"Mannen betalar", varför det?

Jag har en vän som har en flickvän (eller snarare hade). Han jobbade medan hon studerade. Hon hade inte tagit något studielån utan levde helt på honom. Hon bodde hos honom och han försedde henne med allt (mat, pengar till bensin och skolböcker, fickpengar etc etc). En dag kom hon hem, tittade surt på honom och sade sedan:
"Du ger mig aldrig någonting!"
Kan väl säga att han inte blev direkt glad över att höra det när hon levde på honom som en cancersvulst.

Vissa tjejer verkar se det som en självklarhet att killar ska bjuda de på allt. Ok, jag kan gå med en så förlegad syn på könsrollerna. Men bara på ett villkor... att det gäller allt annat också, ingen rösträtt för kvinnor och de ska bara passa upp på oss män.
Nått jag funderat på vad det gäller dessa tjejer är om de är lika konsekvent konservativa när det gäller andra saker också. Till exempel att de tycker att det är rätt att killar tjänar mer än tjejer fast de utför samma syssla. Det skulle ju iofs passa ihop rätt bra, för då skulle ju mannen ha lite mera pengar än tjejen och kunna bjuda henne på ditten å datten, fast jag tror inte de flesta tjejer vill ha det så.

Många tjejer (även en hel del killar) verkar resonera:
"Jamen vadihelvete! Är det en date så är det väl självklart att du som kille skall betala!"
Varför är det så självklart? Att sedan hänvisa till tradition är lika illa som att förvänta sig att kvinnan ska diska på grund av tradition. Låter i mina öron att de som tycker så här inte är något annat än konservativa utvecklingsmotståndare. Det är ju ändå som sagt samtidigt tradition att kvinnan ska sitta hemma, laga mat, diska, tvätta, städa osv. Eller ska jämlikhet bara uppmärksammas på dåliga saker? Detta med att männen ska tjäna pengar och betala för sina kvinnor som står och diskar är ju trots allt ett ganska föråldrat sätt att se på verkligheten. Då låter det nog inte lika lockande längre tjejer, eller hur?
Det här att killar alltid ska stå för notan, bjuda och betala kommer ju från att förr i tiden så hade kvinnor i regel ingen egen inkomst utan var förpassade till hemmet och mannen var familjens huvudförsörjare medan kvinnan fick ta hand om hushållet. Ok om de vill ha tillbaka det, men då ska det fan vara på alla punkter, inga jävla halvmesyer.

Jag anser inte att kvinnan ska vara hemma med barnen och sköta hemmet, jag anser att den som vill vara det, man eller kvinna, har rätt att vara det om man klarar sig ekonomiskt och har gjort ett fritt val. Att man utifrån kön skulle ha någon speciell roll i vardagslivet är för mig helt främmande, så skulle jag inte kunna leva och det är för mig inte jämställdhet.

De tjejer som säger sig vara för jämställdhet mellan könen, varför vill ni ändå hålla kvar i denna gamla tradition? I mina ögon är de hycklare, dessa så kallade "kvinnosakskämpar" som ändå vill innerst inne att man betalar notan, håller upp dörren, bär den tunga kassen, dödar den äckliga insekten i badkaret, skär upp steken, klipper gräset, hugger ved, skottar snö, fixar datorn, byter däck på bilen och skruvar ihop IKEA-möblerna etc.

Inte för att låta rasistisk (jag ser mig absolut inte som rasist, är för fri invandring), men många tjejer blir smickrade av hur uppvaktande män från andra kulturer kan vara, eftersom de inte är så jättevana vid det bland svenska män. Senare när förälskelsen lagt sig, upptäcker de att killen har en annorlunda syn på kvinnor och hur kvinnor ska vara och det stämmer oftast inte överens med hur man ser sig själv.

Jag har aldrig betalat för att jag är kille (de gånger jag har pröjsat åt en tjej har det varit för att jag har haft mycket mera pengar och vi har velat göra något roligt, men det skulle jag kunna göra för en manlig bekant lika gärna). Jag pröjsar mitt eget eller så turas om att köpa varandra bärs. Jag kan faktiskt meddela att det funkar jävligt bra att splitta med de alla flesta tjejer.
Om nån brud förväntar sig att jag pröjsar är hon för konservativ eller bortskämd för mig ändå. Sen har jag inte varit på så stela, konserbativa dejter heller. Jag gillar mer avslappnade möten där man inte kör efter en uppsättning regler och roller från förr.

Personligen tycker jag att det skulle kännas lite... ...förnedrande att betala. Som om det (självklart) var jag som fick ut mer av att vi sågs eller att jag ersatte henne för hennes uppoffring att tillbringa tid med mig. Jag menar, ska inte hon vara lika glad över att få träffa mig som jag är över att få träffa henne?

Jag tror många killar pröjsar av osäkerhet. Det är bekvämt med fasta regler, liksom. De vill inte riskera att göra bort sig, att göra fel. Att pröjsa är då ett enkelt sätt att ta lite kommando och falla in i en trygg roll. Men det är inte en roll som jag är bekväm i.
Om någon säger "jag betalar" så tar jag det för vad det är. När jag säger att jag betalar så antar jag bara att personen ska bjuda tillbaka någon gång.

Nej, varför ställa upp sådana förlegade generaliseringar, man - kvinna, vi är alla individer.
Nä, fortsätt ni att läsa Kitty och bevara den romantiska kärnan medan en annan ser alla som individer och ser till det specifika tillfället hur man skall bete sig och inte sätter upp några förlegade normer beträffande att mannen är omanlig om han inte betalar på första dejten.

Jag skulle aldrig pröjsa notan på en första dejt bara för att impa. Detta av två anledningar:
1. Jag är ingen loser som måste pröjsa och smöra mig fram för att väcka intresset hos en tjej.
2. Tjejer som får sin bekräftelse i att de blir bjudna på ett mål mat är inget för mig. Skulle aldrig få för mig fjanta mig och göra mig till för att få nån intresserad. Som om man var på en jävla anställningsintervju där man måste övertyga motparten om sin egen förträfflighet.
100 % jämlikt, ömsesidigt intresse från dag ett är det som gäller. Om jag eller hon pröjsar mer spelar mindre roll, det är en sak mellan oss två och våra ekonomier (visst, det är trevligt att bli bjuden, men det kan väl hon lika gärna göra), inget som ska avgöras av utomstående faktorer som mossiga könsroller.
Om sen den inställningen gör att någon enstaka tjej blir avtänd så gör det mig detsamma. Då var hon inget för mig ändå
Jag fattar inte hur man funkar som tjej om man kan tappa intresset helt för en kille, som tidigare under dejten verkat vara ett kap, bara för att han inte insisterar på att betala hennes mat och sprit.
Hur kan det bli en värdemätare på om relationen har potential att utvecklas, det är ju helt andra saker som avgör det. Det är väl rimligt att utgå från att det finns ett större intresse bara av att man ens bestämmer sig för att gå på en date med någon och att den personen känner samma sak? Och det är väl det som händer i samtalet och kontakten under tiden man träffas som avgör vad för slags kontakt man senare vill ha? Om man ens vill ha någon vidare kontakt, vilket ju naturligtvis inte alls är givet och vid tillfällen när det händer känns det ju snarast extra bra att själv ha tagit hand om notan.
Jag fattar inte heller varför det skulle vara någon typ av värdemätare om killen köper ett par drinkar eller betalar maten, det kan ju som tjej inte vara direkt smickrande att få ett monetärt värde satt på sig:
"Jag var värd exakt 600 spänn för honom (mat och lite vin)".

Förstå mig rätt, jag bjuder gärna, precis lika gärna som jag låter mig bjudas. Men jag förstår inte alls poängen i att upprättahålla förlegade traditioner som, för mig, inte återspeglar annat än ett beroende som av en mängd olika orsaker var tvunget förut men som inte behövs nu. Jag är inte emot uppvaktning, tvärtom tycker jag att det är mycket trevligt att befinna mig både i intressefasen och i förälskelsefasen men för mig har det inget alls att göra med att någon måste öppna plånboken för att bevisa sitt intresse.