måndag 30 maj 2016
söndag 29 maj 2016
Allt måste inte vara PK
Nästa James Bond kan väl bli en hen, HBTQ som som ligger med både män och kvinnor. Sedan ska Bond även vara vegan, helnykterist, vägra våld (möjligen feministiskt självförsvar), som källsorterar, åka kollektivtrafik (måste ju tänka på miljön) och ger skurkarna så mycket kärlek att de blir snälla (låter mer pedagogiskt än att skjuta ihjäl dem). Det vore väl "politiskt korrekt" om något.
Jag vill ha Bond som en vit medelålders välkammad brittisk man till mansgris, är ju lite det som är själva grejen med Bond. Fast Bond är dock redan förstörd och de borde slutat med filmerna för länge sedan. Filmerna med Craig har enligt mig inte ett skit med Bond att göra. Bra actionfilmer, men det är inte Bond.
Jag är ungefär lika intresserad av att se en kvinnlig James Bond som jag är att se en vit skådespelare som Shaft, en man som Nikita eller blondin som Superman.
Varför inte komma på nya filmer och nya rollkaraktärer istället för att man ska ändra på redan existerande roller? Jag ser gärna actionfilmer med kvinnor i huvudrollerna (så länge jag slipper menlösa "fotomodeller" i rollerna), men ser inte alls poängen i att bara försöka kopiera någon annans koncept och enbart byta kön på en redan etablerad rollkaraktär. Det visar bara på dålig fantasi.
Gör något eget istället för helvete!
måndag 23 maj 2016
söndag 22 maj 2016
Dricks - En förlegad idé
Jag blev lite förvånad när jag läste detta. Finns det verkligen folk och arbetsplatser i Sverige år 2016 som fortfarande förväntar sig dricks?
"De allra flesta svenskarna, 80 procent, ger ändå dricks när de har ätit på restaurang, den största delen av dessa svarar att de ger ibland. Enligt undersökning är det vanligast att ge fem-tio procent i dricks efter ett restaurangbesök.Jag ser ingen som helst anledning till att ge dricks på krogen (inte heller på restaurang). De som arbetar på krogen har redan lön för att servera alkohol som man köper till överpriser. Och nej, det har inte med snålhet att göra. Jag är inte snål men jag ger ändå inte dricks, inte heller om jag har ätit en "brakmiddag på en fin restaurang" utan jag betalar för det jag har beställt, simple as that.
"– Det är bara kutym att vi dricksar restaurangpersonal, och visst kan man bryta mot det. Men har man ätit en brakmiddag på en fin restaurang under många timmar och blivit månad om och sen inte lägger ett öre i dricks – då får man nog leva med att bli betraktad som aningen snål, säger Sofia Larsson."
Varför ska jag ge extra betalt för något som jag har betalat för till någon som redan har fått betalt för att ge mig det jag betalat för? Det finns ingen logik i det.
Och ni som tycker att man ska ge dricks, kom inte med argument som "Men serveringspersonalen springer benen av sig för att du ska få en bra upplevelse". För sådana argument köper jag inte för fem öre.
Varför ska ju serveringspersonal ha dricks? God service ingår i ju i deras arbetsuppgifter. Butikspersonal får t ex aldrig dricks hur mycket de än sliter. Eller gör folk så? Ger de dricks till förskolepersonalen med? Eller vårdbiträdet? Kanske lämnar de en extra slant till tandläkarens spargris efter ett besök? Det måste vara jobbigt att ge dricks till hela världen, för ni som ger dricks på krogar och restauranger nekar väl inte andra yrkesgrupper dricks för snabb och trevlig service? Hemtjänsten är också ett slitsamt yrke där folk springer benen av sig för att göra folk nöjda. De flesta som jobbar inom vården sliter ut kroppen och får inte rätt lön för mödan. Ger de som ger dricks till serveringspersonal även dricks dessa arbetsgrupper?
Personligen så går jag då i alla fall inte och betalar extra till kassörskan när jag handlar mat på coop och ica. Jag skjuter inte heller till extra pengar till busschaufförer när jag åker kollektivtrafik, hur trevliga de än är.
Själv jobbar jag inom barnomsorgen, är ansvarig för en grundskolas fritidshem. Jag undrar vad föräldrarna skulle säga om vi skulle börja förvänta oss dricks när de ska lämna sina barn på morgonen för att vara extra säkra på att deras barn trivs och har en rolig dag på fritids.
Dricks - Att ge extra betalt för något som du har betalat för till någon som redan har fått betalt för att ge dig det du betalat för.
måndag 16 maj 2016
torsdag 12 maj 2016
När tvingades den svenska barnlitteraturen bli "lagom"?
Jag trodde att böcker var en konstform. Att sätta villkor på hur konst ska se ut och vilka budskap de måste sända trodde jag hörde till diktaturer.
Förlaget Bonniers har tydligen utfört påtryckningar på författaren och illustratören Jan Lööf och krävt att han ska rita om bilder i i två av sina populäraste böcker, bl a en 50 år gammal bok ("Morfar är sjörövare" från 1966) för annars tänker de inte släppa dessa i nytryck.
Samtidigt hävdar Eva Dahlin, litterär chef på Bonnier Carlsen, att Jan Lööf och hans författarskap är otroligt viktigt. Inte viktigt nog om de vill få honom att rita om bilder i en bok som han skrev för 50 år sedan.
Några som inte gillar att folk försvarar Lööf och tycker att Bonniers gör rätt i att refusera böcker är Svenska Dagbladets Erika Hallgren som kallar det "klickfiske för konservativa gammelgäddor" och Aftonbladets Elise Karlsson som kallar nyheten en "nyhetsanka" och tycker att Jan Lööf borde lära sig av andra författare som ändrat gamla verk. En annan är Jonas Gardell som i Expressen hävdar att nyheten är en nyhet som inte finns och kallar samtidigt Jan Lööf för "en grinig gammal barnboksförfattare” som ”springer till DN och gnäller”.
Visst har förlag rätt att ändra sig och förhoppningsvis kan Jan Lööf gå till ett annat förlag, men troligen kan han inte det beroende på hur hans kontrakt med Bonniers ser ut. .
Jag är personligen ett stort fan av Jonas Gardell, hans litterära verk och även hans humor.
Och den dagen Jonas Gardells förlag bestämmer sig för försöka tvinga honom att skriva om sina äldre böcker för att de är "kontroversiella" så kommer jag att protestera precis som nu vid Jan Lööfs fall. Men den dagen antar jag att Gardell och många andra inom nöjesvärlden kommer gråta floder i media och ropa om både cencur och förtryck, men Gardell har ju visat sig många gånger att vara lite av en självgod hycklare och rejäl kålsupare. Att Gardell är så censur-glad att han inte ens tycker att media borde rapporterat om händelsen, säger en hel del om hans hyckleri. Det blir lite komiskt att han klagar, samma Gardell som gick i taket när sjukhuset i närheten där han bor ville bygga större och därmed "förstöra hans utsikt".
Problemet är att Gardell och Bonniers inte ser skillnaden mellan en redaktörs arbete innan utgivning och hur man behandlar redan utgivna verk, det är en väldigt stor skillnad. Om ett förlag inte vill ge ut böcker i nytryck då det inte finns något intresse längre för dem är det en sak. Det borde vara efterfrågan som ska styra om boken/böckerna ska ges ut igen, eller författaren genom att han går till ett annat förlag (om nu inte giriga storförlaget har fått till ett avtal som gör det omöjligt). Om förlaget refuserar med motiveringen att de inte tror att boken kan bli en kommersiell framgång är det en sak, men i detta fall finns det fortfarande en stor efterfrågan på dessa böcker och Bonniers är så rädda för att stöta någon att man överreagerar vilket är idiotiskt och fegt.
Många som håller med Gardell och de andra som försvarar Bonniers har inte förstått vad frågan egentligen handlar om utan tror istället att det handlar om rasism då de själva inte har läst böckerna. Jan Lööfs böcker är med rätta älskade av många som de är, säljer som de är och går inte att rita om utan att försämras. Förlaget tycker att Lööf har skildrat stereotyper, men Lööf skildrade snarare på ett humoristiskt sätt en verklighet som han upplevt. En av figurerna i böckerna som Bonniers vill att Lööf ska rita om är en person som han var kompis med i verkliga livet. Killen med trumman var en jazzmusiker som var kompis med Jan Lööf och kläderna han har på bilden var hans scenkläder. Han hette Rebop Kwaku Baah (13 februari 1944 – 12 januari 1983) och lirade percussion.
Gamla böcker är gamla böcker. Har man problem med den tidens normer och regulationer så behöver man inte läsa dessa. Det är trots allt ett kulturarv som har en originalform.
Det är riktigt illa när förlagen begränsar författarnas fantasi och den fantastiska världen för barn! Det är riktigt illa när allting måste vara så totalt korrekt att en person i en bok anses "för utklädd" eller inte ens får sova med solglasögon på. I vilken jävla värld har vi hamnat då? Då finns det ju ingen plats för figurer som Pippi Långstrump eller andra starka karaktärer. När tvingades den svenska barnlitteraturen bli "lagom"? När började vi sätta gränser för fantasin? Hur länge har vi kvar mångfalden om vi sågar av och krymper ner det som ska kallas folkligt?
Det är oerhört skamligt att det utövas påtryckningar på upphovsmän inom konst, litteratur och musik att ändra på sina skapelser i efterskott bara för att en högljudd liten grupp besserwissers i nutid anser att de kan vara skadliga. Man formligen pissar på skaparna av konsten, nedvärderar alla som tagit del av den genom åren och underskattar nya generationers förmåga att bilda sig sin egen uppfattning.
Det kanske är lika bra att man rensar ut allt kultur och allt annat med för det kommer ändå bara att kränka någon bajsnödig stolle. Bränn alla böcker, lägg ner Internet, kasta all musik och sluta sänd tv så får vi se hur roligt vi har sen.
Om vi ska vara konsekventa i våra beslut så ska nytryck av andra böcker också stoppas eftersom dom innehåller negativa stereotyper. Emil-böckerna är ju typexempel ur vissa perspektiv, exempelvis kvinnoroller och klassamhället plus synen på snåla smålänningar. Men det är historiskt rätt invänder ni. Jo, och det är Jan Lööfs teckningar också - det fanns en jazztrummis som uppträdde ibland i liknande klädsel. Då är vi åter framme vid frågan, fast i andra ord: vem avgör vilka litterära skildringar av stereotyper som är acceptabla och på vilka grunder?
Jag tror att det kan finnas en poäng att ha böcker med stereotyper. Barn kan lära sig om dem och bli medvetna om problemet. Synd att man inte tänker på det.
Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ren idioti att förbjuda stereotypa bilder, så fort något animerats så blir det stereotypt. Det är som att förbjuda verkligheten.
Faktum kvarstår; Det finns gott om folk som vill censurera allt som inte följer dagens normer. Nervositeten över möjliga kränkningar är så stor att redan tanken räknas. Om man skall vara livrädd för allt som inte är 100% politiskt korrekt så kommer samhället att bli helt utspätt. Men folk blir numera kränkta av precis vad som helst så gränsen är framflyttad. Långt. Vad blir nästa drag? Bokbål?
Förlaget har rätt att refusera, men vi som gillar Lööf har rätt att be dem dra åt helvete också.
Samtidigt hävdar Eva Dahlin, litterär chef på Bonnier Carlsen, att Jan Lööf och hans författarskap är otroligt viktigt. Inte viktigt nog om de vill få honom att rita om bilder i en bok som han skrev för 50 år sedan.
Några som inte gillar att folk försvarar Lööf och tycker att Bonniers gör rätt i att refusera böcker är Svenska Dagbladets Erika Hallgren som kallar det "klickfiske för konservativa gammelgäddor" och Aftonbladets Elise Karlsson som kallar nyheten en "nyhetsanka" och tycker att Jan Lööf borde lära sig av andra författare som ändrat gamla verk. En annan är Jonas Gardell som i Expressen hävdar att nyheten är en nyhet som inte finns och kallar samtidigt Jan Lööf för "en grinig gammal barnboksförfattare” som ”springer till DN och gnäller”.
Visst har förlag rätt att ändra sig och förhoppningsvis kan Jan Lööf gå till ett annat förlag, men troligen kan han inte det beroende på hur hans kontrakt med Bonniers ser ut. .
Jag är personligen ett stort fan av Jonas Gardell, hans litterära verk och även hans humor.
Och den dagen Jonas Gardells förlag bestämmer sig för försöka tvinga honom att skriva om sina äldre böcker för att de är "kontroversiella" så kommer jag att protestera precis som nu vid Jan Lööfs fall. Men den dagen antar jag att Gardell och många andra inom nöjesvärlden kommer gråta floder i media och ropa om både cencur och förtryck, men Gardell har ju visat sig många gånger att vara lite av en självgod hycklare och rejäl kålsupare. Att Gardell är så censur-glad att han inte ens tycker att media borde rapporterat om händelsen, säger en hel del om hans hyckleri. Det blir lite komiskt att han klagar, samma Gardell som gick i taket när sjukhuset i närheten där han bor ville bygga större och därmed "förstöra hans utsikt".
Problemet är att Gardell och Bonniers inte ser skillnaden mellan en redaktörs arbete innan utgivning och hur man behandlar redan utgivna verk, det är en väldigt stor skillnad. Om ett förlag inte vill ge ut böcker i nytryck då det inte finns något intresse längre för dem är det en sak. Det borde vara efterfrågan som ska styra om boken/böckerna ska ges ut igen, eller författaren genom att han går till ett annat förlag (om nu inte giriga storförlaget har fått till ett avtal som gör det omöjligt). Om förlaget refuserar med motiveringen att de inte tror att boken kan bli en kommersiell framgång är det en sak, men i detta fall finns det fortfarande en stor efterfrågan på dessa böcker och Bonniers är så rädda för att stöta någon att man överreagerar vilket är idiotiskt och fegt.
Många som håller med Gardell och de andra som försvarar Bonniers har inte förstått vad frågan egentligen handlar om utan tror istället att det handlar om rasism då de själva inte har läst böckerna. Jan Lööfs böcker är med rätta älskade av många som de är, säljer som de är och går inte att rita om utan att försämras. Förlaget tycker att Lööf har skildrat stereotyper, men Lööf skildrade snarare på ett humoristiskt sätt en verklighet som han upplevt. En av figurerna i böckerna som Bonniers vill att Lööf ska rita om är en person som han var kompis med i verkliga livet. Killen med trumman var en jazzmusiker som var kompis med Jan Lööf och kläderna han har på bilden var hans scenkläder. Han hette Rebop Kwaku Baah (13 februari 1944 – 12 januari 1983) och lirade percussion.
Gamla böcker är gamla böcker. Har man problem med den tidens normer och regulationer så behöver man inte läsa dessa. Det är trots allt ett kulturarv som har en originalform.
Det är riktigt illa när förlagen begränsar författarnas fantasi och den fantastiska världen för barn! Det är riktigt illa när allting måste vara så totalt korrekt att en person i en bok anses "för utklädd" eller inte ens får sova med solglasögon på. I vilken jävla värld har vi hamnat då? Då finns det ju ingen plats för figurer som Pippi Långstrump eller andra starka karaktärer. När tvingades den svenska barnlitteraturen bli "lagom"? När började vi sätta gränser för fantasin? Hur länge har vi kvar mångfalden om vi sågar av och krymper ner det som ska kallas folkligt?
Det är oerhört skamligt att det utövas påtryckningar på upphovsmän inom konst, litteratur och musik att ändra på sina skapelser i efterskott bara för att en högljudd liten grupp besserwissers i nutid anser att de kan vara skadliga. Man formligen pissar på skaparna av konsten, nedvärderar alla som tagit del av den genom åren och underskattar nya generationers förmåga att bilda sig sin egen uppfattning.
