torsdag 12 maj 2016

När tvingades den svenska barnlitteraturen bli "lagom"?

Jag trodde att böcker var en konstform. Att sätta villkor på hur konst ska se ut och vilka budskap de måste sända trodde jag hörde till diktaturer.
Förlaget Bonniers har tydligen utfört påtryckningar på författaren och illustratören Jan Lööf och krävt att han ska rita om bilder i i två av sina populäraste böcker, bl a en 50 år gammal bok ("Morfar är sjörövare" från 1966) för annars tänker de inte släppa dessa i nytryck.
Samtidigt hävdar Eva Dahlin, litterär chef på Bonnier Carlsen, att Jan Lööf och hans författarskap är otroligt viktigt. Inte viktigt nog om de vill få honom att rita om bilder i en bok som han skrev för 50 år sedan. 

Några som inte gillar att folk försvarar Lööf och tycker att Bonniers gör rätt i att refusera böcker är Svenska Dagbladets Erika Hallgren som kallar det "klickfiske för konservativa gammelgäddor" och Aftonbladets Elise Karlsson som kallar nyheten en "nyhetsanka" och tycker att Jan Lööf borde lära sig av andra författare som ändrat gamla verk. En annan är Jonas Gardell som i Expressen hävdar att nyheten är en nyhet som inte finns och kallar samtidigt Jan Lööf för "en grinig gammal barnboksförfattare” som ”springer till DN och gnäller”.

Visst har förlag rätt att ändra sig och förhoppningsvis kan Jan Lööf gå till ett annat förlag, men troligen kan han inte det beroende på hur hans kontrakt med Bonniers ser ut. .

Jag är personligen ett stort fan av Jonas Gardell, hans litterära verk och även hans humor.
Och den dagen Jonas Gardells förlag bestämmer sig för försöka tvinga honom att skriva om sina äldre böcker för att de är "kontroversiella" så kommer jag att protestera  precis som nu vid Jan Lööfs fall. Men den dagen antar jag att Gardell och många andra inom nöjesvärlden kommer gråta floder i media och ropa om både cencur och förtryck, men Gardell har ju visat sig många gånger att vara lite av en självgod hycklare och rejäl kålsupare. Att Gardell är så censur-glad att han inte ens tycker att media borde rapporterat om händelsen, säger en hel del om hans hyckleri. Det blir lite komiskt att han klagar, samma Gardell som gick i taket när sjukhuset i närheten där han bor ville bygga större och därmed "förstöra hans utsikt".

Problemet är att Gardell och Bonniers inte ser skillnaden mellan en redaktörs arbete innan utgivning och hur man behandlar redan utgivna verk, det är en väldigt stor skillnad. Om ett förlag inte vill ge ut böcker i nytryck då det inte finns något intresse längre för dem är det en sak. Det borde vara efterfrågan som ska styra om boken/böckerna ska ges ut igen, eller författaren genom att han går till ett annat förlag (om nu inte giriga storförlaget har fått till ett avtal som gör det omöjligt).  Om förlaget refuserar med motiveringen att de inte tror att boken kan bli en kommersiell framgång är det en sak, men i detta fall finns det fortfarande en stor efterfrågan på dessa böcker och Bonniers är så rädda för att stöta någon att man överreagerar vilket är idiotiskt och fegt.
Många som håller med Gardell och de andra som försvarar Bonniers har inte förstått vad frågan egentligen handlar om utan tror istället att det handlar om rasism då de själva inte har läst böckerna. Jan Lööfs böcker är med rätta älskade av många som de är, säljer som de är och går inte att rita om utan att försämras. Förlaget tycker att Lööf har skildrat stereotyper, men Lööf skildrade snarare på ett humoristiskt sätt en verklighet som han upplevt. En av figurerna i böckerna som Bonniers vill att Lööf ska rita om är en person som han var kompis med i verkliga livet. Killen med trumman var en jazzmusiker som var kompis med Jan Lööf och kläderna han har på bilden var hans scenkläder. Han hette Rebop Kwaku Baah (13 februari 1944 – 12 januari 1983) och lirade percussion.

Gamla böcker är gamla böcker. Har man problem med den tidens normer och regulationer så behöver man inte läsa dessa. Det är trots allt ett kulturarv som har en originalform.
Det är riktigt illa när förlagen begränsar författarnas fantasi och den fantastiska världen för barn! Det är riktigt illa när allting måste vara så totalt korrekt att en person i en bok anses "för utklädd" eller inte ens får sova med solglasögon på. I vilken jävla värld har vi hamnat då? Då finns det ju ingen plats för figurer som Pippi Långstrump eller andra starka karaktärer. När tvingades den svenska barnlitteraturen bli "lagom"? När började vi sätta gränser för fantasin? Hur länge har vi kvar mångfalden om vi sågar av och krymper ner det som ska kallas folkligt?
Det är oerhört skamligt att det utövas påtryckningar på upphovsmän inom konst, litteratur och musik att ändra på sina skapelser i efterskott bara för att en högljudd liten grupp besserwissers i nutid anser att de kan vara skadliga. Man formligen pissar på skaparna av konsten, nedvärderar alla som tagit del av den genom åren och underskattar nya generationers förmåga att bilda sig sin egen uppfattning.
Det kanske är lika bra att man rensar ut allt kultur och allt annat med för det kommer ändå bara att kränka någon bajsnödig stolle. Bränn alla böcker, lägg ner Internet, kasta all musik och sluta sänd tv så får vi se hur roligt vi har sen.

Om vi ska vara konsekventa i våra beslut så ska nytryck av andra böcker också stoppas eftersom dom innehåller negativa stereotyper. Emil-böckerna är ju typexempel ur vissa perspektiv, exempelvis kvinnoroller och klassamhället plus synen på snåla smålänningar. Men det är historiskt rätt invänder ni. Jo, och det är Jan Lööfs teckningar också - det fanns en jazztrummis som uppträdde ibland i liknande klädsel. Då är vi åter framme vid frågan, fast i andra ord: vem avgör vilka litterära skildringar av stereotyper som är acceptabla och på vilka grunder?
Jag tror att det kan finnas en poäng att ha böcker med stereotyper. Barn kan lära sig om dem och bli medvetna om problemet. Synd att man inte tänker på det.
Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ren idioti att förbjuda stereotypa bilder, så fort något animerats så blir det stereotypt. Det är som att förbjuda verkligheten.

Faktum kvarstår; Det finns gott om folk som vill censurera allt som inte följer dagens normer. Nervositeten över möjliga kränkningar är så stor att redan tanken räknas. Om man skall vara livrädd för allt som inte är 100% politiskt korrekt så kommer samhället att bli helt utspätt. Men folk blir numera kränkta av precis vad som helst så gränsen är framflyttad. Långt. Vad blir nästa drag? Bokbål?





Förlaget har rätt att refusera, men vi som gillar Lööf har rätt att be dem dra åt helvete också.

1 kommentar:

  1. Är det bra jag som ser ett suveränt tillfälle att ge våra ungar en lektion i skillnader då och nu, istället för att, likt fega Disney, snuttifiera det som kan vara stötande. Alla kulturers historia har ljusa och mörka perioder. Att bara erkänna det ljusa och mörka det dåliga är ett jäkla hycklande och göder bara den nuvarande kulturrasismen, känslan att "just vi" är så jäkla felfria. Ge den osminkade sanningen eller låt bli!!


    Jag har Tusen och en natt ligger på sängbordet. Där påstås araber ha mattor som flyger, och de är allmänt svekfulla. Vad skall vi göra med sådan litteratur?

    SvaraRadera