måndag 31 augusti 2009

Läget skitar!?

Tja era små horungar. Har inte skrivit så jättemycket på sista tiden. Jag har flyttat ner till Storvik utanför Gävle till Västerbergs folkhögskola där jag studerar till dramapedagog.
Varit mycket att ta in på kort tid och många nya ansikten och namn som man ska lära sig. Jag måste dock tyvärr dra tillbaks till Hassela helgen som kommer då jag inte har städat ur min lägenhet än, får se när farsan har tid att hjälpa till att bära sängen och sådant som jag inte kan flytta ensam.

måndag 24 augusti 2009

En dag...


En dag ska jag bara resa mig upp
och börja springa så fort benen bär
Bara springa långt bort härifrån,
bort ifrån alla sorger och besvär

Inget kan då få mig att vända
Nej, inget ska få hindra mig mer
Jag ska springa så länga jag orkar
Ja, jag ska springa till jag faller död ner

Jag kommer säkert att sakna och längta
tillbaka till alla sorger och besvär
Men jag kommer aldrig komma tillbaka,
för jag har aldrig hört hemma här

onsdag 12 augusti 2009

Ska vi bli som våra pappor?

Poeten Bob Hansson skrev för fyra år sedan en debattartikel i Aftonbladet med rubriken "Ska vi bli som våra pappor?", en enligt mig väldigt bra artikel (även det prettot kan komma med något vettigt ibland). Läs och begrunda!


"Nu är det dags att fördjupa vårt broderskap.
800 000 svenska män uppger att de inte har någon nära vän. Det finns en manlig ensamhet, och det är på tiden att vi män gaddar ihop oss. På djupet. För vi behöver varandra.

Det är nog inte bara jag som insett att det är svårt att veta hur man ska vara som man. Ska man bli känslig och mjuk som kvinnorna säger att de önskar? Samtidigt som de envisas med att gå hem med Mikael Persbrandt. Ska vi bli urbana Rambos, med brunkräm och opererade kindben? Lite metro sådär?
Eller ska vi bli som våra pappor? Jobba häcken av oss och hoppas att vi inte får cancer eller sparken före guldklockan. Hoppas på att våra kvinnor inte lämnar oss för att vi inte riktigt förstår vad de säger.

Könsrollsdebatten startades och domineras av kvinnor. Och den behövs. Få män vill dela sitt liv med en förtryckt och utsliten kvinna. Eller hur? Men det är dags att vi män också deltar i diskussionen. Inte som svar på en eller annan extremfeminists verbala grodor. Men ur vårt eget perspektiv, inte mot kvinnorna utan med varandra. Så att vi slipper vara utlämnade åt parabol-tv när vi tröttnat på att spela fotboll eller slå golfbollar eller dricka upp all den där jävla ölen.

Det är dags att vi tar varandra på verkligt allvar. Att vi står upp för våra vänskaper, eftersom vi som män behöver andra män. På djupet. Inte bara som kolleger eller jaktkamrater. Utan som vänner. Såna som är där när kvinnorna, världen eller vårt eget blodtryck jävlas med oss.

Jag har sett det hos min pappa och jag har sett det hos mig själv. Ju äldre man blir, desto mer blir polarna något man hade snarare än har. Man träffas för att snacka om vad man en gång gjorde tillsammans i stället för att fortsätta göra det.
Samhällets manssyn är lika skev som dess kvinnosyn. När män blir friade från gruppvåldtäkt för att ”hon var för full för att säga nej” är det ett hån inte bara mot kvinnan, utan också mot mannen. Nog fan är vi kapabla att veta om en kvinna vill att vi ska sticka in den eller inte. Vi vet mycket väl när vi går över den gränsen. Och om vi går över gränsen behöver vi män som står där och ser till att vi skärper oss.
Som ser till att vi får ta konsekvenserna och sluta fjolla runt.

Vi som patriarkatet till trots är förvirrade och i smyg fullständigt osäkra på hur vi egentligen ska bete oss. Vi som varken är direktörer eller fotbollsproffs, vi känner inte igen oss i den bild feminismen målar upp, att det är män som tillåts framgång.
Vi som står där på krogen och inte har fått vara nära en kvinna på månader eller år, hur överlägsna känner vi oss? Vi som inte klarar av att se en kvinna i ögonen och säga att vi är kåta, av rädsla för att uppfattas som desperata drägg som bara tänker på en enda sak. Vi som blir skräckslagna när någon vän bryter ihop eller går in i väggen, och det enda vi kommer på att göra är att bjuda på en öl.

