onsdag 9 maj 2018

Bjuder ni vuxna alltid alla?

Detta är förvisso en några månader gammal debattartikel, men jag känner ändå att jag vill lufta mina tankar kring detta. Den har väldigt lite kontext och det känns som om det hade kunnat lösas lätt genom att prata med föräldrarna (vilket hon uppenbarligen inte verkar ha gjort för att ta reda på varför). Den går läsa här.

Många skriker direkt "man ska bjuda alla!", men till det ställer jag mig bara frågandes. Varför ska men behöva göra det?
Jag har aldrig gillat "man måste bjuda alla"-argument. Jag har varit på barnkalas där födelsedagsbarnet har blivit tvingad att bjuda sina mobbare/plågoandar. Jag har även varit med på barnkalas där födelsedagsbarnet har haft sådan oro över rädslan att deras plågoandar ska komma på kalaset att de har fått magont och inte kunnat ha roligt.

Varför ska ett barn tvingas bjuda någon som är elak mot hen (som kanske biter, skriker, hånar och slåss) på sitt kalas.  Jag som vuxen skulle ju aldrig bjuda någon som är elak mot mig på min fest, så varför ska man kräva sådant av barn som man inte gör det av vuxna.

Jag kommer att tänka på Jonas Gardells bok "En komikers uppväxt" där klassens största mobboffer Thomas Karsks tyska mamma får för sig att ordna kalas för sin pojke och skickar inbjudningar till alla hans klasskamrater. De andra barnen blir tvingade av sina föräldrar att gå vilket resulterar i ett mardrömslikt kalas för Thomas där de andra barnen för Hitler-hälsningar bakom ryggen på hans ovetande mamma. Det hela slutar med att Thomas bara blir ännu mer mobbad, blir ännu mera utfryst och får ännu mera stryk.
Jag har full förståelse för om man inte bjuder in sina mobbare.

En del verkar resonera att om barnen inte bjuder alla så ska de inte bjuda någon överhuvudtaget. Betyder det i så fall att barn i familjer med väldigt begränsade ekonomiska resurser (eller är trångbodda) inte ska få ha kalas? Flera, speciellt vuxna, borde ha mer förståelse för att alla familjer kanske inte kan bjuda alla till sina barns födelsedagskalas. Det kan bero på både ekonomiska och andra skäl.
Om man inte tycker att man har råd, plats eller ork att bjuda alla så måste man väl få välja själv.

Jag blev själv ibland inte bjuden till kalas med mera. Detta fick jag lära mig ifrån jag började umgås med andra barn/människor och därmed inte heller tog speciellt illa vid mig/brydde mig när råkade ut för sådant eller liknande. 
I den bästa av världar så skulle inget ont hända barn, tonåringar eller vuxna men nu ser inte verkligheten ut så. Alla råkar ut för besvikelse och motgångar och det är bara att gå igenom dem. Jag önskar inget barn illa på något sätt men att skydda barn från verkligheten, är inget som de växer som blivande vuxna på.
Eftersom livet inte är friktionsfritt och alla inte har samma förutsättningar så är det kanske inte så fel att också lära barn det ifrån början och att livet ändå trots det kan vara bra istället för att det ska komma som ett jäkla tråkigt uppvaknande när verkligheten så småningom uppenbarar sig med full kraft.
Lär era barn att inte ha förväntan på klasskamrater de inte umgås med att bli bjudna. Var ärlig med ditt barn bara och gör det inte till en stor grej så är det inte en stor grej.

Sedan bör man ändå inte sätta upp sådant synligt i förskolan, men det är något man får ta med de föräldrarna som är korkade nog att göra så. På de allra flesta förskolor och grundskolor i Sverige så får det inte lämna ut inbjudningskort till barnens kalas (det får de göra på fritiden). Sedan så pratar så klart barn om kalas ändå (både sina egna och sådana de är bjudna till), men det är en annan diskussion.

Du vuxna människa. Ställ frågan, vem vill du ska va med att fira DIG? Imorgon fyller jag år och jag har i alla fall inga planer på att bjuda människor som jag inte umgås med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar