Powered By Blogger

fredag 25 maj 2012

Filmtips (Den enfaldige mördaren)



"Den enfaldige mördaren" är en svensk film från 1982 av Hans Alfredsson,
baserad på ett avsnitt ur hans roman "En ond man".
Handling: Sven (Stellan Skarsgård) är harmynt och kallas "Idioten" av folk på grund av att de har svårt att förstå vad han säger. När Svens mamma ackorderas han ut till fabrikör Höglund (Hans Alfredsson). Höglund är en ond sadistisk man och använder "Idioten" som oavlönad arbetskraft och tvingar honom att bo i en spilta i ladugården bland djuren där han blir plågad av en råtta. Sven är väldigt godhjärtad och kan inte ens förmå sig till skada råttan när han till slut lyckas fånga in den.
Sven blir dock vän med med den rullstolsburna flickan Anna (Maria Johansson, mer känd som "Tjorven" i Saltkråkan-filmerna) och hennes familj och möter för första gången gemenskap och värme. Av dem betraktas han inte som en idiot utan de accepterar hans handikapp, låter honom bo hos dem, sova i en riktig säng och ger honom även arbete med lön. Men Höglund gillar inte att bli snuvad på gratis arbetskraft och hämnas på Svens vänner.
Detta är utan tvekan en av de bästa svenska filmer som någonsin gjorts! Helt klart ett mästerverk.
När jag såg denna film för första gången som liten tyckte jag att det var jobbigt att se mysfarbrorn Hasse Alfredsson i en sådan elak och ondsint roll, en sadistiskt kapitalist utan någon som helst empati (som gör allt för att förnedra och trampa på andra ), dessutom våldtäcksman och nazist. En roll han gör väldigt bra.
En liten rolig sak med denna film är att Bo Wideberg försökte övertala Hans Alfredsson om att inte ta Stellan Skarsgård i huvudrollen då han tyckte att han var en så värdelös skådespelare, men det var tur att Alfredsson inte lyssnade på den kritiken. Både Alfredsson och Skarsgård vann en varsin guldbagge för. Ulla-Britt Söderlund som var kostymtecknare och kostymör för denna film hade tidigare jobbat med Stanley Kubrick och vunnit en Oskar för kostymerna i dennes film "Barry Lyndon" 1976.


Här en scen från filmen, det värsta är att Hasse i en tv-dokumentär berättar att det hänt på riktigt:

1 kommentar:

  1. Det här är en av de bästa svenska filmer som någonsin har gjorts. Hasse Alfredsson hade många strängar på sin lyra.

    SvaraRadera