Julkalendrar har alltid fått kritik.

Julkalendrarna i tv har alltid genom alla tider fått stå ut med kritik, spott och spe. Förra årets julkalender "Selmas saga" blev bl a anklagad för att vara sexistisk av en stolle till rövhatt som ondgörde sig i en debattartikel på SVTs hemsida (går läsa mer om det här).
Även den som sändes nu i år har fått kritik av alla de slag av en massa moraliserande träbockar utan eget liv.

Det finns nog ingen julkalender som inte har fått kritik och skit.

"Sunes jul", som en person i expressenartikeln hyllar, fick t ex en hel kritik av rasande stollar på sin tid. Bl a för att det ritades stora könsorgan, att det svors, att Sune blev jagad av en massa tomtar och för att varuhustomtar drack öl och rökte under arbettid. Samma avsnitt klipptes dessutom om efter att det sänts på morgonen då en varuhustomte drog ett judeskämt (vilket hade klippts bort till kvällsändingen).
För att inte tala om vilket liv det blev över en stickad mössa med texten "Norway" som Anders och Sören hade haft på sig under ett avsnitt i lucköppningen. Den mössan fick norska ambasaden att gå fucking bananas. Sveriges ambassadör i Oslo fick be norrmännen om ursäkt, tv-chefen fick sitta i morgonsofforna och förklara sig och New York Times skrev en notis i tidningen att ”Barnprogram orsakade diplomatisk kris mellan Sverige och Norge” (Den nyheten snappade tv-kanalen CNN upp och körde ut en bild på Anders Jakobsson iklädd mössan med ”Norway” tryckt på, under titeln ”Sverige och Norge i diplomatisk kris”).

"Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst" anmäldes för att ha "uppmanat till ockultism" och en kyrkoherde kallade till och med SVT för "ondskans hantlangare".

"Barna Hedenhös uppfinner julen" blev anklagad för att uppmana till vandalism.

"Tusen år till julafton" fick kritik för att barnen drack alkoholfri öl i ett avsnitt och blev för det anklagade för alkoholreklam. Och då har jag inte ens nämnt kritiken för att en känd svensk radikalfeminist hade spelade några av rollerna.

Även "Trolltider" fick kritik på sin tid för för att småtrollen tillbad asaguden Tor. Präster upprördes över att Oden dolde sig bakom lucka 24 och att att varje lucka hade med sig "trolldomar som för ondska in i barnkammaren". Kristdemokraternas Alf Svensson sa att ”hin håle själv grinar mot barnen”. Den fick utöver anmälningar 4000 brev och prostestlistor.


Det finns inget så dumt som folk.

Veckans GAS-sketch "Spekulanterna"

Veckans GAS-sketch: "Inte bara glögg"

Moraliserande nykteristarslen

Ett säkert jultecken är svenskt moraliserande kring alkohol och krav på att alla borde fira jul. Det är lika säkert som att ett säkert smmartecken är samma jävla sorts moraliserande och krav på att alla borde fira en helnykter midsommar.

Jag såg SVTs Opinion där de debatterade om man ska få dricka kring jul. Den där unga nykteristtjejen var bland det mest arroganta och drygaste jag har sett och hört på länge, och fär att vara någon som kallar sig "retorikexpert" för det överraskande mycket härskratekniker och fördömande av oliktänkade från det rövhålet.

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallad för saker av självgoda nykterister som gillar att fördöma andra. Och då har det räckt att man druckt en öl.

- "Det är sååå patetiskt med folk som dricker."
- "Om du dricker så måste du ha ett väldigt innehållsfattigt liv."-
"Man faktiskt kan ha roligt utan alkohol!"

Jag trivs med mitt liv,. Jag har roligt varje vardag utan alkohol. Så vad fan gör det att jag dricker ibland på helger eller njuter av ett glas öl till maten när jag är ledig.
Dessa moraliserande nykterister verkar inte ha funderat på att vi andra kanske dricker just för att orka kunna stå ut med dessa odrägliga dömande moralistarslen som gillar att se ner på andra som inte lever som de själva (och som vill bestämma hur andra ska leva sina liv).

Veckans GAS-sketch: "Grisen i säcken"

Veckans GAS-sketch: "Pyssel & Papp"

På söndag är det julafton. Jag har en tradition som innefattar Galenskaparna & After Shave. Varje år den 23 december tittar jag på alla deras julsketcher som "Pyssel och papp", "Stålmannens jul", "Inte bara glögg" etcetera och dricker alkohol (oftast Jack Daniels med cola eller rom med cola). Annars blir det inte jul för mig, den traditionen är viktigare för mig än Kalle Anka på julafton. 

Numera brukar det vara lugnt med bara några groggar, men när jag var yngre blev det oftast en väldigt blöt tillställning. Minns t ex en gång för flera år sedan när min lillebror var med ett år och blev så plakat att han råkade välta julgranen och hälla kaffekask över nystryken bordsduk..

Veckans GAS-sketch:"Min ständiga julklapp"

Från när GAS gästade Klasse Möllberg i "Klasses julkalender" 1992

Veckans GAS-sketch: "Det gamla spelet om jul"

Månadens Chuck Norris

"Chuck Norris blev av med oskulden före sina föräldrar."

Min önskelista till tomten

Veckans GAS-sketch:: "British Bandy"

Det finns inget så dumt som folk

För några månader sedan visade Tv4 "Jägarna", en av de bästa filmerna som har gjorts i Sverige. 
En bekant skrev då på Facebook om att man nog aldrig hade kunnat göra en så grafisk film idag där de skjuter och slaktar djur på grund av PETA och djurrättaktivister.

En kompis berättade då att han var i Stockholm på klassresa just när denna film hade haft premiär så en av kvällarna gick hans klass på bio för att se den. Han berättade att det inte dröjde länge innan det bölades högt i biofrafen och även protesterades högt om hur synd det var om renarna. när hunden blev skjuten mitt i filmen grät folk helt öppet i biostolarna om hur synd de tyckte det var om hunden
Min kompis och hans klass, som var från en glesbygd i norraste Hälsingland, begrep inte alls hur folk var funtade som på riktigt bröt ihop i biografen för något dyligt.

Jag har en bok i bokhyllan om hur denna film gjordes  som heter "Jägarna - Från idé till succé".  Att de sköt renar istället för älgar var för att det blev lättare att fixa. Udtja sameby hjälpte filmteamet, inspelningen inträffade mitt emellan kalvmärkningen och höstslakten. En sameby byggdes upp för att ge autencitet och ett miniteam var med för att dokumentera slakt och skottträffar. Fyra renar som ändå skulle slaktas  av samerna blev skjutna av samebyns bästa skytt (de dog direkt) och då filmades det samtidigt från flera håll.
När man ser hundliket i filmen så är det visserligen en riktig hund, men den lever. De fick hunden att ligga stilla med ett "sminkat" sår gjort av sönderklippta kondomer som fylldes med risgrynsgröt, pölsa, kalvsylta och blod.

Det är dock lite bisarrt att väldigt många reagerar mera på att Lennart Jähkels rollkaraktär Leif i filmen skjuter en hund än på att han skär halsen av en kvinna, gruppvåldtar en annan kvinna samt skjuter ihjäl sin lätt förståndshandikappade halvbror.
Mycket bisarrt. Men så är det, lägger man upp en bild på ett dött djur protesterar många men de ser på nyheterna varje kväll där det visas allt möjligt elände som normalt borde få folk att reagera mer

Det finns inget så dumt som folk.

Julkappar - Check!

Sådärja. Jag slog idag in de sista av julklapparna,  så nu är jag färdigt med sånt för i år. Jag brukar oftast vara helt klar och färdig med julklappsinöpen (samt paketinslagningen) den här tiden varje år.

Många tycker inte att jag är klok som gör det så tidigt, men det är jävligt skönt att ha det avklarat i tid så att jag kan tänka på annat i december då den månaden brukar vara nog stressig ändå. Dessutom så har jag på detta sätt aldrig varit med om att någon julklapp inte har kommit i tid.

Nu slipper jag gå i affärer i december för att köpa sådant utan behöver bara bekymra mig om städning och vilken öl jag ska köpa.

Veckans GAS-sketch:"Te"

Barnprogram med tygmullvad och psykopatunge

Jag kollade för någon månad sedan  runt lite på Youtube och hittade plötsligt ett barnprogram från när jag var liten, "Rädda Joppe, död eller levande".

Detta barnprogram var tydligen, har jag läst, gjort för att lära barn hur man skulle göra i olika nödsituationer, men det var då dock inget jag kom ihåg eller tänkte på som barn när jag såg det (tyckte då mest att introt var lite obehagligt). 

Tv-serien handlade om en väldigt odräglig unge som verkade ha någon form av misshandelsförhållande till sin tygmullvad Joppe som han bl a stoppade i soporna, lade i kuvert för att lägga på postlådan, skickade ut i en sjö och kastade ut från fönstret på ett åkande tåg. Sedan skrek ungen och krävde att hans granne (som bara hade ett efternamn och inget förnamn) skulle rädda gosedjuret, vilket grannen gärna gjorde för att lägga an på ungens mamma.
Grannen spelades av Lennart R Svensson och honom minns jag att jag gillade som barn (till skillnad från den odrägliga skitungen), Jag minns när han hade jullovsmorgon på slutet av 80-talet (tror det hette Midvinterbio), det var mysiga grejer det,

Redan när jag såg detta barnprogram som barn så tyckte jag att huvudrollen var oerhört odräglig. Idag tycker jag mest att han påminner om "Pelle Alsing" som spelades av Robert Gustafsson i en sketch i humorserien "NileCity 105,6" som torterade djur till döds för att sedan gråtandes ljuga om att det var en olycka.

Det är nästan så att man skulle vilja höra "Olsson" istället svara pojken; 

"Håll koll på din egen jävla mullvad psykopatunge!"

Veckans GAS-sketch: "Iskallt möte"

Tysta inte ner de som blivit utsatta, oavsett deras kön

De senaste veckorna har det skrivits en hel del i sociala medier om sexuella trakasserier. Flera män i maktposition har pekats ut av flera som ett par riktiga grisar. Väldigt många kvinnor har under hashtagen "#Metoo delat egna erfarenheter om det.

Det är bra att kvinnor som har blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp inte är tysta och att skulden läggs på de människor (ofta män) som tafsar och förgriper sig på andra.
Förhoppningsvis leder detta till att kvinnor vågar säga ifrån, inte accepterar sexuella trakasserier och i förlängningen hoppas jag att det kan påverka åt rätt håll.

Jag tycker det är bra att människor berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier, tafsande och sexism och för att markera att sådant inte är ok.
Men samtidigt har jag även sett flera killar som har delat samma hashtag och berättat om saker de har blivit utsatta för av andra män och kvinnor . De har då mötts av ilskna kommentarer om att de ska hålla käften samt anklagelser om att de bara vill stjäla fokus och förminska utsatta kvinnor.
Det är tyvärr något som jag har sett även tidigare under många år.
Det blir då lite samma sorts mentalitet som när Susan Steinmetz som var chef för Family Research Center vid Indianauniversitete (och bla hjälpt till att starta kvinnohem för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel) fick motta flera hot när hon senare även föreläste om män som misshandlats av kvinnor. Då ansågs hon plötsligt motarbeta trots att hon under flera år hade arbetat arbetat med att hjälpa utsatta kvinnor och belysa problemet med kvinnomisshandel och kvinnoförtryck.
Eller som när folk här i Sverige när de startade mansjourer i början bemöttes av motstånd och kritik för att folk var rädda att de skulle stjäla resurser som istället skulle gå till att hjälpa utsatta kvinnor.

Det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi är många  killar och män som har blivit utsatta för sådant genom åren, men när vi försöker prata om det blir vi alltid nedtystade genom att bli anklagade för att bara försöka stjäla fokus från de kvinnor som blir utsatta för detsamma, samt får höra att det "inte är så vanligt". 
Jag kommer t ex ihåg för några år sedan när det stod i tidningar om en krog/restaurang i Skottland där all manlig personal hade börjat vägra att bära arbetsklädseln som var kilt för att de tröttnat på alla kvinnliga gäster som försökte titta under kilten och lyfta upp dessa för att de ville se om de bar något under eller inte. Många, både män och kvinnor, tyckte då att det bara var roligt och att den manliga personalen var humorbefriad och lättkränkta. Många skrev även saker som t ex "Ja ja, nu vet de hur de är för kvinnor, rätt åt dem". Hur kan det vara rätt åt dem? Det känns lika dumt som att någon skulle säga att "nu vet de hur de känns".om kvinnor som blir utsatta för misshandel av främmande män på offentlig plats bara för att det är vanligare att unga män blir utsatta för sådant av andra män. Om någon hade hävt ur sig något så urbota korkat då så hade förhoppningsvis alla fördömt och idiotförklarat den personens kommentar.

Jag minns när jag som ung studerade på en folkhögskola. En kvinnlig lärare där ville plötsligt under en lektion prata om sexuella trakasserier och undrade om några i klassen hade blivit utsatta för sådant, men sedan tystade hon bryskt ner de killar i klassen som försökte yttra att de de också blivit utsatta för sådana saker. Samma kvinnliga lärare blev senare under samma läsår full under en klassresa och tafsade då själv friskt, Hon försökte bl a dra ner mig i sitt knä när jag enbart klädd i boxers skulle gå på toaletten mitt i natten (har skrivit om det en gång tidigare här).
När jag var mellan 18-23 och bodde i mindre städer så var det jättevanligt med medelålders kvinnor som var ute efter lammkött på krogen i form av yngre fulla killar. Dessa kvinnor tafsade mer än gärna, kom med oanständiga förslag och klämde yngre killar på röven och skrevet oavsett om de ville eller inte. Jag åkte hem många gånger med blåmärken på röven efter allt nypande och tafsande. Om någon yngre gosse blev för full så tog de gärna "hand om honom" och försöker få med honom hem eller i alla fall in på toaletten. Det var ofta som man fick rädda yngre bekanta som druckit för mycket från att inte bli hemdragna av dessa kvinnor.
En polare som hade fest hemma hos sig i somras gick och lade sig tidigt under festen då han var trött, han vaknade senare av en kvinnlig festdeltagare som hade smygit ner brevid honom i sängen och körde ner tungan i halsen på honom. Det är många, både män och kvinnor, i hans umgängeskrets som har skrattat och skojat om det. När jag har frågat några av de som skrattade åt detta om de hade tyckte det varit lika roligt om könsrollerna hade varit ombytta har de blivit tysta. En del har då insett hur fel den handlingen var av den kvinnan medan andra bara har mumlat "det är väl inte samma sak"".

En del skriker om att alla män måste inse att alla män är en del av problemet om de inte säger ifrån när andra män beter sig illa samt ta ansvar över andra mäns handlande. Till de personerna vill jag bara ställa följande fråga:  Jag skulle vilja veta varför jag som laglydig skötsam samhällsmedborgare har ett rättsansvar som sträcker sig längre än andra människor av annat kön? Det är lika orimligtt som att kräva att alla muslimer ska ta avstånd från dårarna i IS, eller att kräva att alla vi som är HBTQ-personer ska ta avstånd varje gång Alexander Bard häver ur sig något nedlåtande mot andra människor.
Alla som generaliserar påstår att de har fog för det och att det är just deras kollektiva skuld som är berättigad och att just de har rätt att bunta ihop skyldiga och oskyldiga.
Det är fel att blanda ihop civilkurage med kollektiv skuld. Det är två helt olika saker.  Civilkurage är en annan sak än att känna att man är en del av problemet. Civilkurage är något som de flesta borde skaffa sig oavsett kön. En mans tystnad säger inte mer än en kvinnas.
Jag säger ifrån om/när jag ser dåligt beteende, oavsett om det är någon jag känner eller främling på bussen. Men för det kommer jag aldrig känna någon skuld för vad andra rövhattar utsätter andra för.


Jag tycker det är bra att människor av båda könen berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier, tafsande och sexism och för att markera att sådant inte är ok.
Jag blir lika ledsen varje gång jag hör om folk som blivit utsatta för sexuella trakasserier, misshandel eller homofobi, oavsett vilket kön offer eller de som utsätter folk för sådant har.

Månadens Chuck Norris

"Om Chuck Norris vore en kalender skulle varje månad heta Chucktober och varje dag skulle vara bäst. och coolast"

Veckans GAS-sketch:"Mah-Ná Mah-Ná"

Veckans GAS-sketch:"Illusionernas Konung"

Det finns inget så dumt som folk!

Det finns inget så dumt som folk. Det är Facebook ett bra bevis på.

När jag t ex har lagt upp humorbilder har jag fått sura kommentarer för att vissa personer inte har uppskattat humorn och inte vill läsa eller se sådant. De har då sagt att de ska avfölja eller tagit bort mig som Facebookvän eller blockerat när de inte har fått bestämma vad andra ska skriva om eller lägga upp för bilder.

När jag t ex har skrivit om SDs rasism har jag fått sura kommentarer från folk som inte vill läsa om sådant samt att de ska avfölja eller ta bort mig som Facebookvän (eller blockerat) när de inte har fått bestämma vad andra ska skriva om.

När jag har lagt upp youtube-länkar till musik jag gillar har jag fått sura kommentarer från folk som inte uppskattat musiken t ex för att någon musiker har gjort något dumt. De har då självklart skrivit att de ska avfölja eller ta bort mig som Facebookvän (eller blockerat) när de inte har fått bestämma vad andra ska lägga upp för länkar.

När jag t ex har skrivit om min favorit-tvprogram eller någon film har jag fått sura kommentarer om att jag inte ska skriva om sånt för att de inte har orkat titta på det än.  När man anser att de inte kan bestämma vad andra ska skriva på sina egna sidor har de svarat med att de ska avfölja eller ta bort en som Facebookvän (eller blockerat) när de inte har fått bestämma vad andra ska skriva om.
Folk som grinar om spoilers är bara patetiska.T ex i somras dagen efter jag hade sett det just då senaste avsnittet av "Game Of Thrones" så skrev jag en statusuppdatering som löd :

"Hur många i Westeros eget Suicide Squad får samtidigt plats på en drake? Nu vet jag svaret, heja heja!"

Sedan trodde jag att helvetet skulle braka löst. Några personern blev helt ursinniga över att jag hade mage att avslöja spoilers för dem när de inte hade hunnit se avsnittet än. När jag då påpekade att jag faktiskt inte hade skickat eller länkat något direkt till dem, samt dessutom inte avslöjade mer än random Hollywood-trailers gör till sina filmer blev de bara ännu argare.
Jag svarade då att om någon är för lat för att kolla upp det senaste avsnittet till världens största tv-serie men ändå inte vill läsa spoilers så har man två val: Antingen låta bli att snoka runt på sociala medier Facebook innan man har tittat eller så får man skylla sig själv om man är så dum att man ändå tittar på sociala medier.
En bajsnödig bekant med för stor offerkofta blev blev då helt vansinnig. Han skrek bl a att om jag tyckte att han fick skylla sig själv om han lästa spoilers var som om att säga att tjejer som blir våldtagna på festivaler får skylla sig själva.
Jag bad honom fara åt helvete och svarade att om han jämför sin ovillighet i att läsa en spoiler för ett jävla tv-program med lidandet för våldtagna kvinnor förtjänade han bara förakt och borde skämmas.


