Så kan det gå, puckon!

Förr nominerades bästa manliga och bästa kvinnliga artist, men det ansågs sexistiskt och icke politiskt korrekt så de tog bort dessa två kategorierna och gjorde dem till ett enda könsneutralt pris.

Så först gör de skiten könsneutralt och vad händer sen?
Könskvotering? 😆

"How are Brit nominees chosen?
The winners and nominees are determined by the Brit Awards voting academy with over 1,000 members, which comprise record labels, publishers, managers, agents, media, and previous winners and nominees."

Över 1000 tidigare vinnare är med och tar fram nominerande. I gruppen tidigare vinnare så finns kvinnor och män. Det är liksom INTE bara män som har valt ut de som är nominerande, utan även könsförrädare till kvinnor. Om idioters påstående att "Män väljer män" stämmer. så kan det inte finnas tidigare vinnare som är kvinnor.
Men det är märkligt att dessa idioter tycker det är fel att män väljer män. Men uppenbarligen inte skriver och klagar när kvinnor väljer kvinnor. Man kan bara undra varför. Dubbelmoral.
Men de som gnäller och upprörs får gärna lista fem kvinnliga brittiska artister som släppt musik 2022 de tycker förtjänar priset mer än de som är på listan... 

Det är bisarrt. För något år sedan kritiserade Queen-gitarristen Brian May beslutet om att byta dessa två priser mot ett könsneutralt och sade att han tyckte det var ogenomtänkt. För det anklagades May för att vara emot mångfald och blev tvingad att gå ut och be om ursäkt.

Varje år när dessa priser domineras av kvinnliga artister slår sig en massa självrättfärdiga pajaser för bröstet och jublar om "girlpower" och "girls rules" etc. Men när det är tvärtom grinar samma pajaser och skriker om "patriarkat", "gubbvälde", "korvfest", krav på kvotering etcetera.

Det är lite samma sorts fenomen som när det kommer till program som t ex Idol . Varje säsong när det är mest killar som åker ut först och mest kvinnor som klarar sig vidare brukar det skrivas om "girlpower" och att tjejerna dominerar för att de är så överlägsna, men om könsrollerna någon säsong är omvända så skrivs det istället om killar som tar för mycket plats och tjejer som diskrimineras.

Men alltid kul när puckon gräver gropar åt sig själva och sedan gråter när de själva ramlar i dessa.

I-landsproblemen hopar sig i vinterlandskapet

Jag är så jävla så trött på sådant här dravel. Snart kommer nog några reagera, bli kränkta och arga på alla tv-program eller filmer där det finns stumma rollkaraktärer för att dessa inte pratar lika mycket som de rollkaraktärer som inte är stumma.

Det är som för några år sedan då några stollar rasade över att ca 60% barnböcker hade manliga huvudroller medan bara ca 40% hade kvinnliga. Det ansågs vara skandal och de krävde att ALLA skulle vara lika upprörda, rasa och protestera etcetera. Att däremot tjejer är mer representerade än killar i ungdomsböckerna försökte samma personer samtidigt sopa undan mattan och hävdade/bortfärdade det då istället handlade om killarnas dåliga utbildning och att de inte kunde läsa.
Jag undrar hur de ställde sig till Barbapapa.  

Jag har ett bättre förslag. Låt oss kräva en ny lag där vi tvingar alla barnboksförfattare och manusförfattare till barnprogram att bara skriva om rätt saker, rätt personer och vid rätt tillfälle! Böter, fängelse, smisk på stjärten, arkebusering och skamvrå.... ....Ja maktmedlen är många och såklart oerhört berättigade. Polisen ska ha rätt att när som helst kunna göra husrannsakningar i alla författares datorer och beslagta allt material som inte är korrekt.

Hela denna debatt är urlöjlig. Artikelförfattaren Fredrik Eklöf begriper uppenbarligen inte ett skit av  av dramaturgi. Uttryck handlar om så mycket mer än det talade ordet,och när det handlar om taltid så är det som sägs av olika vikt. Vad spelar det för roll att den kvinnliga taltiden i julkalendern är mindre när det är den unga kvinnliga huvudrollens handlande, tal och repliker som i huvudsak fört handlingen framåt? Den visar också på att dessa genusvetare och kritiker inte har sett hela (vilket de kanske borde ha gjort innan de började skrika i media), då den kvinnliga unga huvudrollen har tagit mer plats ju längre tiden gått, plus flera kvinnliga roller, kvinnlig färgstark skurk med kvinnlig hejduk, kvinnlig tomtevätte etcetera. Kvinnliga representationen är stor i detta fantasyäventyr, så det var ganska korkat av Eklöf och de andra kritikerna att de dömde ut den på förhand.
Jag jobbar på en grundskola och alla barn där, både pojkar och flickor, har fullkomligt älskat denna julkalender och tycker att den är helt fantastiskt bra.

Att fokusera på kön är att frånta litteraturen och barnprogram ett av dess största värden. Det är synd att anta att man bara kan identifiera sig med fiktiva figurer av sitt eget kön. Det är inte protagonisternas kön som skapar igenkännande och trygghet oavsett åldrar det är författarnas, regissörernas och skådespelarnas förmåga att förmedla en historia.

Men Fredik Eklöf kan ju själv hålla käften stängd så blir det mindre män som tar plats. Sedan kan han låta bli att låtsas sig föra alla kvinnors talan, ge fan i att skriva och istället låta nån kvinna tala och få skriva på SVT istället.

God Jul till alla, oavsett kön.

Allt måste inte vara PK

Efter att ha läst denna debattartikel kan jag bara konstatera att Emma Engström är en pajas som inte är värd att ta på allvar.

Nästa James Bond kan väl bli en hen, HBTQ som som ligger med både män och kvinnor. Sedan ska Bond även vara vegan, helnykterist, vägra våld (möjligen feministiskt självförsvar), som källsorterar, åka kollektivtrafik (måste ju tänka på miljön) och ger skurkarna så mycket kärlek att de blir snälla (låter mer pedagogiskt än att skjuta ihjäl dem). Det vore väl "politiskt korrekt" om något.

Jag vill ha Bond som en vit medelålders välkammad brittisk man till mansgris, är ju lite det som är själva grejen med Bond. Fast Bond är dock redan förstörd och de borde slutat med filmerna för länge sedan. Filmerna med Craig har enligt mig inte ett skit med Bond att göra. Bra actionfilmer, men det är inte Bond.
Jag är ungefär lika intresserad av att se en kvinnlig James Bond som jag är att se en vit skådespelare som Shaft, en man som Nikita eller blondin som Superman.

Varför inte komma på nya filmer och nya rollkaraktärer istället för att man ska ändra på redan existerande roller? Jag ser gärna actionfilmer med kvinnor i huvudrollerna (så länge jag slipper menlösa "fotomodeller" i rollerna), men ser inte alls poängen i att bara försöka kopiera någon annans koncept och enbart byta kön på en redan etablerad rollkaraktär. Det visar bara på dålig fantasi.
Gör något eget istället för helvete!

Hyckleriet är monumentalt

För några veckor sedan kom Grammis-nomineringarna ut (en sån där skitgala där man hyllar skitartister som skivbolagen och recensenterna fått för sig är lite finare än andra). Tydligen var många kvinnor dominerande bland de nominerade och varenda pajas till bajsnödig förståsigpåare till journalist jublar och skriker om "Girlpower".

Det är säkert jätteroligt för de som blivit nominerade, men personligen så kan jag inte låta bli att störa mig på det oerhörda hyckleriet. Om det hade varit tvärtom och mycket flera manliga artister dominerat så hade det direkt skrikits och skrivits om "korvfest", "gubbvälde", "vita män", "patriarkat", krav på kvotering med mera.

Media och så kallade "feministiska förstårigpåare brukar mer än gärna skriva om hur förtryckta kvinnorna är i musikbranschen och att de inte får spela på festivaler, inte får priser på musikgalor etc. Det är lite samma sorts fenomen som när det kommer till program som t ex Idol som går på fyran. Varje säsong när det är mest killar som åker ut först och mest kvinnor som klarar sig vidare brukar det skrivas om "girlpower" och att tjejerna dominerar för att de är så överlägsna, men om könrollerna skulle vara omvända någon säsong så skrivs det istället om killar som tar för mycket plats och tjejer som diskrimineras.

Hyckleriet lyser igenom så att det blir patetiskt.

Dagens i-landsproblem. Samma skit varje år!

Suck!

Det är samma jävla gnäll varje jävla år! Gnäll om "orättvisan" i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna faktiskt inte är 50/50 ignoreras. Det är inte direkt så att man delat upp musikvärden i två lika stora delar där den kvinnliga halvan hoppas över. Den är så oändligt mycket mindre, men den växer vilket såklart är bra och bör uppmuntras..... .....Men det får vara på lika villkor! 
Jag tror på allas lika värde och lika rättigheter, men tycker inte att några ska få gå före för att det ska se snyggare ut på papperet. Jag är själv en HBTQ-person men tycker inte att någon ska få förtur till scenerna bara för att de råkar vara icke hetero likt mig.

En musikfestivalarrangör har en uppgift, att ge sin festivalpublik de artister som den festivalens publik vill se, Att det finns mer musiker som är män än kvinnor inom populärmusik är ett faktum och det är därför de är i majoritet på festivalerna. Inom t ex rock, hårdrock, goth, synth och metalmusik så går det ca 100 manliga band på varje kvinnligt och skulle då t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då publiken väldigt snabbt skulle svika om de inte får se de band som de vill se. Men det är väl fritt fram för vem som helst att starta upp en festival med bara kvinnliga artister, om de tror att det kommer bli en succé. Gör det istället för att kräva att andra ska göra det.

Innan någon ens får för sig något vill jag tillägga att jag inte alls hatar Zara Larsson, men däremot har jag fått intrycket av att hon verkar vara en oerhört odräglig och bortskämd skitunge som haft det lite för lätt i livet. Att hon tidigare t ex hyllat internatskolan Lundsberg (när det senast var skrivirier om tortyr, kamratuppfostran och mobbing där) gör inte mycket för att ändra min syn på det hela.
De allra flesta festivaler släpper inte alla namn de har bokat på samma gång utan sprider ut när de släpper namnen för att kunna hålla intresset vid liv (nu valde de att släppa nyheten om att Zara Larsson ska spela där senare och på affischer som tryckts efter den nyheten är faktiskt hennes namn med). De största som är headliners står högst upp på affisherna och resten brukar stå i alfabetisk ordning och då Zara börjar på Z kommer hon därför långt ner.

Anledningen till att Zara Larssons namn inte står högre upp på affischen är inte för att hon är tjej utan att hon faktiskt inte är en så stor artist som en del puckon verkar ha fått för sig. Om Madonna eller Beoyncé hade kommit och spelat på Bråvallafestivalen så är jag jävligt säker på att de hade varit headliners och haft sina namn högst upp på affishen, inte för att de är tjejer utan för att de är så pass stora artister som drar extremt stor publik.
Bråvallafestivalen (precis som alla andra festivaler och stadsfester) väljer headliners som de tror och räknar med kommer dra dra mest folk. Musikindustrin är en kommersiell bransch, de som drar in mest får störst fördelar, så enkelt är det faktiskt. Musikbranschen är lika hänsynslös för alla. Det har inget med kön att göra. Trots allt, är det konsumenterna som lyfter fram eller ratar en artist. Festivaler försöker få in artister för att uppträda som lockar så mycket publik som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Festivalerna försöker utforma sina reklamaffisher för att maximera inkomsten och med tanke på den festivaldöd med alla de festivaler som gått i konkurs är det orimligt att förvänta sig något annat.
Om man vill uppskatta hur mycket folk en artist drar till en festival så vore t ex antal sålda skivor och antalet likes på Facebook vara en bättre måttstock än t ex antalet spelningar på Spotify då det kan jämföras med "1 rösträtt per person i ett val" vs "man får rösta hur många ggr man vill". Tittar man på detta så har festivalens headliners många många gånger flera fans än Zara Larsson och Little Jinder. Lever man i bubblan att all musik som räknas finns på Spotify kanske man behöver se över vad man har i medicinskåpet.


Nu är det risk att jag låter extremt sexistisk, men ibland känns det som att det måste vara ganska bekvämt att vara kvinnlig artist då det verkar som man inte kan misslyckas och om man gör det är det alltid någon annans fel. Går det bra ska man ha extra hyllning för att man lyckas som tjej, går det dåligt så är det för att man aktivt blivit diskriminerad av elaka stygga karlar. Varför i helvete ska allt skyllas på "patriarkatet" som om det är någon överhängande konspiration i alla sammanhang? Att påstå att de som anordnar Bråvalla medvetet bokar mer män än kvinnor för att stärka "patriarkatet" är ju bara löjligt, patetiskt och inte baserat på någonting annat än paranoida spekulationer. Pengar är med största sannolikhet syftet, tror de att de tjänar mer på vissa artister än andra kommer de självklart fokusera på dessa artister. Det är ju helt naturligt i mina ögon i alla fall, och har inte ett skit att göra med kön överhuvudtaget.

Jag tycker inte att man kan säga att kvinnor "stängs ute" bara för att det inte är lika många kvinnor som män som är stora kända musiker. Efterfrågan är vad den är, man kan inte bestämma vad folk ska gilla och man kan inte bestämma vilka artister festivaler ska hyra in.
Självklart ska unga tjejer uppmanas och uppmuntras att plocka upp ett instrument och ta för sig på samma sätt som killar, men om det av naturen faller sig så att killar dras mer till musiken (och hårdrock med alla dess attribut) och tjejer generellt drar sig till andra intressen, så kan man omöjligt tvinga festivaler att ha lika många band med tjejer som killar.
Jag förstår inte varför det skulle vara så viktigt att hela tiden ha "lika" fördelat könen i alla tillfällen, eller snarare lika mycket kvinnor som män. Det klagas ju aldrig om rollerna är ombytta.


Som jag har skrivit många gånger tidigare. Det finns en anledning till att t ex Arvika gick käpprätt åt helvete, de var alltför upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare vill se. Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling (kommer aldrig att ske).

PS.
Vad den där Günther än har sagt eller skrivit skiter jag dock fullständigt i på samma sätt att jag skiter i "artister" som Dr. Bombay, Rednex och DollyStyle

Skitgala för människor som inte kan ett skit om musik

Samma tröttsamma skitjournalistik som vanligt. Denna gång om en skitgala för människor som inte kan ett skit om musik. Crucified Barbara (en kvinnlig variant av skit/plojband som The Poodles och H.E.A.T.), årets rock/metal, nästa år kan de ge det till Lasse Stefanz. Alla som inte håller med bortfärdas enbart som vita män som hatar kvinnor.

Nåja, 8 av 9 priser gick till kvinnor och det var säkert roligt för de som fick priserna. Å ena sidan. Vem bryr sig?
Å andra sidan skulle det vara intressant att höra om medierna har börjat utmåla det här till ett problem. Hyckleriet lyser igenom så att det blir patetiskt.  Om det hade varit tvärtom och de nästan alla priser gått till manliga artister så hade det direkt skrikits och skrivits om "gubbvälde", "kvinnofientlighet", "män som tar för mycket plats", "kvotering", "vita män", "korvfest, "patriarkat" etc etc etc.
Media och så kallade "feministiska förstårigpåare brukar mer än gärna skriva om hur förtryckta kvinnorna är i musikbranschen och att de inte får spela på festivaler. Det görs det  t ex varje jävla sommar när musikfestivalerna avlöser varandra och arrangörerna tävlar om att locka mest publik till just sin festival. Då skrivs det alltid om förbisedda kvinnliga artister/band och att det bara bokas vita män. Det är lite samma sorts fenomen som när det kommer till skitprogram som t ex Idol. Varje säsong när det är mest killar som åker ut först och mest kvinnor som klarar sig vidare skrivs det om "girlpower" och att det är för att de kvinnliga sångfåglarna är så fantastiska. Men varje säsong då könsrollerna är tvärtom så skrivs det istället om killar som tar för mycket plats och tjejer som diskrimineras. Som i någon melodifestival för ett par år sedan när 9 av 10 finalister var män och då var det ett problem enligt medierna. Gäller samma sak även nu kan man ju fråga sig?

Hyckleriet är monumentalt.

Hur många män i musikhistorien är "bortglömda"?

Förlåt, men jag förstår inte vart fan de vill komma med denna artikel?
Stackars vita kränkta mä.... ....kvinnor.

Skapa ditt eget band, gör din karriär på ett värdigt sätt, sälj dina egna skivor. Som riktiga musiker gör. Men förvänta er för helvete ingen jävla särbehandling!

Ska vi införa lagar som säger att om man köper en låt gjord av en manlig artist så måste man också köpa en av en kvinnlig? Måste alla musikboxar med mera innehålla minst 50 % kvinnliga musiker?
För mig personligen så finns det mycket få kvinnliga artister jag faktiskt gillar, helt enkelt för att de inte normalt gör den musik som jag gillar (några undantag är Janis Joplin, Aretha Franklin Girlschool och diverse 60-talsband som t ex The Shireless, The Chrystals, The Ronettes etc etc). Det har inget som helst att göra med om de är kvinnor eller inte.
Musikindustrin är en kommersiell bransch, de som drar in mest får störst fördelar, så enkelt är det faktiskt. Musikbranschen är lika hänsynslös för alla. Det har inget med kön att göra. Trots allt, är det konsumenterna som lyfter fram eller ratar en artist.

Sedan handlar det fortfarande om vilka som för in mest pengar. Och så länge det är så, kommer många mer okända producenter få kämpa på mera. Att Max Martin fortfarande ligger i toppen, beror ju på att han levererar just det som musikindustrin önskar mest av allt: Pengar!
Det handlar inte ett skit om sexism eller mansdominans, enbart om pengar och vilka som kan dra in mest pengar. Musikindustrin satsar där pengarna finns.
Men visst, jag kan hålla med om att när man beskriver Sveriges musikunder så är det oftast de manliga producenterna som nämns. Men det handlar om pengar och om de som fört in mer pengar. Musikindustrin idag enbart vill tjänar pengar.
De flesta kvinnor inom musiken är klassiska musiker, och där satsar man inte överhuvudtaget just för att musikindustrin ser denna sida som helt oviktig. Tittar man på statistiken så är det män som väljer rock/pop osv och kvinnorna väljer klassisk musik som sång och instrument. Så om man helt enkelt satsade mer på klassisk musik, så skulle förmodligen fler kvinnor plötsligt synas mycket mer. Jag går här på statistik ifrån bl a Sveriges musik-och kulturskoleråd. Den visar att på våra musik och kulturskolor finns ca 73% tjejer. Killar väljer rock och tjejer klassisk sång och violin etc.

Jag är dock jävligt säker på att man kan göra en MINST lika lång lista på män som är duktiga musiker på olika sätt, som även dom blivit "bortglömda". Man kan göra en långt LÄNGRE lista på manliga musiker och sedan diskutera vem som skall anses mest diskriminerad i musiken.
Förmodligen kommer betydligt fler artister bli ihågkomna från våran generation då det är lättare att upptäcka och utforska musik och artister.
Det är inte direkt så att man delat upp musikvärlden i två lika stora delar där den kvinnliga halvan hoppas över. Den är så oändligt mycket mindre, men den växer vilket såklart är bra och bör uppmuntras..... .....Men det får vara på lika villkor!  Gå in på vilken musikutbildning som helst där man sysslar med populärmusik på högskolor, folkhögskolor eller estetisk gymnasielinje så kommer ni se att de flesta som sitter bakom gitarrerna, basarna, trummorna etc är killar (av 15 stycken kanske det är 1-3 tjejer). Musikmiljön består ofta av män, både på och bakom scen, och sen står det en sångerska längst fram och är söt. Det är där förändringen behöver ske. Men den kan ju bara ske om kvinnor vill utbilda sig och jobba inom de yrken de klagar på är för mansdominerade. Enkel jävla matematik! Är så trött på allt det här "buhu, stackars mig för jag är kvinna"-skitsnacket. Det finns en anledning till varför, hitta anledningen och lös problemet istället för att gå ut och gnälla.

Denna larviga debattartikel i aftonblaskan är enbart en meningslös styrkedemonstration med en löjligt överdriven retorik.  Ingen har sagt att det inte finns kvinnliga musiker. Jag undrar över vad listan på manliga artister är någonstans (finns det någon sådan att jämföra med?). Såklart har de ingen sådan lista eftersom om man jämför män och kvinnor, så hur stor blir då listan på manliga musiker? Som sagt, ingen har sagt att det inte finns kvinnliga musiker, men att på detta patetisja sätt försöka framställa det som en slagt jämställdhetsfråga är enbart egotrippat, missvisande och oärligt. Det finns kanske 1 sida kvinnliga musiker och 50 sidor manliga musiker och dessa debattartikelförfattare tycker att av dessa 51 sidor musiker så skall minst hälften av scenerna gå till 1 enda sida? Då är det knappast jämställdhet man snackar om.

Sedan tycker jag det är fel att göra som Lisa Nilsson och promota "fina flickan myten" som om kvinnor inte väljer att ha one night stands eller som om kvinnor inte pratar med väninnorna om folk de hookat upp med.
Dessutom så sker baktalande i lika hög grad av kvinnor, skillnaden är att de flesta kvinnor som gör detta i samband med promiskuitet inte talar om män utan om andra kvinnor.

Zlatan yttrar sig och folk går i taket

Zlatan säger vad han tycker och folk går i taket. Jisses!

Det Zlatan gör är att han skiljer på att prata om fotboll och på att prata jämställdhet. Han säger ju i intervjun att damerna är grymma, men att de inte går att jämföra prestationsmässigt. Något som alla redan vet men få vågar säga. Svenska damlandslaget förlorar mot svenska P15 och P17-lag. Tidigare i år spelade de mot AIKs pojklag med 16 och 17-åringar i laget. Pojkarna ledde med 1-0 efter första 30 minuterna (spelades 2 x 30), och då plockade AIK ändå, på Pia Sundhages initiativ, bort en spelare i backlinjen i andra halvlek. Damlandslaget förlorade med 3-0. Det är enorm skillnad, bara att konstatera.
När det gäller fotboll går det inte att jämföra Anders Svenssons fotboll med någon av damerna. Det de svenska damerna har gjort är väldigt bra bland det fåtal damer som spelar fotboll i världen. Men på grund av dålig kvinnosyn så är det bara en extremt liten grupp kvinnor som damlandslaget kämpar mot. Så det stora damlandslaget har gjort är inte att lyckas i en jättesport utan att de gör ett stort bidrag i kampen för jämställdhet och det är väl gott nog.

Det Zlatan gör är en form av liknelse. Om damerna skulle få, inte en bil, utan efter det som folk vill betala för att se damfotboll, så skulle det kanske motsvara en cykel. Fler människor är nämligen inte intresserade av att ägna en kväll åt att gå ut och se damfotboll (oavsett hur mycket de är för eller emot jämställdhet). Jag hoppas att alla som upprörs över Zlatans intervju i Expressen inte bara är sådana som snackar teorier, utan kommer att även i praktiken visa sin kvinnosyn genom att sitta på läktarna (så att pengarna räcker till något mer än en cykel).
Själv kommer jag inte att gå.Jag kommer inte att gå på grund utav sexism eller skev kvinnosyn utan för att jag inte tycker om fotboll, varken herrfotboll eller damfotboll. Däremot så gillar jag ishockey i lagom mängder, men jag skulle aldrig betala för att se en dammatch. Det handlar inte heller om sexism utan om att damhockeyn är långsammare, att det görs fler misstag, är segare och tråkigare att se på än en herrhockeymatch.
Jag kan gärna se damer i friidrott, skidsporter för de har kommit mycket längre. Där ser du aldrig en landslagsspelare ta upp bollen med händerna i sitt eget straffområde under VM, vilket hände under damfotbolls-vm för bara några år sedan.

