Veckans GAS-sketch: "Jag har sparat en sak från min barndom"

Belieber och andra hysterikor

I medierna har det de senaste veckorna stått en massa skit om en 19-årig sångare som ännu inte har hamnat i puberteten. Kanske då inte främst på grund av hans musik utan på grund av korkade beteenden och uttalanden, inte bara från honom själv utan även främst från hans fans som kallar sig ”beliebers”.
En del menar att hans fans får utstå hån för att de är just tjejer och att hysteri av detta slag behandlas olika beroende på kön (Det är en sak att beundra en musiker för dennes musik, men dessa ”beliebers” har dock det utmärkande draget att det är en individuell ”förälskelse” i en okänd person som satts på något slags ouppnåelig piedestal. att t ex det förakt som visas de hysteriska hysterikorna till småflickor inte finns när det gäller ”manliga” motsvarigheter, t ex fotbollsfans). Dock så är dessa hejarklackar inte uteslutande manliga, utan består även av kvinnor (med stor variation beroende på vilken genre det gäller).

 

Bieber är förvisso inte den första eller den sista avguden som hamnar på tonårsjäntors väggar eller som bakgrund på deras datorer och mobiler. Jag hade också idolplancher på väggen i tonåren (i mitt eget  fall rörde det sig doch om Kiss, Alice Cooper och Blind Guardian). Jag minns när jag gick i högstadiet i slutet av 90-talet, flera av tjejerna där var då stora beundrare av Backstreet Boys, Hanson och annat skräp. De flesta killarna på min skola hade idoler som Metallica, Pantera eller någon valfri idrottstjärna.
En sak skilde sig dock åt mellan dessa personers val av idoler. Tjejerna hade dessa idoler för att de hade de som onanisubstitut. Tonårsflickors idoldyrkan brukar i regel inte återfinnas i ”manliga” diton. De drömde högt om att få bli flickvän till Nick Carter eller mellanbrodern i Hanson. Det närmsta amn kom det i idoldyrkandet bland killarna i klassen var ett Metallica-fan som drömde högt om att en dag få spela gitarr tillsammans med Kirk Hammet.

Jag blir väl lynchad för detta, men jag har svårt för när det gäller idoler som t.ex. Bieber för att deras fans idoldyrkan kommer av att hans beliebers tycker att han är snygg och söt. Jag har jävligt svårt att tro att de tycker han musik är så otroligt bra (för enligt min mening är det ingen märkvärdigt alls mde den dussinskiten). Jag tvivlar inte att det finns de som tycker hans musik är bra, men tvivlar på att det är den största anledningen till hans populariet bland de yngre tjejerna.
Man kan därför inte riktigt jämföra tonårstjejer som dyrkar Bieber eller pojkband med tonårskillar som dyrkar nån fotbollsspelare. I tjejernas fall är det ju så att de är förälskade i sin idol, det är inte så jättemånga killar som är förälskade i t.ex Zlatan, även om de beundrar honom. Skulle man lura en tonårskille på motsvarande sätt så får man nog ta till att de ska få träffa typ nån Sports Illustrated-modell som de drömt om och har som runkobjekt.

Bieber är en produkt som är ämnad för att tonårsflickor ska tycka att han är söt. Den manliga motsvarigheten torde vara…. …..Pamela Anderson på 90-talet, och jag vet inte riktigt om hon någonsin har tillskrivits någon "kvalitet och djup". Både Justin och Pamela har det gemensamt att de är "onaniobjekt" för hormonstinna tonåringar.
Hade Justin Bieber varit en kvinna och fansen varit 14-åriga tonårspojkar istället för 14-åriga flickor så hade vi garanterat fått läsa en artikel som rasade över att den kvinnliga artisten "objektifierades" av sina fans.


Snacket om att killar som beter sig på samma sätt kommer undan förlöjliganden är dock enbart skitsnack. Exempelvis så är de så kallade olika ”nörd-kulturerna” oftast mansdominerade och blir ofta väldigt förlöjligade. Detta vare sig det gäller fotbollsfans, rollspelsutövare etc. Det görs skitmycket skämt om spelnördar till killar (Björn Gustafssons ”WOW-Jocke” har ca 1,5 miljoner visningar på youtube), ”Café Bärs” är en serie som helt och hållet ”exotiserar” bajen-kultur, tv-programmet ”Ballar av stål” drev med de tre stockholmslagens Djurgården, AIK och Hammarbys hardcorefams där Martin Sonneby sprang runt och i provocerande manér sjöng motståndarlagets visor. 
Det nämns inget om sexism, skev människosyn och elitism när t ex mancaves, frimärksamlande. datorspelshängivenhet eller random nördighet förlöjligas. Det finns ingen riktig punchline där heller men det är ok att skratta åt eftersom de inte handlar om kvinnfolk. Varför tas könsfrågan upp när det är tjejer/kvinnor som får bära hundhuvudet men samma personer säger inget när pojkar/män blir förlöjligade?

Jag tycker det är intressant att dessa tjejers absurda fanatiska beteende resulterar i att en ung tjej hamnar på sjukhus efter att ha blivit nedtrampad för andra runtomkring vill få en liten glimt av deras favorit idol.
Det är kanske bättre att komma tillbaka till verkligheten och se att oavsett vad man maniskt dyrkar så är det många viktiga saker som får ta respass i sinnet hos de dyrkande, såsom logik, förmåga att ta kritik och förmåga att se brister etc. Fanatiska anhängare sonm beundrar något blint är skrattretande (oavsett som det är fotboll, Bieber, pojkband, iphones eller Knugen).

Gilla en artist är sunt. Att dyrka en artist är vansinne.

Nej till idoldyngan

Jag läste aftonblaskan för några dagar sedan, jag gör det ibland.
I den stod det bland annat om en gosse vid namn Jay. Jay är med i karaokeprogrammet Idol. Tydligen har de final imorgon fredag och där vill denne Jay sjunga Madonna´s klassiker "Like A Prayer" till minne av nått ex.
Tydligen så har bloggskvallerkärringen Perez Hilton berömt honom på sin blogg och om det säger denne Jay:
"Jag tycker det är jättefräckt och jag uppskattar att en person som han tar sig tid att lyssna på mina grejer. Det får mig att känna mig speciell."

Öh, har jag missat något?
Nej Jay! Denna låt är inte "dina grejer" din sabla karaokesångare.
Fast så är det väl varje år. Alltid några som vill vinna sympatiröster och därför gråtande går ut i aftonhoran och sexpressen och tillägnar någon kackig coverversion till en död släkting, ex, hund, vandrande pinne, satans moster eller Josef Fritzl.
Sedan så vet jag inte så mycket om Perez Hiltons musikkunnande heller men jag antar att det inte är så mycket att hänga i julgranen.

Jag tycker inte om detta tvprogram vid namn idol. Dels på grund av att jag inte är så mycket för mobbnings- och förnedringstv där några multimiljonärer med blekta tänder sitter och häcklar och gör narr av tonåringars drömmar att bli någon. Och de som går vidare är de inte sena att styla om. Vad är budskapet?:
"Du kan lyckas, bara du ändrar på allt du är"?

Ska jag vara ärlig så hade jag helst sett att de lade ner det där patetiska karaokeprogrammet så fort som möjligt. De producerar ändå endast b:iga dagsländor som är glömda om några månader vars dynga tryckt på cd inte ens borde få kallas musik. Slätstrukna fjompar utan något eget med andra ord.
Inga riktiga artister med något eget som t ex Plura, Lars Demian, Thåström, Håkan Hellström eller DiLeva hade gått vidare i den där skittävlingen. Jag är även tveksam till om internationella stora sångare som tex Joe Cocker, Shane MacGowan, Janis Joplin eller Freddy King hade gått vidare.
Men som jag har skrivit flera gånger tidigare, så är det inom hela nöjesindustrin. Med bra reklam kan man sälja det mesta, spelar ingen roll vilken avföring det är bara det är snyggt förpackat. Idolvinnarna och de andra tvålfagra fjomparna där kunde lika gärna släppa en skiva enbart innehållande ljud där de släpper brakskitar i mikrofonen och skivan skulle ändå sälja platina.

