söndag 18 januari 2015

Skitgala för människor som inte kan ett skit om musik


Samma tröttsamma skitjournalistik som vanligt. Denna gång om en skitgala för människor som inte kan ett skit om musik. Crucified Barbara (en kvinnlig variant av skit/plojband som The Poodles och H.E.A.T.), årets rock/metal, nästa år kan de ge det till Lasse Stefanz. Alla som inte håller med bortfärdas enbart som vita män som hatar kvinnor.

Nåja, 8 av 9 priser gick till kvinnor och det var säkert roligt för de som fick priserna. Å ena sidan. Vem bryr sig?
Å andra sidan skulle det vara intressant att höra om medierna har börjat utmåla det här till ett problem. Hyckleriet lyser igenom så att det blir patetiskt.  Om det hade varit tvärtom och de nästan alla priser gått till manliga artister så hade det direkt skrikits och skrivits om "gubbvälde", "kvinnofientlighet", "män som tar för mycket plats", "kvotering", "vita män", "korvfest, "patriarkat" etc etc etc.
Media och så kallade "feministiska förstårigpåare brukar mer än gärna skriva om hur förtryckta kvinnorna är i musikbranschen och att de inte får spela på festivaler. Det görs det  t ex varje jävla sommar när musikfestivalerna avlöser varandra och arrangörerna tävlar om att locka mest publik till just sin festival. Då skrivs det alltid om förbisedda kvinnliga artister/band och att det bara bokas vita män. Det är lite samma sorts fenomen som när det kommer till skitprogram som t ex Idol. Varje säsong när det är mest killar som åker ut först och mest kvinnor som klarar sig vidare skrivs det om "girlpower" och att det är för att de kvinnliga sångfåglarna är så fantastiska. Men varje säsong då könsrollerna är tvärtom så skrivs det istället om killar som tar för mycket plats och tjejer som diskrimineras. Som i någon melodifestival för ett par år sedan när 9 av 10 finalister var män och då var det ett problem enligt medierna. Gäller samma sak även nu kan man ju fråga sig?

Hyckleriet är monumentalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar