Verkligheten anpassar sig inte alltid en dröm om en socialkonstruktivistisk utopi

http://debatt.svt.se/2013/08/15/vi-maste-prata-om-den-sviniga-sexismen-i-musikbranschen/

Kära Jonna Simma, du kan problematisera och exponera sexismen precis hur mycket du vill. Men fram tills den dagen då alla människor har blivit snälla så rekommenderar jag dig ändå att inte hoppa in i bilar fyllda med främmande män. Du bör även starkt avråda dina eventuella barn (både döttrar och söner) pojkvän/flickvän från att göra det. Inte för att det beteendet skulle betyda att dom får skylla sig själva om något dåligt händer- utan bara som en ren självbevarelsedriftsåtgärd i väntan på att revolutionen ska ha förvandlat alla elaka människor till snälla människor?
Verkligheten anpassar sig tyvärr nämligen inte alltid efter genusvetenskapens teorier.

Dessvärre tror jag att det är svårt att förändra de män i minibussen som du helst vill förändra. Det hjälper inte precis heller att den här typen av "män" ofta får mycket uppmärksamhet från kvinnor om de är kändisar på något sett, kvinnliga groupies som ställer upp på, mer eller mindre, absolut vad som helst bara för att få bli sedda tillsammans med någon kändis har effekten av att förstärka dessa "mäns" tro att de är "Alfahannar". Så en sak Jonna Simma kan skylla på är kvinnliga groupies och dessa sviniga "män", men inte samhället. Än märkligare blir analysen att männens beteende skulle vara någon slags "norm" inom musikbranschen när Jonna i samma artikel skriver:

"en av mina manliga vänner ringer i stället festivalarrangören Luger. De tar händelsen på största allvar och säger att de ska prata med Alicia Keys management och markera att det här inte är acceptabelt."

Luger är väl om jag inte misstar mig en stor aktör inom just musikbranschen.

Det är INTE kvinnosynen inom musikbranschen som är problemet. Det är synen som just de männen i just den bilen hade på just dig. Att hom ens satt kvar i den bilen efter att hon fått tydliga signaler om "ditt värde" i deras ögon får mig att tro att hon blev riktigt chockad. Och nu har hon skrivit en artikel där hon inte vågar skuldbelägga förövarna utan sveper en bredsida om kvinnosynen inom populärmusik.

Frågan varför Jonna klev in kvarstår, verkar ju som hon bara ville gratisåka. Sen kan hon säga ifrån, i detta fall tror jag inte alls hon behövde vara rädd för att bli skadat fysiskt då männen var kändisar och med har mera att förlora. Joanna skulle ha sagt ifrån, krävt att bilen skulle stanna. Slå i taket och högt skrikit "STOP THE CAR!" tills de hade stannat och släppt av henne. Hon skulle ha bett de dra åt helvete och ropat till kvinnan som körde att stanna minibussen och hoppat ut direkt. Eller inte ens klivit in från början.
Dessa artister är säkert vana vid unga tjejer som kliver in oannonserat och hoppas få följa med på nåt "kul" (allt från gratisinträde, gratisdricka eller sex). Det de männen sade var svinaktigt och helt fel naturligtvis. Men, varför utsätta sig för risken, när vi vet hur samhället ser ut. Det finns "sjuka människor" i vårt samhälle och vi kan i alla fall försöka att minimera riskerna som vi tar. Jonna bär INTE på  något som helst sätt skulden för deras vidriga beteende, men det ligger i människans natur att undvika livssituationer som innebär fara. Vissa tar större, andra tar mindre risker. Med tanke på det vi vet om dagens samhälle, våld och våldtäkter kanske det dock ändå är ganska klokt att inte utsätta sig för en situation som har en statistiskt sett ganska given utgång.

Om jag t ex hade haft en 15-årig dotter som skulle ut på konsert som slutade klockan 1 eller 2 på natten och hade frågat henne hur hon skulle ta sig hem och får tills svar "jag liftar med en bil fylld av främmande män".... .... Ja då skulle då fan jag inte säga "Jättebra idé, gör det!" utan hade (om inte jag själv eller någon jag känner kunnat hämta henne) sagt åt henne att ta en taxi (inte svarttaxi) och allra tillsammans med någon kompis. Det gäller även om jag hade haft en son i samma situation då det enligt all statistik är större risk att han som kille blir utsatt för överfall, rån, misshandel etc.

Vi kan aldrig bli kvitt sådant i vårt sanhälle då det finns både sjuka som "dumma" människor, Har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men som sagt, vi kan vidta vissa åtgärder för att minimera risken.

Sunt förnuft är att inte mitt i natten gå in i en bil fylld med främmande män och det gäller både kvinnor och män. Det är absolut inte är ens eget fel om en cykeltjuv får för sig att hen ska sno ens cykel, men därmed inte sagt att man ska utmana ödet och underlätta för henom genom att strunta i att låsa den.

På samma sätt så lämnar man väl inte sitt hem olåst om man åker bort och förvänta sig att det inte blir inbrott, skulden ligger hos tjuvarna och inte hos husägaren. Självklart ligger skulden hos tjuvarna, men man måste väl ha självbevarelsedrift, eller? Jag lämnar inte min bil på tomgång med öppen dörr 1 på natten med mitt kontokort liggande på tanken med koden uppskriven på baksidan. Jag borde ju egentligen kunna göra så eftersom man ska kunna lita på alla främmande medmänniskor, men så ser inte tyvärr verkligheten ut.

Personligt ansvar försvinner ofta ner i det stora hav av moral där "jag ska kunna", "någon annans ansvar" och "rättigheter" blandas ihop till en massiv dröm med en massiv socialkonstruktivistisk utopi. Det är farligt att vara ett övertygat subjekt i sin subjektiva värld, speciellt när alla andra aktörer inte erkänns som egna subjekt, utan enbart är objekt.
- "Jag ska kunna dricka hur många öl som helst och bli så berusad så jag måste krypa på alla fyra till T-banan, UTAN att bli rånad. Skulden ligger hos skurken!"
- "Min dotter ska kunna gå kl 1 på natten efter konserten alldeles själv, UTAN att bli våldtagen. Skulden ligger på våldtäktsmannen, inte på henne!"
- "Jag ska kunna dricka hur mycket sprit jag vill, UTAN att bli berusad. Skulden ligger på spriten, inte på mig!"

En Disneysaga som inte är verklig och baserade på önsketänkande.


Som sagt, verkligheten anpassar sig tyvärr inte alltid efter genusvetenskapens teorier.