Hur kan någon ta Lamotte på allvar?

Joakim Lamotte dök tidigare i veckan upp i SVTs studio klädd i skyddsväst. Han hävdade att det var för att hade varit på ett annat ställe tidigare. Tänk er istället att Lamotte hade kommit direkt ifrån en balettuppvisning, då hade han i så fall stått i SVT studion klädd i baletttrikåer och tyllkjol.

Lamotte hävdade att det fanns en hotbild mot honom på stället där han hade varit tidigare. Samma karl skrev även ett offentligt avskedsbrev innan han skulle åka till en svensk stad då han hävdade att det fanns en hotbild mot honom där. Så gör inte ens journalister som ska in och rapportera i riktiga krigszoner i Afganistan och Syrien.

Hur fan kan någon ta den där jävla pajasen på allvar?

Lamotte är bara ute efter att fylla sina egna fickor genom att säga vad han tror idioter som är beredda att swisha pengar vill höra.
Jag minns gör några år sedan när Lamotte istället var radikalfeminist och självutnämnd kvinnorättskämpe som enligt egen utsago hade gjort mer för kvinnor än någon annan feminist någonsin hade gjort. Då skrev han istället debattartiklar om att han inte ville att män ska jobba på förskolor då han tog för givet att alla män som jobbar med barn är pedofiler. Han skrek även om att Alfons Åberg-böckerna var hemska och sexistiska då han tyckte det var jobbigt att hans dotter hade ställt frågor om kortfilmen "Alfons och Milla".
Han missade vid den tiden inte heller en chans att pissa på de SD-sympatisörer och andra som numera är de som föder honom . Karln svängde fort i sina åsikter, men jag antar att det var lättare att lura till sig pengar från högerextremister och rasister än ifrån vänsterfolk och feminister.

Lamotte är inget annat än en pajas som inte är värd att ta på allvar. Han har sällan källkritisk fakta utan tar oftast bara med egna åsikter, "gör dem till fakta" och med aggressiv framtoning vill få det att låta som det enda rätta. Hans enda egentliga motiv är att tjäna pengar; få människor att swisha honom eller anlita honom.
Det betyder att han kommer att säga och göra precis vad som helst i det syftet och aldrig kommer ta ansvar för något av den skit han skickar ut i världen när han eldar på nättrollen. Man gör bäst i att bara ignorera hans låtsasempatiska gnäll. Karln är en idiot och bör behandlas därefter.

En person som dessutom har den dåliga smaken att tigga pengar till sitt swisch-konto mitt under ett pågående terroristattentat förtjänar all skit och hån han kan få.

Fuck you Lamotte.!

Bjuder ni vuxna alltid alla?

Detta är förvisso en några månader gammal debattartikel, men jag känner ändå att jag vill lufta mina tankar kring detta. Den har väldigt lite kontext och det känns som om det hade kunnat lösas lätt genom att prata med föräldrarna (vilket hon uppenbarligen inte verkar ha gjort för att ta reda på varför). Den går läsa här.

Många skriker direkt "man ska bjuda alla!", men till det ställer jag mig bara frågandes. Varför ska men behöva göra det?
Jag har aldrig gillat "man måste bjuda alla"-argument. Jag har varit på barnkalas där födelsedagsbarnet har blivit tvingad att bjuda sina mobbare/plågoandar. Jag har även varit med på barnkalas där födelsedagsbarnet har haft sådan oro över rädslan att deras plågoandar ska komma på kalaset att de har fått magont och inte kunnat ha roligt.
Varför ska ett barn tvingas bjuda någon som är elak mot hen (som kanske biter, skriker, hånar och slåss) på sitt kalas.  Jag som vuxen skulle ju aldrig bjuda någon som är elak mot mig på min fest, så varför ska man kräva sådant av barn som man inte gör det av vuxna.

Jag kommer att tänka på Jonas Gardells bok "En komikers uppväxt" där klassens största mobboffer Thomas Karsks tyska mamma får för sig att ordna kalas för sin pojke och skickar inbjudningar till alla hans klasskamrater. De andra barnen blir tvingade av sina föräldrar att gå vilket resulterar i ett mardrömslikt kalas för Thomas där de andra barnen för Hitler-hälsningar bakom ryggen på hans ovetande mamma. Det hela slutar med att Thomas bara blir ännu mer mobbad, blir ännu mera utfryst och får ännu mera stryk.
Jag har full förståelse för om man inte bjuder in sina mobbare.

En del verkar resonera att om barnen inte bjuder alla så ska de inte bjuda någon överhuvudtaget. Betyder det i så fall att barn i familjer med väldigt begränsade ekonomiska resurser (eller är trångbodda) inte ska få ha kalas? Flera, speciellt vuxna, borde ha mer förståelse för att alla familjer kanske inte kan bjuda alla till sina barns födelsedagskalas. Det kan bero på både ekonomiska och andra skäl.
Om man inte tycker att man har råd, plats eller ork att bjuda alla så måste man väl få välja själv.

Jag blev själv ibland inte bjuden till kalas med mera. Detta fick jag lära mig ifrån jag började umgås med andra barn/människor och därmed inte heller tog speciellt illa vid mig/brydde mig när råkade ut för sådant eller liknande. 
I den bästa av världar så skulle inget ont hända barn, tonåringar eller vuxna men nu ser inte verkligheten ut så. Alla råkar ut för besvikelse och motgångar och det är bara att gå igenom dem. Jag önskar inget barn illa på något sätt men att skydda barn från verkligheten, är inget som de växer som blivande vuxna på.
Eftersom livet inte är friktionsfritt och alla inte har samma förutsättningar så är det kanske inte så fel att också lära barn det ifrån början och att livet ändå trots det kan vara bra istället för att det ska komma som ett jäkla tråkigt uppvaknande när verkligheten så småningom uppenbarar sig med full kraft.
Lär era barn att inte ha förväntan på klasskamrater de inte umgås med att bli bjudna. Var ärlig med ditt barn bara och gör det inte till en stor grej så är det inte en stor grej.

Sedan bör man ändå inte sätta upp sådant synligt i förskolan, men det är något man får ta med de föräldrarna som är korkade nog att göra så. På de allra flesta förskolor och grundskolor i Sverige så får det inte lämna ut inbjudningskort till barnens kalas (det får de göra på fritiden). Sedan så pratar så klart barn om kalas ändå (både sina egna och sådana de är bjudna till), men det är en annan diskussion.

Du vuxna människa. Ställ frågan, vem vill du ska va med att fira DIG? Imorgon fyller jag år och jag har i alla fall inga planer på att bjuda människor som jag inte umgås med.

Moraliserande nykteristarslen

Ett säkert jultecken är svenskt moraliserande kring alkohol och krav på att alla borde fira jul. Det är lika säkert som att ett säkert smmartecken är samma jävla sorts moraliserande och krav på att alla borde fira en helnykter midsommar.

Jag såg SVTs Opinion där de debatterade om man ska få dricka kring jul. Den där unga nykteristtjejen var bland det mest arroganta och drygaste jag har sett och hört på länge, och fär att vara någon som kallar sig "retorikexpert" för det överraskande mycket härskratekniker och fördömande av oliktänkade från det rövhålet.

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallad för saker av självgoda nykterister som gillar att fördöma andra. Och då har det räckt att man druckt en öl.

- "Det är sååå patetiskt med folk som dricker."
- "Om du dricker så måste du ha ett väldigt innehållsfattigt liv."-
"Man faktiskt kan ha roligt utan alkohol!"

Jag trivs med mitt liv,. Jag har roligt varje vardag utan alkohol. Så vad fan gör det att jag dricker ibland på helger eller njuter av ett glas öl till maten när jag är ledig.
Dessa moraliserande nykterister verkar inte ha funderat på att vi andra kanske dricker just för att orka kunna stå ut med dessa odrägliga dömande moralistarslen som gillar att se ner på andra som inte lever som de själva (och som vill bestämma hur andra ska leva sina liv).

Public Servise ska inte syssla med censur!

Det finns en stor mängd människor som gillar att jämt och ständigt kritisera SVT och Public Service. Jag brukar oftast inte tillhöra dem eftersom jag oftast gillar SVT.
En av SVTS bästa idéer på väldigt länge var när de skapade den helt fantastiska arkivtjänsten Öppet Arkiv där man kan njuta av ett stort antal äldre produktioner. Där finns allt från gamla barnprogram, dramaserier, teateruppsättningar, nöjesprogram, och en massa annat. När det regnade som värst under min semester nu i somras så fördrev jag flera dagar åt att njuta av att titta igenom flera gamla pärlor som t ex "Raskens", "Gösta Berlings saga", "I väntan på Godot", filmer av Lars Molin samt även flera gamla barnprogram som för mig är nostalgi.

Det är även därför som jag höjde ögonbrynet när jag läste att SVT återigen sysslar med censur genom att välja att avpublicera specifika avsnitt av tv-serien "Bert" som är baserad på bokserien "Berts dagbok" skrivna av Anders Jacobsson och Sören Olsson. 

Det här är värre än när Bonniers krävde att Jan Lööf skulle rita om bilder i några av sina redan utgivna böcker (bl a för att de ansåg det rasistiskt att en svart man bar solglasögon). Problemet är att desssa "moralens väktare" inte ser skillnaden mellan en redaktörs arbete innan utgivning och hur man behandlar redan utgivna verk, det är en väldigt stor skillnad. Att detta är värre är för att SVT är public service, med andra ord pappa staten.

SVT försvarar dock sitt beslut genom att hävda att dessa avsnitt är rasistiska, sexistiska och homofobiska då de innehåller uttryck och språkbruk som de inte vill visa barnpubliken.
I de borttagna avsnitten är huvudfiguren Bert i en scen svartmålad i ansiktet när han funderar på vilken typ av kille som hans kärlekintresse Nadja föredrar.
I det andra föreslår seriens antagonist tillika mobbare/översittare Klimpen att tjejerna kan "sälja sina kroppar" när de ska dra in pengar till en klassresa. En av tjejerna i klassen föreslår då att de kan sälja Klimpens kropp istället (varpå han hävdar att det är många som vill köpa hans kropp och erbjuder sig att visa snoppen som bevis innan deras klasslärare argt avbryter honom.) I samma avsnitt använder Klimpen ordet "bög" när han på deras klassgala försöker agera ståuppkomiker till alla andras stora förtret.

Jag tittade på SVTs Opinion Live där Anders Jacobsson debatterade emot en av SVTs chefer Susanna Balsvik och en dryg aktivist som studerar till historielärare. 

Speciellt den blivande historieläraren uppvisade ett synnerligen bisarrt beteende i sina arroganta försök att debattera emot Anders. Först sade hon att hon är glad över att barn tack och lov hittar rasistiska saker i skolböcker.... ....Men sedan ändrade hon direkt argumentet genom att säga att barn minsann inte alls kan värja sig eller ifrågasätta en tv-serie på SVT.
Vidare anklagade hon Anders för att Bert-böckerna enligt henne är fulla med rasism.... ....Men när Anders då direkt uppmanar henne att berätta var någonstans han har skrivit det i böckerna så vägrar hon att svara utan vill plöstsligt bara diskutera tv-seriens utvalda klipp. Hon påstod också en massa forskning hon inte berättade varifrån de påståendena har sin grund etcetera. Hennes argument går helt emot sig själva om hon får prata tillräckligt länge.
Dessutom så var SVT-personen på direktlänk Susanna Balsvik bland det mest arroganta jag har sett på länge.

- "Ja, vi får kanske titta på om vi ska ta bort resten också..." (lite: "Du som upphovsmans ska då inte komma här och säga vad vi får göra med ditt verk"). 

Enligt den självgoda och arroganta kvinnan i studion samt den ännu mer odrägliga kvinnan från SVT som var med på direktlänk så ska alltså inte ens antagonister och mobbare i barnprogram få yttra elaka och dumma saker. Låter som jävligt tråkiga och menläsa barnprogram i mina öron om allt måste vadderas in i en madrasserad cell.

SVT blundar för att de när de lägger ut det på Öppet Arkiv inte längre är en barnserie utan först och främst ett stycke mediehistoria. De som stör sig på dessa två avsnitt av "Bert" kan ju istället bara ge fan i att titta på dessa då avsnitten är fristående. Bara för att vissa är bajsnödigt lättkränkta betyder det inte att hela produktionen i sin helhet ska tas bort även för oss andra. Hela produktionen bör stå till förfogande av den enkla anledningen till att tv-produktioner bör vara tillgängliga för att visa hur det en gång var.
Gamla tv-serier och böcker är gamla tv-serier och böcker. Har man problem med den tidens normer och regulationer så behöver man inte titta på eller läsa dessa. Det är trots allt ett kulturarv som har en originalform.
Man formligen pissar på skaparna av konsten, nedvärderar alla som tagit del av den genom åren och underskattar nya generationers förmåga att bilda sig sin egen uppfattning. Historia ska inte tillrättaläggas och censureras.


Angående vissa ord så skulle jag lätt kunna tänka mig att se hela tv-serien tillsammans med mina syskonbarn (även andra barn) för att samtidigt bara helt enkelt förklara att "det var så man sa på den tiden, men det gör man inte längre".
Om man är en så mjäkig förälder så att man inte kan prata med sina barn och förklara det som hände i en film eller tv-serie så är det enbart man själv som är problemet. Det är bara larvigt att lägga över ansvaret på ett barnprogram. Det är en förälders ansvar att prata med sitt barn och stödja henom i utvecklingen.
Vad är det fel att få barn att tänka själv och inte överbeskydda dem? Prata med barnen i stället om vad som är gott och dåligt istället för att förbjuda. Visst vi kan bädda in barn i överbeskyddande drömvärldar där inga djur eller människor dödas, inga krig finns, ingen kränks och där alla bara är snälla, ingen vill något ont, inte existerar orättvisor i världen, att allt är bara frid och fröjd och att vi alla svävar fram på rosa moln. Barnen kommer ändå att uppleva den värld vi försöker gömma, men då utan att vi ens har försökt att förklara den.

Att sätta villkor på hur konst ska se ut och vilka budskap de måste sända är något som diktaturer sysslar med och hör inte hemma i en demokrati. För er som vill förstå vart vi riskerar att vara på väg så kan ni söka upp "Magnus och Brasse - Manuscensorerna"på t ex Spotify.
Men låt oss ta bort och censurera ännu mera! Det kanske är lika bra att man rensar ut allt kultur och allt annat med för det kommer ändå bara att kränka någon bajsnödig stolle. Bränn alla böcker, lägg ner Internet, kasta all musik och sluta sänd tv så får vi se hur roligt vi har sen. Det ska bli intressant när de börjar med genuscertifieringen av karaktärerna i Mumindalen.
Detta är inget annat än samma sorts analklåda som de som grinar om att Alfons Åbergs pappa röker pipa i böckerna och Per Åhlins gamla tv-serie om honom (har varit väldig kritik mot det genom åren från rövhattar som tycker att Gunilla Bergström genom det har glorifierat tobak).

Ser ingen anledning till varför religiösa ska få särbehandling

Aye, 23, gick miste om ett jobb på SAS på grund av att hon bär slöja.  Hon har bl a stöttats av Gina Dirawi som kritiserar flygbolaget: "Kom och möt resten av oss i framtiden"
Gina snackar om att slöjförbudet hos SAS är att kliva ett steg bakåt i utvecklingen.
Hon likställer alltså slöjan med framtidens teknik och innovationer. Det hon missade att framföra är att slöjan är en föråldrad rest från en oupplyst tid som definitivt inte har något med framtiden att göra. En tydlig motsättning i hennes uttalande.

Jag antar att satanister inte skulle få jobbet heller om de vägrar att inte bära pentagram och upp-och-nedvända kors. Men då skulle ingen skrika om diskriminering.
En del försöker som argumentation säga saker som att ""Vad hade vi sagt om de hade nekat HBTQ-personer på samma sätt – för det är ju ”neutralt” att vara hetero?"
De verkar dock blunda för att man inte kan ta av sig en sexuell läggning.
Tänk däremot om SAS hade haft en policy mot hångel och om någon homosexuell då hade försökt dra upp ett drev efter att ha fått veta om detta hångelförbud under arbetstid en bit in i processen. Policyn mot hångel i detta hypotetiska scenariot är allmängiltigt oavsett läggning, men denna någon skulle försöka få policyn att framstå som homofobi, för att denne starkt identifierar sig med att hångla med sin partner kl 11.35 på dagen överallt. DET är vad som händer här. Sluta lyfta fram neutrala policys som förtryckande, det är de inte

Privatägda företag måste kunna få kräva den dresscode de vill på sina egna arbetsplatser. Det är inte konstigare att någon som jobbar i ett restaurangkök blir ombedd att göra sig av med sina dreadlocks vilket polare till mig har blivit. En del har då klippt av sig dreadsen för att kunna jobba där medan en del har sökt sig om efter andra jobb.
Man kan söka en tjänst och vägra följa klädkoden, man kan också söka en tjänst och vägra utföra arbetsuppgifterna - i båda fallen bör någon annan få sagda tjänst.
Ett företag har full rätt att själva bestämma eventuella klädkoder sen är det ju upp till den som söker att rätta sig efter det om dom vill ha jobbet. Det har inget att göra med arrogans eller intolerans eftersom ALLA religiösa symboler inte tillåts som en del av uniformen.  Nej, inte heller idag kan en med nunne- eller munkkkädsel ( eller prästklädda) arbeta på SAS.. Det är deras uniform som gäller där. Inte heller någon i kilt eller tomteklädd.

Själv ville jag bli polis men de ville inte ha en kissgul polisuniform med stora gröna prickar  och ett pastadurkslag på skallen, självklart blev jag jättekränkt och polisen måste förstås skämmas offentligt för det. Gärna arkebusering och smisk på stjärten. Det är inne att vara kränkt numera.

Alla är unika med eller utan diagnose

Den första maj piblicerade Metro denna artikel.

"Jag önskar att jag möttes av förståelse och kunskap i stället för fördomar. Jag önskar att vården inte klumpade ihop oss till en grötig jobbig massa. Att jag kunde få samma hjälp för min emotionella instabilitet som för mina andra diagnoser. Och att människor jag möter slutade klumpa ihop alla som har samma diagnos. Emotionell instabil personlighetsstörning behöver få sin upprättelse. Det borde vara lika okej att säga att man har den diagnosen som andra utan att bli utdömd. Har du känt en av oss har du inte känt alla."

Om någon vill  undvika att "bli sin diagnos" så är väl det ändå det enklaste alternativet, att låta folk bedöma en utifrån hur man agerar och inte efter vilka diagnoser man berättar att man har. Det kan förklara dåligt beteende, men aldrig ursäktas.  Ett annat angreppssätt är att sluta skylla allt avvikande beteende på diagnosen. Är man vuxen och inte "omyndigförklarad" (termen försvann 1989 officiellt), så får man ta sitt ansvar. För alla andra ska inte behöva anpassa sig för en person.

Jag har träffat på många människor genom åren som ursäktar dåliga beteende med att de har en viss typ av diagnos (allt från våldsamhet, utbrott, grova kränkningar, etcetera) och vill att alla andra ska anpassa sig efter deras pipa.
När jag t ex gick i högstadiet hade jag en klasskamrat som kunde bli väldigt våldsam och det ursäktades alltid med att han hade en diagnos (i hans fall adhd). Det var ofta som andra elever fick skulden när han hade slagit dem.
Jag minns när han hade förstört ett skolarbete för mig och min kusin  för att sedan spräckte läppen på min kusin när han frågade varför han hade gjort det. Det var min kusin som fick skulden av lärarna och vi fick höra att vi skulle visa förståelse. En annan gång slog han en annan elevs huvud genom en fönsterruta.
Än idag får t ex många barn dagligen ta emot kränkningar av många olika slag av någon har ex "speciella behov". De får lära sig att ge vika för egna behov och tolerera att andra överskrider deras eftersom hen inte har "förmåga att kontrollera situationen", vilket tydligen den utsatta har enligt sådana resonemang.

Att man har en diagnos ursäktar aldrig att man beter sig som ett rövhål.

I-landsproblemen hopar sig i vinterlandskapet

Jag är så jävla så trött på sådant här dravel. Snart kommer nog några reagera, bli kränkta och arga på alla tv-program eller filmer där det finns stumma rollkaraktärer för att dessa inte pratar lika mycket som de rollkaraktärer som inte är stumma.

Det är som för några år sedan då några stollar rasade över att ca 60% barnböcker hade manliga huvudroller medan bara ca 40% hade kvinnliga. Det ansågs vara skandal och de krävde att ALLA skulle vara lika upprörda, rasa och protestera etcetera. Att däremot tjejer är mer representerade än killar i ungdomsböckerna försökte samma personer samtidigt sopa undan mattan och hävdade/bortfärdade det då istället handlade om killarnas dåliga utbildning och att de inte kunde läsa.
Jag undrar hur de ställde sig till Barbapapa.  

Jag har ett bättre förslag. Låt oss kräva en ny lag där vi tvingar alla barnboksförfattare och manusförfattare till barnprogram att bara skriva om rätt saker, rätt personer och vid rätt tillfälle! Böter, fängelse, smisk på stjärten, arkebusering och skamvrå.... ....Ja maktmedlen är många och såklart oerhört berättigade. Polisen ska ha rätt att när som helst kunna göra husrannsakningar i alla författares datorer och beslagta allt material som inte är korrekt.

Hela denna debatt är urlöjlig. Artikelförfattaren Fredrik Eklöf begriper uppenbarligen inte ett skit av  av dramaturgi. Uttryck handlar om så mycket mer än det talade ordet,och när det handlar om taltid så är det som sägs av olika vikt. Vad spelar det för roll att den kvinnliga taltiden i julkalendern är mindre när det är den unga kvinnliga huvudrollens handlande, tal och repliker som i huvudsak fört handlingen framåt? Den visar också på att dessa genusvetare och kritiker inte har sett hela (vilket de kanske borde ha gjort innan de började skrika i media), då den kvinnliga unga huvudrollen har tagit mer plats ju längre tiden gått, plus flera kvinnliga roller, kvinnlig färgstark skurk med kvinnlig hejduk, kvinnlig tomtevätte etcetera. Kvinnliga representationen är stor i detta fantasyäventyr, så det var ganska korkat av Eklöf och de andra kritikerna att de dömde ut den på förhand.
Jag jobbar på en grundskola och alla barn där, både pojkar och flickor, har fullkomligt älskat denna julkalender och tycker att den är helt fantastiskt bra.

Att fokusera på kön är att frånta litteraturen och barnprogram ett av dess största värden. Det är synd att anta att man bara kan identifiera sig med fiktiva figurer av sitt eget kön. Det är inte protagonisternas kön som skapar igenkännande och trygghet oavsett åldrar det är författarnas, regissörernas och skådespelarnas förmåga att förmedla en historia.

Men Fredik Eklöf kan ju själv hålla käften stängd så blir det mindre män som tar plats. Sedan kan han låta bli att låtsas sig föra alla kvinnors talan, ge fan i att skriva och istället låta nån kvinna tala och få skriva på SVT istället.

God Jul till alla, oavsett kön.

Allt måste inte vara PK

Efter att ha läst denna debattartikel kan jag bara konstatera att Emma Engström är en pajas som inte är värd att ta på allvar.

Nästa James Bond kan väl bli en hen, HBTQ som som ligger med både män och kvinnor. Sedan ska Bond även vara vegan, helnykterist, vägra våld (möjligen feministiskt självförsvar), som källsorterar, åka kollektivtrafik (måste ju tänka på miljön) och ger skurkarna så mycket kärlek att de blir snälla (låter mer pedagogiskt än att skjuta ihjäl dem). Det vore väl "politiskt korrekt" om något.

Jag vill ha Bond som en vit medelålders välkammad brittisk man till mansgris, är ju lite det som är själva grejen med Bond. Fast Bond är dock redan förstörd och de borde slutat med filmerna för länge sedan. Filmerna med Craig har enligt mig inte ett skit med Bond att göra. Bra actionfilmer, men det är inte Bond.
Jag är ungefär lika intresserad av att se en kvinnlig James Bond som jag är att se en vit skådespelare som Shaft, en man som Nikita eller blondin som Superman.

