Verkligheten anpassar sig inte alltid en dröm om en socialkonstruktivistisk utopi

http://debatt.svt.se/2013/08/15/vi-maste-prata-om-den-sviniga-sexismen-i-musikbranschen/

Kära Jonna Simma, du kan problematisera och exponera sexismen precis hur mycket du vill. Men fram tills den dagen då alla människor har blivit snälla så rekommenderar jag dig ändå att inte hoppa in i bilar fyllda med främmande män. Du bör även starkt avråda dina eventuella barn (både döttrar och söner) pojkvän/flickvän från att göra det. Inte för att det beteendet skulle betyda att dom får skylla sig själva om något dåligt händer- utan bara som en ren självbevarelsedriftsåtgärd i väntan på att revolutionen ska ha förvandlat alla elaka människor till snälla människor?
Verkligheten anpassar sig tyvärr nämligen inte alltid efter genusvetenskapens teorier.

Dessvärre tror jag att det är svårt att förändra de män i minibussen som du helst vill förändra. Det hjälper inte precis heller att den här typen av "män" ofta får mycket uppmärksamhet från kvinnor om de är kändisar på något sett, kvinnliga groupies som ställer upp på, mer eller mindre, absolut vad som helst bara för att få bli sedda tillsammans med någon kändis har effekten av att förstärka dessa "mäns" tro att de är "Alfahannar". Så en sak Jonna Simma kan skylla på är kvinnliga groupies och dessa sviniga "män", men inte samhället. Än märkligare blir analysen att männens beteende skulle vara någon slags "norm" inom musikbranschen när Jonna i samma artikel skriver:

"en av mina manliga vänner ringer i stället festivalarrangören Luger. De tar händelsen på största allvar och säger att de ska prata med Alicia Keys management och markera att det här inte är acceptabelt."

Luger är väl om jag inte misstar mig en stor aktör inom just musikbranschen.

Det är INTE kvinnosynen inom musikbranschen som är problemet. Det är synen som just de männen i just den bilen hade på just dig. Att hom ens satt kvar i den bilen efter att hon fått tydliga signaler om "ditt värde" i deras ögon får mig att tro att hon blev riktigt chockad. Och nu har hon skrivit en artikel där hon inte vågar skuldbelägga förövarna utan sveper en bredsida om kvinnosynen inom populärmusik.

Frågan varför Jonna klev in kvarstår, verkar ju som hon bara ville gratisåka. Sen kan hon säga ifrån, i detta fall tror jag inte alls hon behövde vara rädd för att bli skadat fysiskt då männen var kändisar och med har mera att förlora. Joanna skulle ha sagt ifrån, krävt att bilen skulle stanna. Slå i taket och högt skrikit "STOP THE CAR!" tills de hade stannat och släppt av henne. Hon skulle ha bett de dra åt helvete och ropat till kvinnan som körde att stanna minibussen och hoppat ut direkt. Eller inte ens klivit in från början.
Dessa artister är säkert vana vid unga tjejer som kliver in oannonserat och hoppas få följa med på nåt "kul" (allt från gratisinträde, gratisdricka eller sex). Det de männen sade var svinaktigt och helt fel naturligtvis. Men, varför utsätta sig för risken, när vi vet hur samhället ser ut. Det finns "sjuka människor" i vårt samhälle och vi kan i alla fall försöka att minimera riskerna som vi tar. Jonna bär INTE på  något som helst sätt skulden för deras vidriga beteende, men det ligger i människans natur att undvika livssituationer som innebär fara. Vissa tar större, andra tar mindre risker. Med tanke på det vi vet om dagens samhälle, våld och våldtäkter kanske det dock ändå är ganska klokt att inte utsätta sig för en situation som har en statistiskt sett ganska given utgång.

Om jag t ex hade haft en 15-årig dotter som skulle ut på konsert som slutade klockan 1 eller 2 på natten och hade frågat henne hur hon skulle ta sig hem och får tills svar "jag liftar med en bil fylld av främmande män".... .... Ja då skulle då fan jag inte säga "Jättebra idé, gör det!" utan hade (om inte jag själv eller någon jag känner kunnat hämta henne) sagt åt henne att ta en taxi (inte svarttaxi) och allra tillsammans med någon kompis. Det gäller även om jag hade haft en son i samma situation då det enligt all statistik är större risk att han som kille blir utsatt för överfall, rån, misshandel etc.

Vi kan aldrig bli kvitt sådant i vårt sanhälle då det finns både sjuka som "dumma" människor, Har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men som sagt, vi kan vidta vissa åtgärder för att minimera risken.

Sunt förnuft är att inte mitt i natten gå in i en bil fylld med främmande män och det gäller både kvinnor och män. Det är absolut inte är ens eget fel om en cykeltjuv får för sig att hen ska sno ens cykel, men därmed inte sagt att man ska utmana ödet och underlätta för henom genom att strunta i att låsa den.

På samma sätt så lämnar man väl inte sitt hem olåst om man åker bort och förvänta sig att det inte blir inbrott, skulden ligger hos tjuvarna och inte hos husägaren. Självklart ligger skulden hos tjuvarna, men man måste väl ha självbevarelsedrift, eller? Jag lämnar inte min bil på tomgång med öppen dörr 1 på natten med mitt kontokort liggande på tanken med koden uppskriven på baksidan. Jag borde ju egentligen kunna göra så eftersom man ska kunna lita på alla främmande medmänniskor, men så ser inte tyvärr verkligheten ut.

Personligt ansvar försvinner ofta ner i det stora hav av moral där "jag ska kunna", "någon annans ansvar" och "rättigheter" blandas ihop till en massiv dröm med en massiv socialkonstruktivistisk utopi. Det är farligt att vara ett övertygat subjekt i sin subjektiva värld, speciellt när alla andra aktörer inte erkänns som egna subjekt, utan enbart är objekt.
- "Jag ska kunna dricka hur många öl som helst och bli så berusad så jag måste krypa på alla fyra till T-banan, UTAN att bli rånad. Skulden ligger hos skurken!"
- "Min dotter ska kunna gå kl 1 på natten efter konserten alldeles själv, UTAN att bli våldtagen. Skulden ligger på våldtäktsmannen, inte på henne!"
- "Jag ska kunna dricka hur mycket sprit jag vill, UTAN att bli berusad. Skulden ligger på spriten, inte på mig!"

En Disneysaga som inte är verklig och baserade på önsketänkande.


Som sagt, verkligheten anpassar sig tyvärr inte alltid efter genusvetenskapens teorier.

Rosa, blått och funderingar

Hittade för några dagar sedan detta klipp via Aftonblaskan. Lite småkul:

Märkte rätt fort att en hel del percis som jag tycker detta klipp är lite småroligt, men även att många blir upprörda och arga av det då de menar att tjejens föräldrar måste vara "könsneutrala feministfascister" då de berövar henne det biologiskt kvinnliga i att leka prinsessa. Kollade även lite inne på Flashback där det också så klart har skrivits om detta klipp. Att Flashback har en massa idioter bland sina medlemmar är ju förvisserligen allmänt känt sedan länge, men när jag kollade bland alla kommentarer och inlägg där var det ändå skrattretande att hitta kommentarer som vill påskina hur hemskt och farligt detta är som t ex följande inlägg:
"Min barndomsvän lekte med dockor.
Han ville även suga min kuk och att jag skulle stoppa in den i hans röv."

Ooooh, vilken djupt resonemang.... .....Vilket bevis!  :D


Nej, jag tror fan inte att det på något sätt är biologiskt på något sätt att vara att vara intresserad av blåa och rosa kläder eller bilar v.s. dockor då alla dessa är socialt skapade koncept.
I urminnes tider på stenåldern hade man varken blåa eller rosa kläder och inte fan visste man då vad bilar och prinsessor var för någonting. Det är bara korkat att tro något annat än att barn prackas på dessa ideal och roller via de normer som finns i samhället.
På vilket sätt skulle leka med barbiedockor vara något biologiskt tjejigt? Det är väl snarare folk med sunkiga idéer om att killar och tjejer ska och måste vara på ett visst sätt som gör att varenda leksaksbutik går i rosa på flickavdelningen (med passiva gulligull-leksaker) och blått på pojkavdelningen (som präglas av mekanik och våldsleksaker).
Jag har svårt att se det hemska i att en liten flicka hellre vill vara superhjälte än prinsessa eller att hennes föräldrar upplyst henne lite om olika normer i samhället,  tycker snarare det är tragiskt att många vuxna vill påtvinga barnen konservativa idéer om att "flickleksaker" måste vara rosa och plutti-nuttiga och "pojkleksaker" rejält maskulina och krigsinspirerade. Varför inte låta barnet växa upp och själv fatta beslut om vad de vill leka med för leksaker och på sikt plugga till samt arbeta med etc?

Nej, om en liten flicka hellre vill vara superhjälte än prinsessa i rosa så ser jag verkligen inget problem i det, precis som att jag inte ser några som helst problem i om en liten pojke vill leka med barnvagn (vilket är väldigt vanligt).  Minns att jag när jag var liten väldigt gärna lekte cowboys och  indianer eller superhjälte etc, men jag lekte även ibland med min storasysters dockskåp eller dockvagn, dock blev hon inte så glad när jag och min jämnåriga kusin Sebbe som små parvlar fick för oss att själva provsitta möblerna i dockskåpet och låtsades att hennes barnvagn med en tunn tygsits var en rullstol. Jag, Sebbe och även andra lekkamrater klädde även ofta ut oss i den åldern, t ex till gamla tanter. Jag har trots detta inte blivit transvestit eller någonsin i vuxen ålder haft ett sug efter att klä mig i damkläder (och jag har jävligt svårt att tänka mig att Sebbe har det heller).

Apropå rosa och blått så sågs ju förresten rosa som en manlig färg en gång i tiden (och blått som en kvinnlig). Fast jag har då personligen aldrig sett rosa som en "tjejfärg", tycker det snarare är en färg som överklass-killar med dålig smak brukar gå klädda i.

Over and out.

Sexist- eller feministfestival?

10-13 mars anordnas återigen "Umeå feministfestival".
"Välkomna är alla transpersoner, barn och kvinnor" står det på hemsidan. Dock är män, oavsett sexualitet, inte välkomna.

Jag kan personligen inte förstå hur segretation på något sätt kan vara något positivt i strävan efter ett mer jämställt samhälle.
Jag hade visserligen inte tänkt att gå på Umeå feministfestival ens om jag hade varit inbjuden (precis som tidigare år), men en hel del kvinnliga bekanta som tidigare visat intresse av den har tagit helt avstånd från den helt när de märkte att halva delen av mänskligheten inte var tillåtna.
Uppenbarligen är inte feministiska män tillräckligt jämlika för att få vara med och leka. Inte mycket till festival direkt då festivalen bygger på hat och diskriminering. Märkligt, var finner man plats för all kärlek i sådana fall?

Jag tycker att det skulle vara lite lustigt om någon skapade en feministfestival som inte släpper in kvinnor. Antar att det i så fall hade blivit ett sjuhelvetes liv.
Nej, ska jag vara allvarlig så tycker jag att det är underligt att inte samtliga seriösa feministföreningar i landet går till motstånd och officiellt bojkottar hela skiten. De drar ju trots allt ner samtliga människor och föreningar, som har med feminism att göra, i smutsen.
Jag skickade ett mail till personerna bakom Umeå feministfestival för något år sedan. I mailet gav jag de bl a tipset att de borde byta namn på skiten till sexistfestival, men de hävdade bestämt att utesluta någon på grund av dennes kön bara är sexism om den det drabbar är kvinna. Skrattretande patetisk trångsynthet enligt mig.

Jag har inte kollat inte festivalens programpunkter detta år, men tidigare år har de bl a haft med att meka med en cykel på programmet. Verkligen skrattretande om de inte inte ens klarar av att meka med en cykel om en man är i närheten. De är ju störtlöjliga, eller så känner dom sig kanske klena.
Jag undrar verkligen hur de tänker:
"Män behövs inte för vi ska laga våra egna cyklar, dra vår egen el och sen har vi en massa dildosar också."

En festival för feminister som förbjuder nästan halva mänskligheten låter förövrigt helt galet. Vad ska de göra? Bränna p-rullar, kasta pil på diverse bilder av manliga individer och se vem som har hårigast ben?

Jag är trött på dessa extrem"feminister" som är så trångsynta när det gäller män (och då menar de ALLA män förutom deras eventuella pojkvänner) och tycker mer om att trycka ned män som kön och bara roffa åt sig mer fördelar. Som för några år sedan, då en medlem i Fi försökte få igenom ett röstförslag att ALLA parkeringar (förutom handikappplatserna) i köpcenters och sådant som ligger nära ingången skulle vara reserverade åt kvinnor helt enkelt för att hon påstod att kvinnor skulle känna sig säkrare då. Rent skitsnack enligt mig.
Finns det ens något motsvarande detta (något som t ex "Av män mot kvinnor")? Jag har då i alla fall inte hört talas om dylika evenemang där man enbart tillåter män och inte kvinnor. Så det är väl inte ens så att någon med vettet i behåll tycker att män kränker kvinnor på motsvarande sätt. Men min tråkiga erfarenhet är att dessa så kallade "feminister" ofta är även mer separatistiska och sexistiska än de som de säger sig motarbeta.


Hade de kallat detta för kvinnofestival hade jag inte brytt mig för fem öre, men det enda de gör genom att kalla denna tillställning feministfestival är att mata folk fulla med ännu mera fördomar om att alla feminister är rabiata manshatare som dyrkar Valerie Solanas. Fast det har förvisserligen dessa typer gjort i alla tider, folk som kallar sig feminíster för att de har en skev människosyn och har en snedvriden bild av halva människosläktet.
Det känns lite som att ha en antirasistfestival och sedan förbjuda vissa etniska grupper:
"Öh, vi är emot rasism, men vi hatar negrer och turkar!"

Jag trodde folk hade lärt sig att det inte går skapa förståelse genom uteslutning och utfrysning, men det har sexisterna bakom denna lilla festival tydligen inte förstått.

Gå i graven Arvika

Arvikafestivalen har gått ut med att de nästa år tänker ha 50% kvinnliga artister (om det nu ens blir några festivaler för deras del är en annan fråga). De har även gått ut och uppmanat andra festivaler att göra det samma.

Jag hoppas verkligen inte att någon annan festival apar efter denna korkade ide.
Skulle t ex Sweden Rock Festival göra detsamma så skulle de med det skjuta sig själv i foten då det inte finns så många hårdrocksband med kvinnliga medlemmar så jag antar att publiken då skulle svika väldigt fort. Jag kan bara komma på ett med enbart kvinnliga medlemmar (Crucified Barbara) och de är totalt värdelösa (ett kvinnligt Poodles, nej tack).

Jag tycker det är ett faktum att de allra största artisterna är män även om just inte de allra största spelar på lilla Arvikafestivalen. Jag tror heller inte att många kvinnliga artister skulle vilja bli bokade enbart pga att dom är just kvinnor och få gå före andra (kanske bättre) manliga artister, det blir bara fel.
Vilka artister söker de sig till förresten efter att fått nej från dessa?
Schlagersångerskor?
Tjejfrontade dansband?

Kvinnfolk väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga att de själva kommer och gnäller efteråt och vill ha upprättelse. Ingen hindrar dem att börja fila på ett instrument i tonåren precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion. Hur kan de då förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.

Jag har ingen större koll på goth och synthscenerna (fast de har väl arvika redan vänt ryggen) men inom rock, hårdrock och metal så finns det knappt några kvinnliga artister alls, om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som redan gjort grovjobbet i replokalen i flera år).
Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. De enda jag kan komma på som är som är någorlunda jämnt på könsfronten är singer/songwriters men de intresserar mig i rege inte för fem öre.

Personligen tycker jag inte att 50/50 är något tecken på jämställdhet. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

Går de inte i graven innan de hinner göra detta så gör de det definitivt efter det och genomför de det så förtjänar de fan i mig att gå i konkurs.

Varför är det alltid inom manliga domäner som det ska vara jämställt? Varför vill de aldrig prata om hur vi ska få in mer män till skolor, socialtjänster, och äldre- och barnomsorg etc?
Kvotering = diskriminering