Tobias, varför ska jag påtvingas ditt fantasifoster?

Tobias Mossups artikel blir allt mer bisarr för varje gång jag läser den.

"Men idag är det snarare vi religiösa som står för acceptans och öppenhet"

Har det brunnit i huvudet på karln? Jisses. det är väl snarare Tobias Mossup som okunnigt demonstrerar sin valda sanning om att den religiösa mångfalden skulle bidra till förekomsten av acceptans, öppenhet och inkludering medborgare emellan. Verkligheten är ju den rakt motsatta.
Se bara hur så kallade styrande Kd och fas 3. Ja de håller sig till en religion men till en satanistisk religion där de kränker människor och använder dessa som moderna slavar. De religiösa flesta har blivit själv de onda människorna som de själva fördömer i vår moderna värld.

”Tro hjälper till att bygga en sökande och ifrågasättande identite”

Tobias Mossup borde ha inflikat ett ”kan”' i den meningen, för tron hjälper ofta till att bygga en övertygelse. En övertygelse om att besitta den ofelbara sanningen och en övertygelse om att vara den allsmäktiges favoriserade språkrör och verkställare av hens vilja. När en tro förvandlas till en ofelbar ideologi, så fostrar den till självrättfärdighet och hänsynslöshet mot andra. Den typen av religiositet är inte bättre än en ideologi som t ex nazismen. Individer som identifierar sig med ett internaliserat trossystem, vilket innebär att världen, moralen och självet är fusionerade. Den här slutenheten omöjliggör relationer och äkta dialog med andra och istället styrs relationen till omvärlden av ett primitivt tankesätt sammankopplat med ett tudelat moralsystem, som i sin tur upprätthåller en ond/god-uppdelning med tillhörande affekt-tillstånd.
Hur kärleksfull och välmenande idén än är på papperet förvandlas den till ett fängelse för tanke och känsla.

Vi måste kunna diskutera svagheter och förtjänster, resonera kring religion och olika religioner på samma sätt som vi gör med någons val av politiskt parti eller något annat. De religiösa har inte någon särskild rätt att känna sig  särskilt kränkta. Något som jag ofta upplever att de själva anser.
Ett öppet samhället innebär ett tänkande som består av argument och att diskutera dess styrkor och svagheter. Det slutna samhället innebär att okritiskt hämta sina uppfattningar från en tradition, i de kristnas och muslimska fallet från varsin bok. ”Detta står i min bok” säger de, därför följer de (inte alla, men många) det okritiskt. Sådana vanföreställningar är ett hot mot det öppna samhället. Ett öppet samhälle bygger på att alla lagar, regler och bestämmelser ska gälla alla, oavsett kön, etnisk bakgrund,, religion, ålder osv.
Men alla ska givetvis ha rätt att bete sig de vill inom lagens gränser på sin fritid, men håll barnen borta från religiösa krav - åtminstone under skoltid. Religion förutsätter att barn indoktrineras till vidskepelse. Det är extremt ovanligt att någon i exempelvis en hinduisk familj blir ateist eller börjar tillbe Jesus, Spaghettimonstret eller Kalle Anka. Att barn indoktrineras till vidskepelse och berövas sitt fria tänkande kan aldrig vara humanistiskt och är ett problem för ett samhälle vars utveckling, välstånd och framtid bygger på fria individer och fria tankar.

Tobias Mossop verkar ha glömt en viktig sak. Nämligen att Sverige inte skulle vara välfärdsstat, mottagande land av förföljda och flyktingar och ett så pass tolerant samhälle som det faktiskt är, om det INTE var så präglat av sekularitet. Som religionskritiker av alla religioner förbehåller jag mig rätten att fortsätta vara en sådan. Om någon häver ur sig saker jag inte håller med är det min fulla rätt att ifrågasätta och kritisera det. Jag tänker inte minst på t ex abortfrågor, lika rätt oavsett kön etc.
Jag tycker man skall acceptera att alla har en livsåskådning, oavsett om den är religiös eller inte och inte döma ut oss ateister.
Det är ovärdigt att kränka en annan människas tro, men det har ju systematiserade religioners företrädare gjort ända sedan de uppfanns (Från korstågen till trettioåriga kriget, och mängder av andra exempel).

Frihet från religion är ett mycket starkare incitament än frihet till att ge uttryck offentligt för sin religion. Det innebär att det egentligen är viktigare för oss att slippa religion, än att påtvingas skiten. Skulle frihet till religion bli starkare än frihet från, så kan vi nog glömma vår välfärdsstat.