Varför inte komma på nya filmer och nya rollkaraktärer istället för att man ska ändra på redan existerande roller? Jag ser gärna actionfilmer med kvinnor i huvudrollerna (så länge jag slipper menlösa "fotomodeller" i rollerna), men ser inte alls poängen i att bara försöka kopiera någon annans koncept och enbart byta kön på en redan etablerad rollkaraktär. Det visar bara på dålig fantasi.
Gör något eget istället för helvete!

Att sitta på uteservering är inte heller en mänsklig rättighet

En bloggare som blev känd för att han medverkade i ett program där han visade att han inte kan någonting har ordet skrev om rökare och uteserveringar i förra helgens Metro.
Han är inte ensam om att ha sådana korkade idéer, en del har redan kommit med ännu dummare förslag.

Kära Paris, om du inte vill känna röklukt så sätt dig inte brevid rökare. Du vill alltså tvinga restauranger som tillåter folk att röka på sina uteserveringar att förbjuda människor för att du inte gillar det de gör. ifall du inte gillar att få rök på dig så leta upp en uteservering där det är förbjudet att röka. 
Ett argument som alltid nämns är "det luktar äckligt" vilket även Daniel Paris gjorde i Metro. Men om vi ska förbjuda saker på offentlig plats för att det luktar äckligt så har jag en lång lista på saker som vi i så fall också ska förbjuda. Ska inte alla som luktar illa stanna hemma i så fall? Förbjud även bilar, mopeder och fabriker. Förbjud även alkoholister, för inte vill väl jag behöva bli påmind om hur dessa förgiftar sig själva när jag njuter av min öl i solen. Småbarn som skriker och springer runt är också ett jävligt störande problem som jag jag inte ska behöva bli utsatt för, förbjud barn på restaurang  Jag tycker inte om lukten av parfym, curry, banan, dålig andedräkt, svett, prutt etcetera. Jag gillar inte heller kaffe så med den logiken kan Daniel Paris och alla andra dricka sitt jävla kaffe hemma istället. Gapiga tanter stör mig också så de borde förbjudas på offentliga platser. Samma sak gäller sporfånar, föräldrar som bloggar, fans av melodifestivalen, folk som tar selfies, dokusåpadeltagare etcetera. Förbjud allt, precis allt. Det är lösningen. Verkligen bra att vi ger utrymme för alla intoleranta, perfekta människor som inte ska behöva finna sig i någonting de kan ogilla.

Och om man talar om passiv rökning så vill jag påpeka att passiv rökning handlar om sådana som lever med rökare (som då ofta röker inne i hemmet). Röken stannar inte direkt kvar efter att vi andats ut den utomhus, utan den stiger uppåt tills den är i stort sett helt borta. Det finns studier som visar att de skadliga ämnena är så uppblandade med luft att de är ofarliga i princip direkt efter utandning (men det nämns såklart aldrig i debatten).
Om man ändå oroar sig så mycket kan man istället välja en restaurang som redan har rökförbud. Ska man även förbjuda husdjur offentligt på grund av allergiker?

De flesta av oss som röker/har rökt försöker att hålla oss undan men likt förbannat så ska det vara en människa som ska gå precis bredvid där man står. Man märker själv när man har gått undan lite för att inte folk ska få röken på sig, men ändå ska folk tränga sig nära.
Jag minns för X antal år sedan när jag pluggade på en folkhögskola där det var rökförbud på hela skolans område förutom i en "rökruta" som var ett litet öppet lusthus med tak. Men så fort det regnade sökte sig en massa ickerökare dit och om man då rökte där gnällde de högljutt på att de fick rök på sig. Om man inte gillar rök och har problem med rökrutor så häng inte där och klaga.

Man går förresten inte till en uteservering för frisk luft. Finns massa andra gaser som är farligare än cigaretter. Om Daniel Paris vill ha frisk luft kan han istället ta och gå en promenad i skogen eller något liknande så att han får riktigt frisk luft

Unge Herr Paris nämner att röka inte är någon mänsklig rättighet. Han glömmer däremot bort att sitta på uteservering inte heller är någon mänsklig rättighet.

Vilka skulle låta sina barn se på våldsporr?

Jag läste för några dagar vecka sedan detta via Metro. Värnamo Nyheter har också tagit upp samma sak.

En del himlar med ögonen, skriker "moralpanik" och försöker rättfärdiga det med att de själva spelade GTA, Doom etcetera som unga och absolut inte tog någon skada av detta. 
Jag spelade också sådana spel som barn, men det går inte att jämföra dåtidens GTA (och liknande spel) med nutidens. Bara på grafiken och "verklighetskänslan" är det en oerhört enorm skillnad, även valmöjligheterna i spelen. Det blir lite konstigt att jämföra ett spel med isometrisk tredjepersons-vy utan röstskådespelare med de senaste GTA-spelen då verklighetskänslan skiljer sig så enormt. 
Så snälla ni vuxna som spelade GTA som barn och jämför med nuläget.... .....det var lite skilda tider då! I så fall kan man ju lika gärna resonera att streckgubbar är lika skadliga som barnpornografisk film, om närvarokänsla och realism kvittar.

Personligen så tittar jag gärna på väldigt våldsamma actionfilmer och ibland skräckfilmer, men inte fan skulle jag slå på en sådan film åt en sexåring. Kalla mig konservativ och bakåtsträvande, men jag skulle aldrig låta en lågstadieunge spela ett grafiskt verklighetstroget spel där man som spelare ska tortera ett offer med allt från waterboarding och elchocker till att dra ut tänder med tång, misshandla folk, använda droger, köpa sex av prostituerade samt mörda.
Jag är absolut inte för förbud och censur, men tv-spel och dataspel har åldersgränser och åldersrekommendationer av en anledning. Lika som med filmer. Jag har väldigt svårt att tro att många föräldrar som låter sina 6-7-8-9-åringar spela sådana spel skulle låta de se på porrfilm eller väldigt våldsamma skräckfilmer, så jag förstår faktiskt inte varför så många verkar tro att alla tv- och dataspel är gjorda för alla åldrar.

Allt har dock med oansvariga föräldrar som köper dessa spel till sina småbarn. Om ett spel som GTA hamnar i ett 6-årings händer så är det inte så konstigt att hen lär sig av det. Det är föräldrarnas fel att barnen blir som de blir, inte spelens. Och det är också därför som denne skribent i Metro menar att föräldrar måste sätta sig in vad barnen faktiskt spelar och spelen handlar om och går ut på.
GTA-spelen kan vara riktigt underhållande, men de är fanimig inte lämpliga för småbarn. Föräldrar som tillåter barn att spela sådana spel där det står "Står 18+" på fodralet är antingen sjukligt okunniga eller extremt dumma i huvudet.

För min del så spelar det ingen roll om du tillåter ditt barn att spela sådana data/tv spel eller se program/film som inte är anpassat till åldern. Det är oavsett oansvarig, omoget och berättar en hel del om föräldraskapet samt dessa föräldrar som personer.
Men varför bli förvånad när en del föräldrar till och med låter sina 7-åringar skaffa egna facebook och instagram-konton och låter de surfa fritt utan att kolla vad de tittar på.

Jävla curlingföräldrar!

Veckans GAS-sketch: "Låt inte maten tysta munnen - Jämställdheten"

Dagens i-landsproblem. Samma skit varje år!

Suck!

Det är samma jävla gnäll varje jävla år! Gnäll om "orättvisan" i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna faktiskt inte är 50/50 ignoreras. Det är inte direkt så att man delat upp musikvärden i två lika stora delar där den kvinnliga halvan hoppas över. Den är så oändligt mycket mindre, men den växer vilket såklart är bra och bör uppmuntras..... .....Men det får vara på lika villkor! 
Jag tror på allas lika värde och lika rättigheter, men tycker inte att några ska få gå före för att det ska se snyggare ut på papperet. Jag är själv en HBTQ-person men tycker inte att någon ska få förtur till scenerna bara för att de råkar vara icke hetero likt mig.

