Powered By Blogger
Visar inlägg med etikett gay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gay. Visa alla inlägg

tisdag 26 april 2016

Storm i ett vattenglas, vad man än säger blir någon kränkt

Läste detta igår.
Om man skriver hen om någon som ser sig som hon eller han, har de också rätt att bli väldigt kränkta och skriva artiklar om det? Jag har genom mitt yrke blivit kallad för fröken vid väldigt många tillfällen trots att jag är vad de kallar för cis-man (en bisexuell sådan), kanske ska skriva en artikel om det med. Tror jag ska bli kränkt då inte gillar ordet cis (I´m no cissy)Nä, skämt å sido.....

Jag har själv träffat t ex transpersoner som direkt irriterat rättar om någon inte direkt kallar de för “hen” istället för “han” eller “hon”, fast å andra sidan har jag även träffat transpersoner som absolut inte vill kallas “hen” (en person sade, "Hen? Jag är ingen jävla höna!"). Så vad man än säger är det tydligen fel om man inte är en jävla tankeläsare.

För några år sedan var jag på en kurs i normkritisk pedagogik. Kursledaren ville först att vi i en runda skulle säga vad vi hette och vilket pronomen vi identifierade oss själva som. De flesta närvarande visste inte ens vad pronomen betydde vilket rätt uppenbart irriterade kursledaren då hon tagit för givet att alla visste det. En tjejkompis som också var med sade efteråt till mig att hon tyckte det var rätt skönt att så många där inte visste vad det var och att de sagt “vad betyder det?” då hon bott bott i “flat-kollektiv” och umgicks mycket med folk så kallat "vänsterfolk" och "tokliberaler" med akademisk bakgrund som hon tyckte tog sådana saker för givet (alltså för givet att alla kände till sådant, även andra uttryck som t ex inter vet de flesta inte vad det betyder).

För x antal år sedan pluggade jag på en folkhögskola och bodde på dess elevhem. Hade en person i min klass som var född som kvinna och som vi kan kalla för M. Denna M pratade alltid som hen, skulle vi  tex göra en dramasketch på lektionstid blev M sur om inte alla gick med på att rollerna skulle ha könsneutrala namn (Kim, Robin eller Chris) och kallade varandra hen. M kom efter ett lov och krävde att klassen enbart skulle kalla M för hen eller han då M sade sig ha kommit till insikt att M var transperson. Sade någon fel pronomen blev M sur och kränkt, men glömde ändå bort det själv ibland och pratade samtidigt om sig själv som hon ibland. Om nu M till och med själv hade svårt att komma ihåg vilket pronomen M ville bli tilltalad som så är det ju inte så förvånande att även vi andra glömde bort oss ibland kan man ju tycka.

Jag säger inte att man med flit ska felköna någon bara för att vara taskig eller för att de inte ser ut som sitt upplevda kön men man kan förstå att det kan hända utan att för den skull ske med flit eller illvilja. 
Det är ungefär som när man bygger en replika över en exklusiv bil på en långt mycket billigare bil (tror att det kallas byggsatsbil eller kit car). T ex bygger om en toyota så att det ser ut som en lamborghini, det är fortfarande en toyota från första början men då den ser ut som en lamborghini så är risken stor att någon säger "Får man följa med på en runda i din lamborghini?"(även någon som vet att det är en kit car byggd på just en toyota)  Har personen gjort det med flit, illvilja eller hände det av bara farten?

Varför inte acceptera att alla inte är som du?  Tycker själv det är ok att säga "dig" istället för "hen". Sedan kan man inte heller jämföra hen som är ett helt nytt ord med ord som vi redan haft sedan länge.


Jag definierar mig varken som han, hon eller hen, jag vill bli definierad som "Master of the universe". Om inte så blir jag kränkt. Och vem är ni att säga hur jag ska definieras!

tisdag 22 april 2014

På twitter finns det "roliga" människor

Vilken himla bright kvinna......  ......NOT!
Om hon är rädd för att mäns samlag med kvinnor leder till obligatorisk heterosexualitet leder väl deras samlag med män till obligatorisk homosexualitet, enligt den logiken. Eller om ingen ligger med någon blir alla asexuella. Hon pratar ju själv i heteronormativa och patriarkala diskurser genom att framställa män som de med aktiv sexualitet och alltså jagar kvinnor... En premiss som bara är en fördom rent ut sagt. I sådana här lägen brukar jag byta ut ordet män med invandrare och se dessa argument för vad de verkligen är, trångsynt idioti.

Nu tänker jag vara lite oförskämd. Jag tror att en hel del av dessa rabiata "aktivister" inte ens är riktiga homosexuella utan bara har anammat livsstilen för att vara så anti-samhället som möjligt. Det är lika självklart för dem att vara anti-hetero som att vara anti-marknadsekonomi, anti-polis, anti-kött och anti-allt.
När jag läste till dramapedagog hade jag några sådana på skolan, folk som hävdade att de var "lesbiska by choice", men som ändå när vi var på krogen och de blivit riktigt på kanelen tafsade, raggade, kom med skamliga förslag och följde med karlar hem.

De gillar också att beskriva sig själva som arbetarklass trots att de i själva verket ofta kommer från medelklassen och har det betydligt fetare ekonomiskt än många som de spottar på. Men de som de spottar på är ju inte bara heterosexuella, utan även vita och män vilket såklart är ett jättebrott.
Jag har själv blivit anklagad många gånger i diskussioner för att vara en heterosexuell vit man och med det ska man enligt de inte få ha någon talan. När jag då har påpekat att jag visserligen är vit och man men inte det minsta hetero, har det fått flera att bli sura eftersom det de då inte kan skrika om heteronorm och homofobi.

Om någon protesterar mot deras idioti får de höra att vita heterosexuella män är så jävla lättkränkta fast de själv i själva verket brukar vara de som är allra mest lättkränkta av alla. Men dessa personer är i sina egna ögon så jävla heliga att de får man inte ha några åsikter om som skiljer sig från deras verklighetsfrånvända syn på sig själva. De använder sig även mycket mer än gärna av härskartekniker fast de på samma gång inte är sena att anklaga sina meningsmotståndare för att använda sig av sådana så fort argumenten tryter. Det vanligaste är att försöka skratta bort och förlöjliga sina "motdebattörer". Folk som sysslar med sådant gör det oftast för att de inte kan svara, men däremot kan de skratta i syfte att försöka ge sken av att meningsmotståndarna är efterblivna och under deras värdighet vilket de tror sig komma undan med via fördelen att ha tolkningsföreträdet.
Jag har sett det beteendet hos många idioter genom åren,både hos högerfolk, SD-sympatisörer, "gayaktivister" och extremvänster. De hånskrattar, raljerar och är oförskämda mot alla som inte tycker som dem och skulle någon komma med ett sakligt motargument eller en besvärlig fråga reagerar de ofta upprört över-oförskämt, ibland även börja gråta överdrivet.

Jag är själv en HBTQ-person men dessa ”aktivister” är fan i mig bara helt dumma i huvudet!

fredag 4 mars 2011

Fotboll e gay

Jag kommer aldrig att kunna se tjusningen i fotboll.

Fotboll, vad fan är det?!!! En massa överbetalda karlar som springer runt klädda i kortbyxor och knästrumpor samtidigt som de kollektivt jagar en boll som de försöker få in i ett nät. När de väl har fått in bolljäveln så kramas de alla intimt och kastar sig mer än gärna i varandras armar. När allt är klart så går de och duschar tillsammans.
Oooh vad manligt.… ….Och folk har mage att kalla mig för fjolla.

torsdag 22 juli 2010

Kan vara det sämsta jag nånsin sett

För några veckor sedan såg jag den där så kallade "vampyrfilmen" Twilight, mest för att försöka förstå varför alla fjortisar snackar om den.
Filmen handlar, för er som inte vet, om en självfixerad surpuppa till tjej som blir kär i en likblek överklassfjolla med läppstift och kompis med en kille som ser ut att vara Pocahontas lillasyster. Till er som inte har sett Twilight än, SE INTE SKITEN!

Förrutom att skådespelarna var skrattretande dåliga, rollkaraktärer ointressanta, replikskiftena pinsamt löjliga, effekterna töntiga så är det mycket mer i dyngan som jag stör mig på.
Vampyrer har rätt länge varit synonymt med überfjolliga emokids med för mycket smink i "alternativa" läder/lack/latexkläder (tacka vet jag gamla stumfilmen Nosferatu där vampyrer fortfarande var coola och läskiga), men här slår de alla rekord. Här skimrar de till och med diamantlikt likt ens discokula när solen lyser på dem. Det här här hemma på Disney Channel med deras dubbade "sit coms".
Det är en sak att vampyrerna i denna får Sacha Baron Cohen´s karaktär Brüno att verka macho, men  nu har de fan till och med lyckats göra varulvar till metrosexuella mesar. Jag störde mig på varulvarna i skitfilmen "Underworld" när jag såg den för X antal år sedan, men efter att ha sett detta patetiska försök till onanisubstitut för tonårsflickor så kan jag bara säga:
"Kom tillbaka Underworld! Allt är förlåtet!"
Hur kan man ens tycka att sådan här dynga till film är bra? Jag har teorier om vilka ni är som gillar skiten:
Teori 1: Ni kan ingenting om film. Nada!
Teori 2: Ni är utfrysta impopulära miffon utan vänner som sminkar er med kajal och vill vara "alternativa" samtidigt som ni fantiserar om att nån "snygg och mystisk vampyr" ska börja på er skola och få alla tjejer att bli våta i trosorna, men det är bara er han vill ha.
Teori 3: Ni är inte vid era sinnens fulla bruk, förmodligen någon psykisk störning.