de därför med samma korkade logik starta en festival där vi som är HBTQ-personer inte är välkomna? I mina öron låter det ungefär lika korkat. Segregering bidrar aldrig till något gott."
Jag fick snabbt arga svar på den kommentaren av folk som hävdar att kvinnor aldrig tafsar.
Undrar i vilken värld de lever i, för det verkar inte vara verkligheten. Människor oavsett kön gör så samt raggar, inte bara heterosexuella män. Jag har själv fått väldigt många konstiga kommentarer samt blivit tafsad på genom åren av både heterokillar, heterotjejer samt HBTQ-personer av båda könen.


Jag minns är jag gick en ettårig teaterutbildning på en folkhögskola när jag var 20 år samt bodde på skolans internat. På en annan utbildning gick en tjej som var uttalad radikalfeminist och som alltid pratade om hur förtryckta kvinnor var av män.
Därför blev det lite bisarrt när jag och en manlig klasskompis en lördagskväll gick  på nattklubb och träffade på henne där. Det första hon försökte göra var att köra tungan i halsen på min klasskamrat vilket han inte alls var intresserad av. När hon efter en längre stund äntligen förstod vinken att han inte var intresserad vände hon sig istället mot mig. Hon tog tag i mina händer och försökte med tvång få mig att ta henne på brösten vilket jag absolut inte hade något som helst intresse av. På måndagen efter den helgen när skolan hade börjat fick vi höra från kompisar på skolan att hon hade sagt att vi både hade försökt "tokraggat" på henne under lördagskvällen samt att det var VI som hade tafsat. Länge leve närminnet.

Ett år senare, när jag var 21 år, började jag på en ettårig utbildning på en annan skola i Värmland. Vi åkte i början av vårterminen iväg på klassresa till Göteborgs filmfestival. Sista kvällen hade jag och en kompis stannat kvar på vandrarhemmet där vi bodde under tiden. Vi hade druckit lite öl och tittat på tv innan vi gick och lade oss.
Senare på natten vaknade jag av att jag var pissnödig och då jag trodde att alla nog ändå sov vid den tiden på dygnet så brydde jag mig inte om att klä på mig utan smög tyst ut för att uppsöka toaletten enbart klädd i mina boxershorts. Vid bordet utanför toaletterna satt några av mina klasskamrater och drack tillsammans med några av våra lärare som de hade supit ner totalt. En kvinnlig lärare, en av mina klassföreståndare, var väldigt berusad och när hon fick se mig utbrast hon:
 - "Joel, kom och sätt dig hos mig!" 
Varpå hon sedan försökte dra ner mig i sitt knä till de andras munterhet. Hon greppade tag i mig runt midjan vid mina boxers och jag minns att jag hann tänka "Antingen sätter jag mig eller så kommer hon dra av mig dem inför allihopa" innan jag motvilligt satte mig ner i hennes knä och hon försökte lägga armarna runt mig.

Några år senare (efter att ha jobbat några år som truckförare och maskinist) började jag plugga på en en annan folkhögskola och bodde även på en av den skolans internat. I min klass var vi två killar och resten tjejer. Både jag och den andra killen var/är HBTQ-personer (jag bi och han homo). Vi elever på skolan brukade ofta tillbringa fredagskvällarna på ortens värdshus där vi festade, krökade och sjöng karaoke. 
Vid ett tillfälle på värdshuset blev en tjej i klassen utsatt för en främmande full kille som nöp henne på röven. Både hon och de andra i klassen var väldigt upprörda över att hon hade blivit utsatt för sådant.
Någon vecka senare var jag, min manlige klasskamrat och en tjejkompis där igen. Min klasskamrat blev då väldigt full. Han och vår tjejkompis spanade in samma man som de båda försökte ragga upp. Till min klasskamrats stora förtret och ilska fick han dock nobben av mannen som istället visade intresse för vår tjejkompis inviter och senare på natten följde hon med honom hem.
När jag och min klasskamrat då skulle cykla hemåt tillbaka till skolan var han väldigt berusad och välte med cykeln mitt ute på vägen ett antal meter framför mig. En annan kille som gick förbi sprang då snabbt fram, undrade hur det gick och försökte hjälpa honom upp. Min klasskamrat passade då på att ta killen mellan benen och och greppade tag. Killen slet sig snabbt fri, vände sig och och gick argt därifrån samtidigt som han ropade till min klasskamrat att han var ett "bög-äckel". Han tittade sedan på mig och utbrast
- "Den jäveln tog mig på kuken!".
Jag frågade min klasskamrat:
 - "Vad fan håller du på med?!"
Han ryckte bara på axlarna och sluddrade fram:
 - "Vadå?! Får man inte ens känna lite eller?!".
När jag jag dagen efter berättade om hela händelsen för våra kvinnliga klasskamrater som också bodde på elevhemmet så skrattade de bara högt och flera av dem tyckte även att vår klasskamrat hade varit väldigt rolig (även hon som själv hade blivit utsatt för tafsande på samma ställe).

Varför är det så? Om en kvinna blir utsatt av en man är det hemskt, men om en man blir utsatt av en man (eller för den delen även en kvinna) så är det roligt samt att samma personer som upprört skulle ta en kvinna som blir utsatt för tafsare i försvar då knappt skulle rycka på axlarna.

Vi kan förresten gå tillbaka till den tiden när jag var 20 år och gick på den där första folkhögskolan.
Min klass där hade en klassföreståndare som var en homosexuell man. Han var extremt sexfixerad och även ställde olämpliga frågor av den sort som lärare inte ska fråga sina elever Han frågade bl a klassens yngsta kille mitt inför alla oss andra i klassen om han hade smakat sin egen sperma och när flera klasskamrater påpekade att det var väldigt olämpligt så blev han bara förvånad. Vid ett annat tillfälle försökte han övertala mig om att ge honom mina nycklar till mitt elevhem (han tyckte jag kunde sova i hans lägenhet under tiden) för att han hade spanat in en en äldre manlig elev som bodde där och ville försöka förföra denna elev.
En dag en av de första veckorna på höstterminen hade vår klass haft ett aerobicspass under en timme. När jag och de andra killarna efteråt gick till killarnas omklädningsrum för att duscha och byta om så följde denna lärare med oss för att göra detsamma. Han stod dock mest och spanade in oss när vi bytte om vilket gjorde att jag och en annan kille blev lite obekväma med hela situationen, varpå jag snabbt som en ursäkt för att slippa klä av mig mera inför honom frågade den killen om några träningsredskap/maskiner som stod i omklädningsrummet. Vi båda slutade då med att klä av oss och han visade mig hur jag skulle träna/använda de träningsredskapen (till mitt försvar kan jag ärligt hävda att jag inte ljög, jag visste faktiskt inte hur de träningsredskapen funkade). Läraren tröttnade då och gick för att duscha. Vi låtsades fortsätta träna fram till att han hade duschat färdigt och gått in i bastun varpå vi snabbt duschade och bytte om.
En tredje kille i klassen berättade senare detta fnissigt för några av tjejerna i vår klass varpå flera blev sura på oss och även anklagade mig för att vara homofob (jag hade inte kommit ut ur garderoben än då). Jag frågade om de själva skulle tycka det var helt lugnt att duscha med en äldre man som samtidigt väldigt uppenbart spanade in deras nakna kroppar, men de mumlade bara något om att det inte var samma sak men kunde inte förklara skillnaden.