En musikfestivalarrangör har en uppgift, att ge sin festivalpublik de artister som den festivalens publik vill se, Att det finns mer musiker som är män än kvinnor inom populärmusik är ett faktum och det är därför de är i majoritet på festivalerna. Inom t ex rock, hårdrock, goth, synth och metalmusik så går det ca 100 manliga band på varje kvinnligt och skulle då t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då publiken väldigt snabbt skulle svika om de inte får se de band som de vill se. Men det är väl fritt fram för vem som helst att starta upp en festival med bara kvinnliga artister, om de tror att det kommer bli en succé. Gör det istället för att kräva att andra ska göra det.

Innan någon ens får för sig något vill jag tillägga att jag inte alls hatar Zara Larsson, men däremot har jag fått intrycket av att hon verkar vara en oerhört odräglig och bortskämd skitunge som haft det lite för lätt i livet. Att hon tidigare t ex hyllat internatskolan Lundsberg (när det senast var skrivirier om tortyr, kamratuppfostran och mobbing där) gör inte mycket för att ändra min syn på det hela.
De allra flesta festivaler släpper inte alla namn de har bokat på samma gång utan sprider ut när de släpper namnen för att kunna hålla intresset vid liv (nu valde de att släppa nyheten om att Zara Larsson ska spela där senare och på affischer som tryckts efter den nyheten är faktiskt hennes namn med). De största som är headliners står högst upp på affisherna och resten brukar stå i alfabetisk ordning och då Zara börjar på Z kommer hon därför långt ner.

Anledningen till att Zara Larssons namn inte står högre upp på affischen är inte för att hon är tjej utan att hon faktiskt inte är en så stor artist som en del puckon verkar ha fått för sig. Om Madonna eller Beoyncé hade kommit och spelat på Bråvallafestivalen så är jag jävligt säker på att de hade varit headliners och haft sina namn högst upp på affishen, inte för att de är tjejer utan för att de är så pass stora artister som drar extremt stor publik.
Bråvallafestivalen (precis som alla andra festivaler och stadsfester) väljer headliners som de tror och räknar med kommer dra dra mest folk. Musikindustrin är en kommersiell bransch, de som drar in mest får störst fördelar, så enkelt är det faktiskt. Musikbranschen är lika hänsynslös för alla. Det har inget med kön att göra. Trots allt, är det konsumenterna som lyfter fram eller ratar en artist. Festivaler försöker få in artister för att uppträda som lockar så mycket publik som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Festivalerna försöker utforma sina reklamaffisher för att maximera inkomsten och med tanke på den festivaldöd med alla de festivaler som gått i konkurs är det orimligt att förvänta sig något annat.
Om man vill uppskatta hur mycket folk en artist drar till en festival så vore t ex antal sålda skivor och antalet likes på Facebook vara en bättre måttstock än t ex antalet spelningar på Spotify då det kan jämföras med "1 rösträtt per person i ett val" vs "man får rösta hur många ggr man vill". Tittar man på detta så har festivalens headliners många många gånger flera fans än Zara Larsson och Little Jinder. Lever man i bubblan att all musik som räknas finns på Spotify kanske man behöver se över vad man har i medicinskåpet.


Nu är det risk att jag låter extremt sexistisk, men ibland känns det som att det måste vara ganska bekvämt att vara kvinnlig artist då det verkar som man inte kan misslyckas och om man gör det är det alltid någon annans fel. Går det bra ska man ha extra hyllning för att man lyckas som tjej, går det dåligt så är det för att man aktivt blivit diskriminerad av elaka stygga karlar. Varför i helvete ska allt skyllas på "patriarkatet" som om det är någon överhängande konspiration i alla sammanhang? Att påstå att de som anordnar Bråvalla medvetet bokar mer män än kvinnor för att stärka "patriarkatet" är ju bara löjligt, patetiskt och inte baserat på någonting annat än paranoida spekulationer. Pengar är med största sannolikhet syftet, tror de att de tjänar mer på vissa artister än andra kommer de självklart fokusera på dessa artister. Det är ju helt naturligt i mina ögon i alla fall, och har inte ett skit att göra med kön överhuvudtaget.

Jag tycker inte att man kan säga att kvinnor "stängs ute" bara för att det inte är lika många kvinnor som män som är stora kända musiker. Efterfrågan är vad den är, man kan inte bestämma vad folk ska gilla och man kan inte bestämma vilka artister festivaler ska hyra in.
Självklart ska unga tjejer uppmanas och uppmuntras att plocka upp ett instrument och ta för sig på samma sätt som killar, men om det av naturen faller sig så att killar dras mer till musiken (och hårdrock med alla dess attribut) och tjejer generellt drar sig till andra intressen, så kan man omöjligt tvinga festivaler att ha lika många band med tjejer som killar.
Jag förstår inte varför det skulle vara så viktigt att hela tiden ha "lika" fördelat könen i alla tillfällen, eller snarare lika mycket kvinnor som män. Det klagas ju aldrig om rollerna är ombytta.


Som jag har skrivit många gånger tidigare. Det finns en anledning till att t ex Arvika gick käpprätt åt helvete, de var alltför upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare vill se. Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling (kommer aldrig att ske).

PS.
Vad den där Günther än har sagt eller skrivit skiter jag dock fullständigt i på samma sätt att jag skiter i "artister" som Dr. Bombay, Rednex och DollyStyle

Det är synd om medelklassen

”Hela vårt vackra land har en skepsis gentemot kvalitativa produkter och märken. Fenomenet har misstagits av det vänstervridna Sverige, och av den proletära kulturen. Således har det avfärdats som något det inte är, och lurat svensken..."

Min första tanke var "Kan man inte bara bunta ihop och pissa på dem". Speciellt när jag fick reda på att skitungen är halvbror till Marcus Birro, då blev det hella genast roligare.

Det denna pajas missar här är att de förmögna har möjlighet, och antas göra trots att det givetvis inte alltid stämmer, att köpa märkesvaror precis som svennebanan köper reavaror på H&M.
Det slår honom inte heller för en sekund att det han beskriver som medelklass/övre medelklass lika gärna skulle kunna vara rymdvarelser för vanliga knegare som får kämpa för att ens ha råd med ett par skor som håller längre än ett halvår.
Känns faktiskt lite som samma sorts skitargument som borgarbrackorna brukar köra med, som t ex att alla som är emot kungahuset eller kritiserar stekare som bränner pappas pengar på Stureplan bara är avundsjuka.

Gossen är dessutom centerpartist. Centern borde byta namn till Stureplanspartiet

Det finns inget så dumt som folk, här är ett bevis på det.

För en tid sedan fick jag höra om ett gräl angående g. En journalist vid namn Joakim Lamotte (samma person som anser att män inte ska jobba på förskolor) är upprörd efter att ha sett "Alfons och Milla" på bio med sin fyra-åriga dotter. Hans dotter ställde efterå frågor till honom och han upprörs och hävdar att den är sexistisk. amma person har tidigare skrivit om att kriminella inte borde få bli föräldrar och att han inte vill att män ska jobba på förskolor, men han borde kanske även titta över sig själv som förälder också.

Länk 1   

Länk 2   

Länk 3   

Länk 4

Länk 5   

Länk 6   

Länk 7   

Länk 8

Lamotte påminner mest om Killinggängets sketch från ”I manegen med Glenn Killing” där Robert Gustafssons surgubbe upprörs och spyr galla över Astrid Lindgrens böcker som han hävdar är fulla av snusk och när han inte hittar snusket så skriver han till det själv med krita bara för att få ha något att uppröras över.

Om man bara ska se till enskilda händelser i Alfons-filmerna/böckerna så kan man ju hitta allting, exempelvis skulle man kunna säga att Alfons hyllar både stöld, utfrysning och misshandel. Ska man börja djupanalysera precis allt går det ju inte att läsa en endaste bok eller ens titta på tv överhuvudtaget. Pippi sysslar med polismisshandel och är säkert skattesmitare, Emils pappa låser in små barn, Bamse dopar sig, Prinsarna i Törnrosa och Snövit förgriper sig sexuellt på folk när de  sover.

Visst, vi kan bädda in barn i drömvärldar där inga djur dödas, inga krig finns, ingen kränks på grund av sitt kön och där alla bara är snälla och ingen vill något ont. Barnen kommer ändå att uppleva den värld vi försöker gömma, men då utan att vi ens har försökt att förklara den.

