Snälla pojkar får aldrig flickan

Genom åren har det hänt rätt många gånger att tjejkompisar har gråtit ut hos mig för att deras killar har varit "elaka, okänsliga etc etc" och då fått höra orden:
"Jag önskar att jag kunde hitta en kille som var som DU! Snäll och omtänksam."
Men jag vet att det bara är tomma ord då de likförbannat ändå alltid går tillbaka eller blir ihop med nya, av dens sortens killar som de sedan beklagar sig över. Dessa tjejer vill bara vara kompisar med snälla killar, inget mer. Jag blir mest jävligt irriterad när jag får höra de orden då jag vet att de inte menar vad de säger, för hade de gjort det ha de dumpat skithögarna.
Jag är den typen av kille som tjejer oftast bara vill vara kompis med. Inte kul att om man är intresserad av en tjej se henne istället falla för ens kompis.

Jag har aldrig förstått detta. Vill man inte ha en snäll partner? Och kom fan inte och snacka om "toffel". Så jävla ointressant kan man ju för fan inte vara, för i så fall hade väl tjejerna inte velat vara vän med en?

Jag vet inte om detta är något typiskt kvinnligt eller inte. Tänker t ex på alla kvinnor som skriver beundrarbrev till t ex Helge Fossmo och Tony Olsson.
Vad är det som gör att så många kvinnor absolut faller för assholes, ja till och med mördare? Till och med ett äckel som Josef Fritzl får ju en massa kärleksbrev från en massa kärlekskranka kvinnor som vill gifta sig med honom.
Jag tycker att om man är så blåst att man tror att man ska kunna hitta något fint att bygga ett förhållande på hos en sådan som Fritzl (en man som låste in sin egen dotter i sin källare, våldtog henne systematisk i över 18 år och tvingatde henne att föda flera barn varav endel han lät stanna i fångenskap och en del blev upptagna för att inte få se sin mor). Ja då tycker jag fan att man nästan förtjänar att själv bli inlåst i källaren med en pilsk Fritz för all framtid.

Som poeten Bob Hansson skrev en gång:
"Det är nog inte bara jag som insett att det är svårt att veta hur man ska vara som man.  Ska man bli känslig och mjuk som kvinnorna säger att de önskar? Samtidigt som de envisas med att gå hem med Mikael Persbrandt.


Vi som patriarkatet till trots är förvirrade och i smyg fullständigt osäkra på hur vi egentligen ska bete oss. Vi som varken är direktörer eller fotbollsproffs, vi känner inte igen oss i den bild feminismen målar upp, att det är män som tillåts framgång.
Vi som står där på krogen och inte har fått vara nära en kvinna på månader eller år, hur överlägsna känner vi oss? Vi som inte klarar av att se en kvinna i ögonen och säga att vi är kåta, av rädsla för att uppfattas som desperata drägg som bara tänker på en enda sak."