Det behövs fler manliga nätverk än de som handlar om sport eller karriär. Det behövs manliga nätverk som gör vår längtan tydlig. Längtan efter den trygghet som inte försvinner när man får sparken, längtan efter den kraft som inte smulas sönder om kvinnan lämnar en eller inte ens dök upp.

Jag har varit med i ett par mansgrupper. Vi har inte sprungit i skogen och slagit oss på bröstet. Vi har helt enkelt satt oss ner och varit där, rakt upp och ned med allt vad det innebär att vara man, alla dessa förväntningar man inte har en aning om var de kom ifrån men ändå försöker leva upp till.
Är du en av dem som trots att du satt alla bollarna i krysset, tjänat in miljonerna och lägrat kvinnor i långa rader inte klarar av att blotta din osäkerhet för andra män, så föreslår jag att du gör samma sak. Det är dags att vi möter varandra. Att vi tar del av varandras erfarenhet. För jag tror att vi behöver den.
/Bob Hansson, poet"

måndag 10 augusti 2009

Bästa sångarna



De enligt mig absolut bästa sångarna:

1. Paul Rodgers (född 17 december 1949)
Världens bästa sångare alla kategorier. Det finns en anledning till varför han kallas "The Voice". Sångare i Free, Bad Company, The Firm och The Law. Sjunger och turnerar numera med Queen (han var även Freddie Mercury´s idol).

2. Bruce Dickinson (född 7 augusti 1958)
Jävlar vilken pipa denna man har! Iron maiden i all ära, men jag tycker att han sjunger ännu bättre (hur det nu ens är möjligt) på sina soloplattor.

3. Hansi Kürsch (född 10 augusti 1966)
Sångare i Blind Guardian och Demons & Wizards

4. Ronnie James Dio (född 7 juli 1942)
Den lille mannen med den stora rösten. Fyllde 67 år denna månad och rösten är fortfarande i toppskick.

5. Michael Kiske (född 24 januari 1968)
Inom powermetal var det Kiske som visade var skåpet skulle stå och hur det ska låta. De allra flesta sångare inom den genren är bara bleka kopior av honom.

6. Tony Martin (född 19 aprill 1957)
En så jävla underskattad sångare. När fan ska folk fatta att Black Sabbath är så mycket mer än Ozzy, de har för fan släppt helt fantastiska skivor med fyra andra helt fantastiska sångare.

7. Freddie Mercury (född 5 september 1946. Död 24 november 1991)
Förrutom hans helt unika sångröst så var han även världens bästa scenpersonlighet. Ingen kan entra en sen som han kunde.

8. Steve Perry (född 22 januari 1949)
Var sångare i Journey. Lyssna på deras ballad "Open Arms" så förstår ni vilken vacker röst han har. Har ni hört den och ändå inte är övertygade, ja då kan inte jag hjälpa er (för i så fall är ni idioter utan förstånd).

9. Geoff Tate (född 15 januari 1959)
Sångare i Queenryche. Få sångare har en sådan kraft i sin pipa som Tate.

10. Paul Stanley (född 20 januaro 1952)
En barndomsidol för mig.

söndag 9 augusti 2009

Bästa gitarristerna


Enligt mig de 10 bästa gitarristerna (jag skulle kunna göra en femdubbelt så lång lista, men vem fan skulle orka att läsa det):

1. Paul Kossoff (född 14 september 1950. Död 19 mars 1976)
Enligt mig världens bästa gitarrist alla kategorier! Finns ingen som ens kan mäta sig med honom. Gitarrist i Free och Back Street Crawler. Dog 1976 i en hjärtinfarkt blott 25 år gammal/ung.

2. Gary Moore (född 4 april 1952)
En mästare vare sig det gäller hårdrock eller blues.

3. Ace Frehley (född 27 april 1952)
Gene Simmons sade en gång angående gitarrspelare; "Det är viktigt att kunna sitt instrument väl. Men man spelar inte med hjärnan, man spelar med kuken!"
Stämmer bra in på Space-Ace!

4. Tony Iommi (född 19 februari 1948)
De mörka riffens husgud & the founder of metal.


5. Richie Blackmore (född 14 april 1945)
Ett geni, vare sig det är med Deep Purple eller Rainbow*

6. Eddie Van Halen (född 26 januari 1955)
Eddie, vilken man! Van Halen har jag alltid gillat och då speciellt Eddie´s fantastiska gitarrlir.

7. Dimebag Darrell (född 20 augusti 1966. Död 8 december 2004)
Den siste gitarrhjälten!

8. Jimmy Page (född 9 januari 1944)
One of his kind! Den som inte gillar Led Zeppelin måste ha en allvarlig psykisk störning.

9. Manny Charlton (född 25 juli 1941)
En av världens bästa och mest underskattade gitarrister.
Lyssna på Nazareth´s plattor "Razamanaz", "Hair Of The Dog" & "Loud & Proud". Ett tips!

10. André Olbrich (född 3 maj 1967)
Strängbändare i Blind Guardian.

lördag 8 augusti 2009

Bästa basisterna


Enligt mig de bästa 10 basisterna. Jag gillar listor som ni kanske redan har märkt.

1. Steve Harris (född 12 mars 1956)
Hjärna och hjärta i Iron Maiden, det behövs inte sägas mer

2. Clifford Burton (född 10 februari 1962. Död 27 september 1986)
Ja vad kan man säga, när man tänker på hans död så skäms man nästan över att vara svensk. On of his kind!

3. Gene Simmons (25 augusti 1949)
Folk kan tjata hur mycket de vill om att han är en pengakåt jude. Vem fan bryr sig, han kommer ändå alltid den eldsprutande och blodspottande demonen!

4. Terry "Geezer" Butler (född 17 juli 1949)
Tyngre baslir får man leta efter och man kommer ändå inte finna det.

5. Andy Fraser (född 3 juli 1952)
Mannen bakom basliret i Free. Så före sin tid!

6. Bob Daisley (född 1950)
Var basist i Rainbow på 70-talet och orginalbasist i Ozzy´s band. Även en grym låtskrivare. När skivan "Blizzard Of Ozz" spelades in var det meningen att de från början skulle vara ett "superband" med redan kända musiker. Förrutom Ozzy Osbourne själv och Daisley även Randy Rhoads (Quiet Riot, som då var relativt okända) och trummisen Lee Kerslake (Uriah Heep) och det var meningen att bandet skulle heta Blizzard Of Ozz. Det är Bob Daisley som skrivit nästan alla texter på den (även på uppföljaren). Både Bob Daisley och trummisen Lee Kerslake blev blåsta på sin royalty för låtskrivande och medverkan på "Blizzard Of Ozz" & "Diary Of A Mad Man". När de stämde Ozzy svarade han med att ge ut nya versioner av skivorna där de bytt ut basen och trummorna mot hans dåvarande musiker Robert Trujillo och Mike Bordin.

7. Gary Thain (född 15 maj 1948. Död 8 december 1975)
Basist i Uriah Heep under deras bästa period. Använde aldrig plektrum, utan spelade istället med tummen vilket resulterade i att den alltid var extremt misshandlad.

8. Phil Lynott (född 20 augusti 1949. Död 4 januari 1986)
Alla gillar väl Thin Lizzy, annars har man något fel i skallen.

9. Ian Hill (född 20 januari 1951)
Mannen bakom den pumpande basen i Judas Priest

10. Markus Grosskopf (född 21 september 1965)
En av två kvarvarande orginalmedlemmar i Helloween. Lirade även bas på de två första Avantasia-plattorna.

fredag 7 augusti 2009

Bästa keyboardiesterma


Enligt mig de 10 bästa keyboardisterna/pianisterna/organisterna:


1. Ken Hensley (född 24 augusti 1945)
Enligt mig den bäste utan någon som helst konkurens. Var keyboardist i Uriah Heep.

2. Ray Manzarek (född 12 februari 1939)
Folk babblar alltid om Jim Morrison, men The Doors hade inte varit någonting utan Manzarek som enligt mig var det riktiga geniet i det bandet.

3. Geoff Nicholls (född 28 februari 1948)
Den i efter Tony Iommi som varit med längst i Black Sabbath.

4. John "Rabbit" Bundrick (född 21 november 1948)
Blev medlem i Free 1973 och medverkade på deras sista skiva "Heartbreaker". Lirade sedan i Back Street Crawler och blev senare medlem i The Who.

5. Roy Bittan (född 2 juli 1949)
Mannen bakom pianospelet på Bruce Springsteens mästerverk till platta "Born To Run". Har även lirat med David Bowie, Bob Seger, Dire Straits, Meat Loaf, Jackson Browne, Tracy Chapman, Stevie Nicks, Bonnie Tyler och många fler.
 