Det är som i Let´s Dance när Tony Irving ibland verkar få kåtslag och utbrister att en man "osar sex" och reducerar denna till en extraordinär rumpa. Då har han fått medhåll på bloggar och twitter från en massa medelålders kändiskvinnor som var sugna på lammkött. En ung kvinna hade aldrig kommenterats på samma sätt för då hade det ansetts vara sexistiskt och kvinnoförnedrande, men de manliga deltagarna är män och därför anses det då vara bara "skoj", "fnissigt" och "fräckt". Lika när den kvinnliga programledaren t ex har slitit upp en manlig tävlandes skjorta och smekt hans mage Det ansågs bara smålustigt.
Jag har t ex hört personer säga att det är homofobiskt och transfobi när transpersoner har fått nobben av heterosexuella män. Gäller inte rätten att säga nej och rätten att ha vilka preferenser man vill? I så fall ska jag säga samma sak om jag får nobben av en lesbisk kvinna, då är hon trångsynt och hbtq-fientlig. Då jag själv är en HBTQ-person (bisexuell) så måste ju de lesbiska kvinnorna vara HBTQ-fientliga när de inte vill ligga med mig, i alla fall enligt en sådan logik. Alla äger rätten att backa hur mycket åtrå man än känt tidigare, och den rätten gäller för alla människor vare sig man identifierar sig som en hetero, homo, bi eller transperson. Detta gäller även om man först har sagt ja. Man behöver inte ens en ursäkt för att avstå.

Tyvärr vill inte många se detta och lever i förnekelse. I deras värld är det därför bara hemska dumma män som sysslar med sådant och de enda som blir drabbade är stackars snälla kvinnor. Ingen ska behöva bli utsatt för sexuella trakasserier oavsett kön, men folk är rent allmänt (både män och kvinnor) mer benägna att försvara kvinnor som blir utsatta för sådant än när män blir det.

lördag 5 augusti 2017

Hårdrockare är i regel snälla personer

Jag skrev för några dagar sedan om en festival (bekostad av kommunen) där män inte är välkomna för att kvinnor ska slippa bli tafsade på och utsatta för sexuella övergrepp.
På de flesta hårdrocksfestivaler har de inte alls dessa problem i samma utsträckning som andra festivaler. Lite konstigt kan man ju tycka då det är den musikgenre som oftast har anklagats för sexism, skev kvinnosyn etcetera genom åren.

En del hävdar att det är för att hårdrocksfestivaler som Sweden Rock Festival har en lite äldre publik än de andra festivalerna, men jag tror inte det har med det att göra. Det är även många kvinnor som åker till dessa, men de klarar sig från trakasserier och det är faktiskt även många yngre festivalbesökare på Sweden Rock Festival.
Jag var själv där som yngre tillsammans med tjejkompisar i 16--18-årsåldern som gick helt ensamma runt på festivalområdet väldigt lättklädda utan att någon överhuvudtaget försökte tafsa eller komma med skamliga förslag. Det är även mindre bråk överlag där trots att det dricks och sups väldigt väldigt friskt. När jag var på Sweden Rock Festival senast för x antal år sedan höll till och med medlemmar ur Bandidos och Hells Angels sams. De ville väl inte ha 20000 arga hårdrockare, som bara ville har roligt och trevligt, på sig.

En anledning till att sådan skit inte finns där i samma utsträckning är för att folk på sådana festivaler är där för just musikens skull.
Till skillnad från alla dessa blandfestivaler som drar horder av folk som kanske bara vill se ett band och sedan inte bryr sig ett skit om musiken utan istället åker dit för att festa, kröka och göka plus att de även då lockar dit en massa idioter utan folkvett.


Jag 2002, första gången jag var på Sweden Rock Festival.
Den enda i min kamratkrets som utsattes för tafsande var jag .
bl a en vakt som passade på att smeka mig mellan benen
när han kroppsvisiterade mig vid ingången.

torsdag 3 augusti 2017

Alla generaliseringar är farliga

En kommun ska alltså anordna en festival där enbart kvinnor är välkomna och män är förbjudna. Detta för att de kvinnliga festivalbesökarna ska slippa bli antastade av män som tafsar. Går läsa om det här, här, här, här, här, här, här och här.

Jag undrar förresten vad de gör om någon kvinna tafsar på den mansförbjudna festivalen, innebär det att nästa steg blir att fixa en festival dit ingen får komma överhuvudtaget? 
På Sweden Rock Festival har det genom åren varit vanligare att män har blivit utsatta för sexuella övergrepp och då av andra män. Ska de därför med samma logik starta en festival där vi som är HBTQ-personer är portade och förbjudna? Ungefär lika korkat. Segregering bidrar aldrig till något gott.
Jag kan inte låta bli att himla med ögonen när jag tänker på ironin i att om någon hade velat göra en festival som istället vill förbjuda det andra könet så hade samma personer som tycker detta är en bra idé skrikit sig hesa om uteslutning, förtryck, kvinnohat, sexism, patriarkat etcetera.
Alla som generaliserar påstår att de har fog för det och att det är just deras kollektiva skuld som är berättigad och att just de har rätt att bunta ihop skyldiga och oskyldiga. Men principen fallerar ändå.
Jag blir mest trött på alla dessa svepande generaliseringar om "vita kränkta män". Vilka svepande och korkade generaliseringar är egentligen ok? Är det enbart de mot män eller även liknande mot kvinnor? HBTQ-personer? Folk från andra länder eller av vissa religioner? För mig är detta lika korkat som om Sweden Rock Festival hade anordnat en "bögfri" festival där HBTQ-personer inte är välkomna.

Denna mansförbjudna festival löser ungefär lika mycket som förra sommaren när några tyckte att festivaler och konserter skulle ha mansfria zoner. Exakt lika kortsiktigt tänkt.
Hur skulle det gå för de kvinnor som inte har någon lust att ställa sig i den mansfria zonen? Signalerar dessa kvinnor fritt vilt?
Som om samhället skulle bli tryggare av att man skapar större avstånd mellan könen. Ingen annan än de som skadar andra ska behöva ändra hur de lever. Vi ska gå mot ett jämlikare samhälle i framtiden, inte vika oss och anpassa oss till icke civiliserade rövhål med rutten människosyn. 
Kräv istället att de festivaler där detta händer att de för att få fortsatta ska öka säkerheten med ökad bevakning (mera vakter, poliser och patrullerande personal) och snabba ingripanden. Samt ge dessutom alla förövare kännbara straff)

Det är bisarrt att en del låter den lilla minoritet av karlar som inte kan sköta sig (oavsett om de är svenskar, invandrare, vita eller mörkhyade) ändra hur de lever sina liv och ser på alla andra män. Men personligen föredrar jag att vara konsekvent i att inte döma en större grupp efter vad en liten minoritet gör.

söndag 3 juli 2016

Lamottes självbild lämnar mycket i övrigt att önska ...


Intressant att Lamottes hybris kan nå ännu högre höjder än vad som borde vara möjligt.


"Tyvärr fick jag aldrig något svar från Bråvallafestivalen och nu har det skett flera våldtäkter och sexuella övergrepp.Det enda jag behövt hade varit en scen, en mikrofon och energidryck så hade jag kunnat köra mitt framträdande dygnet runt varje dag på Bråvallafestivalen."