Efter att ha läst Lamottes bloggnlägg så får jag mest känslan av att han är en idiot då han som vuxen helt lyckats missa budskapet i en film riktad till barn. Flera har påpekat slutsatsen i filmen, enda andledning han kan ha missat den är om han reste sig upp lämnade biografen (eller så misstolkar han medvetet bara för att få ha något att uppröras över).

Om man är en så mjäkig förälder så att man inte kan prata med sin barn och förklara det som hände i filmen så är det man själv som är problemet. Det är bara larvigt att lägga över ansvaret på en barnfilm. Det är en förälders ansvar att prata med sitt barn och stödja henom i utvecklingen. 

Ett vanligt tema för barnfilmer är följande: Majoriteten har en uppfattning, ofta erkänt felaktig och fördomsfull. Protagonisten utmanar uppfattningen, agerar självständigt och avslöjar för tittaren att majoriteten hade fel i sin förutfattade mening. "Alfons och Milla" är inget undantag.
Det Gunilla Bergström tar upp i boken är något som handlar om en sexåring (och riktar sig till barn i ungefär samma åldersgrupp) och är ett fenomen som förekom när boken skrevs 1985 och som förekommer än idag.  Gunilla Bergström beskriver det utmärkt och tar på ett bra sätt udden av problemet på ett sätt anpassat för just den åldersgrupp boken riktar sig till.

Här är filmen, Alfons blir alltså ledsen för att ”mobbarna” tycker att det är fel att leka med Milla, så Alfons tar avstånd, ända tills han upptäcker att Milla bygger på deras träkoja igen. Då bestämmer sig Alfons för att leka med henne igen och strunta i vad "mobbarna" säger. När ”mobbarna” kommer tillbaka och konfronterar Alfons om detta svarar han:

”Det här är inte en tjej, det här är Milla. Viktors kusin och min bästa kompis.”

Alfons könsneutraliserar sin kompis och påpekade att hon först och främst är en person. Det Alfons säger till killarna innehåller inget fördömande utan han konstaterar bara att Milla inte passar in på den bild som "mobbarna" har av tjejer. Jag vet inte, men i min värld verkar det vara en bättre pedagogik att tillämpa på 4 – 6-åringar än att fördöma den världsbild de fått av någon.

Det är först när problematiken synliggörs som man kan diskutera och problematisera rådande normer, då det faktiskt ofta finns denna uppdelning mellan flickor/pojkar på skola/förskola. Det uppfattar även en treåring och efter en sådan film kanske en normkritisk diskussion kan vara på plats? Afons och Milla går ut på att killar och tjejer är lika bra. Lamotte missade tydligen hela avslutningen som är att Alfons kommer fram till att Milla är minst lika bra som kompis som någon kille och att de andra killarna i slutet står och avundsjuka på att Alfons har en kompis som är rolig och kan så mycket.

Vad är det för fel som förälder på att diskutera med sitt barn om denne inte har förstått själva innebörden bakom uttrycket på eget bevåg? Vad är det som hindrar en förälder att fylla uttrycket med en annan mening och placera den i handen på sitt barn? 

Barnprogram är barnprogram, det är en föräldrers uppgift att vara lärare. Det är en förälders uppgift att se till att barnet tolkar det på ett sätt som du tycker passar bäst om barnet i fråga inte själv redan har tolkat det på ett sätt som tar henom i riktning mot en positiv utveckling.

Vad är det fel att få barn att tänka själv och inte överbeskydda dem? Prata med barnen i stället om vad som är gott och dåligt istället för att förbjuda.

LÄR era barn använda huvudet och tänka själva och sluta förbjud eller kasta skit på allt som inte låter bra i era egna öron.

Kasta inte sten i glashus Lööf

Annie Lööf har rätt i en sak, folk har rätt att veta vilken sorts parti de röstar på.

Och röstar man på Lööfs Centerpartiet så röstar man med det på ett parti som har blivit ett stureplansparti för överklassen, det har Annie Lööf och hennes hejdukar sett till. Deras ungdomsförbunds ordförande vill dessutom legalisera mångifte plus att man ska fotografera, hänga ut och håna första maj-demonstranter.

Det parti som driver lönedumpningen hårdast är Annie Loöfs Centern.

Centern har dessutom i åtta år suttit i en alliansregering som är skyldiga till att klyftorna växer vilket slår mot de allra mest utsatta i samhället (pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa). Pensionerna minskar i förhållande till inkomsterna av arbete, trots att pensionerna är grundade på inkomst av arbete. Äldreomsorgen har helt fuskats bort av alliansen, liksom psykvården. De har varit med och försatt 35000 arbetslösa i arbetsläger, drygt 60 000 har utförsäkrats av en sjukförsäkring som blivit omformaterad utifrån en snedvriden borgerlig människosyn, cirka 22% av de utförsäkrade står helt utan livsnödvändig försörjning. Hela socialförsäkringspolitiken har gjort de fattiga ännu fattigare.

Det har inte blivit många många rätt under de här åtta åren. Man kan kalla det succé med kreativ tolkning, jag kallar det en inhumanistisk idioti.

Sicken trångsynt människa!

Jag läste för några veckor sedan denna debattartikel skriven av Joakim Lamotte. Kan efter att ha läst den bara konstatera att Lamotte är en trångsynt jubelidiot med verklighetsfrånvaro och är ännu en fårskalle som demoniserar oss män som valt att arbeta inom traditionellt kvinnliga yrken. Lamotte verkar utgå ifrån att enbart män kan vara pedofiler (inte konstigt i så fall att han kommer fram till en så galen, idiotisk och sexistisk slutsats).  Det är sådana här generaliseringar som skrämmer iväg killar från att jobba inom barnomsorg/skola.
Jag har själv jobbat på dagis/förskola men jobbar numera med lite äldre barn på en grundskolas fritids och det känns som en hel del verkar vilja demonisera oss män som valt att arbeta inom traditionellt kvinnliga yrken.

Artiklar som denna gör vår yrkesroll ännu svårare, inte konstigt att det än idag 2014 finns så få män inom barnomsorg och skola. Män behövs som förebilder inom barnomsorg och skolor. Barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder.
Utdrag ur polisregister ska så klart definitivt begäras (och det görs det oavsett vilket kön man har) när man arbetar med barn, men att begära att en vuxen person aldrig får vara ensam med barnen är bara idiotiskt. Otympligt och innebär ett ständigt misstänkliggörande av all personal.

"Med det här i åtanke är det kanske inte så konstigt att jag tänkte det förbjudna när vi hittade förskoleplats åt vår dotter: ”Vad skönt att det inte jobbar några män här”. Det är en otillåten tanke, som en upplyst och genusmedveten person inte får snudda vid, men jag vet att många tänker likadant, även om det är svårt att erkänna.
Jag har exempel på hur även de mest feministiska personerna i min bekantskapskrets bekänt att de hellre har sina barn på en förskola utan män, i ett fall först efter att det uppdagats att en man på barnets förskola var misstänkt för pedofilbrott."

Ovanstående utdrag ur Lamottes debattartikel säger mera om denna fårskalle och hans bekantskapskrets hycklande bakåtsträvande och inskränkthet än om oss män som jobbar inom traditionellt kvinnliga yrken.

Detta är ur BRÅ:s rapport (går att läsa hela här):

"De små barnen misshandlades oftast av kvinnor som av åldern att döma sannolikt var deras vårdnadshavare. Av de kvinnor som misstänktes för misshandel mot barn 0–6 år var närmare hälften i åldern 30–39 år och ytterligare en tredjedel i åldern 21–29 år. De resterande var främst i åldern 40–49 år. I nästan alla dessa fall var gärningspersonen bekant med barnet och misshandeln skedde till allra största delen inomhus. Sammantaget pekar detta mot att det är mödrarna eller andra kvinnor som tar hand om barnen som står för den största delen av misshandeln mot de mindre barnen."

Enligt brottsoffermyndigheten har vart sjunde barn utsatts för våld och förövarna av våldet var kvinnor och män i nästan lika hög utsträckning. Ta de cirka tre procent män i Svenska förskolor och väg in i debatten. Man tror att 10-20% (variationen är stor i forskningen) av alla pedofiler är kvinnor. Det jobbar ca 50 gånger fler kvinnor än män inom barnomsorgen. Med lite logik borde det i så fall vara fler kvinnliga pedofiler än manliga som har hand om våra barn.

