Medioker storsatsning av Astrid Lindgrens giriga arvtagare

Det har gjorts en nyinspelning på Astrid Lindgrens saga "Ronja Rövardotter". Det rör sig om en tv-serie som finns att beskåda på Netflix. På skärtorsdagen släpptes sex avsnitt och senare i år kommer fortsättningen på sex avsnitt till.

Jag såg nu i helgen de sex avsnitt som har släppts och jag är då inte ett dugg imponerad. 

Det roligaste är att man i avsnitt två kan man till och med se en propeller från ett vindkraftverk som snurrar i ena hörnet när de panorerar över skogen (ca 27 minuter in i avsnittet). Riktigt klantigt av produktionen och det borde ju dessutom ha varit lätt att redigera bort i och med att det var så långt till vänster i bild. Frågan är om de inte trodde att någon skulle se det och därför lät det vara kvar, eller om de helt enkelt är sådana klåpare att de inte har sett det (vilket i så fall är konstigt eftersom det måste ha varit väldigt uppenbart vid själva inspelningstillfället). 

Men en sak som dock var fint är att de använt sig av delar av Björn Isfälts gamla vackra musik från Tage Danielssons film från 1984. I nyare arrangemang såklart men en fin hyllning till den gamla filmen. Saknar dock rövarsången, men de hittade väl inga som kunde sjunga ens i närheten av Tommy Körberg, Rune Andersson och Claes Janson (som sjöng stämsång i originalet). 

Något annat som blev bra är grådvärgarna medan Rumpnissarna bara blev ok. Men vildvittrorna däremot misslyckades och var läskigare i både den gamla filmen från 1984 och i den japanska anime tv-serien från 2014. Här har vildvittrorna inte ens särskilt läskiga röster och skrik i jämförelse med den 40 år gamla filmen där de verkligen lät psykopatiskt galna med sina skrikande röster. De ser dessutom ut för mycket som stora fåglar med för få mänskliga drag vilket gör de mindre obehagliga. Jag hoppas skumtrollen kommer vara med i senare avsnitt. 

Men när det kommer till denna tv-serie så är mycket så... lamt.

När de t ex hoppar över helvetesgapet (beskrivs i boken hur de intensivt hoppar länge i ren ilska), känns som de oengagerat hoppar lite halvhjärtat över vad som verkar mindre brett än ett dike. Jämför med Tage Danielssons film där de båda barnen i samma scen "flög" fram och tillbaka över avgrunden och det blev intensivare och intensivare. Men här ser det istället bara löjligt ut och är sämre filmat och han "ramlar" i för att han gör ett litet skutt utan fart. Såg som barn en dålig teaterversion på scen som gick på tv där Ulf Brunnberg spelade Mattis, till och med hoppet där var bättre (och då är det verkligen illa). 

Det är samma sak när Birk räddar Ronja från att lockas med av de underjordiska, där han i boken håller fast henne med all kraft medan hon som i trans ursinnigt försöker slita sig loss och till och med river och biter honom så att han blöder från kinderna. Men i denna var det över på någon sekund och kändes mest som "jaha, var det allt?". I boken berättar han inte ens vad som hänt för henne men hon känner hur hon plötsligt inte kan tycka illa om honom längre. Där blir de de dock vänner först när han räddar henne när hon fastnat med benet på vintern men här verkar de bli kompisar mer eller mindre nästan direkt efter deras andra möte. 

Det märks dessutom att de nya vuxna skådespelarna inte är lika bra skådespelare som Allan Edwall, Lena Nyman, Börje Ahlstedt och de andra. Märks speciellt på hon som spelar Lovis att hon inte på långa vägar har lika stor bredd och karisma som Lena Nyman. Samma med Undis, som i boken är överbeskyddande och är den som är mest arg över att hennes son har ihop det med Ronja. Birk säger i boken till Ronja, när hon undrar om deras föräldrar sörjer att de har rymt hemifrån, att pappa Borka nog är den som är mer ledsen medan hans mamma Undis är mer arg. I den här nya går Undis runt i Borkafästet mest, gnäller och känns korkad då hon klagar över att de inte har lyx och inte lika god mat som Mattisrövarna (plus sägs det att hon var från överklassfamilj men rymde med en fattigrövare som Borka). 

Och så har vi Skalle-Per... Det är fan inte bra betyg för en modern "storproduktion" att en 40 år gammal svensk film lyckades bättre med sminkning av den karaktären. Dessutom hörs det då och då hur Johan Ulvessons försök till att låta gammal verkar glömmas bort och hans egen vanliga röst smyger sig fram. Hans gammelgubbe-mask och sminkning gör dessutom att han har ett förvånansvärt uttryckslöst ansikte. Eller som en kompis sa: "Jag ser och hör bara Farbror Bosse." 

Dessutom! 

Hur i helvete tänkte de när de såg till att alla i rövarborgen har helt olika dialekter?! Även i den lilla närliggande byn pratar alla bybor helt olika dialekter. Nån snackar grov skånska, nån dalmål, en annan stockholmska, Lovis bryter på finska, Tjegge låter som han pratar nån form av rinkebysvenska (men inte hans syster). Gör bara att det känns amatormässigt och taffligt. 

Jaja det är för barn men även barnunderhållning är värld att ta på allvar.

Nej, detta var ingen höjdare. Ett tips är istället att se den gamla filmen (eller den lite längre miniserien på den som har lite fler scener). Eller den japanska anime tv-serien från 2014 av Gorō Miyazaki. Båda två är mycket bättre och har större respekt för Astrid Lindgrens verk.
Eller allra bäst, läs boken.

Astrid Lindgren, sömnpiller till ny jultradition?

Fick för mig att titta på "Jul med Astrid Lindgren" igår kväll på juldagen. Jag ångrar mig. Fy fan vad tråkigt.

Själva ramberättelsen var mest ett sömnpiller och en påminnelse om att för att få ut något bra ur barnskådespelare så behövs en regissör som kan locka ut det ur barnen vilket uppenbart regisörren till denna inte var kapabel till.
Och de animerade bitarna var mest.... skittråkiga. Det enda som inte var genomuselt var den 3D-animerade kortfilmen "Räven och tomten", men de andra nya animerade sakerna var bara ett... *snark*. Den 2D-animared delen med snöbollskrig med Emil i Lönneberga var ett riktigt bottennapp och vad jag har förstått är det inte ens något från någon av Emil-böckerna utan från ett andra klassens dataspel. Jag hade hellre sett att de använt juldelen om Emi från den gamla spelfilmen (t ex med fattighjonen) och at de använt den gamla kortfilmen om "Kajsa Kavat". Då hade SVT kunnat spela mycket mer på folks nostalgikänslor. De hade även gärna kunnat få använda segment från de gamla kortfilmerna "Godnatt herr luffare", "Något levande åt lame Kal" och delar av julfirandet från Lasse Hallströms filmer om "Bullerbyn"... Men i så fall bara om de inte använt samma klippare vid redigeringsbordet som klippte bitarna från "Saltkråkan" och "Pippi Långstrump" i denna. För de två inslagen var så galet amatörmässigt sönderklippta att ingenting hände. Hade varit vettigare att bara sända den gamla "Astrid Lindgrens jul" istället där klippningen är miltals bättre gjort än i denna eländiga soppa.

SVT ska inte syssla med historieförfalskning

Jag har under de senaste två veckorna varit lite smått aktiv  i olika diskussioner om manusändringarna i Pipp Långstrump som SVT ligger bakom. Jag står fast vid att det är fel att ändra i ett original. Gör då en helt ny version istället. 
För er som vill förstå vart vi riskerar att vara på väg så kan ni söka upp "Magnus och Brasse - Manuscensorerna" på Spotify eller liknande. 
Jag tycker lika om detta som jag tycker om att klippa bort tecknade figurer i Kalle Anka på julafton.Det bästa är att ha kvar verken och samtidigt ”utbilda” folk historiskt så att de förstår varför dessa figurer ser ut så som de ser ut och varför det användes ett sådant språk. Det enda man gör med en sådan här historieförvanskning är man skapar människor som är blinda för historiska sammanhang och som tror att de äger sanningen och att gårdagens människor var rasister hela bunten.Vad ska vi ha att lära av om vår historia raderas?

Några motdebattörer har slängt i ansiktet på mig att då jag är vit och man så har jag aldrig blivit utsatt för hatbrott och har därför ingen talan. De har förvisso rätt i att jag som vit svensk inte har blivit förtryckt på grund av min hudfärg. Jag har däremot blivit förtryckt och fått lägga benen på ryggen många gånger på grund av att jag som HBTQ-person inte är heterosexuell. För min sexuella läggning har jag bl a blivit gruppmisshandlad medvetslös, blivit spottad rakt i ansiktet, blivit mordhotad samt fått många förslag/tips/uppmaningar på hur jag ska begå självmord etc.
Jag skiter dock fullständigt i om någon kallar mig för bög, rövpulare, fjolla etc. Sådana ord säger mer om de små människor som yttrar dem än om mig. Som en mörkhyad vän till mig brukar säga till de som försöker nedvärdera honom med referenser till hans hudfärg:

 "Ja, jag är neger! Har du något emot det?!"

 Jag brukar föredra att kalla folk vid deras namn eller smeknamn oavsett deras hudfärg eller sexuella läggning. Jag tycker inte att man ska kalla varandra för nedsättande ord. Men jag tycker inte heller om tanken på att vi ska försöka revidera historien för att den ska passa in i nutidens samhälle.


 Jag förstår faktiskt inte varför SVT istället kan göra en ny version av Pippi Långstrump istället för att visa censurerade versioner av en 45 år gammal tv-serie. Det är jättestor skillnad på att göra ändringar i nya filmversioner av gamla sagor så som Disney har gjort i alla sina animerade långfilmer och att klippa om redan existerande filmer.

Ska man även göra lika med andra gamla verk? Mark Twains "Tom Sawyer" har en inte allt för charmant figur med indianblod, ska den också tas bort. Eller Charles Dickens verk, juden Fagin i "Oliver Twist" är en riktigt rasistisk nidbild till syn på judar. Det är också böcker som riktade sig till barn och ungdomar.
Ska man på samma sätt klippa om och censurera William Shakespeare? T ex "Köpmannen i Venedig" och "Ohtello"? Ska man på samma sätt klippa i t.ex. den första ljudfilmen The Jazz Singer från 1927, där huvudrollsinnehavaren Al Jolson avslutar filmen sjungandes låten ”Mammy” iförd ett så kallat "blackface”? Ska detta också suddas ut? Trots det faktum att Jolson av dåtidens svarta i USA sågs väldigt positivt i och med att han öppnade dörrar för dem att kunna komma fram som underhållare inom musik och film?

Allt för mycket censur leder till en historieomskrivning. Risken med att censurera bort saker är att man tenderar att glömma bort hur samhället förr såg ut Det farliga med det är att vi riskerar att glömma bort vår historia som lett oss fram till att dagens samhälle ser ut som det gör. Fortsätter vi i samma stil med att för säkerhets skull censurera allt och alla i alla sammanhang får vi snart ett samhälle där vi förutsätter att inga individer längre kan tänka och dra slutsatser om någonting själva. Vill vi ha ett sådant samhälle? I så fall kan vi ju införa samma politiska styre som i George Orwells roman "1984". I så fall kan allt bli så tillrättalagt att vi inte behöver vi tänka själva längre eller ta obehagliga diskussioner.
Jag är rädd för att det som börjar med t ex Astrid Lindgren och Walt Disneys "Kalle Anka på julafton"  kan sluta med att man försöker censurera eller frisera andra stora händelser som t ex Förintelsen. Försök till det har ju för övrigt redan gjorts.

Men sedan är det ju såklart jätteviktigt vad vi säger till barnen! Jag är vuxen och kan dra slutsatser själv men ett barn behöver ju vägledning och hjälp att förstå. Man är ju en förebild för barnen och ens värderingar "smittar" ju av sig på dem. Men man kan ju inte skydda dem från allt som är sjukt, felaktigt, inhumant, omänskligt och rasistiskt i vårt samhälle. Därför är det jätteviktigt att man tar diskussionen med sitt barn när den kommer. Pratar man med sina barn om människors olika syn på etnicitet, sexualitet osv. så tror jag de får en bra värdegrund, lär sig tänka kritiskt och växer upp till individer som förespråkar ett samhälle där alla människor har rätt att leva och må bra, oavsett etniska ursprung, sexuella preferenser etc.
Jag tycker dock detta påminner lite om när en journalist och en genusvetare i somras ondgjörde sig över Alfons Åberg för att Alfons i en bok blir retad för att han leker med tjejer. Journalisten var ursinnig, mest för att hans dotter hade ställt frågor som han tyckte var obekväma att ta med henne. Man kan inte.skydda sina barn mot allt man tycker är obekvämt och förvänta sig att man inte får ta diskussioner med dem om även obekväma och jobbiga ämnen. 
 Tycker ett större problem är att många vuxna använder teven som en sorts barnvakt istället för att sitta med och titta med sina barn.