Powered By Blogger

lördag 6 maj 2017

Alla är unika med eller utan diagnose

Den första maj piblicerade Metro denna artikel.
"Jag önskar att jag möttes av förståelse och kunskap i stället för fördomar. Jag önskar att vården inte klumpade ihop oss till en grötig jobbig massa. Att jag kunde få samma hjälp för min emotionella instabilitet som för mina andra diagnoser. Och att människor jag möter slutade klumpa ihop alla som har samma diagnos. Emotionell instabil personlighetsstörning behöver få sin upprättelse. Det borde vara lika okej att säga att man har den diagnosen som andra utan att bli utdömd. Har du känt en av oss har du inte känt alla."
Om någon vill  undvika att "bli sin diagnos" så är väl det ändå det enklaste alternativet, att låta folk bedöma en utifrån hur man agerar och inte efter vilka diagnoser man berättar att man har. Det kan förklara dåligt beteende, men aldrig ursäktas.  Ett annat angreppssätt är att sluta skylla allt avvikande beteende på diagnosen. Är man vuxen och inte "omyndigförklarad" (termen försvann 1989 officiellt), så får man ta sitt ansvar. För alla andra ska inte behöva anpassa sig för en person.

Jag har träffat på många människor genom åren som ursäktar dåliga beteende med att de har en viss typ av diagnos (allt från våldsamhet, utbrott, grova kränkningar, etcetera) och vill att alla andra ska anpassa sig efter deras pipa.
När jag t ex gick i högstadiet hade jag en klasskamrat som kunde bli väldigt våldsam och det ursäktades alltid med att han hade en diagnos (i hans fall adhd). Det var ofta som andra elever fick skulden när han hade slagit dem.
Jag minns när han hade förstört ett skolarbete för mig och min kusin  för att sedan spräckte läppen på min kusin när han frågade varför han hade gjort det. Det var min kusin som fick skulden av lärarna och vi fick höra att vi skulle visa förståelse. En annan gång slog han en annan elevs huvud genom en fönsterruta.
Än idag får t ex många barn dagligen ta emot kränkningar av många olika slag av någon har ex "speciella behov". De får lära sig att ge vika för egna behov och tolerera att andra överskrider deras eftersom hen inte har "förmåga att kontrollera situationen", vilket tydligen den utsatta har enligt sådana resonemang.

Att man har en diagnos ursäktar aldrig att man beter sig som ett rövhål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar