Hur kan slippa melodifestivalen vara ett straff?

 "EBU (The European Broadcasting Union) has announced that no Russian act will participate in this year´s Eurovision Song Contest."

Ryssland portas alltså från Melodifestivalen som någon typ av straff för invansionen och kriget mot Ukraina.

Ursäkta men på vilket sätt är det här ett straff? I mina öron låter det som en belöning att slippa den där karaoketävlingen.

Folk som älskar den här skittävlingen hävdar att den förenar folk, men det är fan bara skitsnack. Musik förenar inte om folk tycker den är dålig. Speciellt i en tävling där inga låtstölder är illa nog. 
Och förenar och förenar. Varje gång jag varit på någon fest där det tittats på detta så har schlager-entusiasterna som engagerar sig i dyngan blivit oense och sura på varandra för att alla tycker fel låt vann och för att de andra inte håller med vilken "artist" som är bäst. Det enda den har förenat mig med är illamående och vill folk ha sådant kan de själva stå för notan istället för att förvänta sig att vi skattebetalre ska betala eländet i public service.

Och sedan går det inte komma ifrån att vi snackar om en skittävling där de tävlande inte ens behöver kunna sjunga (eller ens live). När t ex Samir & Victor fick förfrågan om att vara med första gången blev till och med de själva förvånade då ingen av dem ens kunde ta en ton. Det är en pinsam popularitetstävling med låtstölder, playbackmusik och programledare med dåligt skrivna skämt där de som är programledare inte ens behöver kunna leda ett program (det viktigaste numera är att de är kändisar. skitsamma om de ens har någon erfarenhetn alls av at leda program live).

Belöna inte galningen Putin, tvinga honom istället att höra alla länders Eurovision-bidrag på högsta volym inlåst i en madrasserad cell så han inte kan undkomma eländet.

Eller återuppliva Småstjärnorna med Agneta Sjödin och tvinga Putin att tävla där istället.

Belieber och andra hysterikor

I medierna har det de senaste veckorna stått en massa skit om en 19-årig sångare som ännu inte har hamnat i puberteten. Kanske då inte främst på grund av hans musik utan på grund av korkade beteenden och uttalanden, inte bara från honom själv utan även främst från hans fans som kallar sig ”beliebers”.
En del menar att hans fans får utstå hån för att de är just tjejer och att hysteri av detta slag behandlas olika beroende på kön (Det är en sak att beundra en musiker för dennes musik, men dessa ”beliebers” har dock det utmärkande draget att det är en individuell ”förälskelse” i en okänd person som satts på något slags ouppnåelig piedestal. att t ex det förakt som visas de hysteriska hysterikorna till småflickor inte finns när det gäller ”manliga” motsvarigheter, t ex fotbollsfans). Dock så är dessa hejarklackar inte uteslutande manliga, utan består även av kvinnor (med stor variation beroende på vilken genre det gäller).

 

Bieber är förvisso inte den första eller den sista avguden som hamnar på tonårsjäntors väggar eller som bakgrund på deras datorer och mobiler. Jag hade också idolplancher på väggen i tonåren (i mitt eget  fall rörde det sig doch om Kiss, Alice Cooper och Blind Guardian). Jag minns när jag gick i högstadiet i slutet av 90-talet, flera av tjejerna där var då stora beundrare av Backstreet Boys, Hanson och annat skräp. De flesta killarna på min skola hade idoler som Metallica, Pantera eller någon valfri idrottstjärna.
En sak skilde sig dock åt mellan dessa personers val av idoler. Tjejerna hade dessa idoler för att de hade de som onanisubstitut. Tonårsflickors idoldyrkan brukar i regel inte återfinnas i ”manliga” diton. De drömde högt om att få bli flickvän till Nick Carter eller mellanbrodern i Hanson. Det närmsta amn kom det i idoldyrkandet bland killarna i klassen var ett Metallica-fan som drömde högt om att en dag få spela gitarr tillsammans med Kirk Hammet.

Jag blir väl lynchad för detta, men jag har svårt för när det gäller idoler som t.ex. Bieber för att deras fans idoldyrkan kommer av att hans beliebers tycker att han är snygg och söt. Jag har jävligt svårt att tro att de tycker han musik är så otroligt bra (för enligt min mening är det ingen märkvärdigt alls mde den dussinskiten). Jag tvivlar inte att det finns de som tycker hans musik är bra, men tvivlar på att det är den största anledningen till hans populariet bland de yngre tjejerna.
Man kan därför inte riktigt jämföra tonårstjejer som dyrkar Bieber eller pojkband med tonårskillar som dyrkar nån fotbollsspelare. I tjejernas fall är det ju så att de är förälskade i sin idol, det är inte så jättemånga killar som är förälskade i t.ex Zlatan, även om de beundrar honom. Skulle man lura en tonårskille på motsvarande sätt så får man nog ta till att de ska få träffa typ nån Sports Illustrated-modell som de drömt om och har som runkobjekt.

Bieber är en produkt som är ämnad för att tonårsflickor ska tycka att han är söt. Den manliga motsvarigheten torde vara…. …..Pamela Anderson på 90-talet, och jag vet inte riktigt om hon någonsin har tillskrivits någon "kvalitet och djup". Både Justin och Pamela har det gemensamt att de är "onaniobjekt" för hormonstinna tonåringar.
Hade Justin Bieber varit en kvinna och fansen varit 14-åriga tonårspojkar istället för 14-åriga flickor så hade vi garanterat fått läsa en artikel som rasade över att den kvinnliga artisten "objektifierades" av sina fans.


Snacket om att killar som beter sig på samma sätt kommer undan förlöjliganden är dock enbart skitsnack. Exempelvis så är de så kallade olika ”nörd-kulturerna” oftast mansdominerade och blir ofta väldigt förlöjligade. Detta vare sig det gäller fotbollsfans, rollspelsutövare etc. Det görs skitmycket skämt om spelnördar till killar (Björn Gustafssons ”WOW-Jocke” har ca 1,5 miljoner visningar på youtube), ”Café Bärs” är en serie som helt och hållet ”exotiserar” bajen-kultur, tv-programmet ”Ballar av stål” drev med de tre stockholmslagens Djurgården, AIK och Hammarbys hardcorefams där Martin Sonneby sprang runt och i provocerande manér sjöng motståndarlagets visor. 
Det nämns inget om sexism, skev människosyn och elitism när t ex mancaves, frimärksamlande. datorspelshängivenhet eller random nördighet förlöjligas. Det finns ingen riktig punchline där heller men det är ok att skratta åt eftersom de inte handlar om kvinnfolk. Varför tas könsfrågan upp när det är tjejer/kvinnor som får bära hundhuvudet men samma personer säger inget när pojkar/män blir förlöjligade?

Jag tycker det är intressant att dessa tjejers absurda fanatiska beteende resulterar i att en ung tjej hamnar på sjukhus efter att ha blivit nedtrampad för andra runtomkring vill få en liten glimt av deras favorit idol.
Det är kanske bättre att komma tillbaka till verkligheten och se att oavsett vad man maniskt dyrkar så är det många viktiga saker som får ta respass i sinnet hos de dyrkande, såsom logik, förmåga att ta kritik och förmåga att se brister etc. Fanatiska anhängare sonm beundrar något blint är skrattretande (oavsett som det är fotboll, Bieber, pojkband, iphones eller Knugen).

Gilla en artist är sunt. Att dyrka en artist är vansinne.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen

Hörde att den nya Twilight-filmen ska få 15-årsgräns här i Sverige. De svenska fansen måste väl gråta ögonen ur sig nu. Fast jag undrar vilka då som ska se den på bio här, kan väl inte finnas någon byxmyndig person i sina sinnens fulla bruk som på allvar vill se den där värdelösa dyngan.
Inte för att en 15-årsgräns gör så mycket (de kan ju alltid ladda ner den på nätet), men det är alltid småroligt att se skrikiga tonårsfans hela världsbild rasa samman för en liten films skull.

Hur skiten borde sluta

Angående denna tävling på bästa sändningstid

Jag läser i tidningarna att Björn Ranelid vann igår och gick direkt vidare till finalen i melodifestivalen. Kul för honom. Jag gillar Björn Ranelid! Inte för hans författarskap utan mer för att han, förrutom att vara en ordbajsare av rang, även alltid säger emot sig själv. Han pratar ofta om att han är så ödmjuk, men han kan ändå inte låta bli att hela tiden påpeka hur fantastiskt begåvad och bäst han är.
Att påstå att Björn Ranelid är ödmjuk är ungefär lika mycket sanning som att påstå att påven inte alls är en homofobisk gammal gubbe klädd i klänning och liten lustig hatt.

Jag kan dock inte bedöma eller säga någonting om hans sånginsatser då jag inte har hört låten  av det enkla skälet att jag inte tittar på melodifestivalen (Jag skulle möjligen enbart genomlida och titta på skiten under pistolhot). Är faktist själv glatt förvånad över att jag har klarat mig från att höra en enda låt från det programmet detta år.
Det var värre förra året då jag pluggade (även året innan) och bodde på internat då en väldigt stor majoritet av mina klasskamrater bestod av en massa fanatiska schlagerbögar som nästan inte pratade om något annat. Jag funderade då på allvar att kasta ut dumburken genom fönstret eller köra upp den i fåtöljgången på dem bara för att få slippa skiten.

Tittar inte på Melodifestivalen för att jag då brukar du brukar jag må så här

Vilken dynga

Igår var jag på teater tillsammans med elever från kulturskolan i Sandviken där jag har haft praktik en period.
Vi hade blivit inbjudna av Gävles teater till en föreställning som heter "Orena tankar" av Dorte Olesen. I brevet där vi blev inbjudna beskrev de föreställningen som en svart komedi till dansföreställning med mycket kostymer. På pappret lät det alltså väldigt trevligt och vi hade alla sett fram emot detta.

Vi åkte dit, satte oss på våra platser i teatersalongen. På scenen stod en kvinna i en fågelmask och bar överkropp helt stilla. That´s it.
Kvinnan började göra någon form av magrullningar medan fyra personer som man bara såg fötterna på joggade runt bakom. Efter att ha upprepat detta i allt för lång tid klev de alla fram, ställde sig längst fram på scenen och sjöng "My little pony" (?????!!!!!!).
Sedan började en kille i klänning ramla och snubbla runt på scenen varpå en kvinna gjorde han sällskap och de gjorde något som närmast kan liknas vid sex med bdsm-inslag. Sedan lade sig mannen över kvinnan och slickade henne över ansiktet.
Sedan ställde sig en smal kille klädd i trosor och högklackat och gjorde något som verkade likna nått försök till balettposer mitt på scenen. Jag tänkte att han kanske skulle göra ett snyggt hopp eller börja dansa snart, men det hände inte utan snubben stod bara där i något som kändes som en evighet och bara kromade sig som en jävla bodybuilder utan muskler.
En annan kvinna lade sig med bar överkropp på scenen och gjorde grisljud i en tratt samtidigt som hon juckade mot golvet (jag tror fan att människan låg där och juckade i 8 minuter).

Detta kan vara något av det sämsta dynga jag någonsin sett på en scen. De sade även att denna föreställning är för alla åldrar, men det är en jävla lögn. Jag skulle aldrig tagit med mig någon icke byxmyndig person på detta. Nu var visserligen eleverna vi var där med mellan 14 och 18 år, men några av de undrade efteråt varför det inte var 18-årsgräns på skiten då det mest liknade porr till och från. De flesta av dem sade i kör när klivit ut från teatern att det var det sämsta skit de någonsin sett på en scen, resten skrattade bara åt dyngan. Själv så undrar jag vilka droger regissören köpt för kulturbidraget, för cashen verkar ju inte ha gått till scenografin eller kostymerna.

Jag älskar kultur, men jag är allergisk mot denna typ av "kultur". Jag sätter detta på samma låga nivå som när Itziar Okariz för tre år sedan pissade på sig på Norrlandsoperan och fick betalt för detta (10.000 kr plus flygbiljett som skattebetalarna fick pröjsa) samtidigt som några förstå-sig-påare till elitistiska kulturfjantar såg det som jättedjupt.

Jävla intelligensposörer!!!

Man brukar ju säga att det är i betraktarens öga som själva konstupplevelsen uppstår. Men om jag inte betraktar det här som konst, då är det alltså ingen konst. Och om inte jag betraktar dessa som några konstnärer så är de alltså inga konstnärer heller.