Är man politiker måste man tåla satir

Jimmie Åkesson vill tydligen lägga ner P3 Anledningen är att han blev kränkt av ett satirinslag riktat mot honom och han anser att radiokanalen är meningsmotståndare. 

– "Jag blev kränkt av det. Det var genuint dåligt. Inget som public service ska ägna sig åt alls, sade han till Morgonstudion."

Jimmie Åkesson tycker dock att man får tåla satir.... ....Så länge det inte drabbar honom själv

Jag minns när SVTs "Helt apropå" på 1980- och 90-talet liknade Ingvar Carlsson i väldigt många sketcher med en sko på grund av hans utseende. 
Eller när tv4s Hey Baberiba, som sändes 2005-2007, drev med Fredrik Reinfeldt, bl a visade honom som en toffel som masserade Carl Bildts axlar medan Bildt raggade på hans fru. De drev även friskt med de flesta andra partiledarna i riksdagen.
Eller när Varan-TV skojade om Carl Bildt (en av medlemmarna klädde ut sig till Bildt och sade bl a att han tyckte om knark).
Eller när Galenskaparna och After Shave i början av 1990-talet gjorde en hel dansbandsopera där de parodiserade Ny Demokrati plus liknade Ian Wachtmeister och Bert Karlsson vid Kalle Stropp och Grodan Boll.
Eller varför inte när HasseåTage tillsammans med bl a Gösta Ekman och Tommy Körberg drev hejdvilt med Tage Erlander och Olof Palme i en känd revy på 70-talet som hette "Svea Hund".

Det har alltid kritiserats och ironiserats över alla partier. Alla partier och väljare har i alla tider fått leva med detta, men helt plötsligt när SD med väljare får smaka samma är det helt plötsligt allt från odemokratiskt till kränkande och så klart "Sverigefientligt".

Med tanke på hur lättkränkt och lättstött Åkesson verkar vara så kan jag inte alls förstå hur någon överhuvudtaget ens kan tro att den där tokstollen skulle kunna klara av att vara statsminister i mer än fem minuter. Vill man ta makten i Sverige får man tåla att bli hånad, att bli skämtad om etc.

En epok har gått i graven

Hasse Alfredson gick igår bort vid 86 års ålder.

En epok har gått i graven, Hasse var den sista av våra klassiska stora komikergenier (om inte den största). Han var inte bara komiker utan dessutom en fantastisk filmskapare som bl a skrev manus och regisserade den bästa svenska filmen som har gjorts ("Den enfaldige mördaren", ett mästerverk som höjer sig över det mesta i svensk films historia).

Mästerverket "Den enfaldige mördaren" (1982).

Det är inte direkt en hemlighet att jag alltid har varit ett stort fan av Hans Alfredsson och Tage Danielsson. Hasse & Tage och deras humor, tankeställare, humanism, genialitet etcetera har alltid betytt väldigt mycket för mig.

En av Hasse & Tages finaste filmer, "Släpp fångarne loss - det är vår!" (1975)

Jag och min morfar Olle brukade ofta lyssna på Hasse & Tages "Lindeman"-improvisationer tillsammans och skratta ikapp. När morfar dog för ett och ett halvt år sedan tog det nästan över ett halvår innan jag orkade börja lyssna på de improvisationerna igen, för de var för mig så förknippade med morfar (något som vi två hade gemensamt). Numera kan jag återigen ta fram och lyssna på de igen, och minns då morfar med ett leende.

Här som Roy och Rogers pappa i "Macken - Roys & Rogers Bilservice" (1990).

Hejdå Hasse! Säg hej till Tage och Gösta. 

Vila i frid och tack för alla skratt genom åren.

Hasse Alfredsson 

(Född 28 juni 1931 - Död 10 september 2017)

Veckans GAS-sketch: "My Boys Are Back"

Nej! Inte Gösta!

Jag har de senaste månaderna inte varit särskilt aktiv här på bloggen. Dels på grund av att det har varit mycket på jobbet vilket gjort att jag inte har haft någon egentlig ork till att blogga, Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite.

Idag är jag en aning ledsen. Jag fick igår veta att Gösta Ekman har avlidit, men det är först nu i morse som det har hunnit sjunka in och jag inser det. Gösta Ekman är död.

Det känns oerhört ledsamt. Gösta Ekman har betytt så mycket för mig genom alla år och är en person som jag alltid har beundrat och sett upp till både som skådespelare, regissör, komiker, humanist och människa. Det är ingen hemlighet att jag alltid har varit ett stort fan av Hans Alfredsson och Tage Danielsson. Hasse & Tage och deras humor, tankeställare, humanism, genialitet etcetera har alltid betytt väldigt mycket för mig, och Gösta Ekman var en stor del av det då han var med i mer eller mindre allt som de gjorde genom åren. Några personliga favoriter är filmerna "Picassos äventyr", "Äppelkriget", "Att angöra en brygga" och scenföreställningen "Frökens Fleggmans mustach". I den sistnämnda var Gösta verkligen i sitt komiska ässe i rollerna som bl a Kurt S Wresig och dennes son Kolerik.

När jag var liten var några av mina absoluta favoritfilmer de med Jönssonligan. Det är de fortfarande, i alla fall de äldre med Gösta i huvudrollen som Charles-Ingvar Jönsson Jag och min kusin Sebastian tittade mer eller mindre jämt på de filmerna samt gjorde lekar där vi lekte att vi var rollfigurerna, (Sebbe var då "Sickan" då han var kortast medan jag var antingen Vanheden eller Dynamit-Harry). Som fyraåring hade jag memorerat alla Ekmans repliker från scenerna i den första "Varning för Jönssonligan" där han går till barndom (de när han tror att Vanhedens sko är en katt).
Man får heller inte glömma bort Papphammar. Jag jobbar på ett fritidshem och har visat några Papphammar-sketcher där för några elever, de låg då dubbelvikta av skratt.

Jag har förvisso aldrig varit särskilt förtjust i deckare. Ska jag vara ärlig så tycker jag att de flesta svenska "deckarfilmer" som jag har sett har varit pinsamt värdelöst skit. Men jag gillar dock de flesta av Beck-filmerna där Gösta Ekman, Rolf Lassgård och Kjell Bergqvist spelade huvudrollerna. (trots dubbade tyskar skådisar)  Kvalitetsmässigt så är de filmerna förvisso mycket sämre än Bo Widebergs "Mannen på taket", men utan tvekan ljusår bättre än den masstillverkade dyngan med Haber och Persbrandt.

Mina två absoluta favoritroller där han verkligen visar på sin bredd som skådespelare är som den osympatiske bankdirektören Callert i "En på miljonen"och som den timide homosexuelle Pompe i "Skenbart – en film om tåg". Den sistnämnda är egentligen ingen vidare bra film, men en höjdpunkt i den är en fin scen där Gösta som den den hunsade Pompe med nostalgi i blicken berättar om sin ungdoms dagar.

Vila i frid Gösta, och tack för alla skratt!

f

Veckans vinylplatta

Världens roligaste filmscener: Nummer 1

Här nummer 1: Picasso gömmer franska motståndsmän - Picassos äventyr (1978)
Det är andra världskriget. Picassos pappa har blivit nazistisk officer medan gömmer franska motståndsmän. Enligt mig världens roligaste filmscen! Picassos Pappas officersgrad är"Hauptbahnhof" vilket betyder centralstation.

Halvliter!

Världens roligaste filmscener: Nummer 20

Så är vi nere på plats nummer 20:Den pruttande baletten - Picassos äventyr (1978)
Picasso har fått i uppdrag att göra kostymerna till baletten, men på grund av att hans pappas har lagat blomkålsmat till ensemblen så har det blivit lite väl mycket fart i magen på alla dansare.

God save our gracious king
God save our nobel kong
God save King Kong

Ett glas öl

Ett Glas Öl
 (Text & musik: Hasse och Tage) 
När man ser på hur barna
Växer opp och står i
kan man undra om barna
nånsin får det som vi,
om det finns jobb,
om det finns mat,
om det är drägligt där dom bor.
Finns det får och kor
och vatten och luft?

Får dom sola sej gratis?
Finns det blommor och blad?
Har dom fläsk och potatis?
Kan dom ta sej ett bad?
Framtiden verkar dyster
när man grubblar över ett glas öl,
Men man hoppas att barna
ändå får ett glas öl.

Ha det bra i värmen på en Sara-krog.
Rosenrött och himmelsblått
Ska det va´ - vårt liv är inte bara knog.
Öl är till exempel gott.

När man ser på hur barna
växer upp och står i
kan man undra om barna
nånsin får det som vi,
om det finns jobb,
om det finns mat,
om det är drägligt där dom bor.
Finns det får och kor
och vatten och luft?