 Frågan är vad Joakim Lamotte erbjöd för hjälp att förhindra en våldtäkt i ett pubikhav med ca 5000 personer. Energidrycken kanske hade gett honom vingar och då hade han kunnat flyga ut i publiken och ta våldtäktsmännen.

Lamotte är en idiot. Samma karl skrek i media om att "Alfons och Milla" är hemsk och sexistisk då han tyckte det var jobbigt att hans dotter hade ställt frågor om dem.
Han har även skrivit debattartiklar om att han inte vill att män ska jobba på dagis/förskolor då han tar för givet att alla män som jobbar med barn är pedofiler.
I en annan tweet skrev han att han har fler tittare än På Spåret, och ja helt enkelt att han är bäst.
Det mest bisarra var nog ändå när han skulle avslöja gatuprostitutionen i Göteborg och smygfilmade tjejer och bilar i flera timmar. Detta trotsa att medarbetare från hjälporganisationen Rosenlundsstödet (som stöttar kvinnor som blivit offer för prostitution i Göteborg) vänligen bad honom att låta bli då han med det bidrog till att de prostituerade kvinnorna riskerade att bli ännu mera utsatta . Men Lamotte vägrade lyssna utan fortsatte att filma med sitt låtsasempatiska gnäll.
 -"Här sitter jag och är förbannaaad. Jag gick och försökte filma lite horooor. Åsså kom det nån och sa att jag inte borde deeeet. Folk säger att jag inte vet nåt om feminiiiism. Bara för att jag tar varje tillfälle i akt att misskreditera hela den feministiska rörelseen."
Lamotte är inget annat än en typisk mansgris med machokomplex som enbart blev feminist för att han fick en dotter då han vill att hans egen egen unge ska bli bättre behandlad än vad han själv har behandlat tjejer genom åren. En typisk översittartyp och jag skulle nog kunna slå vad om en större summa pengar om att han även var en mobbare i sin ungdom/skoltid.

Men jag tror nog att Lamotte skulle minska våldtäkterna i publikhavet med 100% då jag inte tror att det skulle bli något publikhav alls. Hade Lamotte grabbat micken och utlovat 48 timmar av Lamottska predikningar så hade nog 100% av festivalbesökarna vänt i grinden och åkt hem.

En narcissistisk besserwisser som älskar mansplaining.

torsdag 7 januari 2016

Till minne av Lemmy

Det har nu gått lite mer än en vecka sedan Ian "Lemmy" Kilmister gick bort i cancer.

Få band har betytt så mycket för mig så som Motörhead. Har man varit ledsen och nere har det hjälpt med att bara slå på en Motorhead-låt då det inte går vara riktigt ledsen samtidigt som man lyssnar på Motörhead.

2002, när jag var 19 år, såg jag Motörhead live för första gången. Ett år senare. 2003, var jag på samma festival och hade sett fram emot den årliga Motörhead-spelningen. Tyvärr så drack jag för mycket öl, vodka och whisky så jag däckade innan deras spelning.

När jag vaknade var jag förkrossad av det faktum att jag hade missat deras spelning och började gråta, Men en vakt som jag kände lite ytligt undrade varför jag tjurade och jag berättade för honom att jag hade missat Motörhead-spelningen på grund av för mycket alkoholintag. Han tyckte då förmodligen lite synd om mig och tog med mig backstage och där stod jag ansikte mot ansikte med Lemmy himself. Lemmy skakade min hand frågade mig om jag hade gillat spelningen . Jag ville berätta för honom hur häftigt det var, men samtidigt kände jag att jag inte kunde för en av mina absolut största idoler . Så jag sa till honom sanningen , att jag missade det eftersom jag var för full .
Lemmy sa "That´s my guy!", och gav mig skrattandes en kram!

måndag 29 juni 2015

Dagens i-landsproblem. Samma skit varje år!

Suck!

Det är samma jävla gnäll varje jävla år! Gnäll om "orättvisan" i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna faktiskt inte är 50/50 ignoreras. Det är inte direkt så att man delat upp musikvärden i två lika stora delar där den kvinnliga halvan hoppas över. Den är så oändligt mycket mindre, men den växer vilket såklart är bra och bör uppmuntras..... .....Men det får vara på lika villkor! 

Jag tror på allas lika värde och lika rättigheter, men tycker inte att några ska få gå före för att det ska se snyggare ut på papperet. Jag är själv en HBTQ-person men tycker inte att någon ska få förtur till scenerna bara för att de råkar vara icke hetero likt mig.


En musikfestivalarrangör har en uppgift, att ge sin festivalpublik de artister som den festivalens publik vill se, Att det finns mer musiker som är män än kvinnor inom populärmusik är ett faktum och det är därför de är i majoritet på festivalerna. Inom t ex rock, hårdrock, goth, synth och metalmusik så går det ca 100 manliga band på varje kvinnligt och skulle då t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då publiken väldigt snabbt skulle svika om de inte får se de band som de vill se. Men det är väl fritt fram för vem som helst att starta upp en festival med bara kvinnliga artister, om de tror att det kommer bli en succé. Gör det istället för att kräva att andra ska göra det.

Innan någon ens får för sig något vill jag tillägga att jag inte alls hatar Zara Larsson, men däremot har jag fått intrycket av att hon verkar vara en oerhört odräglig och bortskämd skitunge som haft det lite för lätt i livet. Att hon tidigare t ex hyllat internatskolan Lundsberg (när det senast var skrivirier om tortyr, kamratuppfostran och mobbing där) gör inte mycket för att ändra min syn på det hela.
De allra flesta festivaler släpper inte alla namn de har bokat på samma gång utan sprider ut när de släpper namnen för att kunna hålla intresset vid liv (nu valde de att släppa nyheten om att Zara Larsson ska spela där senare och på affischer som tryckts efter den nyheten är faktiskt hennes namn med). De största som är headliners står högst upp på affisherna och resten brukar stå i alfabetisk ordning och då Zara börjar på Z kommer hon därför långt ner.

Anledningen till att Zara Larssons namn inte står högre upp på affischen är inte för att hon är tjej utan att hon faktiskt inte är en så stor artist som en del puckon verkar ha fått för sig. Om Madonna eller Beoyncé hade kommit och spelat på Bråvallafestivalen så är jag jävligt säker på att de hade varit headliners och haft sina namn högst upp på affishen, inte för att de är tjejer utan för att de är så pass stora artister som drar extremt stor publik.
Bråvallafestivalen (precis som alla andra festivaler och stadsfester) väljer headliners som de tror och räknar med kommer dra dra mest folk. Musikindustrin är en kommersiell bransch, de som drar in mest får störst fördelar, så enkelt är det faktiskt. Musikbranschen är lika hänsynslös för alla. Det har inget med kön att göra. Trots allt, är det konsumenterna som lyfter fram eller ratar en artist. Festivaler försöker få in artister för att uppträda som lockar så mycket publik som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Festivalerna försöker utforma sina reklamaffisher för att maximera inkomsten och med tanke på den festivaldöd med alla de festivaler som gått i konkurs är det orimligt att förvänta sig något annat.
Om man vill uppskatta hur mycket folk en artist drar till en festival så vore t ex antal sålda skivor och antalet likes på Facebook vara en bättre måttstock än t ex antalet spelningar på Spotify då det kan jämföras med "1 rösträtt per person i ett val" vs "man får rösta hur många ggr man vill". Tittar man på detta så har festivalens headliners många många gånger flera fans än Zara Larsson och Little Jinder. Lever man i bubblan att all musik som räknas finns på Spotify kanske man behöver se över vad man har i medicinskåpet.


