Veckans GAS-sketch: "Hunddressyr-GM lättfotad sällskapshund"

Veckans GAS-sketch: "När Vi Kastar Spjut I Göteborg"

Veckans GAS-sketch: "Långsam jag är"

Veckans GAS-sketch: "Sport vi glömt"

Veckans GAS-sketch: "Novemberkåsan"

När mångfald istället tar bort det unika

 När jag var nio år kom en film som på svenska kallades "Mästarna".

Filmens originaltitel är "The Mighty Ducks", men av någon anledning fick Disney för sig att byta namn till "Champions" för den europeiska marknaden.
Filmen handlar om en karriärslysten och känslokall advokat, spelad av Emilio Estevez, som gör allt för att vinna, oavsett hur oetiskt. Han var en väldigt lovande ishockeyspelare som barn men slutade efter att ha missat den avgörande straffen i en final (och efter att hans pappa dog).
En dag åker advokaten dit för grov rattfylla och istället för fängelse drar hans chef på advokatbyrån i några trådar vilket gör att advokaten istället döms till samhällstjänst och tvingas vara tränare för det sämsta ishockeylaget i den lokala knatteligan. Laget tillhör ligans fattigaste distrikt och har varken duglig ishockeyutrustning och kan knappt stå på skridskorna. Till början är advokaten väldigt motsträvig men med tiden minns han varför han älskade sporten.
Ja ni kan ju bra gissa vilka som vinner.

Den här filmen gjorde att det kom flera liknande sportfilmer med barn ungdomar som först är totalt värdelösa men sedan blir bäst. De flesta av dem oftast dåliga och väldigt förutsägbara.

Som barn var jag ett stort fan av "Mighty Ducks"-filmerna med Emilio Estevez. Den fick två uppföljare och jag tycker fortfarande att den första har sin charm (sen blir de sämre och sämre). Men det är absolut inget mästerverk.

Disney har gjort en tv-serie, "The Mighty Ducks; Gamechangers" för sin streamingtjänst Disneyplus som är ett försök till uppföljare på den gamla 90-talsfilmerna. De giriga asen verkar sedan länge ha fått slut på nya idéer och försösker istället suga ut alla gamla franchises till sista bloddroppen genom att istället  göra uppföljare, remakes, reboots, prequels, midquels och fan och hans moster.

Jag lovar, skiten var redan där ;)

Jag var dum nog och såg denna, mest på grund av att Emilio Esteves var med. Men blev besviken på att han inte ens har huvudrollen längre och inte ens var med i andra säsongen.

Är det bra? Nej, i helvete heller! Det enda som den här serien och de gamla filmerna har gemensamt är att människorna bakom skiten väldigt tydligt inte kan ett jävla skit om ishockey överhuvudtaget. Flying V och knuckle puck fungerar inte i den verkliga världen. Och lag blandar inte heller  tjejer och killar i samma lag (väldigt ovanligt i verkligheten).

Och det sista är något som verkligen irriterade mig genom hela serien. För i de gamla filmerna bestod motståndarlagen alltid av enbart vita killar som spelare, medan Ducks var det enda laget med "mångfald" eftersom de hade spelare som var tjejer i laget plus att det var det enda laget som hade spelare av olika etniciteter. För, inse faktum. Ishockey är vanligtvis en väldigt vit sport. Och eftersom det är en väldigt fysisk sport med tacklingar (här Sverige får inte knattespelare göra kroppstacklingar, men det är tillåtet i USA och Kanada) vilket gör att det är väldigt väldigt sällan man har tjejer på pojklag när de har börjat komma in i puberteten. För ingen vill se en 14/15-årig tjej på 160 cm/50 kg bli krossad mot sargen av en 14/15-årig pojke på över 180cm som väger minst 30 kg mer.

Men i denna nya (och nu även nedlagda) tv-serien har Disney, som så många andra, blivit galna i sin kåthet på att det måste finnas "mångfald" och "inkludering" precis överallt, även där det inte passar. 
Varje enskilt ishockeylag under båda säsongerna har spelare där närmare hälften är tjejer och alla lag har även spelare av olika etniciteter och hudfärger. Även när de i serien möter det kanadensiska all-star juniorlaget, ha även det laget spelare av båda könen och alla etniciteter. 

