Medioker storsatsning av Astrid Lindgrens giriga arvtagare

Det har gjorts en nyinspelning på Astrid Lindgrens saga "Ronja Rövardotter". Det rör sig om en tv-serie som finns att beskåda på Netflix. På skärtorsdagen släpptes sex avsnitt och senare i år kommer fortsättningen på sex avsnitt till.

Jag såg nu i helgen de sex avsnitt som har släppts och jag är då inte ett dugg imponerad. 

Det roligaste är att man i avsnitt två kan man till och med se en propeller från ett vindkraftverk som snurrar i ena hörnet när de panorerar över skogen (ca 27 minuter in i avsnittet). Riktigt klantigt av produktionen och det borde ju dessutom ha varit lätt att redigera bort i och med att det var så långt till vänster i bild. Frågan är om de inte trodde att någon skulle se det och därför lät det vara kvar, eller om de helt enkelt är sådana klåpare att de inte har sett det (vilket i så fall är konstigt eftersom det måste ha varit väldigt uppenbart vid själva inspelningstillfället). 

Men en sak som dock var fint är att de använt sig av delar av Björn Isfälts gamla vackra musik från Tage Danielssons film från 1984. I nyare arrangemang såklart men en fin hyllning till den gamla filmen. Saknar dock rövarsången, men de hittade väl inga som kunde sjunga ens i närheten av Tommy Körberg, Rune Andersson och Claes Janson (som sjöng stämsång i originalet). 

Något annat som blev bra är grådvärgarna medan Rumpnissarna bara blev ok. Men vildvittrorna däremot misslyckades och var läskigare i både den gamla filmen från 1984 och i den japanska anime tv-serien från 2014. Här har vildvittrorna inte ens särskilt läskiga röster och skrik i jämförelse med den 40 år gamla filmen där de verkligen lät psykopatiskt galna med sina skrikande röster. De ser dessutom ut för mycket som stora fåglar med för få mänskliga drag vilket gör de mindre obehagliga. Jag hoppas skumtrollen kommer vara med i senare avsnitt. 

Men när det kommer till denna tv-serie så är mycket så... lamt.

När de t ex hoppar över helvetesgapet (beskrivs i boken hur de intensivt hoppar länge i ren ilska), känns som de oengagerat hoppar lite halvhjärtat över vad som verkar mindre brett än ett dike. Jämför med Tage Danielssons film där de båda barnen i samma scen "flög" fram och tillbaka över avgrunden och det blev intensivare och intensivare. Men här ser det istället bara löjligt ut och är sämre filmat och han "ramlar" i för att han gör ett litet skutt utan fart. Såg som barn en dålig teaterversion på scen som gick på tv där Ulf Brunnberg spelade Mattis, till och med hoppet där var bättre (och då är det verkligen illa). 

Det är samma sak när Birk räddar Ronja från att lockas med av de underjordiska, där han i boken håller fast henne med all kraft medan hon som i trans ursinnigt försöker slita sig loss och till och med river och biter honom så att han blöder från kinderna. Men i denna var det över på någon sekund och kändes mest som "jaha, var det allt?". I boken berättar han inte ens vad som hänt för henne men hon känner hur hon plötsligt inte kan tycka illa om honom längre. Där blir de de dock vänner först när han räddar henne när hon fastnat med benet på vintern men här verkar de bli kompisar mer eller mindre nästan direkt efter deras andra möte. 

Det märks dessutom att de nya vuxna skådespelarna inte är lika bra skådespelare som Allan Edwall, Lena Nyman, Börje Ahlstedt och de andra. Märks speciellt på hon som spelar Lovis att hon inte på långa vägar har lika stor bredd och karisma som Lena Nyman. Samma med Undis, som i boken är överbeskyddande och är den som är mest arg över att hennes son har ihop det med Ronja. Birk säger i boken till Ronja, när hon undrar om deras föräldrar sörjer att de har rymt hemifrån, att pappa Borka nog är den som är mer ledsen medan hans mamma Undis är mer arg. I den här nya går Undis runt i Borkafästet mest, gnäller och känns korkad då hon klagar över att de inte har lyx och inte lika god mat som Mattisrövarna (plus sägs det att hon var från överklassfamilj men rymde med en fattigrövare som Borka). 

Och så har vi Skalle-Per... Det är fan inte bra betyg för en modern "storproduktion" att en 40 år gammal svensk film lyckades bättre med sminkning av den karaktären. Dessutom hörs det då och då hur Johan Ulvessons försök till att låta gammal verkar glömmas bort och hans egen vanliga röst smyger sig fram. Hans gammelgubbe-mask och sminkning gör dessutom att han har ett förvånansvärt uttryckslöst ansikte. Eller som en kompis sa: "Jag ser och hör bara Farbror Bosse." 

Dessutom! 

Hur i helvete tänkte de när de såg till att alla i rövarborgen har helt olika dialekter?! Även i den lilla närliggande byn pratar alla bybor helt olika dialekter. Nån snackar grov skånska, nån dalmål, en annan stockholmska, Lovis bryter på finska, Tjegge låter som han pratar nån form av rinkebysvenska (men inte hans syster). Gör bara att det känns amatormässigt och taffligt. 

Jaja det är för barn men även barnunderhållning är värld att ta på allvar.

Nej, detta var ingen höjdare. Ett tips är istället att se den gamla filmen (eller den lite längre miniserien på den som har lite fler scener). Eller den japanska anime tv-serien från 2014 av Gorō Miyazaki. Båda två är mycket bättre och har större respekt för Astrid Lindgrens verk.
Eller allra bäst, läs boken.

Astrid Lindgren, sömnpiller till ny jultradition?

Fick för mig att titta på "Jul med Astrid Lindgren" igår kväll på juldagen. Jag ångrar mig. Fy fan vad tråkigt.

Själva ramberättelsen var mest ett sömnpiller och en påminnelse om att för att få ut något bra ur barnskådespelare så behövs en regissör som kan locka ut det ur barnen vilket uppenbart regisörren till denna inte var kapabel till.
Och de animerade bitarna var mest.... skittråkiga. Det enda som inte var genomuselt var den 3D-animerade kortfilmen "Räven och tomten", men de andra nya animerade sakerna var bara ett... *snark*. Den 2D-animared delen med snöbollskrig med Emil i Lönneberga var ett riktigt bottennapp och vad jag har förstått är det inte ens något från någon av Emil-böckerna utan från ett andra klassens dataspel. Jag hade hellre sett att de använt juldelen om Emi från den gamla spelfilmen (t ex med fattighjonen) och at de använt den gamla kortfilmen om "Kajsa Kavat". Då hade SVT kunnat spela mycket mer på folks nostalgikänslor. De hade även gärna kunnat få använda segment från de gamla kortfilmerna "Godnatt herr luffare", "Något levande åt lame Kal" och delar av julfirandet från Lasse Hallströms filmer om "Bullerbyn"... Men i så fall bara om de inte använt samma klippare vid redigeringsbordet som klippte bitarna från "Saltkråkan" och "Pippi Långstrump" i denna. För de två inslagen var så galet amatörmässigt sönderklippta att ingenting hände. Hade varit vettigare att bara sända den gamla "Astrid Lindgrens jul" istället där klippningen är miltals bättre gjort än i denna eländiga soppa.

Se upp för hipsterligan

Jag såg nu ikväll "Se upp för Jönssonligan" tillsammans med familjen. Och efter att ha sett kan jag bara säga, se den inte!

Det här var det mest meningslösa mök jag har sett på år och dar. Till och med rebooten "Den perfekta stöten" (den där sjutfukneb de fick för sig att försöka göra om Jönssonligan till en svensk Ocean Eleven light) var bättre än detta.
Ingenting hände, fyra hipsters går runt och gör ingenting. Eller som brorsan sade:
"Inte ens de som är med i filmen kan väl för fan tycka själva att det här är bra."
Jag känner lite likadant som jag gjorde efter att ha sett prettodyngan "Så och på jorden" (upppföljaren till "Så som i himmelen"), då övervägde jag på allvar att dra filmskaparna inför rätta för att ha stulit två timmar av mitt liv och kräva att få tillbaka dem.

 Ser dock att flera recensenter har gett denna toppbetyg och hyllat den, men när det gäller de recensenterna så kan det bara finnas tre förklaringar: 

1. Dessa recensenter har inte sett denna film 

2. Dessa recensenter är mutade av filmbolaget, eller har hotade av någon maffia. 

3. Dessa recensenter är dumma i huvudet och borde aldrig någonsin mer få syssla med detta yrke.

Veckans GAS-sketch:"Filmkrönikan"

Vad är grejen med att göra filmer som redan finns

En regnig kväll för några veckor sedan fick jag för mig att se filmen "Skönheten och odjuret" (den nyare med Emma Watson) då jag hade hört många sagt att den var så fantastisk.

Men ärligt talat, jag förstår inte alls grejen med denna "nyinspelning". De hade ju bara mer eller mindre exakt kopierat den animerade Disney-filmen från 1991 till punkt och pricka, förutom att "skönheten" Emma Watson sjunger med sådan jävla autotune. Vad fan är grejen med det? Det känns oerhört fantasilöst av Disney. Varför inte försöka göra något nytt istället för att bara spela in samma film igen scen för scen.
Det verkar som om Hollywoods producenter och manusförfattare har brist på fantasi och egna idéer numera då var och varannan film är remakes, reboots, spinoffs, uppföljare eller prequels.

Tim Burton håller tydligen på med en nyinspelning av "Dumbo", räcker det inte med att den karln redan har förstört "Alice i Underlandet" och "Kalle och chokladfabriken".

Skärpning filmrecensenter och sköt ert jobb!

