Jag läste en försvarstext över Kristedemokraternas partiledare, och numera även Sveriges näringsminister, Ebba Busch i DN. En riktigt pinsam skittext som mer eller mindre hävdade att all form av kritik mot Ebba bara är mobbing.
Inget annat än tramsig retorik som är uppenbar i sitt försök att skönmåla rena övertramp och försöka göra en martyr av en lögnaktig populist.
Förtroendevalda ska granskas! Ebba Busch får det fokus hon förtjänar och hårda ordalag är hon inte verkligen ensam om att få utstå
Vem ropade på mobbning när det gällde Stefan Löfvén som kallades så hemska saker att jag inte ens vill återupprepa dem här. Morgan Johansson? Annika Strandhäll? Eller någon av de andra som fått drev efter sig? Nä, just det.
I opposition var Ebba dessutom en av de hårdaste kritiska rösterna och hade en nog så nedlåtande ton. Minns när hon till och med sade att Stefan Löfvén och hans regering med berått mod, avsiktligt, hade dödat människor (och senare förnekade hon att hon sagt så). Hon kritiserade hur den regeringen skötte pandemin samtidigt som hon själv var ute och festade med influencer-kompisar och till och med lånade ut sina säpo-livvakter som fyllechaffisar för att köra hem Margaux Dietz efter hennes 30-årsfest.
Men så fort Ebba får relevant kritik och ifrågasätts så ropas det på mobbning (börjar påminna om hur SD reagerar på all kritik mot dem).
Det finns ju dock ett enkelt sätt att få folk att inte kritisera Ebba: Att Ebba slutar ljuga vartannat ord hon säger. För vad är alternativet? Att hon får säga vilket skit som helst och aldrig får bli kritiserad eller ifrågasatt?
Ebba Busch är dessutom den enda partiledaren i Sveriges riksdag som har blivit dömd för förtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar