Är allt okej - i Guds namn?

Denna debattartikel skrevs av Peter Wahlveck i aftonbladet 2006. Ok att den är fyra år gammal, men ämnet är ständigt aktuellt.


"Helt oacceptabelt att religionen får sätta agendan i vårt samhälle

Hur långt är det svenska samhället redo att acceptera religiösa villfarelser? Detta är en jättefråga. Jag som är existensiellt intresserad på ett modernt sätt fasar över framtiden när jag sr hur samhället tillmötesgår diverse religiösa uppfattningar.

Nu tycks det igen som om religionerna ska få sätta agendan. Det måste väl ändå vara fel att låta vissa grupper av medborgare könsstympa sina barn i Sverige 2006? Och dessutom på skattefinansierade landsting med en läkarkår som tycker det är fel. Det finns ingen medicinsk grund för dessa ingrepp och därmed torde väl saken vara klar? Men nej, det fortsätter ...
Och varför ska vissa djur utsättas för ett barbariskt och onödigt lidande bara för att vissa diverse grupper tycker att deras religion kräver att djuren ska dö genom att förblöda? Hur kan detta få förekomma med myndigheternas goda minne?
När pingstpastor Åke Green förolämpar homosexuella offentligt och Högsta domstolen anser att hans religion är en förmildrande omständighet, så är det samma sak igen. Religionen sätter agendan... Helt oacceptabelt!
Flickor bär slöja i förskolan. Var i koranen eller islam hämtas inspiration till denna urartade uppfattning om slöjan?

Genom utbildning och utveckling har vi i denna del av världen tagit oss ur en förlamande religiös dogmatisk tro och närmat oss vetande, eller hur?
Ska vi nu i början av ett nytt århundrade vrida tillbaka klockan och kanske tillbe Oden, Tor och Frej?
I Odens namn vill jag rispa in en runa i ryggen på min bebis och jag kräver att en läkare från landstinget ska göra det så att såret inte blir infekterat.
- Varsågod herr doktor och verkställ, jag står i vårdkön och min religion kräver detta, annars blir jag utfryst i byalaget.

Om en grupp nynazister bygger ett tempel till Adolf Hitlers ära och har en rituell slakt av en upphängd älg samtidigt som de läser högt ur "Mein Kampf" och gör detta till Hitlers ära, ska detta också accepte4ras? Varför inte om de anser att Hitler är deras Gud?
Skulle en svensk skola acceptera att en falang av buddhister rakade av håret på sina ungar och tvingade dem att gå klädda i munkkläder och enbart äta ris fram till klockan 15 för att deras tolkning av Buddha sa dem detta?
Hur långt ska ett modernt samhälle ta hänsyn till religiösa beteenden som inte är moderna eller civiliserade i denna del av världen?

Jag vet att det på journalistsvenska heter att jag ska respektera religion och kulturell historia.
Men ursäkta mig! Jag kan inte respektera eller ta någon på allvar som könstympar sitt eget barn. Eller tycker att kvinnor ska tiga i församlingen ooch gå i slöja och att människor av samma kön som älskar varandra är avskum.

Sverige deltar indirekt i ett skapande av livslångt utanförskap genom att inte styra över situationen.
Hur man än vrider och vänder på ord och begrepp och kallar detta för religiös frihet eller ekumeniskt samförstånd så det inte rättvist eller demokratiskt.
Och vi för bara se hur dessa primitiva villfarelser sätter agendan. Jag mår dåligt av att samhället skapar motsättningar iställer för att visa frihet för alla.
Är man inte beredd till demokrati eller jämställdhet i en religion eller organisation så måste samhället ta sitt ansvar och med lagens hjälp tvinga vissa grupper att demokratiseras. vad som nu sker är ett slags kohandel från myndigheternas sida.
Varför är den akademiska ateismen och deras betalda intellektuella så tysta i denna fråga? För er borde väl det inte finnas några ursäktande arguent eller förmildrande omständigheter vid exempelvis könsstympning eller andra religiösa ritualer som påverkar samhället.
Eller är det så enkelt att det ska vara upp till var och en att göra "nästan" vad som helst i sin guds namn?

Uppriktigt sagt så förstår jag inte saken själv. Menar samhället att Gud finns ibland bara för att någon påstår det? Var ska kollektivet dra gränsen för religiösa påbud?
Är inte ett samhällsbyggande utveckling och åter utveckling? Sahmhället hjälper inte människor som lever i religiösa villfarelser genom att låta dem hållas, Tvärtom. På sikt skapar det bara mer konflikter och fientlighet.
Denna fråga är, enligt mitt sätt att se, en av samtidens mest intressanta frågor. I sin filosofiska förlängning handlar det nämligen om den framtida världsfreden.

/Peter Wahlbeck, Kulturarbetare, komiker, esoteriker och programledare"