Det kanske är lika bra att man rensar ut allt kultur och allt annat med för det kommer ändå bara att kränka någon bajsnödig stolle. Bränn alla böcker, lägg ner Internet, kasta all musik och sluta sänd tv så får vi se hur roligt vi har sen.
Om vi ska vara konsekventa i våra beslut så ska nytryck av andra böcker också stoppas eftersom dom innehåller negativa stereotyper. Emil-böckerna är ju typexempel ur vissa perspektiv, exempelvis kvinnoroller och klassamhället plus synen på snåla smålänningar. Men det är historiskt rätt invänder ni. Jo, och det är Jan Lööfs teckningar också - det fanns en jazztrummis som uppträdde ibland i liknande klädsel. Då är vi åter framme vid frågan, fast i andra ord: vem avgör vilka litterära skildringar av stereotyper som är acceptabla och på vilka grunder?
Jag tror att det kan finnas en poäng att ha böcker med stereotyper. Barn kan lära sig om dem och bli medvetna om problemet. Synd att man inte tänker på det.
Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ren idioti att förbjuda stereotypa bilder, så fort något animerats så blir det stereotypt. Det är som att förbjuda verkligheten.
Faktum kvarstår; Det finns gott om folk som vill censurera allt som inte följer dagens normer. Nervositeten över möjliga kränkningar är så stor att redan tanken räknas. Om man skall vara livrädd för allt som inte är 100% politiskt korrekt så kommer samhället att bli helt utspätt. Men folk blir numera kränkta av precis vad som helst så gränsen är framflyttad. Långt. Vad blir nästa drag? Bokbål?
Förlaget har rätt att refusera, men vi som gillar Lööf har rätt att be dem dra åt helvete också.
måndag 9 maj 2016
tisdag 3 maj 2016
Månadens Chuck Norris
Om du har en tusenlapp och Chuck Norris har
en hundralapp så har han mer pengar än vad du har.
en hundralapp så har han mer pengar än vad du har.
måndag 2 maj 2016
söndag 1 maj 2016
1 maj, om 13 dagar är det 85 år sedan Ådalshändelserna
Nu på första maj vill jag att ni alla ska minnas Ådalen 31.
Fabriksägarna valde att nästan halvera lönerna samtidigt som de höjde hyrorna och vedpriserna. Strejken var ett faktum och när strejkbrytare anlitades, bl a studenter och professionella strejkbrytare samlades tusentals människor i ett stormöte och gick så i en demonstration i Ådalen 1931. Där sköts fem personer ihjäl och fem sårades av militär som stod under polismans befäl, av de döda var fyra demonstranter samt en 20-årig kvinna som inte var med i demonstrationståget utan stod på en gård som åskådare när hon blev träffad av en rikoschett.
En trumpetare som hette Tord Andersson i arbetarnas musikkår blåste signalen "Eld upphör" och fick med det militären att sluta skjuta. Andersson delgavs senare misstanke om brott för att "otillbörligen ha tagit kommandot över militär trupp", men åtalet lades ner innan rättegångsdatumet.
Kapten Mesterton (som beordrade militären att öppna eld mot demonstrationståget) dömdes efter dessa händelser av krigsrätten i Sollefteå till åtta dagars arrest utan bevakning, men frikändes senare av krigshovrätten. Strejkledarna Axel Nordström och Helmer Sjödin fick sammanlagt 3 år och 2 månaders straffarbete. 2 protestskribenter (Olsson & Nilsson) fick 360 dagars fängelse. Sammanlagt fick militären 21 dagars rumsarrest utan bevakning medan demonstranterna fick 3430 dagars straffarbete och fängelse. Tänk på vilka som sköt vilka.
Händelserna i Ådalen 1931 lade grunden till vår arbetsrätt, till OB-ersättningen, övertidsersättning, sjukledighet, medbestämmanderätt, lag om anställningsskydd och många andra rättigheter som vi ser som en skyldighet idag men som facken kämpar för att upprätthålla varje avtalsrörelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)