GAS-fantast som jag är

Revyartisten/bondkomikern & trubaduren Mats Ljung (1947-2001) sade så här en gång (Inte ordagrant men på ett ungefär):
"När jag och andra gör våra revyer och driver med politiker och ibland skämtar om lite sex så bortfärdas det snabbt av de "fina" kritikerna/recensenterna bara som simpel buskis och låga skämt. Men när folk från Stockholm som t ex Jonas Gardell skämtar om politik och drar sexskämt så kallas det istället för kultur."
Jag håller håller med honom om det, men anser att det enbart är för att det mesta beror på att folk är trångsynta.
Jag blev hånad en gång av en kompis för min kärlek till Galenskaparna & After Shave som jag har varit ett stort fan av och beundrat hela livet. Han är själv ett stort fan av Killinggänget (som jag själv tycker är roliga också) så jag frågade vad det är som gör att han liknar Claes Erikssons samhällkritiska humor med dålig buskis men inte Killinggängets sketch "Kåtast i Kungsängen" (första avsnittet i NileCity). Han var tyst en lång stund och sade sedan angående Killinggänget:
"Det är ju ironi!", men han kunde inte förklara vad ironin i den sketchen ligger.

Här är Killinggängets sketch "Kåtast i Kungsängen":
http://www.youtube.com/watch?v=HoRRjbXRXlc
Här är en av mina favoritsketcher av Gas, "Kidnappningen" (från tv-serien Tornado från 1993):
http://www.youtube.com/watch?v=mfXy1QdvYFw

Folk som rackar ner på Galenskaparna & After Shave har oftast knappt ens sett särskilt mycket av deras rika anbud.

Sedan 1982 har GAS gjort:
6 långfilmer
2 kortare filmer för tv (The Castle Tour och Åke från Åstol)
1 mockumentär (Alltså en fiktiv dokumentär)
5 tv-serier
5 renodlade nummerrevyer (eller 6 om man räknar in Claes Eriksson Solo)
6 musikaler
6 krogshower & shower
7 turnéer (förrutom Gladpack-turnén har alla varit succéer).
Ca 30 skivor
Plus alla radioprogram, barnteatrar och allt annat de har gjort genom åren (Få humorgrupper är så aktiva och de håller dessutom hög kvalitet än idag).

Jag blev lite smått upprörd en gång när jag läste en recension av GAS dvd-box med de "Fem första filmerna" i tidningen Allt om film. Där hade recensenten skrivit:
"Galenskaparna och After Shave var för 1980-talet vad Stefan och Krister kom att bli för 2000-talet: förvaltare av den så kallade bondkomiken."
Jag känner att jag inte kan hålla med alls om det. Jag är kanske inte rätt person till att definera ordet bondkomik och buskis... Men för mig är bondkomik och buskis mycket sprit och sexskämt och under-bältet humor (fast i så fall håller väl de "hippa" fjomparna i t ex RAW på med bondkomik också) vilket GAS väldigt sällan brukar syssla med. Överlag tycker jag humortonen är extremt varierande i deras produktioner. Om man ser på "En himla många program" så bygger det ju på parodi rakt igenom med Melodifestivalen och andra tv-program. I Grisen i säcken blandar de både satir och parodi om speciellt Ny Demokrati (som var på tapeten då). Den enskilde medborgaren har en liten mörkare ton om (GAS kan vara mörka) men har ändå bitvis humor som en känga till giriga direktörer med stora bonusar.

Självklart ska alla människor få ha de idoler de vill och ingen ska trakassera dem för det, därom råder ingen tvekan. När det gäller buskis är min åsikt att GAS visserligen ibland använder sig av stildrag från buskisen , men det känns som att de egentligen snarast gör en parodi på busisknummer än buskisnummer i sig själva.

Sanna ord

Visa ord detta.

He he he

Ja det borde väl vara dags snart igen tycker man.

Detta är fan humor!

Hittade denna förr en gång när jag googlade runt en kväll för några månader sedan. Så jävla rolig!

Viktfrågor

Det är en sak som jag aldrig har förstått och det är viktfrågor och varför så många av den kvinnliga delen av mänskligheten verkar ha så svårt med den.

Det är många killar som har fått frågan av sin tjej:
Hon: "Tycker du att jag har gått upp i vikt?"
Han: "Nej."
Hon: (med sur uppsyn) "Det säger du bara!
"Han: "Men jag bryr mig inte om vad du väger. Jag älskar ju dig ändå!"
Hon: "JASSÅ!!! Så du tycker att jag har gått upp i vikt"

Jag är själv 187 cm lång och väger ca 110 kg. Det händer då och då att tjejkompisar beklagar sig för mig för att "de har gått upp i vikt" eller "är så feta och äckliga".
Jag skulle anta att de flesta av de tjejerna väger mellan 50-70 kg, så hur fet och äcklig måste de i så fall tycka att jag är som väger över 35 kg mer än de.

Jag hade en kvinnlig bekant för några år sedan när jag pluggade som ljög om att hon var gravid när hon hade gått upp i vikt på grund av en massa onyttig mat och festande. Hennes kille var överlycklig och berättade det en kväll när vi var några kompisar på besök hos dem.
Några veckor senare gick jag och hälsade på dem. De hade besök utav en av hennes tjejkompisar och jag märkte att killen verkade sur (vad jag inte visste var att han hade fått reda på att hon ljugit om graviditeten för att hon inte ville erkänna att hon hade gått upp i vikt). Jag nämnde hennes mage och undrade när hon skulle föda, vilket hennes tjejkompis såg som att jag hånade hennes vikt så hon började skrika om vilken äcklig och okänslig mansgris jag var.
Sedan dagarna efter sade den där tjejen till sina tjejkompisar att jag hade sagt att hon hade gått upp vikt och var fet. Kan väl säga så här, jag var inte direkt populär hos dem.

What the fuck! Har man gått upp i vikt är det för fan snarare ett konstanterande än ett påstående. Vad är det som får så många tjejer att ta till det här beteendet?
När jag frågade en tjejkompis om detta en gång fick jag till svar (inte ordagrant, men på ett ungefär):
"Ta en titt i närmaste tidning riktad för flickor, och gör detta ofta i många år. Se till att få hem lite gratisreklamprylar med smink som ska göra dig så vacker och perfekt. Eller börja ta en tur på stan och titta på reklamskyltar, så du kan se hur riktiga kvinnor ska se ut. Eller det räcker nog med att du bara tittar på en del klädesreklam, så ser du hur standardkvinnan ska se ut."

Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ett ganska korkat uttalande. Det är ju samma med killar. Kolla affischerna på stan, kolla reklamen - så ska en kille se ut! Det sänder ju signaler till oss också, inte bara tjejer. Vi ska se ut som Beckham och Brad Pitt med tvättbräda, men om man går på att man måste göra det så är man för fan korkad.
När jag var 19 var jag ihop med en tjej (jag tror att min kompis Oskar liknande henne vid John Bauers troll) som gärna högljutt påpekade när andra hörde hur tjock jag var och att jag borde gå ner i vikt. Hon vägde nog lika mycket som mig (jag vägde ca 90-95 kg då) så hon borde ha hållt käften då hon hade försökt slå ihjäl om jag hade gjort detsamma mot henne.
När jag gick teater i gymnasiet så var hela teaterklassen full av tjejer som var överkänsliga när det gäller vikten. Det fanns en rosa prinsessklänning i kostymförrådet där som nästan ingen av tjejerna i klassen kunde få på sig. Jag prövade den en gång och på mig passade den perfekt (jag var mycket smalare då än var jag är idag). Efter det vägrade nästan alla tjejer i klassen prata med mig på flera dagar.

De enda killar som jag har träffat som varit viktkänsliga har antingen varit väldigt smala med problem att gå upp i vikt (sådär 60 kg fördelat på 185 cm) eller väldigt överviktiga. De tjejer jag stött på däremot har oftast varit smala och absolut inte alls överviktiga på något sätt. Jag kommer ihåg i högstadiet och i gymnasiet, var väldigt vanligt med det beteendet där.
Jag kommer ihåg i skolan när en del tjejer satte sig i matsalen med ett jävla salladsblad på tallriken och sedan suckade:
"Nej jag ska inte äta så mycket, jag är ju så fet".
Sedan sneglade de på de andra vid bordet för att de ville att de skulle säga:
"Nej, du som är så smal och snygg".
Patetiskt beteende! Hade några tjejer i gymnasiet som alltid höll på sådär. Fast vi killar i min klass sade då aldrig:
"Nej, du som är så smal och snygg" som svar, utan snarare nått i stil med:
"Ja det är helt rätt. kvinnor som väger över 40 är äckliga fetton" vilket aldrig var populärt utan fick de att ursinnigt skrika att vi var okänsliga chauvanister (hur det jävla ordet nu stavas).

Nä, jag har då aldrig förstått mig på det beteendet. Då kan de ju lika gärna kräva att folk ska ge dem komplimanger och säga att det är en order för annars blir det stryk och pungspark. Hände några gånger i gymnaset att jag satt med och hörde på när tjejkompisar babblade. Ofta att nån smal tjej beklagade sig om sin vikt inför nån tjej som var betydligt större och tyngre. När den större tjejen påpekade att hon faktiskt var mycket större än bengeten fick hon höra:
"Jamen hallå, nu var det ju mig vi pratade om!"
Självfixeringen är total!
Sorgligt. Om det enda som betyder något är hur man ser ut så är man antingen helt tom inuti eller borde ta och skaffa sig lite självinsikt. Fast som sagt, de tjejer som gärna klagar inför andra om sin vikt och hur feta och äckliga de är, är oftast smala tjejer som verkligen inte borde oroa sig över sådant har jag märkt. Jag har aldrig hört en överviktig tjej häva ur sig samma sak.
Många tjejer (även en del gossar, fast det verkar inte vara lika vanligt) har tydligen svårt att acceptera att de ej är perfekta, men de borde fatta att ingen är perfekt. Sådana finns bara i sagorna! Om man tycker att man är helt perfekt så betyder inte det att man är det, man har då bara en väldigt skev bild av verkligheten.

Det liggernågot i det

Kvinnors våld mot män

Ett sorts experiment på folks olika syn när det gäller våld mot kvinnor och män:
http://www.youtube.com/watch?v=cZra71RjU2E

För fem år sedan skrevs detta i DN. Två kvinnliga studenter ville då fördjupa sig i kvinnors våld mot män, men då möttes de av motstånd (jag vet att artikeln är gammal, men ämnet är ändå aktuellt):
http://www.dn.se/insidan/kvinnovald-mot-man-tystas-ner-1.322735

Jag satt för några månader sedan och snackade i ett forum på nätet så som jag ofta brukar fördriva tiden. En tjej skrev där om att hon hade misshandlat en kille på krogen som hade gjort närmanden på dansgolvet. Hon beskrev om hur hon hade knäckt hans näsben och skröt om hur bra hon var på kickboxning. När jag läste vad hon hade skrivit i den tråden så fick jag direkt intrycket av att hon ville ha en massa ryggdunkningar för hur "duktig" hon varit. Hon blev inte allt för glad över vad jag skrev till henne. Det tog inte lång stund innan hon kallade mig sexist och mansgris.

