Fittstim

Jag tittade precis på första avsnittet Belinda Olssons program "Fittstim" på SVTplay.
Det lustiga är att det skapats en liten storm på bl a twitter där andra feminister ger sig på Belinda. Kommentarer som så kallade feminister twittrat. Näthatet sprutar från de som annars påstår sig bli drabbade av det.

"Hon har kört upp huvudet i röven", "Hon är en vit lättfeminist", "Hon är tappad bakom en vagn", "Fuck you fittstim, tack Vide hens föräldrar för iallafall lite vett i den skiten" etc.

Är förresten bara bröst ett mått på jämställdhet? Är man ojämställd om man vill skyla sig eller vill raka benen och armhålorna? Det var bara att följa med på twitter under programmet för att inse att många feminister inte tål kritik. Man får inte kritisera, då är man offer för patriarkatet.Sofia Mirjamsdotter är förstås kritisk (någon som är förvånad över det), liksom Margret Atladottir.
Maria Sveland kände sig synad, sårad, förlöjligad, gick i taket och gick till "motattack". Såklart går Sveland i taket, denna dåre som anser att det borde vara förbjudet att ens uttala kritik mot feminismen. I hennes lilla värld så är ju alla som inte håller med henne till 100% i allt nazister, kvinnohatare, antifeminister och dumma i huvudet. Människan är så blint övertygad i sin tro att hon inte kan ta åt sig någon som helst form av kritik mot sin tro, och genast skjuter hon sig själv i foten. Jag gillar hur Sveland inleder med att raljera om "goa gubbar" för att sen hävda att inga feminister hatar män. Sveland är inte intresserad av debatt, hon har satt det i system och övriga journalister jamsar med, ännu denna "våga vägra ta debatten".
Sveland vet att hon förlorar varje debatt hon deltar i. Vare sig det gäller Janne Josefsson, eller Belinda Olsson. Därför håller hon sig undan och skyr varje tillfälle till konfrontation, för hennes åsikter håller inte. Sveland är en oseriös charlatan som inte vågar debattera eftersom hennes teoretiska tankemodeller totalt saknar bäring i verkligheten.
Jag anser det väldigt tragiskt att en person som Sveland tillåts ta så stor plats i media i feminismens namn, människan är psykopat! Sveland, en person som har ljugit i debattartiklar när hon har ställt frågor till meningsmotståndare och sedan behållit svaren men bytt ut frågorna för att demonisera folk och sätta de i sämre dager, en person som hånat invandrartjejer som är feminister för att hon "vill inte vara på deras nivå" etx. Folk som försvarar Svelands rätt att debattera på ett ohederligt sätt, har de ens tänkt på att de faktiskt riskerar att undergräva förtroendet för hela den feministiska rörelsen?

En annan som blev arg på Belinda är Moa Svan som ger henne en liten känga i aftonbladet för att hon avfärdar könsneutrala omklädningsrum som livsstilsfeminism. Moa tycker Belinda har för mycket fokus på oviktiga detaljer som arbete, bostad, barn och skola. Arbete, bostad, barn och skola är alltså oviktiga detaljer?

"Helt plötsligt får hon könsneutrala omklädningsrum att låta som en fånig detalj, i jämförelse med andra riktiga och allvarliga frågor. Men det som är en liten detalj för en feminist, kan vara en stor del av livet för andra. För mig är inte könsneutralt omklädningsrum en detalj. Det är en möjlighet att få gå in i ett rum och känna sig trygg. Inte bekväm, det kanske få gör. Men att veta att ”här har jag rätt att vara”. Blickarna jag får varje gång jag går in på en damtoalett eller omklädningsrum för damer bränner. Jag stålsätter mig varje gång och hoppas att ingen ska säga något. Eller försöka slänga ut mig."

