söndag 5 november 2017

Tysta inte ner de som blivit utsatta, oavsett deras kön

De senaste veckorna har det skrivits en hel del i sociala medier om sexuella trakasserier. Flera män i maktposition har pekats ut av flera som ett par riktiga grisar. Väldigt många kvinnor har under hashtagen "#Metoo delat egna erfarenheter om det.

Det är bra att kvinnor som har blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp inte är tysta och att skulden läggs på de människor (ofta män) som tafsar och förgriper sig på andra.
Förhoppningsvis leder detta till att kvinnor vågar säga ifrån, inte accepterar sexuella trakasserier och i förlängningen hoppas jag att det kan påverka åt rätt håll.


Jag tycker det är bra att människor berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier, tafsande och sexism och för att markera att sådant inte är ok.
Men samtidigt har jag även sett flera killar som har delat samma hashtag och berättat om saker de har blivit utsatta för av andra män och kvinnor . De har då mötts av ilskna kommentarer om att de ska hålla käften samt anklagelser om att de bara vill stjäla fokus och förminska utsatta kvinnor.
Det är tyvärr något som jag har sett även tidigare under många år.
Det blir då lite samma sorts mentalitet som när Susan Steinmetz som var chef för Family Research Center vid Indianauniversitete (och bla hjälpt till att starta kvinnohem för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel) fick motta flera hot när hon senare även föreläste om män som misshandlats av kvinnor. Då ansågs hon plötsligt motarbeta trots att hon under flera år hade arbetat arbetat med att hjälpa utsatta kvinnor och belysa problemet med kvinnomisshandel och kvinnoförtryck.
Eller som när folk här i Sverige när de startade mansjourer i början bemöttes av motstånd och kritik för att folk var rädda att de skulle stjäla resurser som istället skulle gå till att hjälpa utsatta kvinnor.

Det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi är många  killar och män som har blivit utsatta för sådant genom åren, men när vi försöker prata om det blir vialltid nedtystade genom att bli anklagade för atta bara försöka stjäla fokus från de kvinnor som blir utsatta för detsamma, samt får höra att det "inte är så vanligt". 
Jag kommer t ex ihåg för några år sedan när det stod i tidningar om en krog/restaurang i Skottland där all manlig personal hade börjat vägra att bära arbetsklädseln som var kilt för att de tröttnat på alla kvinnliga gäster som försökte titta under kilten och lyfta upp dessa för att de ville se om de bar något under eller inte. Många, både män och kvinnor, tyckte då att det bara var roligt och att den manliga personalen var humorbefriad och lättkränkta. Många skrev även saker som t ex "Ja ja, nu vet de hur de är för kvinnor, rätt åt dem". Hur kan det vara rätt åt dem? Det känns lika dumt som att någon skulle säga att "nu vet de hur de känns".om kvinnor som blir utsatta för misshandel av främmande män på offentlig plats bara för att det är vanligare att unga män blir utsatta för sådant av andra män. Om någon hade hävt ur sig något så urbota korkat då så hade förhoppningsvis alla fördömt och idiotförklarat den personens kommentar.

Jag minns när jag som ung studerade på en folkhögskola. En kvinnlig lärare där ville plötsligt under en lektion prata om sexuella trakasserier och undrade om några i klassen hade blivit utsatta för sådant, men sedan tystade hon bryskt ner de killar i klassen som försökte yttra att de de också blivit utsatta för sådana saker. Samma kvinnliga lärare blev senare under samma läsår full under en klassresa och tafsade då själv friskt, Hon försökte bl a dra ner mig i sitt knä när jag enbart klädd i boxers skulle gå på toaletten mitt i natten (har skrivit om det en gång tidigare här).
När jag var mellan 18-23 och bodde i mindre städer så var det jättevanligt med medelålders kvinnor som var ute efter lammkött på krogen i form av yngre fulla killar. Dessa kvinnor tafsade mer än gärna, kom med oanständiga förslag och klämde yngre killar på röven och skrevet oavsett om de ville eller inte. Jag åkte hem många gånger med blåmärken på röven efter allt nypande och tafsande. Om någon yngre gosse blev för full så tog de gärna "hand om honom" och försöker få med honom hem eller i alla fall in på toaletten. Det var ofta som man fick rädda yngre bekanta som druckit för mycket från att inte bli hemdragna av dessa kvinnor.
En polare som hade fest hemma hos sig i somras gick och lade sig tidigt under festen då han var trött, han vaknade senare av en kvinnlig festdeltagare som hade smygit ner brevid honom i sängen och körde ner tungan i halsen på honom. Det är många, både män och kvinnor, i hans umgängeskrets som har skrattat och skojat om det. När jag har frågat några av de som skrattade åt detta om de hade tyckte det varit lika roligt om könsrollerna hade varit ombytta har de blivit tysta. En del har då insett hur fel den handlingen var av den kvinnan medan andra bara har mumlat "det är väl inte samma sak"".

En del skriker om att alla män måste inse att alla män är en del av problemet om de inte säger ifrån när andra män beter sig illa samt ta ansvar över andra mäns handlande. Till de personerna vill jag bara ställa följande fråga:  Jag skulle vilja veta varför jag som laglydig skötsam samhällsmedborgare har ett rättsansvar som sträcker sig längre än andra människor av annat kön? Det är lika orimligtt som att kräva att alla muslimer ska ta avstånd från dårarna i IS, eller att kräva att alla vi som är HBTQ-personer ska ta avstånd varje gång Alexander Bard häver ur sig något nedlåtande mot andra människor.
Alla som generaliserar påstår att de har fog för det och att det är just deras kollektiva skuld som är berättigad och att just de har rätt att bunta ihop skyldiga och oskyldiga.
Det är fel att blanda ihop civilkurage med kollektiv skuld. Det är två helt olika saker.  Civilkurage är en annan sak än att känna att man är en del av problemet. Civilkurage är något som de flesta borde skaffa sig oavsett kön. En mans tystnad säger inte mer än en kvinnas.
Jag säger ifrån om/när jag ser dåligt beteende, oavsett om det är någon jag känner eller främling på bussen. Men för det kommer jag aldrig känna någon skuld för vad andra rövhattar utsätter andra för.


Jag tycker det är bra att människor av båda könen berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier, tafsande och sexism och för att markera att sådant inte är ok.
Jag blir lika ledsen varje gång jag hör om folk som blivit utsatta för sexuella trakasserier, misshandel eller homofobi, oavsett vilket kön offer eller de som utsätter folk för sådant har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar