När mångfald istället tar bort det unika

 När jag var nio år kom en film som på svenska kallades "Mästarna".

Filmens originaltitel är "The Mighty Ducks", men av någon anledning fick Disney för sig att byta namn till "Champions" för den europeiska marknaden.
Filmen handlar om en karriärslysten och känslokall advokat, spelad av Emilio Estevez, som gör allt för att vinna, oavsett hur oetiskt. Han var en väldigt lovande ishockeyspelare som barn men slutade efter att ha missat den avgörande straffen i en final (och efter att hans pappa dog).
En dag åker advokaten dit för grov rattfylla och istället för fängelse drar hans chef på advokatbyrån i några trådar vilket gör att advokaten istället döms till samhällstjänst och tvingas vara tränare för det sämsta ishockeylaget i den lokala knatteligan. Laget tillhör ligans fattigaste distrikt och har varken duglig ishockeyutrustning och kan knappt stå på skridskorna. Till början är advokaten väldigt motsträvig men med tiden minns han varför han älskade sporten.
Ja ni kan ju bra gissa vilka som vinner.

Den här filmen gjorde att det kom flera liknande sportfilmer med barn ungdomar som först är totalt värdelösa men sedan blir bäst. De flesta av dem oftast dåliga och väldigt förutsägbara.

Som barn var jag ett stort fan av "Mighty Ducks"-filmerna med Emilio Estevez. Den fick två uppföljare och jag tycker fortfarande att den första har sin charm (sen blir de sämre och sämre). Men det är absolut inget mästerverk.

Disney har gjort en tv-serie, "The Mighty Ducks; Gamechangers" för sin streamingtjänst Disneyplus som är ett försök till uppföljare på den gamla 90-talsfilmerna. De giriga asen verkar sedan länge ha fått slut på nya idéer och försösker istället suga ut alla gamla franchises till sista bloddroppen genom att istället  göra uppföljare, remakes, reboots, prequels, midquels och fan och hans moster.

Jag lovar, skiten var redan där ;)

Jag var dum nog och såg denna, mest på grund av att Emilio Esteves var med. Men blev besviken på att han inte ens har huvudrollen längre och inte ens var med i andra säsongen.

Är det bra? Nej, i helvete heller! Det enda som den här serien och de gamla filmerna har gemensamt är att människorna bakom skiten väldigt tydligt inte kan ett jävla skit om ishockey överhuvudtaget. Flying V och knuckle puck fungerar inte i den verkliga världen. Och lag blandar inte heller  tjejer och killar i samma lag (väldigt ovanligt i verkligheten).

Och det sista är något som verkligen irriterade mig genom hela serien. För i de gamla filmerna bestod motståndarlagen alltid av enbart vita killar som spelare, medan Ducks var det enda laget med "mångfald" eftersom de hade spelare som var tjejer i laget plus att det var det enda laget som hade spelare av olika etniciteter. För, inse faktum. Ishockey är vanligtvis en väldigt vit sport. Och eftersom det är en väldigt fysisk sport med tacklingar (här Sverige får inte knattespelare göra kroppstacklingar, men det är tillåtet i USA och Kanada) vilket gör att det är väldigt väldigt sällan man har tjejer på pojklag när de har börjat komma in i puberteten. För ingen vill se en 14/15-årig tjej på 160 cm/50 kg bli krossad mot sargen av en 14/15-årig pojke på över 180cm som väger minst 30 kg mer.

Men i denna nya (och nu även nedlagda) tv-serien har Disney, som så många andra, blivit galna i sin kåthet på att det måste finnas "mångfald" och "inkludering" precis överallt, även där det inte passar. 
Varje enskilt ishockeylag under båda säsongerna har spelare där närmare hälften är tjejer och alla lag har även spelare av olika etniciteter och hudfärger. Även när de i serien möter det kanadensiska all-star juniorlaget, ha även det laget spelare av båda könen och alla etniciteter. 

"Men vad är det med det då?", "Är du rasist?" "Hatar du flickor?!", kanske några undrar.

Problemet med detta är att Disney i sin iver att visa mångfald och inkludering tar bort det som var så unikt just med laget The Ducks i de gamla filmerna. De är inte unika längre. Jag antar att alla är unika, även antagonisterna är inkluderande och unika nu för tiden.

Och resultatet, en tröttsam urusel tv-serie om en sport vars författare inte vet något om och endimensionella symboliska token-karaktärer i en Disney-röra som nu har stängts av på grund av bristande allmänintresse.

Jag spikar heller fast pungen i  golvet med en med en spikpistol än att se den här skiten en gång till.