6. Richard Andersson (född 28 mars 1972)
Majestic, Time Requiem och Space Odyssey.

7. Jon Lord (född 9 juni 1941)
Orginalmedlem i Deep Purple och medlem i Whitesnake 1978-1984. Behövs det sägas mer.

8. Tony Carey (född 16 oktober 1953)
Medlem i Rainbow 1975-78.

9. John Paul Jones (född 3 januari 1946)
Har många strängar på sin lyra. Är bara att lyssna orgelspelet på Led Zeppelin-låtarna.

10. Andy Bown (född 27 mars 1946)
"Fullvärdig" medlem i Status Quo sedan 1976 (började egentligen 1973) och mannen bakom det sköna gunget.


 
 
 
 

torsdag 6 augusti 2009

Bästa trummisarna


Enligt mig de 10 bästa trummisarna:

1. Eric Singer (född 12 maj 1958)
Nuvarande trummis i Kiss. Har tidigare spelat med Alice Cooper, Black Sabbath, Gary Moore, Lita Ford etc. Helt fantastisk!!!

2. John "Bonzo" Bonham (född 31 maj 1948. Död 25 september 1980)
Led Zeppelin, behöver jag säga mer? Lyssna på hans trumsolo på liveversionen av "Moby Dick".

3. Nicko McBrain (född 5 juni 1952)
Skinnbankare i Iron Maiden, världens bästa heavy metalband. En sak som är kul är när man ska beskriva heavy metal så säger många att det är dubbelkaggar. Nicko har aldrig använt sådana utan har en helt otrolig teknik istället.

4. Simon Kirke (född 28 juli 1949)
Den som inte gillar Free måste ha en allvarlig störning. Ett band bestående av endast några av världens bästa musiker och som borde få mer cred. Kirke lirade trummor i Free och var sedan med och bildade Bad Company.

5. Cozy Powell (född 29 december 1947. Död 5 april 1998)
Få kan banka skinn som Cozy kunde. Lirade trummor i bl a Rainbow, Black Sabbath, Gary Moore, Jeff Beck Band etc etc etc etc.

6. Thomen Stauch (född 11 mars 1970)
Lirade trummor i Blind Guardian 2005-2005. Har även lirat med Iron Savior och Savage Circus. Enligt mig världens bästa powermetaltrummis.

7. Vinnie Paul (född 11 mars 1964)
Bländande teknik och känsla. Jag har alltid gillat Pantera. Han lirade även Damageplan och Rebel Meets Rebel. Lirar numera i HellYeah.


8. Ingo Schwichtenberg (född 18 maj 1965 . Död 8 mars 1995)
Orginaltrummis i Helloween. Var han som visade hur trummor i powermetal ska låta. Tyvärr var Ingo schizofren men vägrade att ta medicin för detta, vilket till slut resulterade i att han tog sitt liv genom att hoppa ut framför ett tunnelbanetåg.

9. Mike Teranna (född 21 januari 1960)
Jag såg honom när han lirade i Rage på S.R.F. 2002 och då drog han ett av de bästa trumsolon jag någonsin har hört. Har även lirat med Axel Rudi Pell, Yngwie Malmsteen, Metalium, Roland Grapow, Masterplan, Squealer etc.

10. Scott Travis (född 6 september 1961)
Trummis i Judas Priest och mannen bakom det fantastiska trumintrot på deras låt "Painkiller". Har även litat i Racer X och Fight.

onsdag 5 augusti 2009

Leningrad

När man nämner Leningrad Cowboys så tänker nog de flesta på deras egendomliga kläder och gigantiska frisyrer plus humoristiska covers.

Fast här är de lite mer seriösa, väldigt bra låt.

http://www.youtube.com/watch?v=CXP7ZeuW_T4&feature=channel_page

Leningrad
So long, so very long
So long since I´ve seen my hometown
I´m coming home, now I’m coming home
I´m coming home to the place I call my own
You´re in my soul, I can´t explain how much you mean to me

Long years, long trying years
Away from home in a foreign country
So strange, so very strange
It feels so strange to be back here again
Can´t wait to see what happened to my friends, my family

Oh no, they´ve gone and named my home St. Petersburg.
What´s going on? Where are all the friends I had?
It´s all wrong, I´m feeling lost like I just don´t belong.
Give me back, give me back my Leningrad.

No one, I blame no one
It´s no ones fault that the times have changed
Go on, oh life goes on,
I´ll carry on and turn a new page.
Can´t wait to see what´s my fate, what´s my destiny.

Oh no, they´ve gone and named my home St. Petersburg
What´s going on? Where are all the friends I had?
It´s all wrong, I´m feeling lost like I just don´t belong
Give me back, give me back my Leningrad

Solo

Oh no, they´ve gone and named my home St. Petersburg
What´s going on? Where are all the friends I had?
It´s all wrong, I´m feeling lost like I just don´t belong
Give me back, give me back my Leningrad
Give me back my Leningrad
Give me back my Leningrad
Give me back my Leningrad

Give me back my Leningrad

söndag 2 augusti 2009

Angående hatbrott

Varje gång man argumenterar med några nazzar så tar de upp skinnskallen Daniel Wretström (ni känner kanske till den där jävla Salemfonden) som blev misshandlad till döds av ett gäng med invandrarbakgrund. De menar att "han blev mördad för att han var svensk".

Eftersom nazzarna tvunget drar upp det varje gång så kan ju jag dra upp några rasistiska hatbrott mellan 1983 och 2005 (fakta taget från www.wikipedia.org).

1983
8 november i Stockholm:
Två medlemmar i Nordiska Rikspartiet (NRP) misshandlar en 37-årig man till döds och skär in ett hakkors i hans bröstkorg.

1984
29 oktober i Göteborg: Två medlemmar i Nordiska Rikspartiet (NRP) torterar en 67-årig man till döds.

1986
Anders Klarström, blivande partiledare i Sverigedemokraterna sedermera Socialdemokrat(?!), döms för olaga vapeninnehav efter en polisutredning mot Nordiska Rikspartiets riksaktionsgrupp på grund av dödshot mot Hagge Geigert.
20 juni i Nynäshamn:
Ronny Landin ingriper när fem skinnskallar misshandlar invandrare och blir själv misshandlad till döds.

1990
20 januari i Lund:
En 23-årig turist från Marocko misshandlas till döds av ett rasistgäng.
12 augusti i Göteborg:
En 35-årig man knivmördas av två skinnskallar. Efter avtjänat straff ansluter sig mördarna till den nynazistiska organisationen Svarta orden.
1 maj i Kimstad:
Mordbrand mot två flyktingbostäder.

1991
15 juni i Uddevalla:
En assyrisk flykting misshandlas till döds av tre rasister.
8 november i Stockholm:
Den 34-årige iranske studenten Jimmy Ranjbar skjuts till döds av John Ausonius, "Lasermannen". Ausonius begår dessutom tio mordförsök från augusti 1991 till januari 1992. Åtta av offren skadades, åtminstone fyra för livet.
30 december i Stockholm:
En bomb sprängs på Centralstationen. Attentatsmännen kräver frigivning av VAM-ledaren Klas Lund.

1992
1 juli i Stockholm:
Ett gäng skinnskallar omringar en bil vid ett rödljus på Sveavägen. De tre turkiska männen i bilen blir misshandlade och får föras till sjukhus.
14 augusti i Linköping:
En man misshandlas till döds av en skinnskalle och dennes vän.
30 november i Stockholm:
En mycket kraftig bomb hittas i Kungsträdgården där antirasister demonstrerar. En sverigedemokrat misshandlar en annan man på en parkeringsplats. Offret fick ta emot en spark i magen och fyra-fem knytnävsslag mot överkroppen.

1993
1 maj i Stockholm:
Robert Vesterlund, då ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, grips tillsammans med en nazist som har en skarpladdad handgranat i ryggsäcken, på Vänsterpartiets första maj-möte, bara ett kort stycke från där Gudrun Schyman uppehåller sig.
1 juli i Trollhättan:
En 24-årig somalier misshandlas mycket svårt av fyra skinnskallar. Somaliern ligger medvetslös i en vecka.
30 april i Nödinge:
En 28-årig man misshandlas till döds av tre skinnskallar.
1 augusti i Trollhättan:
Mordbrand mot moskén. Förövarna är tre unga sverigedemokrater.

1994
En medlem i Arbetarförbundet Offensiv (föregångare till Rättvisepartiet Socialisterna) mottar en videobomb, men den upptäcks innan den sätts in i en videobandspelare.

1995
11 mars i Västerås:
Ishockeyspelaren Peter Karlsson knivmördas av en medlem i nazistorganisationen Westra Aros SA 80.
1 april i Vålberg:
Familjen Labadi från Libanon angrips av ett tjugutal ungdomar. Pappan och mamman i familjen slås ner med järnrör och en kratta.
13 april i Avesta:
17-årige Lars Hellberg knivmördas av en 15-åring som umgås i främlingsfientliga kretsar.
29 april i Borlänge:
Tony Touhea Boija skjuts till döds av rasister.
3 juni i Malmö:
19-årige Sven-Peter Petterson knivmördas av en 24-åring i kretsen kring nazisttidningen Storm.
17 augusti i Kode:
14-årige John Hron misshandlas till döds av fyra nynazister, bl.a. Daniel Hansson och John Billing. John var på kvällen tillsammans med en yngre kamrat, Christian, ute vid Ingetorpssjön för att tälta. Plötsligt dök fyra nynazistiska ungdomar upp och misshandlade John svårt. Till slut slängde de ut honom i vattnet, men ångrade sig och krävde att han skulle komma tillbaka, vilket han vägrade. När nazisterna hotade med att i stället ge sig på kamraten återvände han, varpå misshandeln av honom fortsatte tills han blev medvetslös. Nynazisterna slängde honom då ännu en gång i vattnet, och han sjönk till bottnen.
9 september i Klippan:
Patrick Nadji (Gerhard Gbejo) från Elfenbenskusten knivhuggs av två unga nynazister och förblöder.

1997
12 september i Ytterby:
Den grekiske invandraren Kyriakos Lalos blir knivskuren och misshandlad, med bl.a. punkterad lunga och spräckt skallben som följd. Sex skinnskallar döms för grov misshandel.
21 december i Gustavsberg:
Två invandrare misshandlas av nazister som spelar in dådet på video.

1998
13 januari i Stockholm:
Beväpnade nynazister poserar utanför polisen Claes Cassels och journalisten Alexandra Pascalidous hem. Bilderna arrangeras av och publiceras i Aftonbladet.
24 augusti i Malmö:
Mordbrand mot en fritidslokal för kosovoalbaner i Rosengård.
27 september i Strängnäs:
Två unga nazister stjäl vapen från regementet P10. Under jakten på förövarna i Nackareservatet utanför Stockholm hittar polisen dödslistor och vid husrannsakan hos den ene hittas sprängämnen. Åtta automatkarbiner återfanns aldrig.

1999
30 mars i Västerås:
Mordbrand mot syrianernas församlingshem.
12 juni i Borlänge:
Sex medlemmar ur Nationalsocialistisk Front (NSF) bryter sig in hos en sovande barnfamilj och knivskär mamman och hennes tonårsson.
28 juni i Nacka:
Journalisten Peter Karlsson och hans femårige son skadas av en kraftig bilbomb, avsedd att döda. Peter Karlsson har skrivit om nazismen i Sverige. Brottet är ouppklarat.
23 juli i Vellinge:
Den judiske dirigenten Ilya Stupel misshandlas. Gärningsmännen erkänner rasistiska motiv.
1 augusti i Stockholm:
Ett gäng skinnskallar trakasserar vid upprepade tillfällen Pridefestivalen i Tantolunden. Vid ett tillfälle misshandlas två män.
20 augusti i Haninge:
Mordbrand mot Gula Villan. En bensindunk hittas utanför med texten ”Krossa AFA” och ”Krossa kommunismen”. En vecka tidigare hade ett tjugotal skinnskallar gått till attack mot en antirasistisk konsert i villan.
25 september i Nybro:
Antirasisten Linus Ljungren spärras av polisen in i samma cell som tre nazister och misshandlas svårt.
12 oktober i Sätra:
Mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg, som avslöjat Robert Vesterlunds nazistsympatier.
16 oktober i Västerås:
Mordbrand mot klubbstugan för Syrianska IF. Samtidigt pågick en fest för nynazistiska ungdomar.
31 december i Skogås:
19-årige turkiske idrottsledaren Salih Uzel knivmördas av tre skinnskallar och nazister.

2003
2 augusti i Stockholm:
Nationaldemokratisk Ungdom angrep festivaltåg på Stockholm Pride.

2005
2 april i Göteborg:
Fyra personer misshandlas av nazister med anknytning till Nationell Ungdom och Göteborgs Fria Nationalister "GFN".
28 september i Vålborg:
Två nazister misshandlar rektor på en lokal skola.
17 november i Järna:
Ett antal personer blir under en period av några veckor misshandlade av ett nazistiskt gäng.