Ett stort problem med både damfotboll och damhockey är att det daltas. Kommentatorer får inte ens kritisera dåligt spel utan att bli anmälda och anklagade för sexism och kvinnohat.
Det är som när Pontus Kåmark var sportkommentator under en damlandslamp och då sade att han tyckte Sverige skulle göra ett byte, det blev ramaskri och ifrågasättande om Kåmarks kvinnosyn och skriverier om vilket gubbslem han var som sågade och såg ner på damfotbollen. Ida-Ali Lindqvist gick i taket och, skrev i aftonbladet och tog till och med upp kommentarer i stil med "Sverige skulle behöva göra ett byte nu" som ett exempel på en hatattack.
Jag undrar om jag någonsin sett en herrmatch utan att kommentatorerna påpekar brister i endera lags spel. Spelar de dåligt är det väl ett tjänstefel av en kommentator att inte påpeka det. Jag har heller aldrig varit med att varit med om att en kommentator blivit anmält av en manlig landslagsspelares föräldrar för att de sade att han spelade dåligt, vilket hände i OS 2006 när föräldrarna till en av spelarna i damkronorna anmälde SVTS kommentatorer efter att deras dotter fått lite kritik för sitt spel.
Har för mig att det var en match mot Färöarna där en av damerna i landslaget blev så arg att hon gick ut därifrån och klagade på att motståndarlaget var för dåligt istället för att spela färdigt matchen. Om de nu blev arga för att de mötte ett sådant dåligt lag, så borde de väl då kunna inbilla sig då hur arga Sveriges herrlandslag har rätt att bli när de blir jämförda med damlaget. Jag har faktiskt aldrig sett en herrspelare i landslaget som stormar ut från planen och klagar på att motståndet är så dåligt att det blir tråkigt.

Men om man nu vill ha samma saker ska man då inte få in lika mycket ekonomiskt? Kolla bara publikligan i Allsvenskan, Superettan och Damallsvenskan:

Allsvenskan hade 2013 alla matcher 1.830.374 betalande åskådare

Superettan hade 2013 alla matcher 709.712 betalande åskådare

Damallsvenskan 2013 alla matcher 97.860 betalande åskådare

Hur ska damspelare på de sättet kunna få exakt samma saker som herrar? När deras ekonomiska delar inte ens kan komma upp i ekonomiska klass som herrarna? De lever istället på herrarna. AIK som vann allsvenska publikligan 2013 med 283.497 betalande åskådare hade alltså nästan 3 gånger mer publik, själva på sina matcher än vad hela damallsvenskan hade. De är bara gå in på svenskfotboll.se och kolla upp faktan.
Allt drivs utav pengar! Enda orsaken till varför en damliga överhuvudtaget existerar är för att andra betalar för det. Om man vill ha lön efter prestation är det kanske något att ha i åtanke. Men då fixar vi ett slut på allt gnäll en gång för alla: lägg ner Damallsvenskan och låt männen och kvinnorna spela tillsammans i samma serier. Är kvinnorna bra nog platsar dom i ett Allsvenskt lag, är dom inte bra nog spelar dom i division 4, 5, 6 och 7. Om det är total jämställdhet som efterfrågas är det enda sättet. Då slipper vi diskussionen, tjejerna kommer helt försvinna från rampljuset och alla blir nöjda med att alla behandlas lika, eftersom att resonemanget bygger på att alla är lika mycket värda, inte som människor, utan som professionella idrottsutövare, så varför inte?
Låt då alla tävla på samma villkor, med samma rättigheter och skyldigheter, så slipper vi den här debatten en gång för alla (fast då blir det nog prat om könskvotering istället).
Problemet med hela debatten är att man stirrar sig så blind på jämlikhetskortet att man inte inser att det inte är genus det handlar om egentligen. Damfotbollsspelarna tjänar inte mindre för att de är tjejer utan för att verkar i en mindre inkomstbringande verksamhet. Svårare än så är det inte.
Och innan folk börjar yra om skattepengar kan det vara värt att komma ihåg att damallsvenskan får MER statligt/kommunalt bidrag än herrallsvenskan. Detta på grund av att damallsvenskan som serie går 10-15 miljoner back varje säsong. Hade man strävat efter blind jämlikhet där så hade damallsvenskan gått i konkurs för länge sedan.

Herrlandslaget drar in så oändligt jävla mycket mer pengar än damlandslaget, så att Anders Svensson får en bil utav herrlandslagets budget, så skulle Therese Sjögran fått en bil, från samma budget, alltså inte damlandslagets pengar. Sen att hon självklart borde fått någonting är inget att snacka om. Men en bil för 300 lakan kanske sticker i ögonen på de som är insatta i damlandslagets ekonomi.

Är fotboll orättvist? Ja, för den som tycker det är orättvist att en division 5-spelare inte får samma uppmärksamhet och därmed lika mycket betalt som etablerade landslagsspelare, då skulle man kunna tycka så.
Hela sporten går ut på att vissa blir bättre än andra och de som drar in mest pengar är de som kommer att få mest pengar. Löjligt att göra det till en jämställdhets debatt.

Samma snack varje år

Förra veckan läste jag denna debattartikel på SVT och kan bara konstatera att det är samma skitsnack varje år varje festivalsommar. Snack om att det är för mycket gubbar, för lite kvinnor och gnäll på att festivalarrangörerna är män som bokar män.

Lite som när Feministisk perspektiv postade en debattartikel på sin hemsida 2011 där de menade att de svenska festivalerna bara bokar vita män, och när de skulle ge exempel på dessa vita artister nämnde de bl a Timbuktu.
Eller som när skämtet Ladyfest (jo, jag kallar de ett skämt för de går inte ta seriöst) gnällde i DN samma år:

"Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad."

Dumma dumma Robyn som har mage att välja vilka musiker hon vill ha i sitt eget kompband!

Nåja Höglund, som skrev den artikel som jag länkade till denna gång, verkar dock inte ha så koll på fakta som hon tror.

 "Arenarockarna Depeche Mode var för övrigt dragplåster till Arvikafestivalen för två år sen och vi vet alla hur det slutade (borta!)."

Detta är inte sant, Depeche Mode var dragplåster 2009 (fyra år sedan, inte två), och det året blev det publikrekord för Arvikafestivalen med 22 500 sålda biljetter. Bland övriga artister det året märktes andra "trötta rockgubbar" som Thåström, Nine Inch Nails, Deutsch-Amerikanische Freundschaft och Bob Hund.
Arvikafestivalen gick dock sämre 2010 vilket blev ett skralt festivalår dominerat av yngre förmågor som Robyn, Oscar Linnros, Den svenska björnstammen, Timo Räisinen, Markus Krunegård, Anna von Hausswolf, Familjen och Makthaverskan (Med den typ av "fräschare bokningar" Höglund verkar vilja se mer av). Inför 2011 började de även göra reklam med att de skulle kvotera in kvinnliga artister och 2011 gick de i konkurs på grund av de sålt för lite biljetter.

"När Hultsfred i regi av föreningen Rockparty först gick i graven 2010 var det som en direkt följd av år präglade av sömniga bokningar. Samma år bokade Peace & Love då stekheta Jay-Z, och rekordåret 2011 var affischnamnet M.I.A. "

Detta är också fel, Höglund! Det stora affischnamnet rekordåret 2011 var Bob Dylan (Fast hon kanske räknar honom till en av unga fräscha bokningarna).

I år 2013 så var den festival det gick bäst för i Sverige utsålda Sweden Rock Festival i Blekinge som återigen är Sveriges största festival . Artister som spelade där i år var bl a Kiss, Rush, the Sweet, Status Quo, UFO, Accept, Saxon, Survivor och Rick Springfield.Vilken tur att S.R.F vågade tänka genus och satsade på så kvinnliga fräscha unga artister.

Over and out!

Same shit every year

Det är samma snack och gnäll varje år.

Jag orkar inte ens bry mig för att skriva något denna gång utan hänvisar bara till vad jag har skrivit tidigare på denna blogg.





HÄR KAN NI LÄSA VAD JAG TYCKER OM SÅDANT!

Att de ens orkar

Suck, alltid samma gnäll.  Att folk ens orkar!
Det är samma gnäll varje år, gnäll om "orättvisan" i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna inte är 50/50 ignorerar gnällspikarna.

Själv tycker jag det är lika skrattretande om när Feministisk perspektiv postade en debattartikel på sin hemsida förra sommaren där de menade att de svenska festivalerna bara bokar vita män, och när de skulle ge exempel på dessa vita artister nämnde de bl a Timbuktu.
Eller som när skämtet Ladyfest (jo, jag kallar de ett skämt för de går inte ta seriöst) gnällde i DN förra året:
"Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad."
Dumma dumma Robyn som har mage att välja vilka musiker hon vill ha i sitt eget kompband!

Jag trodde att festivalernas främsta uppgift var att ge publiken de artister de vill se, men tänk så fel jag hade. Det finns en anledning till att t ex Arvikafestivalen gick i konkurs när de var för upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare ville se.

Det är ett faktum att de allra flesta (och även de största) artisterna är av manligt kön. Jag tror inte heller att många kvinnliga seriösa artister skulle vilja bli bokade enbart på grund av att dom är just kvinnor och få gå före andra (kanske bättre) manliga artister. Undrar förresten vilka artister de lite mindre festivalerna ska söka sig till efter att fått nej från dessa. Schlagersångerskor och tjejfrontade dansband?