SVTs filmrecensent C-G Karlsson sade när han var med i Nyhetsmorgon för att recensera den nya "Ghostbusters"-filmen att han egentligen skulle ha velat tycka om den filmen och gett den ett högre betyg på grund av kvinnohatande nättroll, men att det inte gick då han inte tycker att den är bra. Men han sade också samtidigt att det säkert är andra av hans "kollegor" till filmrecensenter som kommer ge filmen högre betyg bara för att de inte vill ge de kvinnohatande nättrollen rätt i att filmen faktiskt är dålig.
När jag kollar runt bland en massa olika filmrecensenter så märker jag att C-G Karlsson har helt rätt i det sista påståendet. 

Många svenska recensenter verkar ge den ett hyfsat bra betyg, men när man sedan läser igenom så lyser det igenom att de har gett filmen ett högre betyg än vad de i själva verket tycker att den förtjänar. Det är så jävla patetiskt!

En sådan filmrecension var av Emma Gray Munthe i Aftonbladet. Hennes recension verkar mest gå ut på att skriva hur bra det var att det var kvinnor i huvudrollerna istället för män fast det samtidigt lyser igenom om att Gray Munthe tycker att det är en dålig skitrulle. En annan jubelidiot till recensent tokhyllar filmen och hävdar samtidigt att allt som inte är bra med filmen är den gamla filmens fel. En annan är Anna Hellsten i Svenska Dagbladet vars hela recensionen verkar gå ut på att berätta hur överskattad originalfilmen med män är samt vilja skriva ut sin avsky till de som kritiserat filmen på internet. Efter att ha läst den recensionen kan jag bara konstatera att recensenten Anna Hellsten är en idiot som inte är värd att ta på allvar, 

Problemet med många filmkritiker och recensenter i Sverige är att de allt för ofta ger bättre betyg för den goda sakens skull. I "Ghostbusters" fall på grund av att recensenterna vill visa att de inte gillar kvinnohat och nättroll. 

Ett annat exempel är den svenska ungdomsfilmen "Cirkeln" som tokhyllades av de flesta recensenter trots att den egentligen är en medioker rulle med stora luckor i manus, dåliga skådespelarinsatser och halvtaskiga effekter. Den blev snarare upplyft enbart på grund av att det är en svensk film med en massa unga tjejroller och att den riktar sig till unga tonårstjejer. 

Ännu ett exempel är det svenska tonårsdramat "Säg att du älskar mig", en film som handlar om en tonårstjej med invandrarbakgrund som blir brutalt våldtagen av två killkompisar samtidigt som en tredje håller vakt. Den filmen vann till och med ett antal guldbaggar. Den filmen tog upp ett annat väldigt viktigt och svårt ämne och fick därför mer beröm än vad den förtjänade trots pinsamt urusla skådespelarinsatser och ännu sämre skrivna repliker. Ingen filmrecensent hade kunnat såga den filmen utan att själv framstå som ett hjärtlöst rövhål som försvarar våldtäkt. Att en av de unga skådespelarna som spelade en av våldtäktsmännen dog i en trafikolycka innan filmen hade haft premiär hade förmodligen också en del i att filmen blev hyfsat hyllad (för vem vill totalsåga en ung killes enda rollprestation när killen just har dött i en tragisk olycka).

Av samma anledning fick riktigt värdelösa skitfilmer som t ex "Hata Göteborg", "Återträffen" och "Fjorton suger" bra recensioner trots att de suger getballe (de filmerna ville också förmedla "viktiga budskap" och därför fick de högre recensioner än vad de var värda, för den goda sakens skull).

Skärpning svenska recensenter. Jag vet att ni egentligen menar väl men ert jobb är att recensera film, inte leka moralens riddare.

Nåja. Jag har själv inte sett den nya "Ghostbusters" ännu och tänker i alla fall inte se den på bio, möjligen genom någon streamingstjänst så jag slipper betala för skiten. Men det har inte ett dugg med att det är kvinnor i huvudrollerna. Jag tyckte faktiskt att hela detta verkade vara en pissig idé redan innan jag ens visste att det skulle vara kvinnor i rollerna. Den största anledning till mitt beslut är på grund av de genomusla filmtrailers jag har sett då de har gett mig intrycket av att filmen i fråga är totalt värdelös. Specialeffekterna verkar dessutom vara sämre än i originalfilmen vilket är anmärkningsvärt uselt med tanke på att originalfilmen är över 30 år gammal.
Dessutom har samma trailers gett mig intrycket att filmen är på en typ av den sämsta typ av Saturday Night Live-nivå när det kommer till humor som verkar gå ut på "Om jag skriker högre än dig är jag roligare oavsett skämtets kvalitet".

En annan anledning är att jag sedan länge är sjukligt trött på remakes och reboots av alla de slag. Ska det vara så jävla svårt för producenterna, manusförfattarna och regissörerna i Hollywood att ens försöka göra någonting eget.
Jag har hör att Tim Burton kommer göra en ny filmverion av "Dumbo", som om det inte räcker med att han redan har förstört "Kalle och chokladfabriken" och "Alice i Underlandet".