De flesta som jag har pratat med som är "icke-heterosexuella", både killar och tjejer, säger att de tycker att ganska många inom HBTQ-rörelsen tråkigt nog är trångsynta, fördomsfulla och ofta anser att man som en HBTQ-person måste vara på just ett sätt. Tyvärr så måste jag säga att jag håller med dem även om detta påstående. Många "trendkänsliga" HBTQ-personer hyser ett stor förakt mot det "vanliga" och visar även ibland upp fascistiska drag (lite ”Håller du inte med oss, är du emot oss!"). Många av dem är inte bättre än de värsta böghatarna.
En bekant till mig som är lesbisk är bästa vän med en heterosexuell vit kille och av någon anledning retar det gallfeber på flera av hennes så kallade "medsystrar", hon hade enligt dem lika gärna kunnat vara ihop med satan. En annan tjej jag är bekant med hade förr levt i flera samkönade relationer, men blev sedan kär och ihop med en kille och då fick då höra att hon "svikit saken".
Jag vet även flera som blivit utskällda av vad jag kallar "HBTQ-fascister" för att de inte öppet skyltar med sin läggning utan t ex vill hålla det enbart för de närmsta eller för sig själv. Antar att de personerna som skäller på sådant aldrig har bott i t ex ett väldigt litet samhälle där "alla känner alla", för det är nämligen inte de lättaste ställena att komma ut.
Om man inte ens får acceptans eller respekt inom "la familja", vart ska man vända sig då? Gå in i garderoben igen?
Jag är själv bisexuell, men har inte alltid varit öppen med min läggning och jag fick på grund av det ibland höra av olika HBTQ-personer att jag var feg som inte berättade detta för alla. Fast många verkar tycka att om man bara är bi så man lite fake då man tydligen måste välja sida.
Numera är jag öppen med min sexualitet och borde väl med det egentligen räkna mig som en HBTQ-person men jag har aldrig (och kommer nog förmodligen aldrig göra det) känt mig hemma i den så kallade "gay-världen" och har inget som helst intresse av att gå på gay-klubbar, schlager eller att "stå på barrikaderna".
Jag brukar oftast snarare tas för en heterosexuell homofob av folk som ser mig för första gången i mitt långa hår, tatueringar och hårdrocksklädsel. De få gånger jag har varit på gayklubb eller liknande ställen har jag fått både ilskna blickar och nedvärderande kommentarer om allt från att jag har fula kläder till att jag har gått fel, inte hör hemma där och borde sticka. Att däremot så många hårdrockare är så öppensinnade hade jag aldrig kunnat föreställa mig för några år sedan, de respekterar mig som den jag är även om jag ibland spanar in killar.
Nåja, det är rätt kul på ett ironiskt sätt att många personer, som själva är extremt lättkränkta och skriker om kränkning bara någon säger fel benämning/ord på något, själva mer än gärna kastar skit på dem som de inte tycker passar in.
Håller med dig en hel del. Fint skrivet.
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaSom jag uppfattar huvudpoängen med artikeln så är denna: dubbelmoralen i att se sig själv som offer (kränkt) men samtidigt bete sig som förövare (kränka).
Den här observationen genomsyrar fler ämnen än vad många tror.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att detta är ett av mänsklighetens största utmaningar. Det handlar nämligen om självinsikt, empati och äkta medmänsklighet.
Politiska revolutioner som skett genom historien slutar i väldigt många fall med att revolutionären själv blir ny despot när denne hamnar vid makten.
Feminismen, som skulle i början verkade för jämlikhet, blev efter åren mer och mer av en stor maskin som jobbar för smutskastning och förtryck av det andra könet. Irene von Wachenfeldt, ordförande för ROKS, säger seriöst att "män är djur" i olika intervjuer. Pröva vänd på det så ska ni se hur det låter: "Kvinnor är djur. Dom gnäller, klagar, är otrogna och snackar skit bakom ryggen på varandra för att dom är djur som inte vet bättre". Låter som något som för jämliketsdebatten framåt?Men det är inte jämlikhet som är målet där, det är hämnd. Kvinnor har varit underställda i tusentals år och nu ska det hämnas.
HBTQ-folk har varit förtryckta och nu ska hämnden utkrävas. Khadaffiregimen förtryckte sitt folk så nu ska de torteras och.... ....Listan fortsätter.
Det verkar som att det vi verkligen känner igen är känslan av förtryck och att förtrycka. Det är när du hamnar i en maktsituation som det syns om du själv är fylld av äkta medmänsklighet och respekt, det gör det inte under tiden du är förtryckt.
bra skrivet!
SvaraRadera