Om folk är så här jävla bajsnödiga, gå på skithuset istället.

Nu kommer förmodligen någon förstoppad jävel skriva att hen ska avfölja och blockera.

GAS-sketch:"Spanarn och yuppienallen"

Public Servise ska inte syssla med censur!

Det finns en stor mängd människor som gillar att jämt och ständigt kritisera SVT och Public Service. Jag brukar oftast inte tillhöra dem eftersom jag oftast gillar SVT.
En av SVTS bästa idéer på väldigt länge var när de skapade den helt fantastiska arkivtjänsten Öppet Arkiv där man kan njuta av ett stort antal äldre produktioner. Där finns allt från gamla barnprogram, dramaserier, teateruppsättningar, nöjesprogram, och en massa annat. När det regnade som värst under min semester nu i somras så fördrev jag flera dagar åt att njuta av att titta igenom flera gamla pärlor som t ex "Raskens", "Gösta Berlings saga", "I väntan på Godot", filmer av Lars Molin samt även flera gamla barnprogram som för mig är nostalgi.

Det är även därför som jag höjde ögonbrynet när jag läste att SVT återigen sysslar med censur genom att välja att avpublicera specifika avsnitt av tv-serien "Bert" som är baserad på bokserien "Berts dagbok" skrivna av Anders Jacobsson och Sören Olsson. 

Det här är värre än när Bonniers krävde att Jan Lööf skulle rita om bilder i några av sina redan utgivna böcker (bl a för att de ansåg det rasistiskt att en svart man bar solglasögon). Problemet är att desssa "moralens väktare" inte ser skillnaden mellan en redaktörs arbete innan utgivning och hur man behandlar redan utgivna verk, det är en väldigt stor skillnad. Att detta är värre är för att SVT är public service, med andra ord pappa staten.

SVT försvarar dock sitt beslut genom att hävda att dessa avsnitt är rasistiska, sexistiska och homofobiska då de innehåller uttryck och språkbruk som de inte vill visa barnpubliken.
I de borttagna avsnitten är huvudfiguren Bert i en scen svartmålad i ansiktet när han funderar på vilken typ av kille som hans kärlekintresse Nadja föredrar.
I det andra föreslår seriens antagonist tillika mobbare/översittare Klimpen att tjejerna kan "sälja sina kroppar" när de ska dra in pengar till en klassresa. En av tjejerna i klassen föreslår då att de kan sälja Klimpens kropp istället (varpå han hävdar att det är många som vill köpa hans kropp och erbjuder sig att visa snoppen som bevis innan deras klasslärare argt avbryter honom.) I samma avsnitt använder Klimpen ordet "bög" när han på deras klassgala försöker agera ståuppkomiker till alla andras stora förtret.

Jag tittade på SVTs Opinion Live där Anders Jacobsson debatterade emot en av SVTs chefer Susanna Balsvik och en dryg aktivist som studerar till historielärare. 

Speciellt den blivande historieläraren uppvisade ett synnerligen bisarrt beteende i sina arroganta försök att debattera emot Anders. Först sade hon att hon är glad över att barn tack och lov hittar rasistiska saker i skolböcker.... ....Men sedan ändrade hon direkt argumentet genom att säga att barn minsann inte alls kan värja sig eller ifrågasätta en tv-serie på SVT.
Vidare anklagade hon Anders för att Bert-böckerna enligt henne är fulla med rasism.... ....Men när Anders då direkt uppmanar henne att berätta var någonstans han har skrivit det i böckerna så vägrar hon att svara utan vill plöstsligt bara diskutera tv-seriens utvalda klipp. Hon påstod också en massa forskning hon inte berättade varifrån de påståendena har sin grund etcetera. Hennes argument går helt emot sig själva om hon får prata tillräckligt länge.
Dessutom så var SVT-personen på direktlänk Susanna Balsvik bland det mest arroganta jag har sett på länge.

- "Ja, vi får kanske titta på om vi ska ta bort resten också..." (lite: "Du som upphovsmans ska då inte komma här och säga vad vi får göra med ditt verk"). 

Enligt den självgoda och arroganta kvinnan i studion samt den ännu mer odrägliga kvinnan från SVT som var med på direktlänk så ska alltså inte ens antagonister och mobbare i barnprogram få yttra elaka och dumma saker. Låter som jävligt tråkiga och menläsa barnprogram i mina öron om allt måste vadderas in i en madrasserad cell.

SVT blundar för att de när de lägger ut det på Öppet Arkiv inte längre är en barnserie utan först och främst ett stycke mediehistoria. De som stör sig på dessa två avsnitt av "Bert" kan ju istället bara ge fan i att titta på dessa då avsnitten är fristående. Bara för att vissa är bajsnödigt lättkränkta betyder det inte att hela produktionen i sin helhet ska tas bort även för oss andra. Hela produktionen bör stå till förfogande av den enkla anledningen till att tv-produktioner bör vara tillgängliga för att visa hur det en gång var.
Gamla tv-serier och böcker är gamla tv-serier och böcker. Har man problem med den tidens normer och regulationer så behöver man inte titta på eller läsa dessa. Det är trots allt ett kulturarv som har en originalform.
Man formligen pissar på skaparna av konsten, nedvärderar alla som tagit del av den genom åren och underskattar nya generationers förmåga att bilda sig sin egen uppfattning. Historia ska inte tillrättaläggas och censureras.


Angående vissa ord så skulle jag lätt kunna tänka mig att se hela tv-serien tillsammans med mina syskonbarn (även andra barn) för att samtidigt bara helt enkelt förklara att "det var så man sa på den tiden, men det gör man inte längre".
Om man är en så mjäkig förälder så att man inte kan prata med sina barn och förklara det som hände i en film eller tv-serie så är det enbart man själv som är problemet. Det är bara larvigt att lägga över ansvaret på ett barnprogram. Det är en förälders ansvar att prata med sitt barn och stödja henom i utvecklingen.
Vad är det fel att få barn att tänka själv och inte överbeskydda dem? Prata med barnen i stället om vad som är gott och dåligt istället för att förbjuda. Visst vi kan bädda in barn i överbeskyddande drömvärldar där inga djur eller människor dödas, inga krig finns, ingen kränks och där alla bara är snälla, ingen vill något ont, inte existerar orättvisor i världen, att allt är bara frid och fröjd och att vi alla svävar fram på rosa moln. Barnen kommer ändå att uppleva den värld vi försöker gömma, men då utan att vi ens har försökt att förklara den.

Att sätta villkor på hur konst ska se ut och vilka budskap de måste sända är något som diktaturer sysslar med och hör inte hemma i en demokrati. För er som vill förstå vart vi riskerar att vara på väg så kan ni söka upp "Magnus och Brasse - Manuscensorerna"på t ex Spotify.
Men låt oss ta bort och censurera ännu mera! Det kanske är lika bra att man rensar ut allt kultur och allt annat med för det kommer ändå bara att kränka någon bajsnödig stolle. Bränn alla böcker, lägg ner Internet, kasta all musik och sluta sänd tv så får vi se hur roligt vi har sen. Det ska bli intressant när de börjar med genuscertifieringen av karaktärerna i Mumindalen.
Detta är inget annat än samma sorts analklåda som de som grinar om att Alfons Åbergs pappa röker pipa i böckerna och Per Åhlins gamla tv-serie om honom (har varit väldig kritik mot det genom åren från rövhattar som tycker att Gunilla Bergström genom det har glorifierat tobak).

Veckans GAS-sketch: "The Castle Tour"

En kortfilm av Galenskaparna och After Shave som sändes februari 1986.

Månadens Chuck Norris

"Guantuanamo Bay vid Kuba är egentlien ett militärt kodord för "Chuck Norris källare", så det så."

Veckans GAS-sketch:"The Castle Tour - Misslyckad räddning"

Veckans GAS-sketch:"Himla Hamlet"

Veckans GAS-sketch: "Sluta sjung skit!"

En epok har gått i graven

Hasse Alfredson gick igår bort vid 86 års ålder.

En epok har gått i graven, Hasse var den sista av våra klassiska stora komikergenier (om inte den största). Han var inte bara komiker utan dessutom en fantastisk filmskapare som bl a skrev manus och regisserade den bästa svenska filmen som har gjorts ("Den enfaldige mördaren", ett mästerverk som höjer sig över det mesta i svensk films historia).

Mästerverket "Den enfaldige mördaren" (1982).

Det är inte direkt en hemlighet att jag alltid har varit ett stort fan av Hans Alfredsson och Tage Danielsson. Hasse & Tage och deras humor, tankeställare, humanism, genialitet etcetera har alltid betytt väldigt mycket för mig.

En av Hasse & Tages finaste filmer, "Släpp fångarne loss - det är vår!" (1975)

Jag och min morfar Olle brukade ofta lyssna på Hasse & Tages "Lindeman"-improvisationer tillsammans och skratta ikapp. När morfar dog för ett och ett halvt år sedan tog det nästan över ett halvår innan jag orkade börja lyssna på de improvisationerna igen, för de var för mig så förknippade med morfar (något som vi två hade gemensamt). Numera kan jag återigen ta fram och lyssna på de igen, och minns då morfar med ett leende.

Här som Roy och Rogers pappa i "Macken - Roys & Rogers Bilservice" (1990).

Hejdå Hasse! Säg hej till Tage och Gösta. 

Vila i frid och tack för alla skratt genom åren.

Hasse Alfredsson 

(Född 28 juni 1931 - Död 10 september 2017)

Veckans GAS-sketch: "Kafé Öken"

"Jag mådde lite dåligt.": Ett minne från skoltiden

Jag har genom åren träffat på många människor som ursäktar dåliga beteende med att de har en viss typ av diagnos, psykisk sjukdom eller mår dåligt (allt från lögner, våldsamhet, utbrott, grova kränkningar etcetera) och vill att alla andra ska anpassa sig efter deras pipa. Ofta får man höra att man måste visa förståelse för folk som mår psykiskt dåligt eller är psykiskt instabila. Till det ställer jag bara frågan, varför det? 
Det kan förklara dåligt beteende, men aldrig ursäktas. Att man har en diagnos eller mår dåligt ursäktar aldrig att man beter sig som ett rövhål. Alla andra medmänniskor ska inte behöva anpassa sig för en instabil persons nycker och infall.

När jag var barn älskade jag att rita och teckna. Jag kunde sitta i timmar med en penna och ritpapper och bara rita och rita. När jag gick i högstadiet hade jag en bildlärare som visade sig ha mentala problem och som ljög om sina elever för både lärare, föräldrar och andra elever. 

I början av högstadiet fick jag ofta mycket beröm av henne på bildlektionerna och hon sade att om jag fortsatte att jobba på på samma sätt så skulle jag lätt få VG eller MVG i slutbetyg. Jag som alltid hade älskat bild, rita, teckna, skulptera, måla etc tog mig därför an alla uppgifter på bildlektionerna med glädje och lust. 

Därför blev det lite konstigt när min pappa kom till skolan en dag för att tillsammans med mig och lärare ha utvecklingssamtal (alla elever hade sådana varje läsår) för att höra hur det gick för mig i de olika skolämnena. När det det var dags för att höra bildläraren fick jag och pappa istället höra vilken ouppfostrad, oförskämd, lat och elak elev jag var som aldrig gjorde någonting annat än att bråka och ställa till ofog. Min pappa blev till en början väldigt arg och skällde på mig, men han och mamma kom dock ändå snart fram till att det inte alls kunde stämma mot vad de tidigare hade hört av mig och andra lärare.
Jag var förvisso lite lat ibland och ganska skoltrött men inte mer än andra tonåringar, och pappa visste att jag oftast i alla fall försökte göra så gott jag kunde (förrutom i matematik som jag aldrig har gillat och har haft svårt för, men matteläraren sade dock inga sådana saker). Dessutom så visste mina föräldrar hur mycket jag alltid hade älskat bild och att måla och teckna.
Själv blev jag så besviken på min bildlärare att jag mer eller mindre slutade att försöka göra mitt bästa på bildlektionerna och "nöjde mig" med att enbart göra exakt vad som krävdes för att få godkänt och absolut inget mer. Bild var inte roligt längre.


När jag var 15 inträffade en annan incident med samma bildlärare som jag än idag minns väldigt väl.
Jag och två klasskamrater (varav den ena är min kusin) hade precis gjort färdigt och lämnat in ett skolarbete i ett annat ämne. Vi tittade på klockan, såg att det var 10 minuter kvar till lunchrasten och beslöt oss då för att snabbt städa undan efter oss för att sedan smita till matbespisningen lite i förväg då det ändå inte var en lärarledd lektion utan "fritt arbete" så som det ofta var på en del högstadieskolor i slutet av 1990-talet.
När vi just var på väg halvvägs nerför trappan ifrån högstadiet så dök bildläraren upp och undrade vart vi var på väg. Vi svarade att vi precis hade gjort färdigt skolarbetet vi hade hållit på med och därför tänkte gå ner lite i förväg till matsalen. Hon påpekade att vi inte fick gå dit ännu och sade att om vi inte hade något att göra så kunde vi väl istället gå och städa vid kopiatorn då det var stökigt där. På vår lilla grundskola hade vi två kopieringsmaskiner på den del av skolan där högstadiet var, en uppe på högstadiet utanför aulan och en på våningen nedanför utanför hemkunskapen (det var även vid den nedre som det mesta kopieringspapper förvarades på hyllor intill och det blev lätt och ofta stökigt där). När hon sade detta pekade hon demonstrativt nedåt för trappan så vi tog då för givet att hon menade kopieringsmaskinen på just den våningen. Vi sade ok och att det var klart vi kunde göra det, och sedan gick vi tre ner och städade, lade upp papper som hade ramlat ner från hyllorna samt lade trasigt och använt papper i pappersåtervinningen.

När vi efter att vi hade städat hade gått till matbespisningen, hade ställt oss i matkön och just skulle ta mat stormade en annan lärare som vi bl a hade i svenska och hemkunskap in. Hon ryckte tag i mig som stod närmast av oss tre (och var den längsta av oss) och började ilsket att skrika och skälla på oss, bl a "Så gör man inte!" och att vi tre "borde skämmas".
Jag minns att jag förvånat utbrast:

 - "Vad fan har vi nu gjort?"

Då fick jag till svar att det vi nog redan visste det och sedan en fortsatt utskällning. Jag hade aldrig, varken tidigare eller efter detta, sett denna lärare så arg (det var inte en person som brusade upp eller blev arg i onödan och hade stort tålamod med barn och ungdomar).
Det visade sig att bildläraren, trots att hon hade pekat mot kopieringsmaskinen på nedervåningen, tydligen istället hade menat kopiatorn på övervåningen och när vi hade gått och städat vid den på nedervåningen (dit hon hade pekat) hade hon blivit så förnärmad att hon hade gått raka vägen till svenskaläraren, hade börjat gråta, sagt att vi tre hade varit så elaka, hade trakasserat henne på en massa sätt och ville att svenskaläraren skulle säga till oss på skarpen.

Denna utskällning inträffade alltså mitt i matbespisningen under lunchen inför alla andra elever på hela högstadiet. Både jag de andra två klasskamraterna svarade argt att vi absolut inte tänkte finna oss i att få skit och bli anklagade för saker som vi inte ens hade gjort inför alla våra skolkompisar för att vi visste mycket väl när vi var berättigade ett tillrättavisning. Sedan vände vi alla tre argt på klacken, sade att vi inte tänkta stanna och gick raka vägen hem till mig där vi tillbringade resten av dagen.
När mina föräldrar senare hade kommit hem från sina jobb och fick veta av oss vad som hade hänt, insåg de direkt att något inte stod rätt till då de bl a märkte att ingen av oss tre var särskilt arga på den svenskalärare som hade gett oss den offentliga utskällningen utan enbart på bildläraren.
Mina föräldrar visste att både jag, min kusin och vår tredje klasskamrat förvisso kunde häva ur oss saker ibland utan att tänka oss för, men att vi ändå inte brukade ha några problem alls med att ta en utskällning eller tillrättavisning och inte hade några problem med att be om ursäkt när vi väl hade gjort något. - Plus att denna bildlärare hade ljugit tidigare om diverse saker.
De lite senare detta bekräftat av svenskaläraren som hade skällt ut oss. För efter utskällningen på skolan hade svenskaläraren gått tillbaka till lärarrummet och berättat att hon nu hade sagt åt oss rejält på skarpen. Då hade plötsligt bildläraren erkänt att ingen av oss tre alls hade gjort eller sagt något av det som hon hade påstått utan att vi enbart hade gjort exakt vad hon hade bett oss om (samt att ingen av oss hade varit det minsta otrevliga). Den andra läraren hade då argt och uppgivet utropat (har jag fått veta av en tredje lärare som då var närvarande) något i stil med:

- "Men jag har ju precis skällt ut dom inför hela högstadiet! Varför ljuger du om sånt!"

På det hade bildläraren svarat:

- "Jag mådde lite dåligt."

Dagen efter blev vi tre inkallade till ett tomt klassrum där vi fick sitta runt ett bord mitt emot bildläraren, svenskaläraren samt en annan lärare.
Svenskaläraren, som hade blivit lurad till att skälla ut oss inför hela högstadiet, var märkbart ångerfull och ledsen över hela situationen och hon bad oss så mycket om ursäkt för sitt beteende. Vi godtog hennes ursäkt.
Bildlärarens ursäkt var det dock inte så mycket med, utan hon sade mer eller mindre bara att hon mådde dåligt för att hennes gamla mamma hade dött och att vi faktiskt borde ha förståelse för det. Vi godtog inte hennes "ursäkt". Hon jobbade kvar resten av min högstadietid och jag gjorde bara mindre och mindre på hennes lektioner.


När jag efter högstadiet började gymnasiet gick jag estetisk drama, film & teater. Under mitt andra gymnasieår började det en ny bildlärare på gymnasiet, vilket visade sig vara ingen annan än min gamla bildlärare från högstadiet. Hon försökte ofta heja på mig i korridorerna, men jag bara ignorerade henne. Efter några månader blev hon märkbart sur över att jag inte hälsade tillbaka och utbrast irriterat:

 - "Ja, jag har att att du inte vill prata med mig!"

Då vände jag mig emot henne och gav henne en utskällning och sade att jag var glad att jag inte hade henne i några skolämnen längre, och att efter all den skit som hon hade ställt till med så hade jag då ingen som helst anledning att ens försöka vara trevlig mot henne. Sedan bad jag henne fara åt helvete.