Får dom döttrar och söner?
Har dom dragspel och vals?
Har dom kvar bruna böner?
Har dom nånting alls?
Framtiden verkar dyster
när man gubblar
över ett glas öl,
men man hoppas att barna
ändå får ett glas öl.

Filmtips (Den enfaldige mördaren)

"Den enfaldige mördaren" är en svensk film från 1982 av Hans Alfredsson,
baserad på ett avsnitt ur hans roman "En ond man".

Handling: Sven (Stellan Skarsgård) är harmynt och kallas "Idioten" av folk på grund av att de har svårt att förstå vad han säger. När Svens mamma ackorderas han ut till fabrikör Höglund (Hans Alfredsson). Höglund är en ond sadistisk man och använder "Idioten" som oavlönad arbetskraft och tvingar honom att bo i en spilta i ladugården bland djuren där han blir plågad av en råtta. Sven är väldigt godhjärtad och kan inte ens förmå sig till skada råttan när han till slut lyckas fånga in den.
Sven blir dock vän med med den rullstolsburna flickan Anna (Maria Johansson, mer känd som "Tjorven" i Saltkråkan-filmerna) och hennes familj och möter för första gången gemenskap och värme. Av dem betraktas han inte som en idiot utan de accepterar hans handikapp, låter honom bo hos dem, sova i en riktig säng och ger honom även arbete med lön. Men Höglund gillar inte att bli snuvad på gratis arbetskraft och hämnas på Svens vänner.
Detta är utan tvekan en av de bästa svenska filmer som någonsin gjorts! Helt klart ett mästerverk.
När jag såg denna film för första gången som liten tyckte jag att det var jobbigt att se mysfarbrorn Hasse Alfredsson i en sådan elak och ondsint roll, en sadistiskt kapitalist utan någon som helst empati (som gör allt för att förnedra och trampa på andra ), dessutom våldtäcksman och nazist. En roll han gör väldigt bra.
En liten rolig sak med denna film är att Bo Wideberg försökte övertala Hans Alfredsson om att inte ta Stellan Skarsgård i huvudrollen då han tyckte att han var en så värdelös skådespelare, men det var tur att Alfredsson inte lyssnade på den kritiken. Både Alfredsson och Skarsgård vann en varsin guldbagge för. Ulla-Britt Söderlund som var kostymtecknare och kostymör för denna film hade tidigare jobbat med Stanley Kubrick och vunnit en Oskar för kostymerna i dennes film "Barry Lyndon" 1976.


Här en scen från filmen, det värsta är att Hasse i en tv-dokumentär berättar att det hänt på riktigt:

Filmtips (Resan till Melonia)

"Resan till Melonia" är en svensk-norsk animerad film från 1989 av Per Åhlin, fritt efter Williams Shakespeares pjäs "Stormen" (men den är även inspirerad av Charles Dickens "Oliver Twist" och Jules Vernes "Maskinön").



Handling: På den gröna paradisön Melonia bor trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda.  På ön bor även poeten William plus Prosperos två tjänare stormfågeln Ariel och trädgårdsmästaren Caliban (som till utseendet liknar ett vandrande grönsaksland). Livet på Melonia är fridfyllt och bekymmerslöst, utom för Caliban som måste slita hårt med både trädgården och hushållet.

På andra sidan havet ligger industriön Plutonia där skurkarna Slug och Slask härskar, där håller de barn instängda som slavar i sin stora vapenfabrik. Slug och Slagg beger sig sig med ett fartyg mot Melonia med planer på att även exploatera denna ö. Fartygets besättning består Kapten Julgransfot, Kockan och Rorsman. Med på båten finns även en fripassagerare gömd i en stor låda, pojken Ferdinand som har rymt från fabriken. Ariel framkallar en storm som gör att båten går under (alla överlever dock).....


Detta är en av mina absoluta favoritfilmer någonsin! Enligt mig den bästa animerade film som gjorts (Disney får ursäkta).

De svenska rösterna görs av:
Prospero - Allan Edwall
Miranda - Robin ""Robyn" Carlsson
Ferdinand - Olle Sarri
Ariel - Tomas von Brömssen
Caliban - Ernst Günther
William - Jan-Olof Strandberg
Slug - Jan Blomberg
Slagg - Hans Alfredsson
Kockan - Eva Rydberg
Kapten Julgransfot - Ingvar Kjellson
Rorsman - Nils Eklund

Här är några scener ur filmen:

Prospero förklarar vad Plutonia är

Trädgårdsmästaren Caliban

Poeten William