"Men vad är det med det då?", "Är du rasist?" "Hatar du flickor?!", kanske några undrar.

Problemet med detta är att Disney i sin iver att visa mångfald och inkludering tar bort det som var så unikt just med laget The Ducks i de gamla filmerna. De är inte unika längre. Jag antar att alla är unika, även antagonisterna är inkluderande och unika nu för tiden.

Och resultatet, en tröttsam urusel tv-serie om en sport vars författare inte vet något om och endimensionella symboliska token-karaktärer i en Disney-röra som nu har stängts av på grund av bristande allmänintresse.

Jag spikar heller fast pungen i  golvet med en med en spikpistol än att se den här skiten en gång till.

Veckans GAS-sketch: "VM i gymnastik"

Veckans GAS-sketch: "British Bandy"

Veckans GAS-sketch: "Fiskbiten"

Veckans GAS-sketch: "VM i gymnastik"

Veckans GAS-sketch: "Målvakten Limmet Larsson"

Veckans GAS-sketch: "Perry Mason on Ice"

Veckans GAS-sketch:"Långsam jag är"

Lättkränktta bajsbarn i Malmö

Här är lite av mina egna tankar angående kring cirkusen det blev över att Zlatan har blivit delägare i Hammarby.

Zlatan spelade vad jag vet 4 matcher i Malmö (kan säkert ha fel på detta, rätta mig i så fall). Om han spelar 40 matcher i ett lag, känns det rätt orimligt och konstigt om han sedan skulle vara tvingad att vara bunden till den klubben resten av sitt liv.
Zlatan är inte skyldig dem ett jävla skit,

Jag är själv inte överförtjust i fotboll, eller ens i sport överhuvudtaget. Men ska jag kolla på en sport så föredrar jag ishockey.
Jag tänker på t ex legenden Börje Salming. Han började sin proffskarriär i först Kiruna AIF och sedan i Brynäs IF innan han drog till NHL. När Salming kom tillbaka till Sverige valde han att spela ett sista år i AIK, men inga i varken Kiruna eller Gävle blev kränkta för det. Inte heller Toronto-borna blev direkt arga för att han efter 16 säsonger valde att spela för Detroit Red Wings, utan Salming anses än idag vara en hjälte där.
Samma med Mats Sundin När han efter många år i Toronto Maple Leafs valde att spela för Vancouver Canucks iställe. När de båda lagen möttes i Toronto så fick han ändå stående ovationer av hela Toronto-publiken och hans gamla klubb valde även att hylla honom med en hyllningsfilm på jumbotronen.

De bittra malmöborna som anser att Zlatan har svikit dem är inget annat än lättkränkta bajsbarn.

Jag undrar om man ska börja reagera lika allt annat med, inte bara på sporfånar.
T ex om gamla Agda 80 år byter medlemkort från Ica till Coop så kan de föredrar Ica går bersärk och elda upp tantens rullator som protest.
Eller tänk om en lärare byter jobb till en annan skola varpå den gamla skolans elever och dess föräldrar svarar med att elda upp elevernas slutbetyg och kollektivt i grupp urinerar i lärarens postlåda.

Veckans GAS-sketch: "Bara sport"

Varför får jag inte lika hög lön som Messi när jag spelar plockepinn?

De senaste veckorna har jag knappt kunnat gå ut på facebook utan att läsa en massa uppmaningar om att ALLA måste stödja svensk damfotboll och då speciellt svenska damfotbollslandslaget.
Jag har till och med fått mail av folk som jag inte ens känner, som har försökt uppmana mig att titta på en viss landskamp som ganska nyligen gick i Friends Arena.  När jag skrev "Nej tack, jag tycker inte om fotboll."som ett svarsmail till en främmande kvinna (som hade skickat ett mail till mig) anklagade hon mig argt för att vara kvinnohatare.

Nej. Jag har inga som helst planer på att titta på fotboll, vare sig framför teven eller på plats på en läktare. Men jag kommer inte att låta bli att titta på grund utav sexism eller skev kvinnosyn, utan helt enkelt för att jag inte tycker om fotboll, varken herrfotboll eller damfotboll.
Jag skulle aldrig någonsin drömma om att betala för att se vuxet folk klädda i kortbyxor och knästrumpor springa efter en boll oavsett kön.

Nåja. Det blev rekordpublik för damerna i Friends Arena, och det är ju så klart kul för dem. Men med tanke på att de mer eller mindre gav bort biljetterna gratis (man kunde köpa biljett för en femtiolapp) så är det väl inte så konstigt att de fick publik i en landskamp. Men det är ju då samtidigt heller inte så konstigt att den landskampen blev en förlustaffär för Svenska fotbollsförbundet.

Många som skriker om att alla måste titta när damerna spelar landskamp skiter dock totalt i damfotboll när det kommer till matcher som inte är landskamper. Samma personer muttrar då även om de stora löneskillnaden inom fotbollen och om hur orättvist det är.
Men med tanke på prisskillnaden (de ger ju mer eller mindre bort damernas biljetter för att folk ska komma) så är det ju inte ett dugg konstigt att herrarna tjänar så mycket mer inom fotbollen i Sverige. Det vore intressant att se om en damlandskamp skulle få samma uppslutning om biljetterna kostade lika mycket som biljetterna till herrarnas matcher.

Här kommer lite siffror som visar varför de inom damfotboll tjänar så mycket mindre än herrarna:
Allsvenskan hade 2018 alla matcher 2.021.789 betalande åskådare – över två miljoner åskådare för fjärde året i följd (men en minskning från 2017 då de hade 2.180.952 betalalande åskådare)

Superettan hade 2018 alla matcher totalt 546.603 betalande åskådare, en ökning från 2017 då de "bara" hade 497 848 betalande åskådare. Fast de har haft bättre siffror, 2013 hade de t ex 709.712.

Damallsvenskan hittar jag inte statistiken på för 2018, men vet att den t ex 2013 (samma år som superettan hade 709.712 åskådare) hade 97.860 betalande åskådare. År 2017 hade de 106.791, men vad jag vet så har det minskat sedan dess.
Både AIKs herrar och Hammarbys herrar drar lätt mellan 20.000-25.000 betalande åskådare på varje hemmamatch, medan de flesta lag i damallsvenskan har svårt att ens få 1000 pers till sina (I damallsvenskan är det kanske tre lag som lyckas få över 1000 pers per match; Piteå, Hammarby och Eskilstuna).
De flesta damlag i fotboll når därför inte upp i samma ekonomiska klass som herrarna utan lever istället på pengar som herrarna tjänar in.  AIK som vann allsvenska publikligan 2013 med 283.497 betalande åskådare hade alltså nästan 3 gånger mer publik själva på sina matcher än vad hela damallsvenskan hade det året.
Lägg till det till den jättestora skillnaden i vad biljetterna kostar i Damallsvenskan och i herrarnas Allsvenskan.


Problemet med hela debatten om löneskillnader inom den sport är att man stirrar sig så blind på jämlikhetskortet att man inte inser att det inte är genus det handlar om egentligen.
Damfotbollsspelarna tjänar inte mindre för att de är kvinnor eller för att de på något sätt skulle vara sämre, utan för att verkar i en mindre inkomstbringande verksamhet.
Svårare än så är det inte.
Och innan folk börjar skrika om t ex skattepengar kan det vara värt att komma ihåg att Damallsvenskan får mer statligt/kommunalt bidrag än Allsvenskan. Detta på grund av att damallsvenskan som serie går miljoner back varje säsong då de inte har samma publikantal.

Men alla ni som vill stödja damtfotboll borde börja gå på matcherna, köpa merchandise etc. Men folk verkar bara vilja se dem när det är landskamp (där de mer eller mindre ger bort biljetterna).
Jag hoppas innerligt att alla ni som upprörs inte bara är sådana som snackar teorier och anser att andra ska göra saker (men inte ni själva), utan att ni även i praktiken kommer sitta på läktarna så att pengarna rullar in för damerna.
Men så länge inte flera är intresserade av att ägna en kväll åt att gå ut och se damfotboll, oavsett hur mycket de är för eller emot jämställdhet, så kommer det inte ske.

Over and out!

Veckans GAS-sketch: "Försport med landslaget i träning"

Veckans GAS-sketch: "Rullskidåkarn"

Veckans GAS-sketch:: "British Bandy"

Veckans GAS-sketch: "Skidskytte"