Att unga killar, till skillnad från tjejer, blir så uppmuntrade att spela som det så ofta påstås är bara skitsnack! Jag har polare och bekanta som spelar/har spelat i stora band varav en del internationellt kända (jag gick t ex i samma klass i gymnasiet som nuvarande basisten i Entombed) och inga av dem har blivit direkt uppmuntrade utan har valt det själva.  För att bli så bra musiker har de valt bort många andra intressen. Om t ex en tjej i 16-årsåldern just har plockat upp en gitarr så är hon av förklarliga själ inte på samma nivå som killar i samma ålder som kanske har spelat i 4-6 år och då är det heller inte konstigt om hon får problem att få spela med dem om hon inte "hänger med i deras takt".
Men som jag har skrivit många gånger förr: Kvinnfolk väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga i att komma och gnälla efteråt och vilja ha upprättelse. Inget hindrar tjejer att börja fila på ett instrument i början av tonåren (eller ännu tidigare) precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion, men då får man också vara beredd på att strunta i många andra intressen och snöa in helhjärtat på musiken istället. Men de flesta tjejer brukar oftast ha flera olika intressen medan killar av någon anledning enklare snöar in på enskilda saker. Om de inte gör detta kan de ju inte heller förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.
Girlschool tycker jag är ett bra exempel på ett rockband bestående av kvinnor som lyckades på samma premisser som de manliga rockbanden från samma tid. Även Sahara Hotnights började som väldigt unga och stod sedan i replokalen och harvade i flera år och gjorde mycket spelningar på massa små skitställen (precis som de manliga banden) innan de blev kända.

Inom t ex rock, hårdrock och metal (Det är likadant inom t ex goth och synthscenerna) finns det knappt några kvinnliga artister alls om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som har gjort grovjobbet i replokalen i flera år innan).
 Skulle t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då det knappt finns några hårdrocksband med kvinnliga medlemmar och publiken skulle då väldigt snabbt svika.

Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

Alltid samma jävla gnäll

Suck, alltid samma jävla gnäll!

Så som jag har skrivit förr ett flertal gånger i tidigare blogginlägg: Det finns en anledning till att t ex Arvika gick åt helvete, de var alltför upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare vill se.

Här är en annan bit ur samma artikel:

:

Robyn är alltså en dålig förebild som inte väljer kvinnliga musiker. Jo hennes kompband gör säker allt för att stjälaa hennes plats på scenen. Jisses, vilket jävla skämt!

Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

Gå i graven Arvika

Arvikafestivalen har gått ut med att de nästa år tänker ha 50% kvinnliga artister (om det nu ens blir några festivaler för deras del är en annan fråga). De har även gått ut och uppmanat andra festivaler att göra det samma.

Jag hoppas verkligen inte att någon annan festival apar efter denna korkade ide.
Skulle t ex Sweden Rock Festival göra detsamma så skulle de med det skjuta sig själv i foten då det inte finns så många hårdrocksband med kvinnliga medlemmar så jag antar att publiken då skulle svika väldigt fort. Jag kan bara komma på ett med enbart kvinnliga medlemmar (Crucified Barbara) och de är totalt värdelösa (ett kvinnligt Poodles, nej tack).

Jag tycker det är ett faktum att de allra största artisterna är män även om just inte de allra största spelar på lilla Arvikafestivalen. Jag tror heller inte att många kvinnliga artister skulle vilja bli bokade enbart pga att dom är just kvinnor och få gå före andra (kanske bättre) manliga artister, det blir bara fel.
Vilka artister söker de sig till förresten efter att fått nej från dessa?
Schlagersångerskor?
Tjejfrontade dansband?

Kvinnfolk väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga att de själva kommer och gnäller efteråt och vill ha upprättelse. Ingen hindrar dem att börja fila på ett instrument i tonåren precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion. Hur kan de då förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.

Jag har ingen större koll på goth och synthscenerna (fast de har väl arvika redan vänt ryggen) men inom rock, hårdrock och metal så finns det knappt några kvinnliga artister alls, om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som redan gjort grovjobbet i replokalen i flera år).
Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. De enda jag kan komma på som är som är någorlunda jämnt på könsfronten är singer/songwriters men de intresserar mig i rege inte för fem öre.

Personligen tycker jag inte att 50/50 är något tecken på jämställdhet. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

Går de inte i graven innan de hinner göra detta så gör de det definitivt efter det och genomför de det så förtjänar de fan i mig att gå i konkurs.

Varför är det alltid inom manliga domäner som det ska vara jämställt? Varför vill de aldrig prata om hur vi ska få in mer män till skolor, socialtjänster, och äldre- och barnomsorg etc?
Kvotering = diskriminering