Småbrudarnas idoldyrkan och onanidrömmar har verkligen sjunkit rejält med åren med tanke på att det numera duger med karaokesångare för att de ska skrika, svimma och bli helt till sig i trosorna.

Idol, nej tack!

Jag brukar ofta sitta och snacka i olika diskussionsforum på nätet, allt från politik och sex till musik och religion.
Nyligen så fick jag ett mail rån en tjej från ett av de forumen som undrade om jag hade lust att snacka med henne på msn, sagt och gjort.

Väldigt fort så glider vi i "samtalet" in på mitt favoritämne, musik. Tjejen kallar sig för en rocker varpå jag undrar vad hon lyssnar på helst.
Svaret blir:
- "Typ rock och metal. Backyard Babies, Tokyo Hotel, Crashdiet, Guns N Roses"
Jag svarar:
"Guns N Roses var bra en gång i tiden, men resten är något som jag aldrig skulle lyssna på."
Svaret från henne blir:
"Vadårå? Jag lyssnar på dem, de är snygga!"
Jag svarar inte, känns inte ens värt det. Efter en längre stund skriver hon:
"By the way. Såg du idol i fredags?"

Efter det samtalet blockerade jag henne direkt för att slippa framtida snack med puckot.

Idol?!!! Jag blir spyfärdig! Ska jag vara ärlig så hade jag helst sett att de lade ner det där patetiska karaokeprogrammet så fort som möjligt. De producerar ändå endast b:iga dagsländor som är glömda om några månader vars dynga tryckt på cd inte ens borde få kallas musik.
Men som jag har skrivit flera gånger tidigare, så är det inom hela nöjesindustrin. Med bra reklam kan man sälja det mesta, spelar ingen roll vilken avföring det är bara det är snyggt förpackat. Idolvinnarna och de andra tvålfagra fjomparna där kunde lika gärna släppa en skiva enbart innehållande ljud där de släpper brakskitar i mikrofonen och skivan skulle ändå sälja platina.

Sådana flickor är snarare kåta på snubbarnas yttre och kändisksap än deras musik. Tjejer som skriker åt idolgossarna dyrkar cover och karaokesångare, har inte så mycket med musiken att göra.
Småbrudarnas idoldyrkan och onanidrömmar har verkligen sjunkit rejält med åren, numera duger det med falsksjungande karaokesångare för att de ska bli helt till sig i trosorna.

Jag vill inte låta som någon mansgris men när det gäller musik är det ett faktum att fler tjejer än killar går efter utseende, vare sig det gäller menlösa gossar från idol eller ihopsatta tjejband som Pussycat Dolls.
Jag menar inte bara de som ser/lyssnar på idol utan inom alla musikgenrer, vare sig det är hårdrock/metal, goth, pop, synth eller hip hop.
Kolla på många rockstjärnor och väldigt många av de tjejer som beundrar dem. De skulle inte göra det om de var fula.
Ta t ex HIM (som var väldigt stora för några år sedan), de hade inte varit lika populära hos sin kvinnliga piblik om sångaren Ville Valo hade varit fet och skallig (då hade ca 99% av deras fans inte brytt sig ett skit om dem). Det gäller inte bara dem utan även inom glam/sleaze och även inom andra genrer. Som ett exempel: Sebastian Bach (Ski Row´s förra sångare) hade inte varit så populär om de inte tyckt han varit så snygg, gäller även helt andra genrer och band/artister som t ex Satyricon. Skid Row hade helt enkelt inte varit sp populär som de var hos den kvinnliga publiken om det inte hade varit varit för Sebastian Bach´s utseende.
Det samma gäller t ex Bon Jovi, Slash, Peter Steele, Paul Stanley etc etc etc etc

Finns en anledning till att de flesta trashband och deathband inte har lika mycket kvinnliga fans i publiken som t ex glamband.
Det är inget påstående utan snarare ett faktum att idoldyrkan när det kommer till utseende bland artisterna är större hos den kvinnliga delen av publiken än den manliga, vare sig det gäller bildsköna glamrockare, smörsångare, pojkband, idolartister eller tjejband.