Nu är det risk att jag låter extremt sexistisk, men ibland känns det som att det måste vara ganska bekvämt att vara kvinnlig artist då det verkar som man inte kan misslyckas och om man gör det är det alltid någon annans fel. Går det bra ska man ha extra hyllning för att man lyckas som tjej, går det dåligt så är det för att man aktivt blivit diskriminerad av elaka stygga karlar. Varför i helvete ska allt skyllas på "patriarkatet" som om det är någon överhängande konspiration i alla sammanhang? Att påstå att de som anordnar Bråvalla medvetet bokar mer män än kvinnor för att stärka "patriarkatet" är ju bara löjligt, patetiskt och inte baserat på någonting annat än paranoida spekulationer. Pengar är med största sannolikhet syftet, tror de att de tjänar mer på vissa artister än andra kommer de självklart fokusera på dessa artister. Det är ju helt naturligt i mina ögon i alla fall, och har inte ett skit att göra med kön överhuvudtaget.

Jag tycker inte att man kan säga att kvinnor "stängs ute" bara för att det inte är lika många kvinnor som män som är stora kända musiker. Efterfrågan är vad den är, man kan inte bestämma vad folk ska gilla och man kan inte bestämma vilka artister festivaler ska hyra in.
Självklart ska unga tjejer uppmanas och uppmuntras att plocka upp ett instrument och ta för sig på samma sätt som killar, men om det av naturen faller sig så att killar dras mer till musiken (och hårdrock med alla dess attribut) och tjejer generellt drar sig till andra intressen, så kan man omöjligt tvinga festivaler att ha lika många band med tjejer som killar.
Jag förstår inte varför det skulle vara så viktigt att hela tiden ha "lika" fördelat könen i alla tillfällen, eller snarare lika mycket kvinnor som män. Det klagas ju aldrig om rollerna är ombytta.


Som jag har skrivit många gånger tidigare. Det finns en anledning till att t ex Arvika gick käpprätt åt helvete, de var alltför upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare vill se. Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling (kommer aldrig att ske).

PS.
Vad den där Günther än har sagt eller skrivit skiter jag dock fullständigt i på samma sätt att jag skiter i "artister" som Dr. Bombay, Rednex och DollyStyle

söndag 18 augusti 2013

Verkligheten anpassar sig inte alltid en dröm om en socialkonstruktivistisk utopi

http://debatt.svt.se/2013/08/15/vi-maste-prata-om-den-sviniga-sexismen-i-musikbranschen/
Kära Jonna Simma, du kan problematisera och exponera sexismen precis hur mycket du vill. Men fram tills den dagen då alla människor har blivit snälla så rekommenderar jag dig ändå att inte hoppa in i bilar fyllda med främmande män. Du bör även starkt avråda dina eventuella barn (både döttrar och söner) pojkvän/flickvän från att göra det. Inte för att det beteendet skulle betyda att dom får skylla sig själva om något dåligt händer- utan bara som en ren självbevarelsedriftsåtgärd i väntan på att revolutionen ska ha förvandlat alla elaka människor till snälla människor?
Verkligheten anpassar sig tyvärr nämligen inte alltid efter genusvetenskapens teorier.


Dessvärre tror jag att det är svårt att förändra de män i minibussen som du helst vill förändra. Det hjälper inte precis heller att den här typen av "män" ofta får mycket uppmärksamhet från kvinnor om de är kändisar på något sett, kvinnliga groupies som ställer upp på, mer eller mindre, absolut vad som helst bara för att få bli sedda tillsammans med någon kändis har effekten av att förstärka dessa "mäns" tro att de är "Alfahannar". Så en sak Jonna Simma kan skylla på är kvinnliga groupies och dessa sviniga "män", men inte samhället. Än märkligare blir analysen att männens beteende skulle vara någon slags "norm" inom musikbranschen när Jonna i samma artikel skriver:
"en av mina manliga vänner ringer i stället festivalarrangören Luger. De tar händelsen på största allvar och säger att de ska prata med Alicia Keys management och markera att det här inte är acceptabelt."
Luger är väl om jag inte misstar mig en stor aktör inom just musikbranschen.
Det är INTE kvinnosynen inom musikbranschen som är problemet. Det är synen som just de männen i just den bilen hade på just dig. Att hom ens satt kvar i den bilen efter att hon fått tydliga signaler om "ditt värde" i deras ögon får mig att tro att hon blev riktigt chockad. Och nu har hon skrivit en artikel där hon inte vågar skuldbelägga förövarna utan sveper en bredsida om kvinnosynen inom populärmusik.

Frågan varför Jonna klev in kvarstår, verkar ju som hon bara ville gratisåka. Sen kan hon säga ifrån, i detta fall tror jag inte alls hon behövde vara rädd för att bli skadat fysiskt då männen var kändisar och med har mera att förlora. Joanna skulle ha sagt ifrån, krävt att bilen skulle stanna. Slå i taket och högt skrikit "STOP THE CAR!" tills de hade stannat och släppt av henne. Hon skulle ha bett de dra åt helvete och ropat till kvinnan som körde att stanna minibussen och hoppat ut direkt. Eller inte ens klivit in från början.
Dessa artister är säkert vana vid unga tjejer som kliver in oannonserat och hoppas få följa med på nåt "kul" (allt från gratisinträde, gratisdricka eller sex). Det de männen sade var svinaktigt och helt fel naturligtvis. Men, varför utsätta sig för risken, när vi vet hur samhället ser ut. Det finns "sjuka människor" i vårt samhälle och vi kan i alla fall försöka att minimera riskerna som vi tar. Jonna bär INTE på  något som helst sätt skulden för deras vidriga beteende, men det ligger i människans natur att undvika livssituationer som innebär fara. Vissa tar större, andra tar mindre risker. Med tanke på det vi vet om dagens samhälle, våld och våldtäkter kanske det dock ändå är ganska klokt att inte utsätta sig för en situation som har en statistiskt sett ganska given utgång.

Om jag t ex hade haft en 15-årig dotter som skulle ut på konsert som slutade klockan 1 eller 2 på natten och hade frågat henne hur hon skulle ta sig hem och får tills svar "jag liftar med en bil fylld av främmande män".... .... Ja då skulle då fan jag inte säga "Jättebra idé, gör det!" utan hade (om inte jag själv eller någon jag känner kunnat hämta henne) sagt åt henne att ta en taxi (inte svarttaxi) och allra tillsammans med någon kompis. Det gäller även om jag hade haft en son i samma situation då det enligt all statistik är större risk att han som kille blir utsatt för överfall, rån, misshandel etc.

Vi kan aldrig bli kvitt sådant i vårt sanhälle då det finns både sjuka som "dumma" människor, Har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men som sagt, vi kan vidta vissa åtgärder för att minimera risken.
Sunt förnuft är att inte mitt i natten gå in i en bil fylld med främmande män och det gäller både kvinnor och män. Det är absolut inte är ens eget fel om en cykeltjuv får för sig att hen ska sno ens cykel, men därmed inte sagt att man ska utmana ödet och underlätta för henom genom att strunta i att låsa den.
På samma sätt så lämnar man väl inte sitt hem olåst om man åker bort och förvänta sig att det inte blir inbrott, skulden ligger hos tjuvarna och inte hos husägaren. Självklart ligger skulden hos tjuvarna, men man måste väl ha självbevarelsedrift, eller? Jag lämnar inte min bil på tomgång med öppen dörr 1 på natten med mitt kontokort liggande på tanken med koden uppskriven på baksidan. Jag borde ju egentligen kunna göra så eftersom man ska kunna lita på alla främmande medmänniskor, men så ser inte tyvärr verkligheten ut.

Personligt ansvar försvinner ofta ner i det stora hav av moral där "jag ska kunna", "någon annans ansvar" och "rättigheter" blandas ihop till en massiv dröm med en massiv socialkonstruktivistisk utopi. Det är farligt att vara ett övertygat subjekt i sin subjektiva värld, speciellt när alla andra aktörer inte erkänns som egna subjekt, utan enbart är objekt.
- "Jag ska kunna dricka hur många öl som helst och bli så berusad så jag måste krypa på alla fyra till T-banan, UTAN att bli rånad. Skulden ligger hos skurken!"
- "Min dotter ska kunna gå kl 1 på natten efter konserten alldeles själv, UTAN att bli våldtagen. Skulden ligger på våldtäktsmannen, inte på henne!"
- "Jag ska kunna dricka hur mycket sprit jag vill, UTAN att bli berusad. Skulden ligger på spriten, inte på mig!"
En Disneysaga som inte är verklig och baserade på önsketänkande.


Som sagt, verkligheten anpassar sig tyvärr inte alltid efter genusvetenskapens teorier.

torsdag 8 augusti 2013

I LOVE IT LOUD

Jag för 10 år sedan med Herman Li från Dragonforce
Festivalen Metaltown hade för hög ljudvolym på en av sina scener. Eftersom det är andra året i rad skickas ärendet till miljödomstolen. Vilket jävla skämt!

Metaltown och Sweden Rock Festival borde gå ihop och säga: "SKIT NER ER! VI SPELAR HUR HÖGT VI VILL, GE OSS BÖTER DÅ OCH FUCK OFF!" 
Musik, speciellt hårdrock, ska låta högt på livespelningar, annars så kan man lika gärna stanna hemma!
Tar föräldrar med sig sina barn får de avgöra om de behöver skydd eller inte. 

Det suger att stå på en svensk festival när det blåser och ljudbegränsningen på 100db gör att det mesta av ljudet blåser bort. Det är mycket lätt att skaffa bra öronproppar om man tycker det är för högt, men är det för lågt kan man inte göra ett skit åt det själv.

Det största argumentet Ljudfascister har är att man inte kan höra vad man säger till varandra eller hålla en normal samtalston. What the fuck?! Om man går till en konsert eller festival så står man för helvete inte och pratar med varandra under spelningen.
Jag älskar att gå på konserter och festivaler och jag använder inte alltid öronproppar (bara ibland på inomhuskonserter). Utomhus på festivaler har jag mer sällan öronproppar på festivalområdena. Det är lätt som privatperson/festivalbesökare att justera ljudvolymen själv med hjälp öronproppar/hörselskydd om man skulle tycka att det är för hög volym, men däremot går det inte göra något om det är för lågt. Jag vill fortsätta kunna stå i publiken och njuta av bra musik utan att behöva säga åt pratande personer att vara tysta. Det är fan inte roligt när man kan höra folk stå och prata då bandet spelar. Om nu någon tycker att det är för högt så finns det väldigt bra hörselskydd av olika slag numera. Om nu någon inte vill använda sådana men ändå tycker att det är för högt så kan de väl för helvete låta bli i att gå på konserter, festivaler etc.

Jag föraktar de som ha en gräns på 97dB. De flesta politiker fattar nog inte ens hur lågt 97 dB är på en hårdrockskonsert på en festival. Det är högre volym i klassrummet hos en bråkig skolklass. De flesta svenska festivaler kan dessutom nog bara kasta in handduken då utländska bokningsagenter/band bara skulle hånskratta åt Landet Lagom med regler på 97 decibel.
Vore väl fan så mycket bättre att ge folk mer information så flera kanske börjar använda hörselskydd.

Jag undrar vad som kommer härnäst. Förbud att sjunga med eller applådera på konserter? Förbud att jubla på idrottsmatcher (alla måste sitta stilla hela matcherna och leka tysta leken)? Förbud mot "högljudda" instrument som trummor och distade gitarrer?  Ska man be sångarna med kraftiga pipor att sjunga tystare? Lika bra att förbjuda publik över huvudtaget!

Festivaler borde sätta upp en stor skylt utanför området med texten: "OMRÅDET BETRÄDDS PÅ EGEN RISK! HÖG LJUDNIVÅ!". Sedan kan folk själva bestämma om de vill mycket de vill kunna höra dagen därpå.
Låt vuxet folk gå på konserter utan att "storebror" ska sätta upp regler om vad som "kan vara skadligt". Låt folk tänka själva!

Jag säger Kiss: 
"I LOVE IT LOUD!"



tisdag 25 juni 2013

Samma snack varje år



Förra veckan läste jag denna debattartikel på SVT och kan bara konstatera att det är samma skitsnack varje år varje festivalsommar. Snack om att det är för mycket gubbar, för lite kvinnor och gnäll på att festivalarrangörerna är män som bokar män.

Lite som när Feministisk perspektiv postade en debattartikel på sin hemsida 2011 där de menade att de svenska festivalerna bara bokar vita män, och när de skulle ge exempel på dessa vita artister nämnde de bl a Timbuktu.
Eller som när skämtet Ladyfest (jo, jag kallar de ett skämt för de går inte ta seriöst) gnällde i DN samma år:
"Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad."
Dumma dumma Robyn som har mage att välja vilka musiker hon vill ha i sitt eget kompband!

Nåja Höglund, som skrev den artikel som jag länkade till denna gång, verkar dock inte ha så koll på fakta som hon tror.
 "Arenarockarna Depeche Mode var för övrigt dragplåster till Arvikafestivalen för två år sen och vi vet alla hur det slutade (borta!)."


Detta är inte sant, Depeche Mode var dragplåster 2009 (fyra år sedan, inte två), och det året blev det publikrekord för Arvikafestivalen med 22 500 sålda biljetter. Bland övriga artister det året märktes andra "trötta rockgubbar" som Thåström, Nine Inch Nails, Deutsch-Amerikanische Freundschaft och Bob Hund.
Arvikafestivalen gick dock sämre 2010 vilket blev ett skralt festivalår dominerat av yngre förmågor som Robyn, Oscar Linnros, Den svenska björnstammen, Timo Räisinen, Markus Krunegård, Anna von Hausswolf, Familjen och Makthaverskan (Med den typ av "fräschare bokningar" Höglund verkar vilja se mer av). Inför 2011 började de även göra reklam med att de skulle kvotera in kvinnliga artister och 2011 gick de i konkurs på grund av de sålt för lite biljetter.

"När Hultsfred i regi av föreningen Rockparty först gick i graven 2010 var det som en direkt följd av år präglade av sömniga bokningar. Samma år bokade Peace & Love då stekheta Jay-Z, och rekordåret 2011 var affischnamnet M.I.A. "

Detta är också fel, Höglund! Det stora affischnamnet rekordåret 2011 var Bob Dylan (Fast hon kanske räknar honom till en av unga fräscha bokningarna).



I år 2013 så var den festival det gick bäst för i Sverige utsålda Sweden Rock Festival i Blekinge som återigen är Sveriges största festival . Artister som spelade där i år var bl a Kiss, Rush, the Sweet, Status Quo, UFO, Accept, Saxon, Survivor och Rick Springfield.Vilken tur att S.R.F vågade tänka genus och satsade på så kvinnliga fräscha unga artister.


Over and out!

torsdag 2 augusti 2012

Skurkar som hör hemma bakom galler

Biljett nu har som affärsidé att sälja biljetter som de inte har. Det är illa att sälja biljetter till överpris, ännu mer illa att sälja biljetter som man inte har till överpris
Nåja. kan de kan jag. Jag har ingen bil, någon som vill köpa den?

– "Vår personal trivs bra. Nu efter Springsteen-konserterna jobbar de hela nätterna och vill upprätthålla vår heder på marknaden."
Heder?! Snälla, ni har aldrig haft någon heder!

Att ett företag får ha som affärside att köpa upp biljetter och sedan sälja de dyrare än de redan sjuka priserna på konserter och olika evenemang är vidirigt.
 De asen köper upp "våra" biljetter... Man går in på ticnet för att försöka fixa en biljett och då är de slut, men man kan istället köpa biljetter från ett annat företag för dubbla priser... är det rimligt? Hade inte dom satt detta i systemet hade biljetter funnits kvar att köpa. Det är som om Ica skulle köpa sitt kött på Coop, tömma Coops köttdisk helt och sedan säljer det själva 50% dyrare.

Skandal att denna as gick fri. Han och hans anhang hör hemma bakom galler. Må dessa lurendrejare hamna i fängelse och där bli tvingade att plocka upp tvålen i duschen.


Gör som t ex Danmark och många andra länder. inför en lag om att man inte få sälja en biljet till högre pris än det som står på den så vi slipper detta i framtiden.

söndag 15 juli 2012

Att de ens orkar


Suck, alltid samma gnäll.  Att folk ens orkar!
Det är samma gnäll varje år, gnäll om "orättvisan" i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna inte är 50/50 ignorerar gnällspikarna.

Själv tycker jag det är lika skrattretande om när Feministisk perspektiv postade en debattartikel på sin hemsida förra sommaren där de menade att de svenska festivalerna bara bokar vita män, och när de skulle ge exempel på dessa vita artister nämnde de bl a Timbuktu.
Eller som när skämtet Ladyfest (jo, jag kallar de ett skämt för de går inte ta seriöst) gnällde i DN förra året:
"Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad."
Dumma dumma Robyn som har mage att välja vilka musiker hon vill ha i sitt eget kompband!

Jag trodde att festivalernas främsta uppgift var att ge publiken de artister de vill se, men tänk så fel jag hade. Det finns en anledning till att t ex Arvikafestivalen gick i konkurs när de var för upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare ville se.

Det är ett faktum att de allra flesta (och även de största) artisterna är av manligt kön. Jag tror inte heller att många kvinnliga seriösa artister skulle vilja bli bokade enbart på grund av att dom är just kvinnor och få gå före andra (kanske bättre) manliga artister. Undrar förresten vilka artister de lite mindre festivalerna ska söka sig till efter att fått nej från dessa. Schlagersångerskor och tjejfrontade dansband?

Att unga killar, till skillnad från tjejer, blir så uppmuntrade att spela som det så ofta påstås är bara skitsnack! Jag har polare och bekanta som spelar/har spelat i stora band varav en del internationellt kända (jag gick t ex i samma klass i gymnasiet som nuvarande basisten i Entombed) och inga av dem har blivit direkt uppmuntrade utan har valt det själva.  För att bli så bra musiker har de valt bort många andra intressen. Om t ex en tjej i 16-årsåldern just har plockat upp en gitarr så är hon av förklarliga själ inte på samma nivå som killar i samma ålder som kanske har spelat i 4-6 år och då är det heller inte konstigt om hon får problem att få spela med dem om hon inte "hänger med i deras takt".
Men som jag har skrivit många gånger förr: Kvinnfolk väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga i att komma och gnälla efteråt och vilja ha upprättelse. Inget hindrar tjejer att börja fila på ett instrument i början av tonåren (eller ännu tidigare) precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion, men då får man också vara beredd på att strunta i många andra intressen och snöa in helhjärtat på musiken istället. Men de flesta tjejer brukar oftast ha flera olika intressen medan killar av någon anledning enklare snöar in på enskilda saker. Om de inte gör detta kan de ju inte heller förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.
Girlschool tycker jag är ett bra exempel på ett rockband bestående av kvinnor som lyckades på samma premisser som de manliga rockbanden från samma tid. Även Sahara Hotnights började som väldigt unga och stod sedan i replokalen och harvade i flera år och gjorde mycket spelningar på massa små skitställen (precis som de manliga banden) innan de blev kända.

Inom t ex rock, hårdrock och metal (Det är likadant inom t ex goth och synthscenerna) finns det knappt några kvinnliga artister alls om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som har gjort grovjobbet i replokalen i flera år innan).
 Skulle t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då det knappt finns några hårdrocksband med kvinnliga medlemmar och publiken skulle då väldigt snabbt svika.

Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

lördag 30 juni 2012

Playback is for losers

Sanna ord av en vis man
Playback? What the fuck?!
Det är underliga tider vi lever i. Folk betalar skitdyra pengar för att gå på festivaler/konserter och artisterna behöver inte ens sjunga live. Fast vad kan man begära, att sångerskor/sångare ska sjunga på sina egna konserter?.... ....Nä nä, det är nog för jobbigt (Milli Vanilli sysslade ju med att mima redan för över 20 år sedan).
Fast vad kan man vänta sig när så kallade djs som tex Swedish House Mafia säljer ut arenor och själva konserten enbart består i att de trycker på play och sedan viftar på händerna resten av "spelningen".

I framtiden behöver inte ens artisterna vara på scenen, de sätter bara dit ett hologram (det har ju redan börjat)....




TVI TVI TVI!!!!!!!!

tisdag 8 maj 2012

PLAY IT LOUD!

Jag läste precis detta i Aftonblaskan. Bara hoppas att de inte får igenom skiten till idiotförslag.

Om detta blir verklighet kan nog de flesta festivaler i detta land bara kasta in handduken då utländska bokningsagenter/band bara skulle hånskratta åt Landet Lagom med regler på 97 decibel.
De flesta politiker fattar nog inte ens hur lågt 97 dB är på en hårdrockskonsert på en festival. Det är högre volym i klassrummet hos en bråkig skolklass.
Vore väl fan så mycket bättre att ge folk mer information så flera kanske börjar använda hörselskydd.
Festivaler borde sätta upp en stor skylt utanför området med texten: "OMRÅDET BETRÄDDS PÅ EGEN RISK! HÖG LJUDNIVÅ!". Sedan kan folk själva bestämma om de vill mycket de vill kunna höra dagen därpå.


 Jag älskar att gå på konserter och festivaler och jag använder inte alltid proppar (bara ibland på inomhuskonserter). Utomhus på festivaler har jag mer sällan öronproppar på festivalområdena. Det är lätt som privatperson/festivalbesökare att justera ljudvolymen själv med hjälp öronproppar/hörselskydd om man skulle tycka att det är för hög volym, men däremot går det inte göra något om det är för lågt. Jag vill fortsätta kunna stå i publiken och njuta av bra musik utan att behöva säga åt pratande personer att vara tysta. Det är fan inte roligt när man kan höra folk stå och prata då bandet spelar.
Om nu någon tycker att det är för högt så finns det väldigt bra hörselskydd av olika slag numera. Om nu någon inte vill använda sådana men ändå tycker att det är för högt så kan de väl för bövelen låta bli i att gå på konserter, festivaler etc.

Jag undrar vad som kommer härnäst. Förbud att sjunga med eller applådera på konserter? Förbud att juba på idrottsmatcher (alla måste sitta stilla hela matcherna och leka tysta leken)? Förbud mot "högljudda" instrument som trummor och distade gitarrer?  Ska man be sångarna med kraftiga pipor att sjunga tystare? Lika bra att förbjuda publik över huvudtaget!

Låt vuxet folk gå på konserter utan att "storebror" ska sätta upp regler om vad som "kan vara skadligt". Låt folk tänka själva!

Jag säger Saxon:
"PLAY IT LOUD!"

tisdag 20 december 2011

Alltid samma jävla gnäll



Så som jag har skrivit förr ett flertal gånger i tidigare blogginlägg: Det finns en anledning till att t ex Arvika gick åt helvete, de var alltför upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare vill se.
Här är en annan bit ur samma artikel:


:

Robyn är alltså en dålig förebild som inte väljer kvinnliga musiker. Jo hennes kompband gör säker allt för att stjälaa hennes plats på scenen. Jisses, vilket jävla skämt!

Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

lördag 16 juli 2011

So what!

                    Ett band bestående av vita män.


Läste igår detta på feministiskt perspektivs hemsida.
Vilket skämt! Jag trodde att festivalerna främsta uppgift var att ge publiken de artister de vill se. Tänk så fel jag hade :P

Så som jag har skrivit förut, det finns en anledning till att t ex Arvika har gått åt helvete, de har varit alltför upptagna med att komma på korkade ideer istället för att kolla vilka artister deras besökare vill se.

Kvinnor väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga att de själva kommer och gnäller efteråt och vill ha upprättelse. Ingen hindrar dem att börja fila på ett instrument i början av tonåren precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion. Hur kan de då förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.

Inom rock, hårdrock, metal, goth och synthen så finns det väldigt få kvinnliga artister om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som redan gjort grovjobbet i replokalen i flera år).
Skulle t ex Sweden Rock Festival börja könskvotera så skulle de med det begå självmord då det inte finns så många hårdrocksband med kvinnliga medlemmar och publiken skulle då svika jävligt fort.
Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling (kommer aldrig att ske). En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

söndag 26 juni 2011

Äntligen

Arvikafestivalen har tydligen gått i graven. Det var väldigt väntat då de sedan flera år slutat bry sig om vilka band & artister festivalbesökarna ville se utan varit mer intresserade av korkade ideer som att ge hångelgaranti och könskvotera artisterna.




Jag säger som den där gamla gubbjäveln i rosa träningsoverall:
"ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!!!"

lördag 26 februari 2011

Sexist- eller feministfestival?

10-13 mars anordnas återigen "Umeå feministfestival".
"Välkomna är alla transpersoner, barn och kvinnor" står det på hemsidan. Dock är män, oavsett sexualitet, inte välkomna.

Jag kan personligen inte förstå hur segretation på något sätt kan vara något positivt i strävan efter ett mer jämställt samhälle.
Jag hade visserligen inte tänkt att gå på Umeå feministfestival ens om jag hade varit inbjuden (precis som tidigare år), men en hel del kvinnliga bekanta som tidigare visat intresse av den har tagit helt avstånd från den helt när de märkte att halva delen av mänskligheten inte var tillåtna.
Uppenbarligen är inte feministiska män tillräckligt jämlika för att få vara med och leka. Inte mycket till festival direkt då festivalen bygger på hat och diskriminering. Märkligt, var finner man plats för all kärlek i sådana fall?

Jag tycker att det skulle vara lite lustigt om någon skapade en feministfestival som inte släpper in kvinnor. Antar att det i så fall hade blivit ett sjuhelvetes liv.
Nej, ska jag vara allvarlig så tycker jag att det är underligt att inte samtliga seriösa feministföreningar i landet går till motstånd och officiellt bojkottar hela skiten. De drar ju trots allt ner samtliga människor och föreningar, som har med feminism att göra, i smutsen.
Jag skickade ett mail till personerna bakom Umeå feministfestival för något år sedan. I mailet gav jag de bl a tipset att de borde byta namn på skiten till sexistfestival, men de hävdade bestämt att utesluta någon på grund av dennes kön bara är sexism om den det drabbar är kvinna. Skrattretande patetisk trångsynthet enligt mig.

Jag har inte kollat inte festivalens programpunkter detta år, men tidigare år har de bl a haft med att meka med en cykel på programmet. Verkligen skrattretande om de inte inte ens klarar av att meka med en cykel om en man är i närheten. De är ju störtlöjliga, eller så känner dom sig kanske klena.
Jag undrar verkligen hur de tänker:
"Män behövs inte för vi ska laga våra egna cyklar, dra vår egen el och sen har vi en massa dildosar också."

En festival för feminister som förbjuder nästan halva mänskligheten låter förövrigt helt galet. Vad ska de göra? Bränna p-rullar, kasta pil på diverse bilder av manliga individer och se vem som har hårigast ben?

Jag är trött på dessa extrem"feminister" som är så trångsynta när det gäller män (och då menar de ALLA män förutom deras eventuella pojkvänner) och tycker mer om att trycka ned män som kön och bara roffa åt sig mer fördelar. Som för några år sedan, då en medlem i Fi försökte få igenom ett röstförslag att ALLA parkeringar (förutom handikappplatserna) i köpcenters och sådant som ligger nära ingången skulle vara reserverade åt kvinnor helt enkelt för att hon påstod att kvinnor skulle känna sig säkrare då. Rent skitsnack enligt mig.
Finns det ens något motsvarande detta (något som t ex "Av män mot kvinnor")? Jag har då i alla fall inte hört talas om dylika evenemang där man enbart tillåter män och inte kvinnor. Så det är väl inte ens så att någon med vettet i behåll tycker att män kränker kvinnor på motsvarande sätt. Men min tråkiga erfarenhet är att dessa så kallade "feminister" ofta är även mer separatistiska och sexistiska än de som de säger sig motarbeta.


Hade de kallat detta för kvinnofestival hade jag inte brytt mig för fem öre, men det enda de gör genom att kalla denna tillställning feministfestival är att mata folk fulla med ännu mera fördomar om att alla feminister är rabiata manshatare som dyrkar Valerie Solanas. Fast det har förvisserligen dessa typer gjort i alla tider, folk som kallar sig feminíster för att de har en skev människosyn och har en snedvriden bild av halva människosläktet.
Det känns lite som att ha en antirasistfestival och sedan förbjuda vissa etniska grupper:
"Öh, vi är emot rasism, men vi hatar negrer och turkar!"