Hur kan detta vara en fråga för feminism? En ytterst liten del av samhället är anhängare av hen och könsneutrala omklädningsrum. En intellektuell mediaelit i sina bostadsrätter i hipsterkvarteren i Stockholm driver frågan som om den vore en fråga om kvinnlig rösträtt. När Moa Svan likställer Rosa Parks protest på bussen genom att sätta sig på de vitas säten med kampen om könsneutrala omklädningsrum och rätten att bli kallad hen, ja då förstår jag att feminism får jobba i motvind.

Sedan angående föräldern Malin som vägrar säga om hennes unge är en pojke eller flicka. Allvarligt, om man tror att feminism handlar om att uppfostra sitt barn som ett könsneutralt neutrum så är man verkligen ute och cyklar. Borde inte feminism handla om att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, inte om att ta bort kön helt och hållet? Borde man inte bli accepterad som kvinna? Känns faktiskt mest som om Malin vill få pluspoäng hos kultureliten och att hon har en väldigt objektiv syn på sitt barn. Hennes barn kommer självklart att växa upp och fråga mamma Malin varför hen blir kallat "han" i skola, för ungen kommer inte leva ett skyddat liv i 70 år, hur mycket mamma Malin än vill det. Mamman kan inte projicera sin snedvridna feministiska utopi på barnet. Det är samma scenario som mammorna som gör sina 5-åriga barn till modeller.
Undrar förresten om det kan bli så att dessa barn blir otroligt manliga/kvinnliga i protest istället, att det får motsatt effekt. Det är nästan så att man hoppas lite på det.
Jag tycker också att Malin kunde lärt sitt barn att hälsa när det kommer gäster och tacka för presenten i stället för att kasta den. Det skulle hjälpa barnet mer i vuxenlivet än att bli kallad hen. Tror helt enkelt att morsan var besviken över att ha fått en son. Hade det varit en liten flicka hade hon nog fan inte uppfostrat barnet som "hen".

Inom feminististrörelsen finns både högerfeminster och vänsterfeminister och dessa olika grupper har haft olika mål när det gäller att uppnå jämställdhet. Högerfeministerna vann starkt när klassperspektivet försvann till förmån till könsperspektivet då de frågorna som de drev hårt hade mindre att göra med att ändra ekonomiska förhållanden för kvinnorna i samhället utan koncentrerade sig mera på "50% kvinnor som chefer" etc. Det är därför inte konstigt att numera även en hel del kvinnor inom arbetarklassen känner sig främmande för dessa så kallade "feministers" paroller som handlar om annat än de frågor som borde vara aktuella, t ex kommunalarbetarna (där de flesta är kvinnor) och sjuksköterskornas löner. De procent av cheferna som är kvinnor är inte bättre än sina manliga kollegor, det är en fråga om maktmänniskor vilket inte har med kön att göra.
Jag tror att de flesta människor är för lika rättigheter mellan män och kvinnor och lika lön för lika arbete, men när feminismen i stället börjar fokusera på nonsensfrågor som genusplogning, att festivaler ska kvotera kvinnliga artister, att priser på galor ska kvoteras ut etc,  ja då tror jag att många vänder sig i från feminismen. Det som verkligen engagerar folk som lika lön och lika rättigheter har glömts bort. De som är den feministiska "eliten" verkar totalt oförmögna att ta åt sig av kritik och avfärdar all kritik som kvinnohat eller (om det kommer från en kvinna) att man är offer för patriarkatet och inte vet sitt eget bästa. I de flesta andra rörelser, politiska partier så frågar man sig när det går dåligt varför man har förlorat väljare? Det verkar inte finnas en vilja till att rannsaka sig själv. Ta bara kritiken mot det här programmet innan det ens hade sänts. Varför är vissa "feminister" så känsliga för kritik? Varför betraktas de som kritiserar ex Sveland och Mirjamsdotter som idioter av den feministiska eliten? Vettiga feminister borde betrakta Sveland och Mirjamsdotter för vad de är, idioter.