Folk som tror på talande ormar och män som går med löv på snoppen

Jag började diskutera kristendomen med en kristen tjej för någon dag sedan på ett diskussionsforum. Hon verkade allvarligt helt hjärntvättad.
Förstår inte att man som kvinna kan säga att man är kristen, med tanke på all kvinnoförnedring som bibeln förepråkar, fast jag har svårt att fatta hur man även som man kan tro på sådana fantasifoster över huvudtaget.

Detta är ut Domarbokens 19:e kapitel:
En man var på hemväg från sin svärfar och sökte härbärge hos en gammal man i Giva där Benjaminstammen slagit sig ner. Den gamle mannen uppfyllde det bud om gästfrihet mot främlingar som lagen stadgade och bjöd främlingen och hans sällskap att stanna.
Men skurkar kom och bultade på dörren. De skrek:
”Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom.”
Den gamle mannen försökte tala dem till rätta och sade:
”Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Ni får inte begå ett sådant nidingsdåd.”
Varken värden eller hans gäst var emellertid beredda att ta till vapen och försvara sig och sina familjer, nej, den gamle fann på bättre råd. Han sade till pödeln utanför:
”Här finns min dotter, som är orörd, och min gästs bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill.”
Den stackars bihustrun slängdes ut och skurkarna låg med henne, de våldtog henne hela natten. Först i gryningen lät de henne gå. Hon stapplade tillbaka till huset där hon skulle ha övernattat och föll ihop utanför dörren. Ingen brydde sig om henne, varken hennes man eller den gamle mannen vars gäst hon var, utan hon blev liggande tills det var ljust och hennes man steg upp för att fortsätta resan. Då han fick se sin hustru sade han kallt:
”Res dig upp, vi skall ge oss i väg.”
Men han fick inget svar. Hans hustru var död.
När han kom hem styckade han sin hustru i 12 delar och skickade ut likdelarna till Israels alla stammar, för att de skulle uppröras över det brott som begåtts mot HONOM. Israels stammar hörsammade hans klagorop och gick till gemensamt angrepp på benjamiterna, naturligtvis uppmuntrade därtill av Jahve (Gud).
Inbördeskriget slutade med att Benjaminstammeen utplånades sånär som på några få män. Eftersom man ändå ville att stammen skulle överleva hade man nu ännu ett problem på halsen, alla Benjaminstammens kvinnor hade dödats, och man ville inte ge sina egna döttrar som hustrur till den besegrade klanens män. Lösningen blev enkel. Invånarna i en stad i Gilead hade inte ställt upp i striderna mot Benjamin. Därför dödade man samtliga män i staden och alla kvinnor som haft samlag med en man. Kvar blev 400 orörda småflickor. Dem lät man de överlevande benjamiterna röva bort och ta till hustrur. Och där tar berättelsen liksom domarboken slut.

Allt i Guds namn. Kom ihåg att mannen, enligt bibeln, har adamsäpple för att Adam satte sin bit i halsen medan Eva svalde sin. Därför är kvinnor syndigare än män (jag känner mig lite kränkt över det, jag vill ju för fan också vara syndigare).