Powered By Blogger

söndag 15 juli 2012

Att de ens orkar


Suck, alltid samma gnäll.  Att folk ens orkar!
Det är samma gnäll varje år, gnäll om "orättvisan" i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna inte är 50/50 ignorerar gnällspikarna.

Själv tycker jag det är lika skrattretande om när Feministisk perspektiv postade en debattartikel på sin hemsida förra sommaren där de menade att de svenska festivalerna bara bokar vita män, och när de skulle ge exempel på dessa vita artister nämnde de bl a Timbuktu.
Eller som när skämtet Ladyfest (jo, jag kallar de ett skämt för de går inte ta seriöst) gnällde i DN förra året:
"Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad."
Dumma dumma Robyn som har mage att välja vilka musiker hon vill ha i sitt eget kompband!

Jag trodde att festivalernas främsta uppgift var att ge publiken de artister de vill se, men tänk så fel jag hade. Det finns en anledning till att t ex Arvikafestivalen gick i konkurs när de var för upptagna med att komma på korkade ideer som "Hångelgaranti" och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare ville se.

Det är ett faktum att de allra flesta (och även de största) artisterna är av manligt kön. Jag tror inte heller att många kvinnliga seriösa artister skulle vilja bli bokade enbart på grund av att dom är just kvinnor och få gå före andra (kanske bättre) manliga artister. Undrar förresten vilka artister de lite mindre festivalerna ska söka sig till efter att fått nej från dessa. Schlagersångerskor och tjejfrontade dansband?

Att unga killar, till skillnad från tjejer, blir så uppmuntrade att spela som det så ofta påstås är bara skitsnack! Jag har polare och bekanta som spelar/har spelat i stora band varav en del internationellt kända (jag gick t ex i samma klass i gymnasiet som nuvarande basisten i Entombed) och inga av dem har blivit direkt uppmuntrade utan har valt det själva.  För att bli så bra musiker har de valt bort många andra intressen. Om t ex en tjej i 16-årsåldern just har plockat upp en gitarr så är hon av förklarliga själ inte på samma nivå som killar i samma ålder som kanske har spelat i 4-6 år och då är det heller inte konstigt om hon får problem att få spela med dem om hon inte "hänger med i deras takt".
Men som jag har skrivit många gånger förr: Kvinnfolk väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga i att komma och gnälla efteråt och vilja ha upprättelse. Inget hindrar tjejer att börja fila på ett instrument i början av tonåren (eller ännu tidigare) precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion, men då får man också vara beredd på att strunta i många andra intressen och snöa in helhjärtat på musiken istället. Men de flesta tjejer brukar oftast ha flera olika intressen medan killar av någon anledning enklare snöar in på enskilda saker. Om de inte gör detta kan de ju inte heller förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister? Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så småningom.
Girlschool tycker jag är ett bra exempel på ett rockband bestående av kvinnor som lyckades på samma premisser som de manliga rockbanden från samma tid. Även Sahara Hotnights började som väldigt unga och stod sedan i replokalen och harvade i flera år och gjorde mycket spelningar på massa små skitställen (precis som de manliga banden) innan de blev kända.

Inom t ex rock, hårdrock och metal (Det är likadant inom t ex goth och synthscenerna) finns det knappt några kvinnliga artister alls om man bortser från de få med en kvinnlig sångerska och resten manliga bandmedlemmar (Som då ofta är tjejer med bra pipa som kallas in av snubbar som har gjort grovjobbet i replokalen i flera år innan).
 Skulle t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då det knappt finns några hårdrocksband med kvinnliga medlemmar och publiken skulle då väldigt snabbt svika.

Att se spelningar könskvoterat är för mig lika främmande som att könskvotera min skivsamling. En bra artist är en bra artist, punkt. Varför inte inse att vissa saker inte kan vara milimeterrättvist?

2 kommentarer:

  1. The Smiths/Morrissey-fan15 juli 2012 18:52

    Jävla bra skrivet Hatten av

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte varför tjejer inte intresserar sig mer för att börja nörda in sig på instrument tidigare, men så är det generellt (sen finns ju alltid undantagen). Över huvudtaget är ju det här med att snöa in sig på saker och ting mer av en manlig gren, men jag kan inte tänka mig att det hänger på att “man blir uppmuntrad”.

    Jag skulle önska att fler tjejer gjorde som du beskriver, började kämpa tidigt med sina intressen och höll sedan fast vid dem. Det vore ju jätteroligt om det fanns mängder med kanonbra tjejband och artister, men som sagt, det måste tjejerna själva ta tag i och kämpa med. För många verkar ju tyvärr det här med att hitta den “rätta” och bilda familj vara överordnat allting annat och då kommer de egna intressena i andra hand. För att bli riktigt duktig på musik, konst eller annat krävs ju en helt annan dedikation. Jag tycker inte heller att det håller längre att påstå att man på något vis skulle bli uppfostrad till att bara tänka på att skaffa sig en karl och bilda familj, sedan decennier har det varit lika fritt för kvinnor att göra sina val som för män. Det har snarare ansetts som lite tveksamt att inte ha andra ambitioner än just familjebildning. Trots detta verkar tjejer prioritera annorlunda och det kan nog ingen genuspedagogik i världen ändra på (om det nu ens är önskvärt).

    SvaraRadera