Efter att ha haft denna bildlärare så slutade jag jag mer eller mindre helt med att rita och andra grejer som hör bilden till. Den formen av skaparlust tog hon död på för all framtid. Än idag så tycker jag inte om bild och pyssel. 

Veckans GAS-sketch: "The Fighting Egg, demonstrationen"

Månadens Chuck Norris

"Originaltiteln för den alla första Star Wars-filmen var ursprungligen "Skywalker: Texas Ranger". I huvudrollem: Chuck Norris".

Veckans GAS-sketch: The Fighting Egg, prototypen"

Veckans GAS-sketch:"Den Offentliga Sektorns Rap"

Bildt, Björck och Dinkelspiel, med er vi resa får alla i samma bil tillbaka 100 år.

Vissa saker var faktiskt bättre förr

Dagens i-landsproblem i brist på annat.

Jag såg att Disney har gjort en uppföljare på "Ducktales", ett av de bästa animerade barnprogrammen som har gjorts, som kommer släppas denna månad. Tyvärr såg jag trailern och av att döma av den så verkar den värdelös. 

Här är originalet från 1987, awesome:

Och här är det nya. 30 år senare:

Kan de som arbetar på Disney inte rita längre? Det såg verkligen billigt och jättekackigt ut, speciellt om man jämför med den fantastiska original tv-serien.
Fast det känns tyvärr så med nästan allt numera när det kommer till animerade barnprogram. Jag såg för några månader sedan några avsnitt på youtube av de nya "Tom & Jerry" vilket var oerhört dåligt gjort.. Samma sak med nya "My little pony". Dåligt animerat och de verkar inte alls ha lagt samma energi på att fixa bra röstskådespelare.

Nej tacka vet jag animerade barnprogram från 80-talet och början från 90-talet: "Ducktales", "Bumbibjörnarna", "Räddningspatrullen", "Talespin", "Långbens galna gäng", "Thundercats", "Djurgården", "Defenders Of The Earth", "Transformers", "Saber Riders", "M.A.S.K.", "Åskbåten", "Count Duckula", "Silver Fang", "Starzinger", "Drakar & Demoner", ", "Garfield and Friends", "Teenage Mutant Ninja Turtles ", "Dino-Riders", "Spider-Man and His Amazing Friends", "Ghostbusters" etcetera etcetera.
Då lades det ner tid och pengar på barnprogrammens animering samt på att fixa bra röstskådespelare. 

Är inte barn idag också värda att få se på animerade barnprogram av hög kvailtet?

Veckans GAS-sketch: "Skidskytte"

Tankar angående påståendet "Kvinnor tafsar inte"

För några veckor sedan läste jag om en kommun (Falkenberg) som ska anordna ett festival där enbart kvinnor är välkomna, männen är portade. Detta på grund av att de kvinnliga festivalbesökarna inte ska behöva bli utsatta för män som tafsar.
Jag skrev en kommentar  på en Facebook sida om detta (i en tråd där det argumenterades om detta):

"Undrar vad de gör om något fruntimmer tafsar? Kanske en festival där ingen får komma? På S.R.F. har det genom åren varit vanligare att män har blivit utsatta för sexuella övergrepp och då av andra män. Ska de därför med samma korkade logik starta en festival där vi som är HBTQ-personer inte är välkomna? I mina öron låter det ungefär lika korkat. Segregering bidrar aldrig till något gott."

Jag fick snabbt arga svar på den kommentaren av folk som hävdar att kvinnor aldrig tafsar.
Undrar i vilken värld de lever i, för det verkar inte vara verkligheten. Människor oavsett kön gör så samt raggar, inte bara heterosexuella män. Jag har själv fått väldigt många konstiga kommentarer samt blivit tafsad på genom åren av både heterokillar, heterotjejer samt HBTQ-personer av båda könen.

Jag minns är jag gick en ettårig teaterutbildning på en folkhögskola när jag var 20 år samt bodde på skolans internat. På en annan utbildning gick en tjej som var uttalad radikalfeminist och som alltid pratade om hur förtryckta kvinnor var av män.
Därför blev det lite bisarrt när jag och en manlig klasskompis en lördagskväll gick  på nattklubb och träffade på henne där. Det första hon försökte göra var att köra tungan i halsen på min klasskamrat vilket han inte alls var intresserad av. När hon efter en längre stund äntligen förstod vinken att han inte var intresserad vände hon sig istället mot mig. Hon tog tag i mina händer och försökte med tvång få mig att ta henne på brösten vilket jag absolut inte hade något som helst intresse av. På måndagen efter den helgen när skolan hade börjat fick vi höra från kompisar på skolan att hon hade sagt att vi både hade försökt "tokraggat" på henne under lördagskvällen samt att det var VI som hade tafsat. Länge leve närminnet.

Ett år senare, när jag var 21 år, började jag på en ettårig utbildning på en annan skola i Värmland. Vi åkte i början av vårterminen iväg på klassresa till Göteborgs filmfestival. Sista kvällen hade jag och en kompis stannat kvar på vandrarhemmet där vi bodde under tiden. Vi hade druckit lite öl och tittat på tv innan vi gick och lade oss.
Senare på natten vaknade jag av att jag var pissnödig och då jag trodde att alla nog ändå sov vid den tiden på dygnet så brydde jag mig inte om att klä på mig utan smög tyst ut för att uppsöka toaletten enbart klädd i mina boxershorts. Vid bordet utanför toaletterna satt några av mina klasskamrater och drack tillsammans med några av våra lärare som de hade supit ner totalt. En kvinnlig lärare, en av mina klassföreståndare, var väldigt berusad och när hon fick se mig utbrast hon:
 - "Joel, kom och sätt dig hos mig!" 
Varpå hon sedan försökte dra ner mig i sitt knä till de andras munterhet. Hon greppade tag i mig runt midjan vid mina boxers och jag minns att jag hann tänka "Antingen sätter jag mig eller så kommer hon dra av mig dem inför allihopa" innan jag motvilligt satte mig ner i hennes knä och hon försökte lägga armarna runt mig.

