I-landsproblemen hopar sig i vinterlandskapet

Jag är så jävla så trött på sådant här dravel. Snart kommer nog några reagera, bli kränkta och arga på alla tv-program eller filmer där det finns stumma rollkaraktärer för att dessa inte pratar lika mycket som de rollkaraktärer som inte är stumma.

Det är som för några år sedan då några stollar rasade över att ca 60% barnböcker hade manliga huvudroller medan bara ca 40% hade kvinnliga. Det ansågs vara skandal och de krävde att ALLA skulle vara lika upprörda, rasa och protestera etcetera. Att däremot tjejer är mer representerade än killar i ungdomsböckerna försökte samma personer samtidigt sopa undan mattan och hävdade/bortfärdade det då istället handlade om killarnas dåliga utbildning och att de inte kunde läsa.
Jag undrar hur de ställde sig till Barbapapa.  

Jag har ett bättre förslag. Låt oss kräva en ny lag där vi tvingar alla barnboksförfattare och manusförfattare till barnprogram att bara skriva om rätt saker, rätt personer och vid rätt tillfälle! Böter, fängelse, smisk på stjärten, arkebusering och skamvrå.... ....Ja maktmedlen är många och såklart oerhört berättigade. Polisen ska ha rätt att när som helst kunna göra husrannsakningar i alla författares datorer och beslagta allt material som inte är korrekt.

Hela denna debatt är urlöjlig. Artikelförfattaren Fredrik Eklöf begriper uppenbarligen inte ett skit av  av dramaturgi. Uttryck handlar om så mycket mer än det talade ordet,och när det handlar om taltid så är det som sägs av olika vikt. Vad spelar det för roll att den kvinnliga taltiden i julkalendern är mindre när det är den unga kvinnliga huvudrollens handlande, tal och repliker som i huvudsak fört handlingen framåt? Den visar också på att dessa genusvetare och kritiker inte har sett hela (vilket de kanske borde ha gjort innan de började skrika i media), då den kvinnliga unga huvudrollen har tagit mer plats ju längre tiden gått, plus flera kvinnliga roller, kvinnlig färgstark skurk med kvinnlig hejduk, kvinnlig tomtevätte etcetera. Kvinnliga representationen är stor i detta fantasyäventyr, så det var ganska korkat av Eklöf och de andra kritikerna att de dömde ut den på förhand.
Jag jobbar på en grundskola och alla barn där, både pojkar och flickor, har fullkomligt älskat denna julkalender och tycker att den är helt fantastiskt bra.

Att fokusera på kön är att frånta litteraturen och barnprogram ett av dess största värden. Det är synd att anta att man bara kan identifiera sig med fiktiva figurer av sitt eget kön. Det är inte protagonisternas kön som skapar igenkännande och trygghet oavsett åldrar det är författarnas, regissörernas och skådespelarnas förmåga att förmedla en historia.

Men Fredik Eklöf kan ju själv hålla käften stängd så blir det mindre män som tar plats. Sedan kan han låta bli att låtsas sig föra alla kvinnors talan, ge fan i att skriva och istället låta nån kvinna tala och få skriva på SVT istället.

God Jul till alla, oavsett kön.

Låt aldrig rasister sätta agendan i samhället!

Jag läste imorse denna inskränkta text av Elisabeth Höglund på hennes blogg. En stor jävla suck!
Undrar om Höglund. är medveten om att i de första svenska lucia-tågen så var det inga kvinnor med alls. Utan dessa bestod av killar (med en kille utklädd till lucia) som sjöng i gårdarna för att samla ihop mat och brännvin. Så om man verkligen ska vara konsekventa och värna om svenska traditioner så är det väl i så fall ungdomsfyllan.
Fast om nu Höglund tycker att man riktigt ska värna om våra traditioner så föreslår jag att vi gör det PÅ RIKTIGT,  Lucia bör då inte bara vara kvinna utan hon ska även vara blind samt siciliansk. Med tillhörande tortyr på slutet (blir kanske inte så mysigt i lussande på fritids och förskolor, men det får de ta då det är så viktigt med att hålla på gamla traditioner). Och om nu Höglund tycker så mycket om bakåtsträvande så kan hon ju ställa sig och städa huset, diska, tvätta och underkasta sig mannen tycker jag! Kvinnan tiger i församlingen.

Det enda budskap man sänder till pojkar som inte får vara lucia för att de är killar (eller flickor som inte får vara stjärngosse) är att det inte är ok att vara annorlunda eller att experimentera med olika roller. 
Det är sådana sunkiga värderingar som gör att varenda leksaksbutik går i rosa på flickavdelningen (Med passiva gulligull-leksaker) och blått på pojkavdelningen (som präglas av mekanik och våldsleksaker).

Att sedan skylla på att Ikea visste att den stackars pojken skulle få utstå hat och mobbing är enbart ett patetiskt sätt att rättfärdiga vuxna människors rasism, trångsynthet och hat. Lite som när folk säger att HBTQ-personer inte ska skaffa barn för att barnen kan bli retade. "Vi har uppfostrat våra barn att mobba era barn och därför ska inte ni skaffa barn för det vore ju synd om de blev mobbade."
På så sätt är det enda man gör med sådana resonemang att legitimera hat och mobbing. Låt aldrig rasister och mobbare sätta agendan.

Barn är barn, låt de få vara barn och rättfärdiga aldrig mobbing.

Amerikansk filmromantik är inget för mig

Varför ska bruden bli bortlämnad av sin pappa? Kan hon inte gå själv? Eller blir hon bortgift mot sin vilja? Om inte, varför i så fall? det finns ingen logik i att vilja bli bortlämnad om man tror på jämställdhet mellan könen. Om pappan vill gå till altaret kan ju pappan gifta sig själv med brudgummen.

Nu har jag visserligen inte mycket övers för vare sig äktenskap eller kristendom, men jag tycker det luktar lite unket när pappor ska lämna över sina döttrar. Så jag håller faktiskt helt med svenska kyrkan i vad som står på deras hemsida angående detta:

 - "Brudöverlämning symboliserar att kvinnan inte själv är myndig, utan att pappan lämnar över hennes myndighet till hennes blivande man". 

Jag har svårt att se att många karlar skulle gå med på att deras mamma lämnar över dem.

Om jag någon gång mot all förmodan och mot bättre vetande skulle gifta mig, så inte fan skulle mamma eller pappa få ge bort mig. Jag är ingens ägodel! Jag skulle heller aldrig gifta mig med någon som vill bli bortlämnad då det är så in i helskotta urbota korkat.
Det är dock väldigt weird med alla som vill gifta sig i kyrkan trots att de inte är religiösa och som även skriker om att de vill hålla på traditioner fast brudöverlämning aldrig har varit en svensk tradition utan är något som är taget från kackiga hollywoodfilmer.

Bisarrt med folk som försvarar detta omyndigförklarande av kvinnor och anser det vara romantiskt och vackert! Och i nästa stund fasas det över samma saker när det sker i andra kulturer och religioner. Nåja, det finns inget så dumt som folk.

Storm i ett vattenglas, vad man än säger blir någon kränkt

Läste detta igår.

Om man skriver hen om någon som ser sig som hon eller han, har de också rätt att bli väldigt kränkta och skriva artiklar om det? Jag har genom mitt yrke blivit kallad för fröken vid väldigt många tillfällen trots att jag är vad de kallar för cis-man (en bisexuell sådan), kanske ska skriva en artikel om det med. Tror jag ska bli kränkt då inte gillar ordet cis (I´m no cissy). Nä, skämt å sido.....

Jag har själv träffat t ex transpersoner som direkt irriterat rättar om någon inte direkt kallar de för “hen” istället för “han” eller “hon”, fast å andra sidan har jag även träffat transpersoner som absolut inte vill kallas “hen” (en person sade, "Hen? Jag är ingen jävla höna!"). Så vad man än säger är det tydligen fel om man inte är en jävla tankeläsare.

För några år sedan var jag på en kurs i normkritisk pedagogik. Kursledaren ville först att vi i en runda skulle säga vad vi hette och vilket pronomen vi identifierade oss själva som. De flesta närvarande visste inte ens vad pronomen betydde vilket rätt uppenbart irriterade kursledaren då hon tagit för givet att alla visste det. En tjejkompis som också var med sade efteråt till mig att hon tyckte det var rätt skönt att så många där inte visste vad det var och att de sagt “vad betyder det?” då hon bott bott i “flat-kollektiv” och umgicks mycket med folk så kallat "vänsterfolk" och "tokliberaler" med akademisk bakgrund som hon tyckte tog sådana saker för givet (alltså för givet att alla kände till sådant, även andra uttryck som t ex inter vet de flesta inte vad det betyder).

För x antal år sedan pluggade jag på en folkhögskola och bodde på dess elevhem. Hade en person i min klass som var född som kvinna och som vi kan kalla för M. Denna M pratade alltid som hen, skulle vi  tex göra en dramasketch på lektionstid blev M sur om inte alla gick med på att rollerna skulle ha könsneutrala namn (Kim, Robin eller Chris) och kallade varandra hen. M kom efter ett lov och krävde att klassen enbart skulle kalla M för hen eller han då M sade sig ha kommit till insikt att M var transperson. Sade någon fel pronomen blev M sur och kränkt, men glömde ändå bort det själv ibland och pratade samtidigt om sig själv som hon ibland. Om nu M till och med själv hade svårt att komma ihåg vilket pronomen M ville bli tilltalad som så är det ju inte så förvånande att även vi andra glömde bort oss ibland kan man ju tycka.

Jag säger inte att man med flit ska felköna någon bara för att vara taskig eller för att de inte ser ut som sitt upplevda kön men man kan förstå att det kan hända utan att för den skull ske med flit eller illvilja. 
Det är ungefär som när man bygger en replika över en exklusiv bil på en långt mycket billigare bil (tror att det kallas byggsatsbil eller kit car). T ex bygger om en toyota så att det ser ut som en lamborghini, det är fortfarande en toyota från första början men då den ser ut som en lamborghini så är risken stor att någon säger "Får man följa med på en runda i din lamborghini?"(även någon som vet att det är en kit car byggd på just en toyota)  Har personen gjort det med flit, illvilja eller hände det av bara farten?

Varför inte acceptera att alla inte är som du?  Tycker själv det är ok att säga "dig" istället för "hen". Sedan kan man inte heller jämföra hen som är ett helt nytt ord med ord som vi redan haft sedan länge.

Jag definierar mig varken som han, hon eller hen, jag vill bli definierad som "Master of the universe". Om inte så blir jag kränkt. Och vem är ni att säga hur jag ska definieras!

Hur kan Facebook-ikonernas placering vara ett slag i kampen för jämlikhet!

Å kära nån! Jag som inte ens noterat att kvartsfigurerna hade kön, så inskränkt av mig! Jag trodde dom stod bredvid varandra till nu.
Varför är Facebook blått,  är inte det kränkande mot alla som inte gillar högerpolitik? Varför är ikonerna vita, betyder det att ikonerna är kränkande mot alla med annan hudfärg?
Varför var det en man som skapade Facebook? Tycker det skulle varit en kvinna.
Att media ens lägger ner tid på detta

Detta var bland det mest löjligaste jag har hört. Designändringen har säkert även  kostat en förmögenhet som fattiga gärna hade velat ha mer än sen sådan simpel jävla symbol Har man inte problem så skapar man, eller så ignorerar man problemen och fokuserar på skit som egentligen inte spelar någon som helst roll.
Det bisarra är att flera verkar tro att detta är något jättebra och viktigt i kampen för ett jämlikt samhälle. Har vi inte större problem i samhället?

Folk bryr sig för mycket om irrelevanta saker i vårt samhälle. Nu var det dock chefsdesignern som tröttnade. Förstår dock inte hur man skulle se detta bra eller dåligt. Det är för att man inte bör tycka något alls om detta. Detta spelar ingen roll. Det är inte förrän nu jag ens har sett att kvinnan står bakom mannen. Borde de inte stå sida vid sida istället om man ska vara jämställd? Fast då börjar man väl bråka om vem som ska stå till höger och vänster istället. Det enda som skiljer de åt är hårstilarna (kvinnan = långt hår, mannen = kort hår). Kvinnor kan dock ha kort hår och män kan ha långt hår, ingen kan säga vilken som är av vilket kön. Och som långhårig man tar jag inte illa upp.

Trevlig Lucia på er

Det är helt knäppt att man blir så glad och hurrar
för ett sådant här initiativ för något man tycker borde
vara självklart! Trots det så är det så vårt samhälle ser
ut idag, den som har gjort denna reklam har
tagit ett litet kliv i rätt riktning

Vid denna tid brukar det varje år snackas om detta firande av ett katolskt helgon i ett protestantiskt land. Många brukar bli sura när t ex någon kille vill vara Lucia för att de vill hålla på "traditioner" (gäller även om det är någon annan som de inte tycker passar in deras bild av en lucia, tex tjejer med kortkort hår eller som råkar ha "fel hudfärg").

Lucia - En blind brud från södra Italien, jag antar att hon inte var så blond eller gick runt med ljus på skallen med gossar iklädda dumstrut i släptåg (Hur vet man att inte Lucia egentligen var en liten, knubbig, anskrämligt ful tandlös kvinna med tåbira och dålig andedräkt?).
Det enda budskap man sänder till pojkar som inte får vara lucia för att de är killar (eller flickor som inte får vara tomte) är att det inte är tillåtet att vara annorlunda eller att experimentera med olika roller. Gäller även flickor som inte får vara Lucia på grund av att de inte är blonda och blåögda (antar att det är väldigt väldigt många genom åren).
Det är sådana sunkiga värderingar som gör att varenda leksaksbutik går i rosa på flickavdelningen (Med passiva gulligull-leksaker) och blått på pojkavdelningen (som präglas av mekanik och våldsleksaker).

Jag köper inte skitsnacket om att det är traditiion att Luciafirande måste vara på på precis ett sätt och aldrig förändras. Och om nu exempelvis ungar (eller tonåringar) på en skola vill ha en viss person som Lucia i sitt egna Luciatåg så borde det väl ändå vara upp till de själva att få bestämma.
Det är inte värre än att tjejer spelar manliga roller i skolpjäser vilket är väldigt vanligt.

Om man nu ska vara riktigt traditionella så ska i så fall inga kvinnor alls få vara med i Lussetågen då dessa i början enbart bestod av killar som sjöng i gårdarna för att samla ihop mat och brännvin. Så om man verkligen ska vara konsekventa och värna om svenska traditioner så är det väl i så fall ungdomsfylla man ska värna om och då skulle luciatågen enbart få bestå av en massa packade tonårspojkar!
Fast om man nu riktigt ska värna om våra traditioner så föreslår jag att vi gör det PÅ RIKTIGT, Lucia bör då inte bara vara kvinna utan hon ska även vara blind samt siciliansk. Med tillhörande tortyr på slutet (blir kanske inte så mysigt i lussande på dagis och förskolor, men det får de ta då det är så viktigt med att hålla på gamla traditioner).

Jag minns när jag för en massa år sedan pluggade på en folkhögskola i norra Hälsingland. När det var dags för skolans årliga Luciafirande så hade ingen av tjejerna som skulle vara med i Luciatåget något större intresse direkt av att ha brinnande ljus i håret. Då kom några med förslaget att fråga den person med längst och vackrast hår om denne inte kunde tänka sig vara Lucia istället och personen med längst hår råkade vara undertecknad. Och då jag är en sådan karlakarl som är trygg i min egen sexualitet så räds jag inte lite stearinljus på skallen.Jag var, som ni kan se på bilden, en väldigt vacker 187 cm lång Lucia. Förrutom skolans sura husmor (som i början högljutt protesterade då hon "ville ha det som det alltid hade varit") så tyckte alla andra på skolan att det var trevligt och mysigt. Det var dock mindre mysigt att kamma ut stearinet ur håret efteråt.

Trevlig lucia till er alla.
 Även en HBTQ-Lucia
lyser upp i vintermörkret.

"Mannen betalar", varför det?

Jag har en vän som har en flickvän (eller snarare hade). Han jobbade medan hon studerade. Hon hade inte tagit något studielån utan levde helt på honom. Hon bodde hos honom och han försedde henne med allt (mat, pengar till bensin och skolböcker, fickpengar etc etc). En dag kom hon hem, tittade surt på honom och sade sedan:
"Du ger mig aldrig någonting!"
Kan väl säga att han inte blev direkt glad över att höra det när hon levde på honom som en cancersvulst.

Vissa tjejer verkar se det som en självklarhet att killar ska bjuda de på allt. Ok, jag kan gå med en så förlegad syn på könsrollerna. Men bara på ett villkor... att det gäller allt annat också, ingen rösträtt för kvinnor och de ska bara passa upp på oss män.
Nått jag funderat på vad det gäller dessa tjejer är om de är lika konsekvent konservativa när det gäller andra saker också. Till exempel att de tycker att det är rätt att killar tjänar mer än tjejer fast de utför samma syssla. Det skulle ju iofs passa ihop rätt bra, för då skulle ju mannen ha lite mera pengar än tjejen och kunna bjuda henne på ditten å datten, fast jag tror inte de flesta tjejer vill ha det så.

Många tjejer (även en hel del killar) verkar resonera:
"Jamen vadihelvete! Är det en date så är det väl självklart att du som kille skall betala!"
Varför är det så självklart? Att sedan hänvisa till tradition är lika illa som att förvänta sig att kvinnan ska diska på grund av tradition. Låter i mina öron att de som tycker så här inte är något annat än konservativa utvecklingsmotståndare. Det är ju ändå som sagt samtidigt tradition att kvinnan ska sitta hemma, laga mat, diska, tvätta, städa osv. Eller ska jämlikhet bara uppmärksammas på dåliga saker? Detta med att männen ska tjäna pengar och betala för sina kvinnor som står och diskar är ju trots allt ett ganska föråldrat sätt att se på verkligheten. Då låter det nog inte lika lockande längre tjejer, eller hur?
Det här att killar alltid ska stå för notan, bjuda och betala kommer ju från att förr i tiden så hade kvinnor i regel ingen egen inkomst utan var förpassade till hemmet och mannen var familjens huvudförsörjare medan kvinnan fick ta hand om hushållet. Ok om de vill ha tillbaka det, men då ska det fan vara på alla punkter, inga jävla halvmesyer.

Jag anser inte att kvinnan ska vara hemma med barnen och sköta hemmet, jag anser att den som vill vara det, man eller kvinna, har rätt att vara det om man klarar sig ekonomiskt och har gjort ett fritt val. Att man utifrån kön skulle ha någon speciell roll i vardagslivet är för mig helt främmande, så skulle jag inte kunna leva och det är för mig inte jämställdhet.

De tjejer som säger sig vara för jämställdhet mellan könen, varför vill ni ändå hålla kvar i denna gamla tradition? I mina ögon är de hycklare, dessa så kallade "kvinnosakskämpar" som ändå vill innerst inne att man betalar notan, håller upp dörren, bär den tunga kassen, dödar den äckliga insekten i badkaret, skär upp steken, klipper gräset, hugger ved, skottar snö, fixar datorn, byter däck på bilen och skruvar ihop IKEA-möblerna etc.

Inte för att låta rasistisk (jag ser mig absolut inte som rasist, är för fri invandring), men många tjejer blir smickrade av hur uppvaktande män från andra kulturer kan vara, eftersom de inte är så jättevana vid det bland svenska män. Senare när förälskelsen lagt sig, upptäcker de att killen har en annorlunda syn på kvinnor och hur kvinnor ska vara och det stämmer oftast inte överens med hur man ser sig själv.

Jag har aldrig betalat för att jag är kille (de gånger jag har pröjsat åt en tjej har det varit för att jag har haft mycket mera pengar och vi har velat göra något roligt, men det skulle jag kunna göra för en manlig bekant lika gärna). Jag pröjsar mitt eget eller så turas om att köpa varandra bärs. Jag kan faktiskt meddela att det funkar jävligt bra att splitta med de alla flesta tjejer.
Om nån brud förväntar sig att jag pröjsar är hon för konservativ eller bortskämd för mig ändå. Sen har jag inte varit på så stela, konserbativa dejter heller. Jag gillar mer avslappnade möten där man inte kör efter en uppsättning regler och roller från förr.

Personligen tycker jag att det skulle kännas lite... ...förnedrande att betala. Som om det (självklart) var jag som fick ut mer av att vi sågs eller att jag ersatte henne för hennes uppoffring att tillbringa tid med mig. Jag menar, ska inte hon vara lika glad över att få träffa mig som jag är över att få träffa henne?

Jag tror många killar pröjsar av osäkerhet. Det är bekvämt med fasta regler, liksom. De vill inte riskera att göra bort sig, att göra fel. Att pröjsa är då ett enkelt sätt att ta lite kommando och falla in i en trygg roll. Men det är inte en roll som jag är bekväm i.
Om någon säger "jag betalar" så tar jag det för vad det är. När jag säger att jag betalar så antar jag bara att personen ska bjuda tillbaka någon gång.

Nej, varför ställa upp sådana förlegade generaliseringar, man - kvinna, vi är alla individer.
Nä, fortsätt ni att läsa Kitty och bevara den romantiska kärnan medan en annan ser alla som individer och ser till det specifika tillfället hur man skall bete sig och inte sätter upp några förlegade normer beträffande att mannen är omanlig om han inte betalar på första dejten.

Jag skulle aldrig pröjsa notan på en första dejt bara för att impa. Detta av två anledningar:
1. Jag är ingen loser som måste pröjsa och smöra mig fram för att väcka intresset hos en tjej.
2. Tjejer som får sin bekräftelse i att de blir bjudna på ett mål mat är inget för mig. Skulle aldrig få för mig fjanta mig och göra mig till för att få nån intresserad. Som om man var på en jävla anställningsintervju där man måste övertyga motparten om sin egen förträfflighet.
100 % jämlikt, ömsesidigt intresse från dag ett är det som gäller. Om jag eller hon pröjsar mer spelar mindre roll, det är en sak mellan oss två och våra ekonomier (visst, det är trevligt att bli bjuden, men det kan väl hon lika gärna göra), inget som ska avgöras av utomstående faktorer som mossiga könsroller.
Om sen den inställningen gör att någon enstaka tjej blir avtänd så gör det mig detsamma. Då var hon inget för mig ändå
Jag fattar inte hur man funkar som tjej om man kan tappa intresset helt för en kille, som tidigare under dejten verkat vara ett kap, bara för att han inte insisterar på att betala hennes mat och sprit.
Hur kan det bli en värdemätare på om relationen har potential att utvecklas, det är ju helt andra saker som avgör det. Det är väl rimligt att utgå från att det finns ett större intresse bara av att man ens bestämmer sig för att gå på en date med någon och att den personen känner samma sak? Och det är väl det som händer i samtalet och kontakten under tiden man träffas som avgör vad för slags kontakt man senare vill ha? Om man ens vill ha någon vidare kontakt, vilket ju naturligtvis inte alls är givet och vid tillfällen när det händer känns det ju snarast extra bra att själv ha tagit hand om notan.
Jag fattar inte heller varför det skulle vara någon typ av värdemätare om killen köper ett par drinkar eller betalar maten, det kan ju som tjej inte vara direkt smickrande att få ett monetärt värde satt på sig:
"Jag var värd exakt 600 spänn för honom (mat och lite vin)".

Förstå mig rätt, jag bjuder gärna, precis lika gärna som jag låter mig bjudas. Men jag förstår inte alls poängen i att upprättahålla förlegade traditioner som, för mig, inte återspeglar annat än ett beroende som av en mängd olika orsaker var tvunget förut men som inte behövs nu. Jag är inte emot uppvaktning, tvärtom tycker jag att det är mycket trevligt att befinna mig både i intressefasen och i förälskelsefasen men för mig har det inget alls att göra med att någon måste öppna plånboken för att bevisa sitt intresse.