lördag 30 januari 2016

Rasisthelveten, gå och självdö!


Det är alltid intressant med smygrasister som börjar klaga på invandrare och klanka ner på folk på grund av deras bakgrund (exempelvis marockaner eller somalier etcetera etcetera) och skriver saker som t ex "Ut med alla jävla invandrare/svartskallar" - Trots att de själva har nära släktingar med invandrar-påbrå eller är tillsammans med någon som har invandrarbakgrund.

Påpekar man det rasistiska i deras kommentarer står de som frågetecken och förstår ingenting. Om man undrar om deras invandrarfientlighet även gäller deras egna familjemedlemmar blir de kränkta och undrar argt och oförstående vad deras familj har med det att göra

Detta var något som precis hände. En person jag känner skrev i en Facbookgrupp om något som blivit stulet varpå dennes bror och mamma började skriva en massa rasistiskt skitsnack i kommentarsfältet. När bl a jag, min syster och några andra ifrågasatte de rasistiska uttalanden blev de kränkta och sedan tog det inte lång stund innan hela tråden var raderad. Det brukar bli så när folk vill rädda arslet. från sin egen dumhet.

*EN STOR JÄVLA SUCK!*

En del är fan i mig verkligen dummare än tåget.

söndag 17 januari 2016

Vilka skulle låta sina barn se på våldsporr?


Jag läste för några dagar vecka sedan detta via Metro. Värnamo Nyheter har också tagit upp samma sak.

En del himlar med ögonen, skriker "moralpanik" och försöker rättfärdiga det med att de själva spelade GTA, Doom etcetera som unga och absolut inte tog någon skada av detta. 
Jag spelade också sådana spel som barn, men det går inte att jämföra dåtidens GTA (och liknande spel) med nutidens. Bara på grafiken och "verklighetskänslan" är det en oerhört enorm skillnad, även valmöjligheterna i spelen. Det blir lite konstigt att jämföra ett spel med isometrisk tredjepersons-vy utan röstskådespelare med de senaste GTA-spelen då verklighetskänslan skiljer sig så enormt. 
Så snälla ni vuxna som spelade GTA som barn och jämför med nuläget.... .....det var lite skilda tider då! I så fall kan man ju lika gärna resonera att streckgubbar är lika skadliga som barnpornografisk film, om närvarokänsla och realism kvittar.

Personligen så tittar jag gärna på väldigt våldsamma actionfilmer och ibland skräckfilmer, men inte fan skulle jag slå på en sådan film åt en sexåring. Kalla mig konservativ och bakåtsträvande, men jag skulle aldrig låta en lågstadieunge spela ett grafiskt verklighetstroget spel där man som spelare ska tortera ett offer med allt från waterboarding och elchocker till att dra ut tänder med tång, misshandla folk, använda droger, köpa sex av prostituerade samt mörda.
Jag är absolut inte för förbud och censur, men tv-spel och dataspel har åldersgränser och åldersrekommendationer av en anledning. Lika som med filmer. Jag har väldigt svårt att tro att många föräldrar som låter sina 6-7-8-9-åringar spela sådana spel skulle låta de se på porrfilm eller väldigt våldsamma skräckfilmer, så jag förstår faktiskt inte varför så många verkar tro att alla tv- och dataspel är gjorda för alla åldrar.

Allt har dock med oansvariga föräldrar som köper dessa spel till sina småbarn. Om ett spel som GTA hamnar i ett 6-årings händer så är det inte så konstigt att hen lär sig av det. Det är föräldrarnas fel att barnen blir som de blir, inte spelens. Och det är också därför som denne skribent i Metro menar att föräldrar måste sätta sig in vad barnen faktiskt spelar och spelen handlar om och går ut på.
GTA-spelen kan vara riktigt underhållande, men de är fanimig inte lämpliga för småbarn. Föräldrar som tillåter barn att spela sådana spel där det står "Står 18+" på fodralet är antingen sjukligt okunniga eller extremt dumma i huvudet.

För min del så spelar det ingen roll om du tillåter ditt barn att spela sådana data/tv spel eller se program/film som inte är anpassat till åldern. Det är oavsett oansvarig, omoget och berättar en hel del om föräldraskapet samt dessa föräldrar som personer.
Men varför bli förvånad när en del föräldrar till och med låter sina 7-åringar skaffa egna facebook och instagram-konton och låter de surfa fritt utan att kolla vad de tittar på.

Jävla curlingföräldrar!

tisdag 12 januari 2016

Neverland före Pan

Jag satt förra veckan och tittade på "Pan", en film som försöker skildra ursprungshistorien om Peter Pan och om hur han hamnade i Neverland. Jag ångrar det.


Vad jag såg var pinsamt dåliga skådespelarinsater, Hook spelas av en Indiana Jones-wannabe med en hemsk amerikansk brytning, Peter Pan spelas av en australiensisk pojke som försöker låta britt vilket inte låter klokt. Dåligt sminkade pirater (några av piraterna är till och med clowner) och slavarbetare som sjunger låtar av Nirvana och Ramones tillsammans samt urinvånare som studsar på studsmattor och går upp i färgrann rök.
Och hur i helvete tänkte de när de gjorde indianprinsessan Tigerlilja till en kritvit kvinna med rött hår och blå ögon som såg ut att vara en new wave-version av Pippi Långstrump på crack?!

Det är patetiskt att en filmproduktion kan få 900 miljoner kronor till förfogande till sådan skit. Fy fan vilken skit!








Mitt tips är att istället se den mycket bättre "Neverland", miniserien från 2011.

torsdag 7 januari 2016

Till minne av Lemmy

Det har nu gått lite mer än en vecka sedan Ian "Lemmy" Kilmister gick bort i cancer.

Få band har betytt så mycket för mig så som Motörhead. Har man varit ledsen och nere har det hjälpt med att bara slå på en Motorhead-låt då det inte går vara riktigt ledsen samtidigt som man lyssnar på Motörhead.

2002, när jag var 19 år, såg jag Motörhead live för första gången. Ett år senare. 2003, var jag på samma festival och hade sett fram emot den årliga Motörhead-spelningen. Tyvärr så drack jag för mycket öl, vodka och whisky så jag däckade innan deras spelning.

När jag vaknade var jag förkrossad av det faktum att jag hade missat deras spelning och började gråta, Men en vakt som jag kände lite ytligt undrade varför jag tjurade och jag berättade för honom att jag hade missat Motörhead-spelningen på grund av för mycket alkoholintag. Han tyckte då förmodligen lite synd om mig och tog med mig backstage och där stod jag ansikte mot ansikte med Lemmy himself. Lemmy skakade min hand frågade mig om jag hade gillat spelningen . Jag ville berätta för honom hur häftigt det var, men samtidigt kände jag att jag inte kunde för en av mina absolut största idoler . Så jag sa till honom sanningen , att jag missade det eftersom jag var för full .
Lemmy sa "That´s my guy!", och gav mig skrattandes en kram!

söndag 3 januari 2016

Månadens Chuck Norris



När Chuck Norris kollar sig i spegeln så finns det ingen spegelbild, för det kan bara finnas en Chuck Norris.