Lattepappor, manliga feminister och inkonsekvens

Jag såg i helgen andra avsnittet av Belinda Olssons program på SVT.
Belinda erkänner att hon ifrågasätter lattepapporna, Edwards säger att hon inte vill ligga med manliga feminister. Jag tänker ta upp lite tanka angående Pär Ström, som medverkade i detta avsnitt, i ett annat blogginlägg om någon dag eller två. 

Jag tyckte det var lite roligt med "lattepapporna", dels att papporna själva verkade rätt coola och helt oförstående för vad Belinda ens var ute efter. Varför skulle att pappor är lediga med sina barn vara vare sig ett tecken på att de är kuvade eller på att "feminismen har gått för långt"?
Jag håller med och där tycker jag även det var bra att Belinda själv verkade inse det, hon sade ju typ "Men vad gör jag här egentligen, varför ska jag kritisera det här och leta fel".
Jag tycker det verkar idiotiskt och orättvist att belysa pappalediga pappor som kuvade eftersom det kommer med det outtalade antagandet att män egentligen inte själva vill delta i barnens uppväxt så mycket, vilket jag skulle kalla fördomsfullt och förenklande. Jag har problem med hur feminismen ofta förstärker rollerna av att kvinnor är offer och män är förövare, genom att ofta definiera mannen från dess dåliga sidor. Det nämndes i alla fall så jag ger Belinda cred för det.

Till slut, Andrea Edwards och hennes enmansteaterföreställning om SCUM-manifestet. Skevheten hos delar av mänskligheten tar dagligen nya uttryck. Fick nästan känslan av att jag är en utomjording efter att ha sett Edwards-delen.
Bra att männen som satt på scenen och hade "nödmöte" efter föreställningen tydligen tog det bra och började att diskutera med henne. Först ratar hon män i en hel teaterpjäs och säger sedan till vanliga killar att de är "töntiga och oattraktiva". Männen ställer följaktligen upp på det och börjar resonera med henne. Det ligger ju något i det föraktet, även om jag kan köpa att hon gick tillbaka i självkritik. Men det visar ju även det många ser som paradoxen med feminismen, kvinnor (även feministiska kvinnor) blir genuint avtända av feministiska män. Kul att de var medvetna om hennes reaktion och att de nu väntade på att hon och hennes gelikar skulle växa upp. 

Som Bob Hansson skrev för flera år sedan i en debattartikel i Aftonbladet:

"Det är nog inte bara jag som insett att det är svårt att veta hur man ska vara som man. Ska man bli känslig och mjuk som kvinnorna säger att de önskar? Samtidigt som de envisas med att gå hem med Mikael Persbrandt"

Jag hållet med Bob Hansson till stor del faktiskt. Det är faktiskt rätt förvirrande för män det där. Visst, det hade varit bra om det inte vore så men nu det är tyvärr så. Samhället förväntar sig tyvärr fortfarande alfahanar. Vi som inte väljer att vara en sådan uppfattas som vettiga men inte inte speciellt manliga och sexiga många gånger. Så hur vill samhället att man ska vara som man? Hur vill tjejer att man ska vara?
Genom åren har det hänt rätt många gånger att tjejkompisar har gråtit ut hos mig för att deras killar/pojkvänner har varit "elaka, okänsliga etc etc" och då har jag fått höra orden:

"Jag önskar att jag kunde hitta en kille som var som DU! Snäll och omtänksam."

                
Jag har faktiskt fått höra sådant väldigt många gånger genom åren, men jag vet att det bara är tomma ord då de likförbannat ändå alltid går tillbaka eller blir ihop med nya av dens sortens killar som de sedan beklagar sig över. Dessa tjejer vill bara vara kompisar med snälla killar, inget mer. Jag blir mest jävligt irriterad när jag får höra de orden numera då jag vet att de inte menar vad de säger, för hade de gjort det ha de dumpat skithögarna.

För några år sedan när jag pluggade till dramapedagog på en folkhögskola så satt jag och några andra av skolans elever som bodde på elevhemmet en lördagsnatt efter att ha varit ute och festat. En kille som var där, och hade druckit rätt mycket, satt och skröt om hur han och några av hans polare oprovocerat hade misshandlat en kille som de inte kände och sparkat på honom när han låg ner. För det fick han trånande blickar av tjejerna som var med (dessa tjejer var även uttalade feminister). Han skrävlade även om hur en kompis tillsammans med kompisens bror hade knivskurit en tjejs ansikte när hon varit otrogen för att märka henne som en hora.
Några av tjejerna suckande om vilken karlakarl och man han var, när jag fördömde sådant våld och även sade mig vara pacifist fick jag höra, inte från honom utan från dessa tjejer, att jag var omanlig. Samma kille var väldigt sexistisk, snackade om att kvinnor är horor, låg runt med väldigt många tjejer på skolan trots att han hade flickvän (och han var även sjukligt svartsjuk på henne). Jag har själv svårt att se en sådan kille som manlig, snarare en idiot.