Veckans GAS-sketch: "Direktörerna sprider sig"

Veckans GAS-sketch: "An Hour Ago"

You Can Call Me Al

A man walks down the street

He says why am I soft in the middle now

Why am I soft in the middle

The rest of my life is so hard

I need a photo-opportunity

I want a shot at redemption

Don't want to end up a cartoon

In a cartoon graveyard

Bonedigger Bonedigger

Dogs in the moonlight

Far away my well-lit door

Mr. Beerbelly Beerbelly

Get these mutts away from me

You know I don't find this stuff amusing anymore

If you'll be my bodyguard

I can be your long lost pal

I can call you Betty

And Betty when you call me

You can call me Al

A man walks down the street

He says why am I short of attention

Got a short little span of attention

And wo my nights are so long

Where's my wife and family

What if I die here

Who'll be my role-model

Now that my role-model is

Gone Gone

He ducked back down the alley

With some roly-poly little bat-faced girl

All along along

There were incidents and accidents

There were hints and allegations

If you'll be my bodyguard

I can be your long lost pal

I can call you Betty

And Betty when you call me

You can call me Al

Call me Al

A man walks down the street

It's a street in a strange world

Maybe it's the Third World

Maybe it's his first time around

He doesn't speak the language

He holds no CURRENCY

He is a foreign man

He is surrounded by the sound

The sound

Cattle in the marketplace

Scatterlings and orphanages

He looks around, around

He sees angels in the architecture

Spinning in infinity

He says Amen! and Hallelujah!

If you'll be my bodyguard

I can be your long lost pal

I can call you Betty

And Betty when you call me

You can call me Al

Call me Al

Veckans GAS-sketch: "Introt till Allt Möjligt"

Tankar om fredagens terrorattentat i Stockholm

Min första tanke när jag i fredags fick höra om den hemska händelsen i Stockholm var att detta är något som förmodligen kommer försöka användas av främlingsfientliga för att vinna billiga politiska poäng.
När jag sedan kom hem från jobbet och startade datorn så visade det sig att just¨var fallet.
Har läst väldigt många "Vad var det vi sa?", "SD 2018", "Ut med packet" och även mer vidriga kommentarer som gör mig illamående.
Sverigedemokraternas Kent Ekeroth var en av dem. Även fast man kan tycka att en man som svingat järnrör borde hat vett att vakta sin tunga. Men Ekeroth verkar nästan skadeglad över detta terrorattentat och passar även på att håna Löfven, länkar till nazistsidan avpixlat, hyllar sin kollega Björn Söder (mannen som sagt sig vara för dödsstraff, jämfört homosexuella med pedofiler och djursex samt tagit idolbilder med gamla SS-soldater) Deras kollega Richard Jomshof spred falska citat. Han publicerade en manipulerad bild på twitter (vilket retweetades av SDs twitterkonto) med ett citat som påstås var av domprost Hans Ulfvebrand från en SVT-sändning, men det påstådda citatet sades aldrig i den intervjun,.Man kan lugnt säga att SDs främsta företrädare och deras sympatisörer visade sina rätta ansikten.

 
Har dessa rasistiska nötter inte lärt sig någonting? Det är ju precis det som är poängen med terrorism, att skapa osäkerhet och rädsla bland medborgarna.
Det är också oerhört viktigt att komma ihåg att människor som flyr, flyr från just sådant som hände på Drottninggatan och där de kommer ifrån så är det en del av vardagen.
Men SD och deras sympatisörer missar såklart inte ett ögonblick där de kan ondgöra sig över utländska muslimska terrorister som mördar i detta land.John Ausonius. Peter Mangs. Anton Lundin Pettersson. Exempel på terrorister som dödat människor i attentat i Sverige tidigare, men de vill de helst inte prata om.

Jag vinner dock tillbaka min tro på mänskligheten när jag läser och hör om alla människor i Stockholm som vägrar hat utan istället öppnade sina hem för främlingar, erbjöd sovplatser, mat och visade medmänsklighet, öppenhet och solidaritet.

So Young

Because we´re young, because we´re gone

we´ll take the tide´s electric mind, oh yeah oh yeah

We´re so young and so gone, le´s chase the dragon, oh

Because we´re youn, because we´re gone

We´ll scare the skies with tiger´s eyes, oh yeah oh yeah

We´re so young and so gone, let´s chase the dragon, oh

let´s chase the dragon...

...from our home high in the city where the skyline

stained the snow, I fell for a servant who kept me on the boil

We´re so young and so gone, le´'s chase the dragon from our home!

Veckans GAS-sketch: "Intervjuoffret"

En vit kränkt man, väldigt rolig.

Månadens Chuck Norris

Chuck Norris kan göra dig gravid genom telefonsex.

Nej! Inte Gösta!

Jag har de senaste månaderna inte varit särskilt aktiv här på bloggen. Dels på grund av att det har varit mycket på jobbet vilket gjort att jag inte har haft någon egentlig ork till att blogga, Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite.

Idag är jag en aning ledsen. Jag fick igår veta att Gösta Ekman har avlidit, men det är först nu i morse som det har hunnit sjunka in och jag inser det. Gösta Ekman är död.

Det känns oerhört ledsamt. Gösta Ekman har betytt så mycket för mig genom alla år och är en person som jag alltid har beundrat och sett upp till både som skådespelare, regissör, komiker, humanist och människa. Det är ingen hemlighet att jag alltid har varit ett stort fan av Hans Alfredsson och Tage Danielsson. Hasse & Tage och deras humor, tankeställare, humanism, genialitet etcetera har alltid betytt väldigt mycket för mig, och Gösta Ekman var en stor del av det då han var med i mer eller mindre allt som de gjorde genom åren. Några personliga favoriter är filmerna "Picassos äventyr", "Äppelkriget", "Att angöra en brygga" och scenföreställningen "Frökens Fleggmans mustach". I den sistnämnda var Gösta verkligen i sitt komiska ässe i rollerna som bl a Kurt S Wresig och dennes son Kolerik.

När jag var liten var några av mina absoluta favoritfilmer de med Jönssonligan. Det är de fortfarande, i alla fall de äldre med Gösta i huvudrollen som Charles-Ingvar Jönsson Jag och min kusin Sebastian tittade mer eller mindre jämt på de filmerna samt gjorde lekar där vi lekte att vi var rollfigurerna, (Sebbe var då "Sickan" då han var kortast medan jag var antingen Vanheden eller Dynamit-Harry). Som fyraåring hade jag memorerat alla Ekmans repliker från scenerna i den första "Varning för Jönssonligan" där han går till barndom (de när han tror att Vanhedens sko är en katt).
Man får heller inte glömma bort Papphammar. Jag jobbar på ett fritidshem och har visat några Papphammar-sketcher där för några elever, de låg då dubbelvikta av skratt.

Jag har förvisso aldrig varit särskilt förtjust i deckare. Ska jag vara ärlig så tycker jag att de flesta svenska "deckarfilmer" som jag har sett har varit pinsamt värdelöst skit. Men jag gillar dock de flesta av Beck-filmerna där Gösta Ekman, Rolf Lassgård och Kjell Bergqvist spelade huvudrollerna. (trots dubbade tyskar skådisar)  Kvalitetsmässigt så är de filmerna förvisso mycket sämre än Bo Widebergs "Mannen på taket", men utan tvekan ljusår bättre än den masstillverkade dyngan med Haber och Persbrandt.

Mina två absoluta favoritroller där han verkligen visar på sin bredd som skådespelare är som den osympatiske bankdirektören Callert i "En på miljonen"och som den timide homosexuelle Pompe i "Skenbart – en film om tåg". Den sistnämnda är egentligen ingen vidare bra film, men en höjdpunkt i den är en fin scen där Gösta som den den hunsade Pompe med nostalgi i blicken berättar om sin ungdoms dagar.

Vila i frid Gösta, och tack för alla skratt!

f