Fast, att göra faktakontroll innan man skriver debattartiklar som misstänkliggör en hel folkgrupp är kanske att förvänta sig för mycket. Lamottes debattartikel påminner om häxjakten på 90-talet om att alla män som jobbade med barn var pedofiler och att barn ofta rövades bort av satanistiska sekter och begravdes i skogen. Och Lamotte titulerar sig som journalist, jo tjena.
Men kan Lamotte så kan väl jag också. De flesta övergreppen mot små barn sker i hemmet, ofta en närstående man. Det finns alltså risker med föräldrar och därför anser jag att inga ska få bli föräldrar. Jag antar även att män med stora muskler, många tatueringar och rakad skalle har låg IQ och därför är ännu mindre lämpade att få bli föräldrar. Kan Lamotte kan jag.

I-landsproblemen hopar sig ute i medieandskapet

Förra veckan läste jag en skitdålig debattartikel på SVT Debatt skriven av Emma Knyckare. Hon är sur på manliga kompisduos som får göra tv-underhållning. Hon räknade upp en massaa killduos och hävdar att de får göra vilken skit som helst. Jag tittade nyss på veckans debattprogram på SVT Play, där satt Julia Skott, en bitter och gnällig människa som också verkar ha hakat upp sig sjukt mycket på Filip & Fredrik (människan verkar inte ha alla hästar hemma).
Hela Knyckares artikel stinker av avundsjuka och avsky gentemot dessa manliga duos. Hon utgår också från den felaktiga premissen att dessa manliga duos tillåts fortsätta bara för att de är män - men i själva verket fortsätter ju bara karriären för de som lyckas gå genom rutan. Filip och Fredrik uppskattas för att de har en unik personkemi och förhållningssätt till världen som väldigt många uppskattar. Men vad ska de göra? Ska de sluta med sitt värv pga sitt kön?

Vad Knyckare och Skott dock verkar ha missat är att Filip och Fredrik träffades och blev vänner privat långt innan deras första tv-program. När de fick sparken från sina första tv-jobb så hyrde de in sig på Stockholms öppna kanal och betalade med sina egna pengar för att få göra tv-program till en i princip icke-existerande publik innan femman fick upp ögonen för dem och de blev populära.
Några andra som togs upp var Erik och Mackan. De två träffades också privat och blev vänner i slutet av 90-talet. De har också jobbat sig upp i branschen genom att bl a jobba bakom kameran etc. Det var först när en annan programledare blev sjuk som de fick chansen att hoppa in, gjorde så bra ifrån sig och blev efterfrågade så att de fick sitt eget tv-program.
Inga av dessa dessa två "manliga killduos" har fått någonting gratis! De har helt enkelt jobbat som in i helvete för att komma där de nu är och inte fått något serverat på silverfat vilket en del verkar tro. Båda dessa killdous  är dessutom själva producenter, driver sina egna produktionsbolag och tar fram sina egna programkoncept. Att de är villiga att finansiera sig själva kan man knappast klaga på. Det är inte alls lika många kvinnor som gör samma sak. Finns det ingen kvinnlig konkurrens så är resultatet ganska naturligt. Vad vill de egentligen att dessa män ska de göra när de väl är etablerade? Ska de, trots att de har karriärer och är uppskattade "stiga tillbaka"; dvs göra slut på sina egna karriärer? Varför skulle de göra det?
Några andra Knyckare använder som exempel på manliga duos i sin uppräkning är "Luuk och Lokko", ett pod-radioprogram som inte ens finns längre.

Både Knyckare och Skott antyder gång på gång att Filip och Fredrik får göra tv om "vadsomhelst" och hävdar att det räcker med att de slänger ur sig en lös ide för att de ska "få" göra tv-program. Jag förstår kritik av strukturer, men att lista folk med redan etablerade karriärer och antyda att de är talanglösa och kända enbart för att de är män, det är bara patetiskt. Bättre då att rikta blickarna framåt och hur man ska göra framöver när man satsar på nya talanger. Då är ju genustänket önskvärt. Men man kan väl inte begära att existerande personer med framgångsrika aktiva karriärer ska upphöra med sina karriärer, "stiga åt sidan" för att i största allmänhet "ge plats" åt.

Kära Emma Knyckare och Julia Skott, jag är sjukt trött på vita kränkta kvinnor som i alla lägen känner sig missnöjda med sin livssituation och projicerar sitt missnöje på sin omgiving (och då framför allt mot män). Lika trött är jag även på den sexismen där man blint klamrar sig fast vid manliga stereotyper, något Knyckare och hennes kollegor står för dagligen i bl a SR. Vad tycker ni att vi ska göra, vi som är trötta på era offerkoftor och eviga gnällande? Stänga av radion eller byta kanal är något som jag brukar göra och det fungerar alldeles utmärkt. Nu är frågan. Ska jag göra som ni gör och kräva att ni plockas bort från radio och och media och ersätts med människor som bättre passar mina personliga subjektiva preferenser eller ska ni göra som jag gör, det vill säga byta kanal eller stänga av programmet som jag blir trött på? Vilket är mest rimligt anser ni?
Det är inte fel att kritisera mot saker man tycker är felaktiga, men det känns väldigt onödigt att gnälla när problemet är väldigt lättlöst. Stör man sig på ett tv-program kan man helt enkelt ge fan i att titta på det. På så vis tappar programmet tittare och kommer på så vis falla bort ur tablån. Om man inte gillar ett program så är det väl för helvete ingen som står bredvid med och tvingar en att under pistolhot titta på ett program som man inte gillar? Jag hoppas verkligen att ni inte tittar på tv-program under pistolhot.

Jag saknar "Two Fat Ladies", matprogrammet som bevisade att två tjocka tanter och en motorcykel hade en givet plats i kulinariska sammanhang. När det gällt tre feta vita män har drevet gått och inkvotering av en kvinna krävts. Själv tycker jag soffor och studior är knökfyllda med kvinnor. Fast Knyckare och Skitt kanske är lite bitter över att de inte blir erbjuden större plats.
Jag skulle vilja säga att Emma Knyckare och hennes fränder redan tar väldigt mycket plats i media. De är snarast överrepresenterade. Många av de som klagar är dessutom påfallande framgångsrika. Hur många svenska journalister hörs och syns mer än Maria Sveland, Emma Knyckare eller Alexandra Pascalidou? Jämför man dem med vanligt folk har de ännu mer makt. Har ni ens funderat över hur stor andel av programledarna i exempelvis P3 som är kvinnor? Lägg till åsiktskonformiteten och det börjar kanske bli dags för kvotering, fast inte på det sättet artikelförfattaren hade tänkt.

Själv finner jag nöstan all sport vedervärdigt att titta på, vill ni veta hur jag gör för att undvika att titta på det? Enkelt faktiskt, jag tittar helt enkelt inte på det.

Veckans GAS-sketch: "Debatt om sjukvården"

Klockren parodi på debattprogram. Här debatteras privat eller offentlig sjukvård med en plastikkirurg, en såpaskådis som har spelat läkare i en tv-serie samt en makeupartist som inte har nnågon kompetens mer än att hon har varit sjuk och tycker om att vara med i tv. Rätt likt dagens debattprogram där de flesta som medverkar inte ens har någon som helst aning om vad de pratar om.

Kapitalistiskt utnyttjande av kändiskåta mongon

Läste precis denna debattartikel av Daniel Paris Afshinnejad
(vinnare av Ung och bortskämd 2010).
Efter att ha läst den kan jag bara konstatera ett faktum,
Daniel Paris Afshinnejad är dum i huvudet.

