Suck! Läste för några dagar sedan i Sexpressen. I den stod om "komikern" Nour El Refai (eller komiker och komiker, människan har ju aldrig varit rolig) som spelar Wolfgang Amadeus Mozart i en pjäs.
"Trots sitt breda CV är det första gången hon får spela man i en klassisk pjäs. Vilket gör henne stolt, för att det är ett steg i den feministiska utvecklingen."
Eh, va? Hur fan är det ett steg i den feministiska utvecklingen? Är feminismen är en resa där slutdestinationen är att bli man?
Det känns som att Nour utgör det allra mest uppenbara fallet av Freudiansk penisavund i svensk historia.
"Ett slag för feminismen"? Ja, i hennes vrickade lilla världsuppfattning kanske men dock knappast något relevant ur jämställdhetssynpunkt.
På vilket sätt skulle det skulle vara ett steg i den feministiska utvecklingen att kvinnor spelar män i klassiska pjäser? Ett steg i den feministiska utvecklingen vore väl i så fall att lyfta dramer/pjäser med kvinnliga roller, att göra teater av kvinnliga alster, att lyfta fram kvinnliga roller i de klassiska pjäserna och lyfta fram kvinnor från historia och nutid på olika sätt etc.
Man borde väl snarare till och med kunna se detta som bakåtsträvande om man är en "rabiat sur feminist" - "För att få räknas och synas så måste man kliva fram som man".
I denna expressen-artikel verkar det även att de vill få det att låta som att kvinnor aldrig har spelat män förrut och att detta skulle vara något otroligt unikt. Men det är väl för fan inte första gången en kvinna spelar en mansroll? Helena Bergström har spelat Hamlet på scen, inom operan har kvinnor spelat män rätt länge etc, i filmen om Bob Dylan så spelade ju Cate Blanchet en ung Dylan (han hade ju i unga år ett ganska androgynt utseende), inom farser, revyer & buskis är det jättevanligt att kvinnor och män spelar någon av motsatt kön etc etc etc.
Mozart var ju ungefär lika kort och tunn som en kvinna och hade smala anletsdrag och stora ögon, så visst kan man väl ta en kvinnlig skådis till att spela honom men de kunde väl för fan ha tagit någon bra till rollen istället för en där medioker "komiker" med total avsaknad av både humor och självinsikt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej. Kvinnor ska inte behöva vara/spela män för att bli accepterade. Men, ibland kan det faktiskt kännas som att det är ett måste att bli mer maskulin för att få mer respekt för att föra sin talan. Det är så det ligger till.
SvaraRaderaSer det inte som konstigt att det är mansdominerat inom teatervärlden då de flesta pjäsförfattare historiskt sett har varit män och därför har de flesta rollerna varit män (förr fick ju inte ens kvinnor vara med på scenen, utan de kvinnliga rollerna spelades också av män). Men om de nu vill ha kvinnliga huvudroller så får de väl ta och pusha fram sådana pjäser istället och strunta i att sätta upp de "klassiska verken".
SvaraRadera