De bästa och sämsta spelningarna

De 20 bästa spelningarna som jag någonsin har sett(Börjar räkna neråt):

20. Candlemass (Sweden Rock Festival 2002)
De hade här återförenats med sångaren Messiah Marcolin för första gången på flera år.
19. Sepultura (Sweden Rock Festival 2003)
Även om inte Max är med så var de ändå grymma live.
18. Dragonforce (Sweden Rock Festival 2003)
2003 var ett bra festivalår. Folk brukar säga att Dragonforce är ett dåligt liveband, men det var då inget som jag märkte. Deras trummis hade lämnat bandet precis innan de skulle komma så en tillfällig ersättare fick snabbt hoppa in och lära sig låtarna snabbt på nån dag.
17. Rage (Sweden Rock Festival 2002)
Deras första beök i Sverige. När de hade lämnat scenen stod fortfarande hela publiken och sjöng refrängen i sista låten. Trummisen Mike Teranna körde ett av de bästa trumsolon jag någonsin har hört och sett.
16. Queensryche (Sweden Rock Festival 2003)
Geoff Tate har fortfarande kvar sin otroliga pipa.
15. Weeping Willows (Pipeline i Sundsvall 2004)
Bandet som har Sveriges bästa sångare, Magnus Carlson.
14. Nick Cave & The Bad Seeds (Globen Annexet i Stockholm 2008)
Är glad att jag hann se dem innan Mick Harvey lämnade bandet.
13. Thåström (Cirkus i Stockholm 2009)
En av Sveriges enda riktiga rockstjärnor! Fantastisk kväll.
12. Iron Maiden (Globen i Stockholm 2006)
Vilket annat band skulle kunna göra en sådan fenomenal spelning med enbart låtar från den senaste plattan? Jag kan bara komma på Iron Maiden som kan lyckas med det.
11. Bruce Dickinson (Sweden Rock Festival 2002)
Bruce levererar alltid, vare sig det är med Iron Maiden eller solo.
10. Entombed (Folkets Hus i Hudiksvall 2002)
Ett under att spelningen blev av med tanke på hur packad sångaren LG var.
9. Status Quo (Sweden Rock Festival 2002)
Man kan tycka vad man vill om detta bands musik och skivor, men live på en scen så går det aldrig att bli besviken på Status Quo.
8. Twisted Sister (Sweden Rock Festival 2003)
Egentligen var det ett ganska otight gig, men på grund av nostalgin så håller jag denna spelning högt. Det började regna mitt i spelningen vilket fick en arg Dee Snider att börja skälla upp mot himlen och förbanna gud.
7. Blind Guardian (Arenan i Stockholm 2002)
Folk brukar säga att Blind Guardian är en besvikelse att se live, men det kan jag fan inte hålla med om alls. Allsång på varje låt.
6. Judas Priest (Löfbergs Lila-arenan i Karlstad 2005)
Det finns en anledning till varför Rob Halford kallas "The Metal God".
5. Dio (Monsters Of The Millenium i Sundsvall 2001)
Den lille mannen med den stora rösten (rösten är till och med mäktigare live). Dessutom hade orginalbasisten Jimmy Bain återvänt till bandet.
4. Iron Maiden (Stadion i Stockholm 2008)
Iron Maiden körde hits-kavalkad, kan det bli bättre.
3. Roky Erickson & The Explosives (Hultsfredfestivalen 2007)
Roky är alltid Roky. En sådan otroligt grym spelning hade jag inte väntat mig av någon omyndigförklarad. En skandal att han inte spelade på en större scen.
2. Alice Cooper (Monsters Of The Millenium i Sundsvall 2001)
En magisk spelning med Alice i högform. Höll på att skratta ihjäl mig när han skällde ut en kille i publiken som hade en Marilyn Manson-tröja på sig.
1. Ac/Dc (Ullevi i Göteborg 2009)
Folk har rätt, de är världens bästa liveband! Lätt det bästa jag någonsin har sett på en scen!

Och de sämsta spelningar jag har sett (coverband på krogen och dansband räknas inte):
5. Bullet (Ullevi i Göteborg 2009)
Egentligen inget ont om Bullet, men jag var där för att se Ac/Dc och inte några Ac/Dc-wannabes med ett fetto till sångare som måste skrika "Jag älskar er, Ullevi" efter varenda jävla låt.
4. Doro (Sweden Rock Festival 2002)
Jag blev väldigt besviken. Gillar hennes gamla band Warlock och trodde verkligen inte att hon skulle vara så tråkig live.
3. In Flames (Löfbergs Lila-arenan i Karlstad 2005)
Det var ett under att jag inte somnade ståendes.
2. Ratt (Monsters Of The Millenium i Sundsvall 2001)
Riktigt värdelösa och totalt värdelöst ljud och knappt en enda orginalmedlem kvar.
1. Sahara Hotnights (Brandgaraget i Hudiksvall 1999)
Helt klart det sämsta jag nånsin har sett på en scen. Sångerskan sjöng äckligt falskt, trummisen spelade i otakt och alla i bandet verkade totalt oengagerade.