Daniel Paris Afshinnejad  får det att låta som att dokusåpa är ett fenomen vi inte kan hantera - något som är större än oss själva.
Nej Daniel Paris Afshinnejad, "Paradise Hotel" speglar inte verkligheten. Deltagarna i Paradise Hotel är inte heller  representativa för befolkningen, vore de det så skulle knappast majoriteten av befolkningen betrakta såpan som en freakshow. Detsamma gäller såpan där Daniel Paris gjorde sin så kallade "tv-karriär". Daniel Paris Afshinnejads blev castad till såpan just för att han ansågs skilja sig från "normen" och därmed ansågs vara tillräckligt extrem för att bli "bra tv" (i hans fall att han var en tillgjord fjolla och bortskämd nolla som inte kunde någonting överhuvudtaget). Detsamma gäller alla deltagare "i Paradise Hotel."
"Paradise Hotel"är ett hårt regisserat program, klippt och skuret av TV3. Konstruerade miljöer och situationer (även om deltagarna är "amatörer" som agerar utan manus). Att supa, knulla och lata sig vid en simbassäng kräver inte så mycket av deltagarna annat än att de är en speciell typ som inte är så privata eller har så stor integritet.
Men många ungdomar ser på dyngan och ser då också att deltagande i dessa såpor leder till en sorts kändisskap (och eventuellt även några jobb inom nöjesbranschen), detta utan att anstränga sig det minsta eller ha någon särskild talang utan enbart att vara dum i huvudet.
Producenterna hetsar ständigt deltagarna till att göra dumma saker och när deltagare känner ångest (och kanske vill avsluta) kallas de till psykologsamtal där de blir konstant uppmanade till att stanna och att det kommer bli bättre. Detta gör producenterna även när deltagare mår riktigt dåligt i (fast de bitarna visas inte för tv-tittarna).
Robinsson var en annan typ av dokusåpa, men där utsattess deltagarna för svåra utmaningar, men samtidigt belönadess intriger och svek vilket inte är några goda egenskaper.

När den första dokusåpan introducerade mobbnings-tv:n blev det ett ramaskri över "fascist-tv" och startade en häftig debatt som idag istället uppfattas som banal. Sedan dess har vi nämligen blivit bedövade och svtrubbade och gäspar över dokusåpor och "reality shows".
Det känns dock passande att TV3 "Kinneviksgruppen" har denna typ av intelligensbefriande skitprogram. Kinneviksgruppen har ju betalat OS i Sotji enorma summor för att synas i ett land där polisen våldtar slavarbetare med järnspett. Efter att ha sett Uppdrag granskning kan man undra om TV3 har någon moral överhuvudtaget.

Daniel Paris Afshinnejad visar att dokusåpakändisar är människor som fått för mycket uppmärksamhet. Han brukar/brukade dyka upp en tid när jag tittade på morgonradio på TV(?) och brukade bl a kalla tjejer för "bitches" (antar att det ska verka skojigt och hippt). Kanske är han kvar i radion på TV (eller så är han i TV på radio)?
Tyvärr är det just den här dramaqueen-sexualiseringen och det ytliga fnittret/låtsasdjupet som gör mig allergisk och spyfärdig mot just den här typen av människor. Jag kanske är homofob i alla fall (konstigt då jag själv är en HBTQ-person).... ....Eller Nej, jag är inte homofob. Jag är idiotofob!


Jag har en idé till en dokusåpa. Man sätter in en kamera i ett hus och filmar de som sitter och tittar på en dokusåpa, timme efter timme. Dokusåpan de får titta på är de själva. Låter det inte exajting! Man skulle kunna kalla programmet "Kapitalistiskt utnyttjande av kändiskåta mongon".

Bra skrivet av Therese Bohman

Bra skrivet om den havererade debatten angående feminismen, farligt när det blir en snöbollseffekt och alla som kritiserar något dras över en och samma kam.

"Det mest obehagliga med sociala medier är hur tydligt mänskligt flockbeteende utkristalliserar sig. Med jämna mellanrum dyker det upp ämnen i samtidsdebatten som det är fullkomligt riskfritt att ha oerhört starka åsikter om utan att stöta på något motstånd. Ingen på till exempel Twitter är intresserad av att ställa en till svars, eftersom konsensus i frågan är så stark, och just därför har alla allt att vinna på att konsensus upprätthålls."

Belindas program totalsågas mest i alla dagstidningar, och då är det ändå någon från insidan som frågar sig om feminismen inte skulle må bra av mindre trams och extremism och istället fokusera på vettigare frågor. Alla feminister på Metro, Aftonbladet och andra tidningar verkar hacka på henne och påstår att hon har missuppfattat allting. Det som de däremot inte förstår är att hon vill visa hur feminismen upplevs av folk som inte tillhör ideologin, för jag tror att om de hade insett hur mycket struntprat de (Lisa Magnusson, Maria Sveland, Sofie Mirjamsdotter, My Vingren, Cissi Wallin etc) skriver i debattartiklar och liknande ut så skulle de också vara trötta på skiten. Många av dem som kritiserar programmet är just själva engagerade feminister som uppenbarligen inte kan hantera kritik.

 "Extra tydligt har det varit i fallet Belinda Olsson och "Fittstim - min kamp". I två veckor har det varit mer riskfritt än någonsin att verbalt spy och gråta, trycka på "like" och "RT" och rekommendera den trettionde debattartikeln om att Belinda Olsson har fel. Det sker något groteskt med debatten vid de här tillfällena. Det blir till exempel fullt möjligt att utmåla en person som gång på gång upprepar att hon är feminist, som antifeminist. Och efter att det fastslagits att Belinda Olsson osynliggör rasifierade kvinnor och transpersoner, befäster fördomar, slår sprickor och kilar i en redan utsatt ideologi (eller verkar ha sovit i femton år och missat att feminismen är bredare och vitalare än någonsin, beroende på angreppsvinkel), rullar guilt by association-snöbollen bara vidare: Reva och rasism, den senaste tidens bisarra våldtäktsdomar och nazistattackerna i Kärrtorp - Belinda Olsson antyds medverka till ett samhällsklimat som sanktionerar allt detta."

Angående Pär Ström så kan jag först och främst säga att jag personligen inte har mycket över för den människan och mest tycker det är larvigt när han t ex tagit upp att kvinnor ombord på Titanic 1912 fick gå i livbåtarna före män. Men jag gillar ändå att Belinda träffade och tog upp Pär Ströms sida lite.
En sak som däremot slår mig där är hur kvinnan som diskuterar emot Pär Ström påpekar att vissa fakta kan man inte bortse från och nämner ett exempel på våld mot kvinnor, men med det uttalandet tycks hon samtidigt visa att hon bortser från andra fakta och statistik som visar på även mäns nackdelar i samhället. Jag anser själv att såklart att båda sidor måste höras.
Det är tydligt att Ström har mött mycket motstånd och även har blivit utsatt för hot. Jag känner exempelvis inte till någon annan hälften så stor grupp som hånat en person så hårt som "Vita kränkta män" på facebook (den facebookgruppen hade till och med Pär Ströms ansikte som representant för gruppen man hånade). Hade de flesta feminister fått utstå samma sak hade det direkt skrikits om kvinnohat, näthat, antifeminism, sexism, rasism etc etc.

Det är ju förresten en lögn att kvinnor hotas i högre utsträckning än män i offentlig roll. Däremot hotas män och kvinnor ofta olika på grund av kön, hoten mot kvinnor är ofts sexualiserade medan hoten mot män våld eller våld mot familjemedlem.
Men ÄVEN kvinnor hotas, det går inte förneka. Det är en negativ del av en feministisk kamp. Eftersom många av dessa kvinnor redan känner att de och andra kvinnor möter så mycket skit och hat så är det nog lätt för dem att bli utagerande på liknande vis mot de som de själva anser stödjer dessa hatiska män. Visst är det hycklande, fast det representerar inte hela feminismen, och alltså åter inget jag definierar särskilt hårt efter. Ungefär som man inte borde defininera gruppen män efter dem dåliga handlingar vissa män gör. Fast så resonerar ju säkert idioterna som drar iväg hatmail.

Många offentliga feminister får möta mycket hot och motstånd, men varför det ska förminska det hot andra grupper möter? Det är ofta ett antagande som görs av feminister och feministstödjande personer, att det hot och det motstånd som feminister möter är hårt och hemskt medan hot och hat mot andra grupper på något vis inte hemskt och att andra bara borde "sluta klaga" för att "feministerna ändå har det värst" på något sätt. Enligt mig kvittar det vilka som har det "värst", eftersom i princip alla som har en hård politisk ståndpunkt möter trist motstånd på olika vis ändå. Då borde vi fundera över hur man kan motverka denna negativa sida av det politiska klimatet över huvud taget.