Veckans GAS-sketch:"The Lily Sugar Show"

Ännu en kändis som snackar skit för att synas

Är jag den enda som inte klarar av Molly Sandén?
Ärligt talat! När ska folk inse att hon bara snackar skit och gör allt för att sälja genom att spela på idioters känslor med snyfthistorier och få allt att handla om henne.

Hon gjorde ett stort nummer av att hon "var fet" och publicerade nakenbilder "som ett statement" för att sälja mer skivor. De som inte köpte skiten stod mest som frågetecken då hon aldrig varit direkt överviktig. 

Sedan tog hon bort alla sina bilder på Instagram "som ett statement" för att sälja mer.

Hon snackade skit om sitt ex "som ett statement" för att sälja skivsläpp,

Sedan var det diabetiker "som ett statement".

Efter Aviciis självmord gick hon plötsligt ut och hävdade att hon minsann hade sett hur dåligt han mådde och hade försökt göra andra uppmärksamma på det.

Ett tag publicerade hon massa bilder där hon söp och verkade låtsats vara gay vilket bara kändes som ett utstuderat strategiskt val för att öka sin popularitet i gay-kretsarna, sälja mer och få mer lyssningar.

Nu snackar hon skit om ett tidigare ex i teve, ett förhållande som tog slut för 10 år sedan. Om det nån gång tar slut med nya pojkvännen så tar det nog inte lång tid innan hon kommer snacka skit om denne med om det kan få några extra rader i skvallerpressen eller lyssningar på Spotify.

När ska folk sluta köpa hennes skitsnack. Känns rätt patetiskt att behöva göra nån form av "statement" så fort man ska släppa en låt för att sälja mera.

Och för att vara en person som hela tiden vill bekräfta att hen är en stark självständig person som inte tar skit så känns det ganska kontraproduktivt att denna person alltid i sina försök att få mer publicitet för att sälja mer musik alltid spelar offer.

Over and out.

Firmafest spårar ur lite grann

Nu i helgen har det varit Oscarsgalan. En sådan där firmafest för miljonärer och miljardärer som onanerande i grupp ger varandra ryggdunkar, luktar på varandras fisar och delar ut priser till varandra.

Dock lär det ha hänt en sak på denna gala som det pratas en del om nu.

En sak som hör till sådana här galor är nämligen att någon komiker roastar de närvarande. Alltså försöker skämta om skådespelarnas och filmskaparnas på deras bekostnad, mest för att visa att dessa överbetalda skådisar minsann har lite distans och storsint kan skratta åt sig själva.
Komikern Chris Rock gjorde just det och drog då bl a ett skämt om skådespelerskan Jada Pinkett Smith som satt längst fram bredvid sin make Will Smith. Will Smith skrattade först åt skämtet, men märkte sedan att hans fru inte uppskattade det varpå han istället gick upp på scenen och slog Chris Rock på käften och argt skrek att han inte skulle skämta om hans fru.

Även om det var riggat eller inte så är det bara larvigt oavsett.

Många försvarar Will Smiths beteende och menar att han bara försvarade sin sjuka fru mot den hemska Chris Rock.
Jag blir faktiskt lite förundrad över alla som tycker att Will Smiths våldsamma agerande var befogat och menar att han bara stod upp för sin fru och försvarade hennes heder. Lever deras familj i en hederskultur? 
Till saken hör att Jada Pinkett Smith har drabbats av håravfall och därför valt att raka av sig sitt hår. Många verkar dock tro att hon inte har hår för att hon är sjuk i cancer eller något liknande. Det är hon inte, hon har drabbats av alopecia. Alopecia är inte cancer, utan är samma diagnos som män får när de förlorar sitt hår. Det betyder rent av håravfall.

Betyder det i så fall att Jonas Gardell har rätt att slå folk på käften varje gång det dras ett skämt om Mark Levengoods kala skalle? Gäller det även alla andra som känner någon tunnhårig?

Will Smith, vilken idiot! karln sitter själv och skrattar åt när de drar låga skämt om alla andra där och skrattar även själv först mot skämtet om hans fru innan han ser att hon ser sur  ut och får då istället för sig att plötsligt sätta sig på höga hästar och leka riddare i skinande rustning. Patetiskt är bara förnamnet.

Och det går tydligen bra att skämta om alla men när det kommer till just hans fru då ska det inte tolereras, hycklare. Det hade varit större om han bara sagt att skämtet inte uppskattades och bett Chris Rock be hans fru om ursäkt.

Senare vann Will Smith en Oscarstatyett och höll då gråtande ett konstigt tal där han pratade om gud och djävulen, hävdade mer eller mindre att gud gett honom, en multimiljonär, till livsuppgift att göra storfilmer i Hollywood. Snacka om hybris! 

Tråkiga, intetsägande, lama och låga skämt. Men det är ju för fan Oscarsgalan, när fan hörde sedan någon dra ett fyndigt skämt där de senaste decennierna eller på någon annan liknande skitgala.

Tänk om alla hade gjort lika när Ricky Gervais roastade varenda kändis mycket grövre på Golden Globe (och mer eller mindre bad alla fara åt helvete).

Veckans GAS-sketch: "Låt inte maten tysta munnen - Pengarna"

Igår hade alla som heter Victoria namnsdag

Igår hade kronprinsessan Victoria namnsdag. Den kursiva fetstilta texten har inte jag skrivit, utan en kompis skrev den igår på facebook till bilden nedanför.

"Den här bilden representerar en stor del som är fel i världen idag.
Jag understryker först att Estelle inte gjort något ont, och att hon själv inte valt detta, så ingen skugga ska falla på ett litet barn. Detta kommer att handla om ett systemfel. 

Här ser vi vuxna och små barn som samlats för att titta på en annan vuxen och ett barn, inte för att de gjort någon bedrift, utan för att den äldre har namnsdag.
Det barnen som ser på får lära sig är att Estelle är lite speciell, lite mer värd än andra barn, då de får vallfärda för att se på henne och hennes mor på moderns namnsdag.
Estelle får också lära sig att det är något speciellt med henne, att alla dessa kommit för att se henne och hennes mor?  Varför? För att de har fötts speciella i ett system där det spelar stor roll vem dina föräldrar är.

Kommer Victoria och Estelle att besöka alla dessa barn på deras namnsdagar? Givetvis inte. För det är skillnad på folk och folk. Och det är inte prestation, idéer, eller dåd som skiljer oss. Det är vilka som är våran föräldrar.
Detta låtsas Sverige är ok, de lär barnen som ser på att det är ok. "Titta på prinsessorna. Det kommer du aldrig bli. Så beundra dem."
Vi låtsas att det är ok att Estelle får höra: "Du är lite mer värd än de där barnen"."

Många ser kungahuset som kändisar och då de själva är så förtjusta i kändisskap så diggar de även kungahuset. Om jag personligen ska gilla en kändis ska de ha gjort något för att förtjäna min beundran, t ex genom politiskt arbete eller skicklighet inom estetiska ämnen (som t ex musik, teater eller film) och det kan man inte säga om de i familjen Bernadotte idag. Det räcker inte bara med att vara född med arvsprivilegier.Av samma anledning har jag inte ett skit övers för "kändisar" med efternamn som t ex Kardashian eller Hilton.


Det enda kungahus har symboliserat genom tiderna är förtryck, orättvisa och klassamhälle. "Magin", tradititionen och historien består av översitteri och appellerar endast till bakåsträvande sagoboksfetischister. Traditioner med självändamål har inget existensberättigande.

Det blir inte mycket sämre än så här

Hello musiclovers. Jag har idag legat och tittat lite på en program på tv6 play, nämligen "Wannabe". 

Någon som minns detta program? Ett idolliknande program från 2002, alltså innan "Idol" fanns.
Femman hade med hyfsad framgång sänt ett program som hette Popstar där de satte ihop ett popband (tror att det gick tre säsonger och i sista säsongen blev det mer likt vad "Idol"s är numera) och fyran hade sänt ett program som hette "Friends på turne" där ärkesvinet Bert Karlsson hade satt ihop ett "ungt poppigt" dansband (senare gjorde Bert ett program som hette "Fame Factory" men det är en annan historia). Nu tillbaka till "Wannabe"....

Trean fick alltså 2002 idén att tillsammans med någon skivbolagssnubbe att försöka sätta ihop ett rockband som var tänkt att låta som en blandning av Limp Bizkit, No Doubt och Linkin Park (är det ens möjligt att ha sämre ambitioner?). Till sin hjälp hade de Anders Tegnér från ungdomstidningen Okej, Motörhead-trummisen Mikkey Dee, "artisten" Kinnda (även om jag aldrig hade hört talas om henne) samt en kille i cowboyhatt vid namn JJ som skulle fungera som bandets manager.
Det slutgiltiga resultatet blev ett band som fick heta Tribal Ink som trodde att de skulle erövra världen.... .... Deras största framgång blev dock att pissa på bandet Lambrettas turnebuss och sparka idioten JJ.

Jag har i alla fall legat idag på soffan, småtittat och skrattat/hånskrattat gått åt denna skit samtidigt som jag skäms något oerhört åt alla inblandades vägnar
Uttagningarna/provspelningarna är ofrivillig komik i en klass för sig då det viktigaste var hur "musikerna" såg ut. vilket resulterade i att en del som gick vidare inte ens kunde spela. De flesta som ens visas i programmet av de sökande verkar enbart vara posörer och snackpåsar som aldrig har lirat sitt instrument förrut.

"Du har alltså aldrig lirat gura förr men gillar jack daniels. Du är vidare!"
"Nämen har du färgat håret rosa bara för att du ska vara med i tv? Du är vidare!"
"Du kan inte hålla takten, men har piercat ollon så du är också vidare!"

Antar att de hade audition på något dagcenter för förståndshandikappade med tanke på de "talanger" till  miffon som visades i programmet. Fast dock är jag säker på att om detta program dykt upp idag istället så hade bandet blivit större. Dead By April  har ju lyckats både släppa skivor och lura folk till sina spelningar. Det finns inget så dumt som folk!

Kapitalistiskt utnyttjande av kändiskåta mongon

Läste precis denna debattartikel av Daniel Paris Afshinnejad
(vinnare av Ung och bortskämd 2010).
Efter att ha läst den kan jag bara konstatera ett faktum,
Daniel Paris Afshinnejad är dum i huvudet.

Daniel Paris Afshinnejad  får det att låta som att dokusåpa är ett fenomen vi inte kan hantera - något som är större än oss själva.
Nej Daniel Paris Afshinnejad, "Paradise Hotel" speglar inte verkligheten. Deltagarna i Paradise Hotel är inte heller  representativa för befolkningen, vore de det så skulle knappast majoriteten av befolkningen betrakta såpan som en freakshow. Detsamma gäller såpan där Daniel Paris gjorde sin så kallade "tv-karriär". Daniel Paris Afshinnejads blev castad till såpan just för att han ansågs skilja sig från "normen" och därmed ansågs vara tillräckligt extrem för att bli "bra tv" (i hans fall att han var en tillgjord fjolla och bortskämd nolla som inte kunde någonting överhuvudtaget). Detsamma gäller alla deltagare "i Paradise Hotel."
"Paradise Hotel"är ett hårt regisserat program, klippt och skuret av TV3. Konstruerade miljöer och situationer (även om deltagarna är "amatörer" som agerar utan manus). Att supa, knulla och lata sig vid en simbassäng kräver inte så mycket av deltagarna annat än att de är en speciell typ som inte är så privata eller har så stor integritet.
Men många ungdomar ser på dyngan och ser då också att deltagande i dessa såpor leder till en sorts kändisskap (och eventuellt även några jobb inom nöjesbranschen), detta utan att anstränga sig det minsta eller ha någon särskild talang utan enbart att vara dum i huvudet.
Producenterna hetsar ständigt deltagarna till att göra dumma saker och när deltagare känner ångest (och kanske vill avsluta) kallas de till psykologsamtal där de blir konstant uppmanade till att stanna och att det kommer bli bättre. Detta gör producenterna även när deltagare mår riktigt dåligt i (fast de bitarna visas inte för tv-tittarna).
Robinsson var en annan typ av dokusåpa, men där utsattess deltagarna för svåra utmaningar, men samtidigt belönadess intriger och svek vilket inte är några goda egenskaper.

När den första dokusåpan introducerade mobbnings-tv:n blev det ett ramaskri över "fascist-tv" och startade en häftig debatt som idag istället uppfattas som banal. Sedan dess har vi nämligen blivit bedövade och svtrubbade och gäspar över dokusåpor och "reality shows".
Det känns dock passande att TV3 "Kinneviksgruppen" har denna typ av intelligensbefriande skitprogram. Kinneviksgruppen har ju betalat OS i Sotji enorma summor för att synas i ett land där polisen våldtar slavarbetare med järnspett. Efter att ha sett Uppdrag granskning kan man undra om TV3 har någon moral överhuvudtaget.

Daniel Paris Afshinnejad visar att dokusåpakändisar är människor som fått för mycket uppmärksamhet. Han brukar/brukade dyka upp en tid när jag tittade på morgonradio på TV(?) och brukade bl a kalla tjejer för "bitches" (antar att det ska verka skojigt och hippt). Kanske är han kvar i radion på TV (eller så är han i TV på radio)?
Tyvärr är det just den här dramaqueen-sexualiseringen och det ytliga fnittret/låtsasdjupet som gör mig allergisk och spyfärdig mot just den här typen av människor. Jag kanske är homofob i alla fall (konstigt då jag själv är en HBTQ-person).... ....Eller Nej, jag är inte homofob. Jag är idiotofob!


Jag har en idé till en dokusåpa. Man sätter in en kamera i ett hus och filmar de som sitter och tittar på en dokusåpa, timme efter timme. Dokusåpan de får titta på är de själva. Låter det inte exajting! Man skulle kunna kalla programmet "Kapitalistiskt utnyttjande av kändiskåta mongon".

Debatt på låg nivå

För ca två månader sedan publicerades en debattartikel av mig på SVTs hemsida. I samband med det så ringde de upp från SVT och ville ha med mig i Debatt, men jag tackasde nej. En av anledningarna till att jag tackade nej till att vara med och debattera live i debattstudion är att jag inte har mycket övers för det programmet längre (en gång i tiden var det dock bra). Dagens debattprogram består mest av folk som inte har koll på någonting plus att man får väldigt lite tid att tala (och man blir ändå avbruten), de ska ha med alldeles för många som ska debattera så folk får inte ens tala till punkt. 

Det verkar t ex som att det står i grundlagen att debattprogram i teve alltid måste ha med en arg äldre göteborgare som har åsikter om allt men kunskap om inget. På 90-talet hade alla debattprogram alltid med en ung arg feministtjej med åsikter om allt men kunskap om inget, hon dyker upp ibland när de inte har lyckats få tag i någon äldre arg göteborgsgubbe som är tillräckligt inskränkt och dum för att få vara med.

Dessutom är de mer intresserade av att ha med "kändisar" än folk som har något vettigt att säga. Katrin Zytomierska får vara med och debattera om dieter fast hon inte har någonting alls innanför pannbenet. Den föredetta höjdhopparen Partik Sjöberg satt med som bisittare när Debatt körde för nån sommar sedan under Almedalsveckan. Det kändes verkligen bisarrt att han skulle sitta och argumentera emot t ex folk om alternativmediciner då hans enda merit är att hoppa över en jävla pinne.

                                 
Lite som nät Galenskaparna drev med debattprogram i en av deras tv-serier. När de skulle debattera sjukvården bestod debattörerna av en plastkirurg, en såpaskådis som spelat läkare i en såpopera och en makeupartist som inte hade några kunskaper om ämnet alls (men som hade varit sjuk och tyckte om att vara med i tv).
                                   
Eller som denna Grotesco-sketch. Klockren parodi på hur debattprogram ser ut idag. Den inbillat intelligente ordbajsaren som tycker han själv är så himla djup, använder pretentiösa metaforer och svamlar skit. Plus den oinsatta (som på nått sätt ska presentera den vanliga arbetarsvensson från gatan) som sprider idiotier och lyckas sväva bort ljusår från debattämnet.

Jag tycker visserligen att man ska ta debatter, men jag ser ingen anledning att sitta och bli hånad inför miljonpublik av idioter som inte ens vet vad de pratar om.

                                  

Angående Mel Gibson

Tydligen så har Leonardo DiCaprio hoppat av Mel Gibsons vikingafilm på grund hot- och misshandelsanklagelserna mot Gibson. Tråkigt tycker jag och hoppas att filmen ändå blir av.

Folk babblar om att Mel Gibsons karriär är över på grund av dessa anklagelser. Jag vet inte om han är skyldig eller inte, men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte särskilt mycket. Han är, vilket arsle han än skulle vara privat, en jävla bra skådespelare och en ännu bättre filmregissör!

Det skulle inte vara första gången en kändis blir anklagad för något men vem fan bryr sig egentligen. Tycker det är jävigt larvigt att för att någon känd person inte visat sig vara nått helgon så ska man även ignorera vad de presterar i sitt yrkesliv. Bara för att en person är kriminell eller en jävla skithög som person så betyder det inte vad personen gör yrkesmässigt blir dåligt för det:
*John Lennon sket i sin äldste son men the Beatles gjorde ändå jävligt bra skivor.
*Tiger Woods visade sig vara rätt duktig på att bedra sin fru, men han är ju ändå världens bästa golfspelare.
*Michael Jackson hade otaliga anklagelser om pedofili och övergrepp (om han var skyldig eller ej är en annan femma) men han var ändå en bra dansare, artist och underhållare.
*Sean Connery misshandlade tydligen sin förra fru, men det gör ju inte "Goldfinger" och de anda gamla James Bond-filmerna med honom i huvudrollen sämre för det.
*Enid Blyton (hon skrev "Vi fem"-böckerna) höll sina barn inlåsta och var enligt yngsta dotten arrogant, kylig, manipulativ, pretentiöst, totalt självcentrerad och "utan ett spår av modersinstinkt". Det gör inte henne till en sämre författare för det.
*Phil Spector mördade en person, men karln är likförbannat ett musikaliskt geni och står bakom jävligt mycket fantastiska låtar.