Jag trodde folk hade lärt sig att det inte går skapa förståelse genom uteslutning och utfrysning, men det har sexisterna bakom denna lilla festival tydligen inte förstått.

torsdag 29 juli 2010

Gå i graven Arvika

Arvikafestivalen har gått ut med att de nästa år tänker ha 50% kvinnliga artister (om det nu ens blir några festivaler för deras del är en annan fråga). De har även gått ut och uppmanat andra festivaler att göra det samma.

Jag hoppas verkligen inte att någon annan festival apar efter denna korkade ide.
Skulle t ex Sweden Rock Festival göra detsamma så skulle de med det skjuta sig själv i foten då det inte finns så många hårdrocksband med kvinnliga medlemmar så jag antar att publiken då skulle svika väldigt fort. Jag kan bara komma på ett med enbart kvinnliga medlemmar (Crucified Barbara) och de är totalt värdelösa (ett kvinnligt Poodles, nej tack).

Jag tycker det är ett faktum att de allra största artisterna är män även om just inte de allra största spelar på lilla Arvikafestivalen. Jag tror heller inte att många kvinnliga artister skulle vilja bli bokade enbart pga att dom är just kvinnor och få gå före andra (kanske bättre) manliga artister, det blir bara fel.
Vilka artister söker de sig till förresten efter att fått nej från dessa?
Schlagersångerskor?
Tjejfrontade dansband?

Kvinnfolk väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga att de själva kommer och gnäller efteråt och vill ha upprättelse. Ingen hindrar dem att börja fila på ett instrument i tonåren precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion. Hur kan de då förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.

Jag har ingen större koll på goth och synthscenerna (fast de har väl arvika redan vänt ryggen) men inom rock, hårdrock och metal så finns det knappt några kvinnliga artister alls, om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som redan gjort grovjobbet i replokalen i flera år).
Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. De enda jag kan komma på som är som är någorlunda jämnt på könsfronten är singer/songwriters men de intresserar mig i rege inte för fem öre.

Personligen tycker jag inte att 50/50 är något tecken på jämställdhet. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

Går de inte i graven innan de hinner göra detta så gör de det definitivt efter det och genomför de det så förtjänar de fan i mig att gå i konkurs.

Varför är det alltid inom manliga domäner som det ska vara jämställt? Varför vill de aldrig prata om hur vi ska få in mer män till skolor, socialtjänster, och äldre- och barnomsorg etc?
Kvotering = diskriminering

måndag 6 juli 2009

De bästa och sämsta spelningarna

De 20 bästa spelningarna som jag någonsin har sett(Börjar räkna neråt):

20. Candlemass (Sweden Rock Festival 2002)
De hade här återförenats med sångaren Messiah Marcolin för första gången på flera år.
19. Sepultura (Sweden Rock Festival 2003)
Även om inte Max är med så var de ändå grymma live.
18. Dragonforce (Sweden Rock Festival 2003)
2003 var ett bra festivalår. Folk brukar säga att Dragonforce är ett dåligt liveband, men det var då inget som jag märkte. Deras trummis hade lämnat bandet precis innan de skulle komma så en tillfällig ersättare fick snabbt hoppa in och lära sig låtarna snabbt på nån dag.
17. Rage (Sweden Rock Festival 2002)
Deras första beök i Sverige. När de hade lämnat scenen stod fortfarande hela publiken och sjöng refrängen i sista låten. Trummisen Mike Teranna körde ett av de bästa trumsolon jag någonsin har hört och sett.
16. Queensryche (Sweden Rock Festival 2003)
Geoff Tate har fortfarande kvar sin otroliga pipa.
15. Weeping Willows (Pipeline i Sundsvall 2004)
Bandet som har Sveriges bästa sångare, Magnus Carlson.
14. Nick Cave & The Bad Seeds (Globen Annexet i Stockholm 2008)
Är glad att jag hann se dem innan Mick Harvey lämnade bandet.
13. Thåström (Cirkus i Stockholm 2009)
En av Sveriges enda riktiga rockstjärnor! Fantastisk kväll.
12. Iron Maiden (Globen i Stockholm 2006)
Vilket annat band skulle kunna göra en sådan fenomenal spelning med enbart låtar från den senaste plattan? Jag kan bara komma på Iron Maiden som kan lyckas med det.
11. Bruce Dickinson (Sweden Rock Festival 2002)
Bruce levererar alltid, vare sig det är med Iron Maiden eller solo.
10. Entombed (Folkets Hus i Hudiksvall 2002)
Ett under att spelningen blev av med tanke på hur packad sångaren LG var.
9. Status Quo (Sweden Rock Festival 2002)
Man kan tycka vad man vill om detta bands musik och skivor, men live på en scen så går det aldrig att bli besviken på Status Quo.
8. Twisted Sister (Sweden Rock Festival 2003)
Egentligen var det ett ganska otight gig, men på grund av nostalgin så håller jag denna spelning högt. Det började regna mitt i spelningen vilket fick en arg Dee Snider att börja skälla upp mot himlen och förbanna gud.
7. Blind Guardian (Arenan i Stockholm 2002)
Folk brukar säga att Blind Guardian är en besvikelse att se live, men det kan jag fan inte hålla med om alls. Allsång på varje låt.
6. Judas Priest (Löfbergs Lila-arenan i Karlstad 2005)
Det finns en anledning till varför Rob Halford kallas "The Metal God".
5. Dio (Monsters Of The Millenium i Sundsvall 2001)
Den lille mannen med den stora rösten (rösten är till och med mäktigare live). Dessutom hade orginalbasisten Jimmy Bain återvänt till bandet.
4. Iron Maiden (Stadion i Stockholm 2008)
Iron Maiden körde hits-kavalkad, kan det bli bättre.
3. Roky Erickson & The Explosives (Hultsfredfestivalen 2007)
Roky är alltid Roky. En sådan otroligt grym spelning hade jag inte väntat mig av någon omyndigförklarad. En skandal att han inte spelade på en större scen.
2. Alice Cooper (Monsters Of The Millenium i Sundsvall 2001)
En magisk spelning med Alice i högform. Höll på att skratta ihjäl mig när han skällde ut en kille i publiken som hade en Marilyn Manson-tröja på sig.
1. Ac/Dc (Ullevi i Göteborg 2009)
Folk har rätt, de är världens bästa liveband! Lätt det bästa jag någonsin har sett på en scen!

Och de sämsta spelningar jag har sett (coverband på krogen och dansband räknas inte):
5. Bullet (Ullevi i Göteborg 2009)
Egentligen inget ont om Bullet, men jag var där för att se Ac/Dc och inte några Ac/Dc-wannabes med ett fetto till sångare som måste skrika "Jag älskar er, Ullevi" efter varenda jävla låt.
4. Doro (Sweden Rock Festival 2002)
Jag blev väldigt besviken. Gillar hennes gamla band Warlock och trodde verkligen inte att hon skulle vara så tråkig live.
3. In Flames (Löfbergs Lila-arenan i Karlstad 2005)
Det var ett under att jag inte somnade ståendes.
2. Ratt (Monsters Of The Millenium i Sundsvall 2001)
Riktigt värdelösa och totalt värdelöst ljud och knappt en enda orginalmedlem kvar.
1. Sahara Hotnights (Brandgaraget i Hudiksvall 1999)
Helt klart det sämsta jag nånsin har sett på en scen. Sångerskan sjöng äckligt falskt, trummisen spelade i otakt och alla i bandet verkade totalt oengagerade.