Rent personligen så skulle jag lika gärna kunna slå en tjej på käften som en kille om de bråkar med mig och jag inte bara kan gå därifrån (Jag gillar inte våld men ser ingen skillnad i att slå en kille eller tjej, våldet är ändå det samma). Jag vet många tjejer som örfilar sina killar och kastar saker på dem när de är arga, men skulle deras killar kasta något mot de själva så skulle de polisanmäla honom direkt och sedan gråta ut om hur hemskt det är att vara tillsammans med en kvinnomisshandlare.
Många menar att tjejer är mindre än killar och killarna borde därför kunna ta det, men i så fall ger de med den logiken småväxta killar rätten att slå större kvinnor vilket bara låter konstigt i mina öron.

Jag umgicks mycket med en kille för några år sedan när jag pluggade på en folkhögskola. Hans flickvän fick ofta raseriutbrott och tog gärna ut det på honom med örfilar och slag. Han blev så klart förbannad av det men tog ut ilskan genom att slå på en boxningsäck, väggar och bord istället. Men det konstiga var att det var honom som folk ansåg var våldsam och aggressiv som tog ut ilskan på en sandsäck och inte hon som tog ut ilska på sin pojkvän istället, fast folk ser gärna allt bara svart eller vitt. Det gick en hel del rykten bland folk på skolan om att han slog henne, fast jag bodde tillsammans med dem och umgicks mer eller mindre varje dag och den enda som blev slagen var han. Dubbelmoral finns det gott om!

Jag såg för ett antal månader sedan en sida på nätet (kommer tyvärr inte ihåg adressen) där kvinnor berättade om de hade slagit sin partner och nästan alla där försökte bortförklara och ursäkta sig med att "han gjorde mig arg/är större än mig/det hände bara en gång". Blev smått illamående av den läsningen. Jag antar att de flesta av de absolut inte skulle tolerera att själva bli slagna, så hur i helvete kan de då tro att de har rätt att göra något sådant själva i så fall.

För några år sedan var jag och hälsade på en vän i Stockholm.
När vi två och en annan kompis på lördagskvällen skulle bege oss hem till honom med t-banan så satt det några wannabepunk/feministtjejer som såg ut att vara runt 16-19 en bit ifrån oss och verkligen blängde argt på oss (ingen av oss hade sett dem förr). När vi skulle kliva av så hoppade en av tjejerna på en av mina vänner och försökte sparka honom mellan benen samtidigt som hon skrek "Jävla mansgris! Våldtäcksman!" Då jag gick emellan försökte hon sparka mig mellan benen istället, fast då jag var beredd så fångade jag bara upp hennes fot så hon nästan ramlade. Hennes tjejkompisar försökte då dra henne tillbaka och sade "Nej låt bli!, han är ju skitstor" (jag antar att det hade varit ok om jag hade varit liten i växten).
Det hela slutade med att vi tryckte upp dem mot väggen och skällde ut dem och krävde en förklaring. De menade att de hade tyckt att vi såg ut som kvinnomisshandlare varpå de med gråten i halsen undrade om vi inte skulle gå och lämna de ifred. Då ingen av oss kom till någon skada av så brydde vi oss inte så mycket mer om det men roade oss med att sjunga antikvinno-sånger på resten av vägen hem.
Hade någon oss av ens slagit tillbaka mot de tjejerna hade de förmodligt skrikit "KVINNOMISSHANDLARE" för full hans. Nu i efterhand så tycker jag att jag och mina kompisar skulle ha skrikit "MANSMISSHANDLARE" bara för att se deras reaktion.

Nej, folk pratar inte om kvinnors våld mot män, men jag tror att det är precis lika vanligt som mäns våld mot kvinnor (ok att män oftast är större och starkare än kvinnor men det är ingen ursäkt). Men det är många som verkligen på fullaste allvar som tycker att män ska kunna ta det.

Jag tycker det är lika med sexuella övergrepp. En kille som blir sexuellt utnyttjad av en tjej blir oftast inte tagen på allvar utan många verkar tycka att han bara ska vara glad att han fick ett skjut. Jag känner en kille som blev utsatt för ett sexuellt övergrepp när han var 17 år. Han hade blivit för full på en fest och de hade lagt honom i en säng i ett annat rum. Han vaknade av att en tjejkompis till hans flickvän drog av honom på underkroppen, han hade försökt göra motstånd men varit för full och hade enligt sin utsago enbart fått fram "Nej, lägg av!" men hon hade inte brytt sig utan fortsatte att ha sex med honom.
Han försökte anmäla henne för våldtäckt men möttes bara av hånskratt på polisstationen då en kille "inte kan våldtas".
Det är även rent generellt mer ”accepterat” med tantsnusk enligt mina egna erfarenheter och iaktagelser. En kille som tafsar på krogen är ett äckel medan en tjej som gör det samma ”tar för sig”. När jag var runt 18-21 och var ute på krogar så var det extremt ofta som kvinnor (oftast äldre) tafsade på mig och nöp mig i röven och ibland även tog mig på skrevet (inte så kul när man t ex var ute med sin flickvän). Hände ibland att man hade blåmärken på stjärten av allt nypande. Sade man det till en vakt så fick man bara höra ”Äh, du vet att du egentligen gillar det.”

Det som oftast tas upp när man pratar om orättvisor mellan könen är löneskillnaden men jag känner faktiskt inte igen mig i det de säger där. På de flesta "lägre" jobb (som majoriteten av oss alla har) är lönerna lika för samma arbetsuppgifter. Jag skiter fullständigt i om en överbetald kvinnlig höjdare tjänar lite mindre än en manlig överbetald höjdare.

Som poeten Bob Hansson (även det prettot kan skriva nått vettigt ibland) skrev en gång:
"Vi som patriarkatet till trots är förvirrade och i smyg fullständigt osäkra på hur vi egentligen ska bete oss. Vi som varken är direktörer eller fotbollsproffs, vi känner inte igen oss i den bild feminismen målar upp, att det är män som tillåts framgång. Vi som står där på krogen och inte har fått vara nära en kvinna på månader eller år, hur överlägsna känner vi oss? Vi som inte klarar av att se en kvinna i ögonen och säga att vi är kåta, av rädsla för att uppfattas som desperata drägg som bara tänker på en enda sak."

Humorbefriade quinns

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4821183.ab

Denna artikel publicerades i Aftonhoran för ca 2 månader sedan. Har sutt it och diskuterat denna en längre tid i diverse diskussionsforum på nätet.
Är det bara jag som undrar vad det är för fel på folk som inte har någon humor?.
Folk som inte kan skilja på skämt och allvar borde fan ”tas bort” istället.

Kom att tänka på en grej som tycker jag är lite smårolig. För något år sedan så uppträddde sånggruppen Last Call på en formell universitetsmiddag i Lund. När de sjöng en av sina sånger gick Tiina Rosenberg (professor, genusforskare och före detta medlem i F! som hon var med och grundade) i taket. Hon rusade fram till scenen och skrek "Fuck you! Fuck you! Fuck you!" och att "de trampade på vänsterrörelsen" åt sångarna och lämnade sedan lokalen.
Var denna låt, en ganska harmlös visa som hon reagerade på:
http://www.youtube.com/watch?v=4RDf7hhrO9o

Last Call svarade på detta senare med att ta med detta i en föreställning:
http://www.youtube.com/watch?v=8K3G7omOHqo

Jag tycker det är lite konstigt då t ex så kallade "radical cheerleaders" har uppträtt på F!´s möten och att de då själva har sjungit manshatarvisor. Har någon då ifrågasatt det så har de försvarat det med att det är just humor. Det är tydligen helt ok att skämta om saker, men bara så länge just de själva inte känner sig träffade på något sätt. De tycker det är ok att sjunga manshatarvisor, men de skulle bli helt vansinniga om någon skulle sjunga t ex The Kristet Utseendets låt ”Quinna” eller valfri sång av Björn Rosenström.

Vem bestämmer vad som är roligt? Humor är ju extremt individuellt och det är ju alltid någon som tycker det är roligt och någon som tar illa vid sig vad man än skämtar om.
Att säga att något inte är ok att skämta om på grund av någon kan känna sig kränkt är fel då det alltid är någon som kommer bli sur vad man än skämtar om.
Jag ska ge ett exempel: När tv-serien "Sally" med Maria Lundqvist och Sven Wollter kom för flera år sedan så var det en massa bibliotekarier som gick i taket för att att de tyckte Sally gav en dålig bild av deras yrke. Men vad fan! Något måste ju rollkaraktären jobba med, och om hade varit arbetslös istället så hade folk blivit arga för det istället. Folk borde skaffa sig ett liv.
Jag tycker det är klart som korvspad att man måste få skämta om exakt vad som helst, vare sig det är feminister, homosexuella, pedofiler, nazister, kommunister, ryssar, bibliotekarier etc etc.

Jag säger som Magnus Betnér, ingenting är heligt!
http://www.youtube.com/watch?v=6gz_KM6Nvu4

Ha ha ha

Ozzy, levande död

Jaha, då har Ozzy stämt Tony Iommi över namnrätten Black Sabbath. Han vill ha rätt till 50% av namnet.

http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=121016

Jag börjar förlora den sista av den respekt jag hade för den fosillen. Black Sabbath ÄR Tony Iommi! Börjar såpan tappa tittarsiffror eller är han och frugan bara avundsjuk på att Heaven & Hell har lyckats med att släppa ett fräscht album?
Lite komiskt ändå att han säger att de fyra (Iommi,Ozzy,Butler,Ward) borde ha lika del av namnet, 100% / 4 = 25%, inte 50% som stämningsansökan säger. Kan han och frugan inte räkna?

Vad blir det härnäst? Ozzy gör nyinspelningar av samtliga Black Sabbath-skivor under eget namn, eller så vinner han målet och gör en 2002, dubbar över Tony Iommi på samtliga album med Zakk Wylde? Jag tror då fan inte att Ozzy pratar för Butler med tanke på att Butler fortfarande lirar med Iommi och verkar ha mer gott att säga om Iommi än om Ozzy.
Detta är taget från länken ovan:
"Iommi and Geezer Butler have both said some less than kind things about working with Osbourne in a new interview with Decibel magazine. The pair recently completed a new studio album as HEAVEN & HELL, the post-Ozzy version of SABBATH featuring vocalist Ronnie James Dio, and Butler said that working with Dio was much easier than Osbourne. He explained, "Ronnie´s a songwriter in his own right — he´s got tons of ideas. Whereas Ozzy . . . in the old days, he´d come up with a vocal line and I´d write the lyrics. Ronnie is 100 percent involved in both the musical side and the vocal side, and he writes his own lyrics as well."Butler added that Osbourne didn´t take him seriously as a songwriter, saying, "If we were with Ozzy and I came in with the killer riff of all time, Ozzy wouldn´t even think of doing it because I´m not the guitarist and that´s the way he thinks . . . That´s why it was so bloody hard to write anything."Butler said about HEAVEN & HELL´s debut CD, "The Devil You Know", "If we´d written this album with Ozzy, we´d still be working on the first track."

Jag har förr flera gånger och suttit och diskuterat Ozzy´s storhet på ett hårdrocksforum. Tydligen så förtjänar man enligt vissa att avrättas bara för man att man har kritik eller inte har samma åsikter som de.
Ozzy är, eller snarare var, en stor sångare enligt mig. Men han får ofta oförtjänt väldigt mycket cred för Black Sabbath då folk verkar tro att han är hjärnan bakom det bandet. Men där var Ozzy bara sångare och hjärnan och hjärtat i bandet var och är Tony Iommi. Ozzy skrev inga låttexter i Black Sabbath vilket många verkar tro (låttexterna skrevs istället av basisten Terry "Geezer" Butler). Jag tycker även det var riktigt smaklöst av Ozzy att som soloartist släppa en liveplatta med bara Black Sabbath-låtar ("Speak Of The Devil").
Det är lika med Ozzy´s solokarriär, där kan man verkligen diskutera hur mycket material Ozzy har skrivit. På solodebuten "Blizzard Of Ozz" är det basisten Bob Daisley som skrivit merparten av texterna och riffen är ju Randy´s. Ozzy har sagt att texten till "Suicide Solution" handlar om Bon Scott och hans drickande, men basisten Bob Daisley hävdar att det är han och inte Ozzy som har skrivit texten och att den i själva verket handlar om Ozzy´s drickande. När skivan "Blizzard Of Ozz" spelades in var det från början egentligen meningen att de vara ett "superband" med redan kända musiker. Förrutom Ozzy själv Randy Rhoads (Quiet Riot, som då var relativt okända), Bob Daisley (tidigare Rainbow) och trummisen Lee Kerslake (Uriah Heep) och det var meningen att bandet skulle heta Blizzard Of Ozz. Ozzy kunde vid den tiden endast komponera låtar på en keyboard med ett finger, men då det var meningen att de skulle vara ett band och inte bara Ozzy´s kompband (vilket Sharon och skivbolaget såg till) så var låtskrivandet mer ett teamwork där de alla bidrog mer eller mindre.
Det är lika på de senare skivorna. På t ex "No More Tears"-plattan så är det Lemmy Kilmister som skrivit texterna till följande fyra låtar:
"I Don’t Want to Change the World"
"Mama, I’m Coming Home""Desire"
"Hellraiser"
Men ändå så står Ozzy´s namn först som låtskrivare. Jag undrar förresten hur mycket Ozzy egentligen har varit med och skrivit på senaste skivan "Black Rain", eller om det är Zakk Wylde´s låtar allihopa. Jag tycker förresten att den skivan var dålig. Enligt mig så var den sista riktigt bra Ozzy-plattan "No More Tears".
Sedan tycker jag det är så jävla lågt att både Bob Daisley och trummisen Lee Kerslake blev blåsta på royalty för låtskrivande och medverkan på Ozzy´s två första soloskivor. När de stämde honom för det svarade han med att ge ut nya versioner av skivorna där de bytt ut basen och trummorna mot hans dåvarande musiker Robert Trujillo och Mike Bordin. Fast jag antar att det är Sharon som ligger bakom det. Lee Kerslake har sagt att han bara känner förakt mot Sharon Osbourne då hon endast bryr sig om pengar och trampar på alla. Jag tycker att hans häxa till fru verkar vara en hemsk människa som verkar göra vad som helst för pengar (till och med en pengakåt jude som Gene Simmons har ju gränser för vad han ställer upp på).

Dessutom är det oförlåtligt vad hon gjorde mot Iron Maiden på Ozzfest, både mot bandet och alla betalande i publiken. För er som inte kan den historien så var det så här:
Vid turnens sista spelning 20 augusti 2005 hade Sharon arrangerat diverse sabotage mot Iron Maiden. Personer i VIP-utrymmet hade försetts med ägg som de sedan kastade på bandet. Ljudet stängdes av fem gånger under konserten. Vid ett tillfälle stördes ljudet av ett inspelat band där en publik hördes ropa "Ozzy! Ozzy! Ozzy!". Och under "The Trooper" då Bruce Dickinson alltid viftar med den brittiska flaggan sprang en scenarbetare upp på scen och viftade med den amerikanska flaggan.
Sharon erkände kort efteråt att det var hon som låg bakom sabotagen och menade att det var för att Bruce Dickinson hade sagt nedsättande kommentarer om amerikaner och om Ozzy under en intervju med en kanadensisk tidning. Fast i själva verket hade Bruce Dickinson bara svepande avfärdat dokusåpafenomenet och sagt att man aldrig kommer se Iron Maiden i ett sådant program vilket Sharon tolkade som förtäckt kritik mot "the Osbournes". Hemsk kvinna.

Visst var Ozzy en fantastiskt bra sångare en gång i tiden, men det finns många andra som också har jävligt karismatiska röster. Black Sabbath var ju först och främst kända för sitt "domedagsound" och Iommi´s nedstämda gitarr. Black Sabbath är mest känd för sin musik medan Ozzy Osbourne är mer känd för sitt leverne.
Jag såg förresten honom på Hultsfred 2007 och han var väl rätt hyffsat ok live (fast han försvann av scenen vid ett antal tillfällen, vad jag har hört så fick han syrgas bakom scenen). Men jag blev dock lite irriterad över att Zakk Wylde började köra ett långt onanisolo i Black Sabbath-låten "War Pigs". Tycker inte han har rätt att göra det, det har bara Iommi rätt till. Om han nu absolut var tvungen att köra ett långt solo kunde han ju gjort det i någon av de låtar som han själv varit med och skrivit vilket är en hel del (inget ont egentligen om Zakk, han är en gudabenådad strängbändare och en av de bästa i världen).

Missförstå mig inte, för jag älskar verkligen Black Sabbath, vare sig det är med Ozzy Osbourne, Ronnie James Dio, Ian Gillan, Glen Hughes eller Tony Martin (alla fem är väldigt bra sångare). Jag anser även att "Blizzard Of Ozz", "Diary Of A Madman", "Bark At The Moon", "The Ultimate Sin", "No Rest For The Wicked" och "No More Tears" är skitbra hårdrocksplattor. Men jag tycker däremot att "Ozzmosis" är väldigt ojämn och att "Down To Earth" (förrutom möjligen balladen "Dreamer" som är fin) och "Black Rain" (förrutom "I Don´t Wanna Stop som är ok) är skit. Men jag tycker att det är fel att Ozzy´s låtskrivare och musiker hela tiden glöms bort då det faktiskt är de som har gjort honom till den ikon han har blivit innan han började skämma ut sig i tv med sin hemska fru och sin äckliga skitungar.

Batman

Det går ju en massa olika rykten om en ny Batman-film, fast vad jag vet så är det inget under inspelning eller klart än. Har hört en massa rykten om att skurken för denna film kommer vara Gåtan ("The Riddler"). Jag har hört rykten om att han kommer spelas av Johnny Depp (har även hört rykten om Eddie Murphy), men det tror jag (och även hoppas) att det bara är önsketänkande från de som spridit de ryktena.
Jag tycker det är synd att de tog död på Two-Face så jävla snabbt i senaste filmen, han hann ju för fan knappt vara med innan han dog. Han hade gärna fått återkomma i uppföljaren men det lär nog inte hända. Jag tycker att det gick ihop med filmens handling att Jokern lyckas fördärva Harvey Dent (även fast det inte alls är så i serierna). Aaron Eckhart har sagt att han kanske bara ligger i koma och att han gärna vill spela honom i nästa film, men Nolan har vad jag vet sagt att att det inte kommer ske. Synd, jag gillade Eckhart i den rollen!

Jag blev lite besviken på Batman Begins på grund av att det inte var någon riktigt färgstark skurk. Blev grymt besviken på Scarecrow. Tyckte däremot Ledger var helt jävla lysande som Jokern i the Dark Knight.

Nåja... ...Jag har som sagt i alla fall hört en massa rykten (vilket av vad jag har förstått det enbart är, och att inget ännu är bestämt) om att Gåtan ska vara skurken i nästa film. Bara de inte tar Jim Carrey igen. Jag blir fortfarande arg då han nynnar på musiken från Polisskolan i filmen (alldeles för sprallig och töntig). Batman har ett rykte av att vara en oerhört duktig detektiv och utredare, detta har vi emellertid inte sett hittills i Nolans filmer. Av denna anledning är Gåtan ett riktigt bra val av skurk; han hade dessutom passat bra in i vad folk anser vara Nolans mer realistiska miljöer.
Jag vill inte heller att Johnny Depp ska spela Gåtan, men det är inte omöjligt att han blir erbjuden rollen, han ska tydligen ha sagt i en radiointervju att det hade varit roligt att få vara med i en tredje Batmanfilm regisserad av Nolan. Om Depp skulle spela The Riddler så skulle hela Batmanfranchisen kidnappas av en massa Gothtjejer som varken vet eller bryr sig om vem Bob Kane var, fast det har de visserligen redan gjort.

Personligen så skulle jag vilja se Edward Norton (eller kanske Allan Cumming) i rollen som Gåtan, tror de båda skulle göra den bra. Men då får de se till att det blir en ordentlig skillnad mellan Jokern så att det inte blir en utflippad "Jim Carrey-repris". Nej, om Gåtan ska vara med så är det första steget att dra en väldigt tydlig skiljelinje mellan honom och Jokern, vilket är något ingen tolkning förutom den tecknade serien lyckats med.
En Gåtan som påminner mer om Jigsaw i Saw hade varit riktigt coolt. En lugn, kall och beräknande natur som aldrig förlorar greppet om situationen är ju nästan motsatsen till jokern som är total kaos.
Förrutom någon av de två jag redan har nämt i den rollen så skulle nog Christoffer Walken eller Ian McEllen också bli coola som honom. Det gör inget att han är gammal, då Gåtan är aldrig något fysiskt hot mot Batman i vilket fall så om man skulle göra honom lite äldre gör det inget.

Av någon anledning skulle jag annars vilja se Martin Short som the Mad Hatter (Hattmakaren), det är en roll som han skulle vara klippt och skuren för (helt perfekt)! Pingvinen skulle också vara intressant att se, helt klart. fast i såna fall i mer snobbig version än den groteska Tim Burton gjorde som inte har någonting alls att göra med orginalversionen.

Jag skulle vilja se någon av dessa:
Martin Short som Mad Hatter
Philip Seymour Hoffman eller George Wendt som Penguin
Allan Cumming eller Edward Norton som Riddler
Som Catwoman vet jag inte, Kate Beckinsale kanske. Kan annars bara komma på vilka jag absolut inte vill se i den rollen.
Black Mask tycker jag annars känns som en trovärdig skurk med tanke på maffiakriget i filmerna. Likaså Pingvinen, fast i såna fall (som jag redan skrivit) i mer snobbig version än den groteska Tim Burton gjorde.

Nåja, jag hoppas bara att det varken blir Johnny Depp, Eddie Murphy eller Angelina Jolie som skurk i uppföljaren.

Björn, vilket jävla dåligt skämt!

Jag brukar fördriva tiden med att sitta och diskutera i forum på nätet. Jag har vid då pratat om humor. Så fort någon av det kvinnliga könet som då är med i diskussionen ska nämna någon komiker så nämner de nästan alltid Björn Gustafsson (?!!!!).
Björn Gustafsson! Vad fan har den fjanten att erbjuda svenska folket? En hoper trams som man kallar humor. Han är en tönt från ingenstans.
Ser jag honom på tv med det där jävla självbelåtna leendet och lintotts-frillan, då vill jag helst att Teven lär sig flyga (helst GENOM FÖNSTRET!). Jag menar...vad fan är han för en fjomp egentligen?

Björn måste vara Sveriges mest överskattade komiker! Jag tycker att hysterin runt honom och hans popularietet verkar ligga i att kvinnfolk tycker han är snygg och vill ligga med honom snarare än för att de tycker han är rolig.
Lintottens skämt i mångt och mycket är totalt förlamade och går ut på att:
1. Han går in på scenen
2. Han är gullig
3. Han gör bort sig på ett gulligt sätt
Sedan är skämtet över och 50% av Sveriges tonårstjejer avsvimmade. Och jag fattar verkligen helt enkelt inte vad som är grejen. Killen är enbart en mediaprodukt.

Det blev en sådan jävla hysteri runt Björn Gustafsson efter Melodifestivalen förra året och han verkade då gå på myten om sig själv. Det är ett faktum att han har blivit så populär för att småtjejer (även deras morsor) tycker att han är snygg och söt och de skrattar åt hans skämt snarare för det än att de är roliga. Jävligt irriterande och drygt att folk (läs det kvinnliga släktet) hakar fast sig på honom och blir helt besatta bara för att han, enligt dem, råkar se bra ut. De skriker och klänger efter honom och det är ju inte direkt för att han är rolig om man säger så.
Björn är en tonårsidol för småflickor som inte bryr sig om komiker vanligtvis, men som "kärade ner sig i honom" när de fick se honom på schlagerskiten förra året. Tro mig, de bryr sig inte om vad han säger. Flera gånger då han har uppträtt med stand up så har folk inte ens kunnat höra vad han säger på grund av hysteriska övervuxna fjortisbrudar som skrikit efter honom (vilket känns respektlöst mot både lille Björn och resten av publiken som är där för att lyssna).
What the fuck?!!! Om de varit där för den så kallade humorn så skulle de väl föredra att höra skämten istället för att skrika sönder dem?
Och allt detta (mestadels i alla fall) för att han ser ut som han gör? Skulle de ha gillat honom lika mycket om han stått bakom en gardin och dragit skämten? (Jag säger inte att alla gillar honom för att han råkar "se bra ut", men de som gör det är fan jävligt många!)

Det är samma princip som med "söta" pojkband och "bildsköna" fåntrattar från idol, de säljer inte i första hand skivor för att de är bra på det de gör, utan i första hand för att småjäntorna tycker de är snygga och i regel vill ligga med dem (inte bara småtjejer, även ofta deras medelålders morsor som är kåta på lammkött).
Jävla utseendefixering!!! Men så är det inom hela nöjesindustrin, med bra reklam kan man sälja det mesta. Spelar ingen roll vilken skit och avföring det är, bara det är snyggt förpackat.
Kolla på t ex idol. Vinnarna och de tvålfagra fjollorna där kunde lika gärna släppa en skiva enbart innehållande ljud när de fiser i micken och skivan skulle ändå sälja platina.

Pojkvaskern har inte ett skit att komma med mot komiker som är roliga på riktigt. För mig är han på samma kackiga nivå som t ex Özz och Järvheden, alltså inte rolig alls utan bara jävligt dålig och tråkig.
Nej, tacka vet jag komiker som är roliga på riktigt som t ex Killinggänget (alltså Henrik Schyffert, Johan Rheborg & Robert Gustafsson), GAS, Henrik Dorsin, Varanteatern, Jesper Odelberg, Sissela Kyle, Magnus Betnér, Babben Larsson, Jonas Gardell, Johan Glans, Henrik Hjelt, Mikael Tornving, Johan Wahlström, Henrik Elmér, David Batra, Felix Herngren etc etc etc.

Angående posörer och wannabes

Jag har skrivit detta många gånger förr och kommer förmodligen skriva det fler.

Jag kommer aldrig förstå mig på de som köper bandtröjor som kostar ca 300-400 styck med band som de inte har hört, men som de låtsas att de har. Vad fan, då vore det väl för helvete smartare att köpa några av bandets skivor för den summan istället. Men skivorna är tydligen för dyra...

För något år sedan satt jag och snackade med några kompisar och bekanta i STHLM en helg. En tjej till en polare började prata om hur vilket stort fan hon var av diverse band och artister (bl a av Pantera). Men det visade sig väldigt fort att hon knappt hade någon aning om vad hon talade om (hon hade aldrig hört talas om varken "Vulgar Display Of Power" eller "The Great Southern Trendkill"). En annan kompis frågade henne hur hon kunde kalla sig ett stort fan om hon inte ens har hört skivorna, varpå hon argt tyckte att man faktiskt kunde vara ett fan ändå.
Jag hade en kompis i gymnasiet vars flickvän alltid gick runt i Blind Guardian-tröjor och sade att de var världens bästa band.En dag efter skolan satt han och jag hemma hos honom och lyssnade på just det bandet. Då kliver hon innanför dörren, lyssnar några sekunder och undrar sedan vad det är för jävla skitmusik som vi lyssnar på (Jag tror det var "Welcome To Dying" i högtalarna just då).
Hennes kille suckade:
"Det är Blind Guardian, dom som du säger är så jävla bra".
Hon tvekade en stund och utbrast sedan:
"Ja nu hör jag. Ja, den här låten är ju skitbra!"

Jag har tidigare stött på personer som t ex påstått sig vara världens största fans av t ex Judas Priest, fast de inte ens har haft en aning om vem Rob Halford är. Annars är det även vanligt med de som kallar sig Alice Cooper-fans bara för att de har hört t ex "Poison". Förresten apropå Alice Cooper, så har jag varit med några gånger senaste året om tjejer som först skrytit om hur stora Alice Cooper-fans de är. Sedan har de sagt att bästa låten är "Poison", speciellt "Johan från idols" version. Ska man skratta eller gråta blod?
Jag kände en kille i gymnasiet som alltid pratade om hur bäst Black Sabbath och Metallica var, men det visade sig snabbt att de enda Metallica-skivor han hade koll på var "S&M" och "Garage Inc" och att han till och med inte var helt säker på om Ozzy hade varit sångare i Black Sabbath. Jag kände även en kille förr som brukade säga att han var världens största Misfits-fan, men han hade aldrig hört de med Danzig (utan bara med Michael Graves och lite senare med Only).
Jag har t ex också hört flera gånger om folk som sagt sig vara stora fans till Motörhead och trott att deras sångare heter Lenny. Tror man det är man inget Motörheadfan! Har även träffat folk som kallat sig stora Ramonesfans men som på allvar trott att "Sheena Is A Punkrocker" var en orginallåt av Sheebang.

För några år sedan kom det en film om Brian Jones från Rolling Stones och plötsligt tyckte näsan alla att han var så himla bra, men jag tror inte många vet vem han var. Samma med Johnny Cash-filmen "I Walk The Line". Efter den så älskade alla mannen i svart och låtarna var så bra. Dvs "I walk the line" och de andra låtarna i filmen.
Det är som när Dimebag Darrell blev mördad, helt plötsligt var alla stora fans av honom och Pantera. Jag känner flera som inte brydde sig ett skit om Pantera innan, men efter hans död plötsligt älskade dem. Har aldrig förstått varför de bryr sig om att köpa en massa Panteratröjor & posters när de aldrig ens har brytt sg om att köpa skivorna.Om jag ska va lite bizarre så tror jag att många säger sig vara fans av Dimebag men vet inte vilka Pantera är.
När det gäller band som t ex Pantera (eller t ex Guns N Roses eller Metallica) som ändå har släppt rätt lite plattor så tycker man att de borde inte vara så jävla svåra att kunna lyssna och känna igen.

Ett fenomen idag är att många säger sig vara fan av ett band för att de spelat 2 låtar på guitar hero. Många som bara har hört någon enstaka låt eller skiva och kallar sig fan vill gärna ge sken av att de har hört precis allt med bandet (tills det kryper fram att de inte har en aning om vad de pratar om). Kan inte riktigt förstå det faktiskt, är väl enklare att vara ärlig och säga att man bara har hört nån enstaka låt om man har det.Folk kallar sig världens största fan av Kiss, Alice Cooper, Iron Maiden eller Black Sabbath bara fär att de har hört "I Was Made For Lovin´ You", "Poison", "Run To The Hills" eller "Paranoid". En skiva som många så kallade "Kissfans" gärna spottar på är "Music From The Elder" tills det smyger fram att de inte ens har hört en enda låt från den skivan. Skulle man spela skivan för de så skulle de utbrista hur bra plattan är, tills de får reda på precis vilken platta det är för då är den tydligen dålig igen. Så mycket var det med de musikälskarna!
Lika med många som säger sig lyssna på glam och sleaze, de är mer inne för stilen och kläderna än för musiken (mest kvinnliga sådana). De säger sig älska Kiss, men de har mer eller mindre bara hört deras plattor från 80-talet (då oftast "Lick It Up", "Animalize" och "Crazy Nights") och som säger att det från 70-talet bara är skit (de brukar också gärna döma ut 90-talsplattorna fast de inte har hört dem). Betalar man 500 kronor för en biljett för att se ett band man inte känner till förutom 2 låtar så är man inte ett fan utan snarare en idiot. Hörde många som klagade på Kisskonserten på Stadion förra året. Folk som var sura för att de inte spelade (hör och häpna) "Heavens Of Fire" och andra 80-talslåtar. Det är väldigt känt att Kiss nästan enbart kör låtarna från 70-talet numera. Lika när Iron Maiden spelade i Globen 2006. Skitmånga som var arga för att de inte körde alla hitsen, men då de tidigare hade sagt att de istället skulle köra hela "A Matter Of Life And Death"-plattan live så borde de ju veta det innan de går dit. Jag menar, det var ju inte direkt någon hemlighet.

De flesta hårdrockstjejer introduceras till genren genom sina pojkvänner, vilket dels innebär att de aldrig riktigt bildar sig en egen uppfattning om musiken utan bara apar efter sin kille. Det är bedrövligt att på festivaler och spelningar se dessa tjejer sitta som plåster på sina killar hela tiden.
Kvinnliga hårdrockare verkar även i högre grad än manliga dito se metallen som ett färdigt livsstilspaket, där en Cradle of Filth-skiva, en Dimmu Borgir-tröja och ett rostigt rakblad ingår (detta gäller förstås även en hel del unga killar). Då kan de känna sig alternativa och miserabla, vilket bara leder till att de helt enkelt blir jävligt trista att umgås med. Världen skulle se bättre ut om fler tjejer även lyssnade på livsbejakande hårdrock, som Nazareth, Uriah Heep, Judas Priest, Saxon och Motörhead.
Tjejer har även ofta för dålig koll på musiken. De älskar Metallica , men när man börjar prata om "Orion" eller "Creeping Death" ser de ut som levande frågetecken. På grund av detta är mitt förtroende för många hårdrockstjejer obarmhärteligen skjutet i sank. Detta gäller dock inte alla, och det är mycket uppfriskande när man träffar en insatt tjej med vilken man kan diskutera musiken på lika villkor.

Vad jag vill säga är att hårdrockande tjejer är mer än välkomna, det behövs fler, men de måste ta till sig musiken på egna villkor och sluta förlita sig på männen inom denna subkultur om de någonsin vill uppnå en jämlik ställning med dem. Notera att allt detta är generellt betraktat, och att jag är medveten om att det finns tjejer som har mycket bättre koll än många killar.

Fuck it

Jaha, då har man börjat med en jävla skitblogg då, mest på grund av att jag inte har ett eget liv