För några dagar sedan läste jag en artikel i Expressen. Den handlade om en amerikansk bloggare och enligt henne och rubriken blev de avkastade från planet för att hennes barn grät och att hon inte fick ungen att sluta gråta och skrika.
Men när man läste själva artikeln så visade det sig att hon och hennes barn inte allt blivit utkastade utan istället blivit flyttade längre bak i planet och när de blivit det hade även blogg-mamman börjat gråta för att hon var så chockad och kränkt.
När jag sedan läste bland denna artikels kommentarer på Expressen Facebook-sida så fullkomligt kokade småbarnsföräldrar och andra stollar över av ilska på grund av detta och de som tyckte att flygbolaget hade agerat rätt fick snabbt arga kommentarer fulla med personangrepp från bajsnödigt lättkränkta småbarnsföräldrar och andra likasinnade. Många gapade om "
att det är väl inget farligt med barnskrik" och jag undrar vad de idioterna har för fel i skallen. Om man inte inte stör sig på barnskrik så borde man skickas in i ett labb då vi människor är programmerade att känna obehag vid barnskrik så att vi blir tvingade att titta till våra avkommor.
Angående skrikande barn på flygplan så är det dessutom lite tragiskt att en del föräldrar inte verkar veta att småbarn inte klarar av trycket när planet lyfter och landar och då lätt får ont (
plus att det slår lock för öronen). Köp öronproppar anpassat till småbarn, sådana finns att köpa på apoteket. Sedan borde man inte flyga med småbarn över huvudtaget på grund av att man inte ska utsätta deras öron för såna plågor. Håll ungen hemma tills den blir tillräckligt stor och kan dessutom uppskatta flygmålet.
Nu imorse läste jag, i samma tidning, en debattartikel skriven av en man som fått nog av folk som inte kan sköta sig i flygplanen och som verkar okapabla till att visa sina medresenärer hänsyn.
"Den totala bristen på insikt att det faktiskt finns ungefär 250 andra personer som sitter i samma plåtrör cirka 10 000 meter upp i luften märks extra tydligt när yngsta familjemedlemmen gjort i blöjan och i stället för att gå cirka fyra meter till ett skötbord på toaletten bestämmer man sig för att byta blöjan i stolen utan att överhuvudtaget reflektera över att det 40 centimeter därifrån sitter främmande människor och äter."
Jag tycker att det är så lite överallt. Tåg, bussar, används som barnpassningsområde och ingen hänsyn visas. Även restauranger används som lekplats för barn med självupptagna föräldrar. En kompis blev en gång vittne till hur en mamma på restaurang lade upp sin baby mitt på bordet och bytte blöja när hon blev tillsagd att det fanns toalett blev hon "kränkt"). En annan bekant har berättat att när hon skulle flyga till Thailand varit med om föräldrar som fått för sig att använda stolens nedfällda matbricka till skötbord och att hon och de andra passagerarna fick stå ut med barnskrik under nästan hela resan medan föräldrarna bara ignorerade det,
Det är på grund av sådant som jag aldrig flyger eller åker på utlandssemester längre, för jag vill inte flyga om jag ska vara tvungen att lyssna på barnskrik. Jag är extremt flygrädd och flygningen i sig är redan jobbig nog för mig som den är. Jag försöker sitta stilla, tyst, blunda och tänka på annat (kanske lyssna på musik) och hysteriska barnskrik är det sista jag vill då höra (näst efter att planet är kapat eller att vi kraschar).
Jag kommer ihåg för några år sedan när ett flygbolag kom på idén med att erbjuda barnfria zoner på flyget mot en liten extra penning. Direkt då fick alla lättkränkta småbarnsföräldrar hybris och blev vansinniga
Jag skulle lätt betala extra för att slippa barnskrik och gråt när jag flyger, jag hade då kunnat betalat extra bara för att slippa det på buss ibland. Barn som tillåts av föräldrarna att sitta och sparka in i stolryggen mittemot är otroligt påfrestande. Jag kommer ihåg en gång när jag skulle åka buss och en mamma satt med sin lilla son
(kanske 4-5 år) som under hela resan satt och tryckte på stoppknappen vilket mamman tyckte var gulligt. Busschaffisen var däremot inte road då han på grund av det blev lurad att stanna på varenda hållplats och sade till henne att hennes son inte fick trycka på stoppknapparna utan enbart när de ska av. Mamman blev då väldigt arg och förnärmad och utbrast högt
- "Men han är ju bara ett barn! Hr du nått emot barn?! Han tycker ju det är roligt!"
Sedan lät hon ungen att fortsätta under hela deras resa. Synd att inte chaffisen kastade ut dem.
Det är som för några år sedan då ett kafé i Stockholm ville ha barnfritt
(Jag antar att kaféägaren hade tröttnat på ungar som sprang runt, skrek och störde de andra gästerna medan deras föräldrar var upptagna vid borden med en laptop för att blogga om hur det var att vara ung förälder).
Direkt då blev småbarnsföräldrar ursinniga, skrek om åldersrasism och blev kränkta utav bara helvete. Jag tycker det är lika med småbarnsföräldrar som tar med sig ungarna för att gå på puben/krogen, vad fan är grejen. Om ni vill gå ut och ta ett glas vin eller en stor stark så kan ni väl för helvete fixa barnvakt och lämna ungarna hemma. Själv funderar jag på att låna med mig min systers barn och gå på raveparty, de får ta hänsyn till att jag har barn med och sänka volymen och dansa lugnare, annars är jag kränkt.
Många skriker direkt om diskriminering så fort de inte får ta med sina barn precis vad som helst, men om någon affärsverksamhet vill göra en affärsverksamhet av att inte tillåta barn borde det väl vara deras egen ensak. Det är inte värre än t ex krogar/klubbar som inte släpper in folk under 21 och att försöka jämföra det med att inte släppa in folk på grund av deras etniska tillhörighet är enbart så oerhört patetiskt dumt att det inte ens är värt att kommentera.
Jag hatar inte barn, tvärtom. Jag tycker mycket om barn, jobbar till och med med barn. Men det betyder inte att jag vill höra barnskrik överallt dygnet runt.
Nu kommer säkert någon bajsnödigt "kränkt" förälder bli ursinnig och skrika saker som:
"Tog aldrig dina föräldrar med dig när de åkte semester?!!!"
Till de vill jag säga, nej. Vi åkte aldrig på sådana flygsemestrar när jag var barn för mina föräldrar var väldigt intelligenta och hänsynsfulla föräldrar som väntade med sådant tills deras barn var tillräckligt stora att kunna njuta av resan och inte störa andra.
Kom ner från piedestalen, lättkränkta småbarnsföräldrar!
