Det finns inget så dumt som folk, här är ett bevis på det.

För en tid sedan fick jag höra om ett gräl angående g. En journalist vid namn Joakim Lamotte (samma person som anser att män inte ska jobba på förskolor) är upprörd efter att ha sett "Alfons och Milla" på bio med sin fyra-åriga dotter. Hans dotter ställde efterå frågor till honom och han upprörs och hävdar att den är sexistisk. amma person har tidigare skrivit om att kriminella inte borde få bli föräldrar och att han inte vill att män ska jobba på förskolor, men han borde kanske även titta över sig själv som förälder också.

Länk 1   

Länk 2   

Länk 3   

Länk 4

Länk 5   

Länk 6   

Länk 7   

Länk 8

Lamotte påminner mest om Killinggängets sketch från ”I manegen med Glenn Killing” där Robert Gustafssons surgubbe upprörs och spyr galla över Astrid Lindgrens böcker som han hävdar är fulla av snusk och när han inte hittar snusket så skriver han till det själv med krita bara för att få ha något att uppröras över.

Om man bara ska se till enskilda händelser i Alfons-filmerna/böckerna så kan man ju hitta allting, exempelvis skulle man kunna säga att Alfons hyllar både stöld, utfrysning och misshandel. Ska man börja djupanalysera precis allt går det ju inte att läsa en endaste bok eller ens titta på tv överhuvudtaget. Pippi sysslar med polismisshandel och är säkert skattesmitare, Emils pappa låser in små barn, Bamse dopar sig, Prinsarna i Törnrosa och Snövit förgriper sig sexuellt på folk när de  sover.

Visst, vi kan bädda in barn i drömvärldar där inga djur dödas, inga krig finns, ingen kränks på grund av sitt kön och där alla bara är snälla och ingen vill något ont. Barnen kommer ändå att uppleva den värld vi försöker gömma, men då utan att vi ens har försökt att förklara den.

Efter att ha läst Lamottes bloggnlägg så får jag mest känslan av att han är en idiot då han som vuxen helt lyckats missa budskapet i en film riktad till barn. Flera har påpekat slutsatsen i filmen, enda andledning han kan ha missat den är om han reste sig upp lämnade biografen (eller så misstolkar han medvetet bara för att få ha något att uppröras över).

Om man är en så mjäkig förälder så att man inte kan prata med sin barn och förklara det som hände i filmen så är det man själv som är problemet. Det är bara larvigt att lägga över ansvaret på en barnfilm. Det är en förälders ansvar att prata med sitt barn och stödja henom i utvecklingen. 

Ett vanligt tema för barnfilmer är följande: Majoriteten har en uppfattning, ofta erkänt felaktig och fördomsfull. Protagonisten utmanar uppfattningen, agerar självständigt och avslöjar för tittaren att majoriteten hade fel i sin förutfattade mening. "Alfons och Milla" är inget undantag.
Det Gunilla Bergström tar upp i boken är något som handlar om en sexåring (och riktar sig till barn i ungefär samma åldersgrupp) och är ett fenomen som förekom när boken skrevs 1985 och som förekommer än idag.  Gunilla Bergström beskriver det utmärkt och tar på ett bra sätt udden av problemet på ett sätt anpassat för just den åldersgrupp boken riktar sig till.

Här är filmen, Alfons blir alltså ledsen för att ”mobbarna” tycker att det är fel att leka med Milla, så Alfons tar avstånd, ända tills han upptäcker att Milla bygger på deras träkoja igen. Då bestämmer sig Alfons för att leka med henne igen och strunta i vad "mobbarna" säger. När ”mobbarna” kommer tillbaka och konfronterar Alfons om detta svarar han:

”Det här är inte en tjej, det här är Milla. Viktors kusin och min bästa kompis.”

Alfons könsneutraliserar sin kompis och påpekade att hon först och främst är en person. Det Alfons säger till killarna innehåller inget fördömande utan han konstaterar bara att Milla inte passar in på den bild som "mobbarna" har av tjejer. Jag vet inte, men i min värld verkar det vara en bättre pedagogik att tillämpa på 4 – 6-åringar än att fördöma den världsbild de fått av någon.

Det är först när problematiken synliggörs som man kan diskutera och problematisera rådande normer, då det faktiskt ofta finns denna uppdelning mellan flickor/pojkar på skola/förskola. Det uppfattar även en treåring och efter en sådan film kanske en normkritisk diskussion kan vara på plats? Afons och Milla går ut på att killar och tjejer är lika bra. Lamotte missade tydligen hela avslutningen som är att Alfons kommer fram till att Milla är minst lika bra som kompis som någon kille och att de andra killarna i slutet står och avundsjuka på att Alfons har en kompis som är rolig och kan så mycket.

Vad är det för fel som förälder på att diskutera med sitt barn om denne inte har förstått själva innebörden bakom uttrycket på eget bevåg? Vad är det som hindrar en förälder att fylla uttrycket med en annan mening och placera den i handen på sitt barn? 

Barnprogram är barnprogram, det är en föräldrers uppgift att vara lärare. Det är en förälders uppgift att se till att barnet tolkar det på ett sätt som du tycker passar bäst om barnet i fråga inte själv redan har tolkat det på ett sätt som tar henom i riktning mot en positiv utveckling.

Vad är det fel att få barn att tänka själv och inte överbeskydda dem? Prata med barnen i stället om vad som är gott och dåligt istället för att förbjuda.

LÄR era barn använda huvudet och tänka själva och sluta förbjud eller kasta skit på allt som inte låter bra i era egna öron.