Några år senare (efter att ha jobbat några år som truckförare och maskinist) började jag plugga på en en annan folkhögskola och bodde även på en av den skolans internat. I min klass var vi två killar och resten tjejer. Både jag och den andra killen var/är HBTQ-personer (jag bi och han homo). Vi elever på skolan brukade ofta tillbringa fredagskvällarna på ortens värdshus där vi festade, krökade och sjöng karaoke. 
Vid ett tillfälle på värdshuset blev en tjej i klassen utsatt för en främmande full kille som nöp henne på röven. Både hon och de andra i klassen var väldigt upprörda över att hon hade blivit utsatt för sådant.
Någon vecka senare var jag, min manlige klasskamrat och en tjejkompis där igen. Min klasskamrat blev då väldigt full. Han och vår tjejkompis spanade in samma man som de båda försökte ragga upp. Till min klasskamrats stora förtret och ilska fick han dock nobben av mannen som istället visade intresse för vår tjejkompis inviter och senare på natten följde hon med honom hem.
När jag och min klasskamrat då skulle cykla hemåt tillbaka till skolan var han väldigt berusad och välte med cykeln mitt ute på vägen ett antal meter framför mig. En annan kille som gick förbi sprang då snabbt fram, undrade hur det gick och försökte hjälpa honom upp. Min klasskamrat passade då på att ta killen mellan benen och och greppade tag. Killen slet sig snabbt fri, vände sig och och gick argt därifrån samtidigt som han ropade till min klasskamrat att han var ett "bög-äckel". Han tittade sedan på mig och utbrast
- "Den jäveln tog mig på kuken!".
Jag frågade min klasskamrat:
 - "Vad fan håller du på med?!"
Han ryckte bara på axlarna och sluddrade fram:
 - "Vadå?! Får man inte ens känna lite eller?!".
När jag jag dagen efter berättade om hela händelsen för våra kvinnliga klasskamrater som också bodde på elevhemmet så skrattade de bara högt och flera av dem tyckte även att vår klasskamrat hade varit väldigt rolig (även hon som själv hade blivit utsatt för tafsande på samma ställe).

Varför är det så? Om en kvinna blir utsatt av en man är det hemskt, men om en man blir utsatt av en man (eller för den delen även en kvinna) så är det roligt samt att samma personer som upprört skulle ta en kvinna som blir utsatt för tafsare i försvar då knappt skulle rycka på axlarna.

Vi kan förresten gå tillbaka till den tiden när jag var 20 år och gick på den där första folkhögskolan.
Min klass där hade en klassföreståndare som var en homosexuell man. Han var extremt sexfixerad och även ställde olämpliga frågor av den sort som lärare inte ska fråga sina elever Han frågade bl a klassens yngsta kille mitt inför alla oss andra i klassen om han hade smakat sin egen sperma och när flera klasskamrater påpekade att det var väldigt olämpligt så blev han bara förvånad. Vid ett annat tillfälle försökte han övertala mig om att ge honom mina nycklar till mitt elevhem (han tyckte jag kunde sova i hans lägenhet under tiden) för att han hade spanat in en en äldre manlig elev som bodde där och ville försöka förföra denna elev.
En dag en av de första veckorna på höstterminen hade vår klass haft ett aerobicspass under en timme. När jag och de andra killarna efteråt gick till killarnas omklädningsrum för att duscha och byta om så följde denna lärare med oss för att göra detsamma. Han stod dock mest och spanade in oss när vi bytte om vilket gjorde att jag och en annan kille blev lite obekväma med hela situationen, varpå jag snabbt som en ursäkt för att slippa klä av mig mera inför honom frågade den killen om några träningsredskap/maskiner som stod i omklädningsrummet. Vi båda slutade då med att klä av oss och han visade mig hur jag skulle träna/använda de träningsredskapen (till mitt försvar kan jag ärligt hävda att jag inte ljög, jag visste faktiskt inte hur de träningsredskapen funkade). Läraren tröttnade då och gick för att duscha. Vi låtsades fortsätta träna fram till att han hade duschat färdigt och gått in i bastun varpå vi snabbt duschade och bytte om.
En tredje kille i klassen berättade senare detta fnissigt för några av tjejerna i vår klass varpå flera blev sura på oss och även anklagade mig för att vara homofob (jag hade inte kommit ut ur garderoben än då). Jag frågade om de själva skulle tycka det var helt lugnt att duscha med en äldre man som samtidigt väldigt uppenbart spanade in deras nakna kroppar, men de mumlade bara något om att det inte var samma sak men kunde inte förklara skillnaden.

Det är som i Let´s Dance när Tony Irving ibland verkar få kåtslag och utbrister att en man "osar sex" och reducerar denna till en extraordinär rumpa. Då har han fått medhåll på bloggar och twitter från en massa medelålders kändiskvinnor som var sugna på lammkött. En ung kvinna hade aldrig kommenterats på samma sätt för då hade det ansetts vara sexistiskt och kvinnoförnedrande, men de manliga deltagarna är män och därför anses det då vara bara "skoj", "fnissigt" och "fräckt". Lika när den kvinnliga programledaren t ex har slitit upp en manlig tävlandes skjorta och smekt hans mage Det ansågs bara smålustigt.

Jag har t ex hört personer säga att det är homofobiskt och transfobi när transpersoner har fått nobben av heterosexuella män. Gäller inte rätten att säga nej och rätten att ha vilka preferenser man vill? I så fall ska jag säga samma sak om jag får nobben av en lesbisk kvinna, då är hon trångsynt och hbtq-fientlig. Då jag själv är en HBTQ-person (bisexuell) så måste ju de lesbiska kvinnorna vara HBTQ-fientliga när de inte vill ligga med mig, i alla fall enligt en sådan logik. Alla äger rätten att backa hur mycket åtrå man än känt tidigare, och den rätten gäller för alla människor vare sig man identifierar sig som en hetero, homo, bi eller transperson. Detta gäller även om man först har sagt ja. Man behöver inte ens en ursäkt för att avstå.

Tyvärr vill inte många se detta och lever i förnekelse. I deras värld är det därför bara hemska dumma män som sysslar med sådant och de enda som blir drabbade är stackars snälla kvinnor. Ingen ska behöva bli utsatt för sexuella trakasserier oavsett kön, men folk är rent allmänt (både män och kvinnor) mer benägna att försvara kvinnor som blir utsatta för sådant än när män blir det.

Veckans GAS-sketch: "Boy Henry - I'm A Dangerous Man"

Hårdrockare är i regel snälla personer

Jag skrev för några dagar sedan om en festival (bekostad av kommunen) där män inte är välkomna för att kvinnor ska slippa bli tafsade på och utsatta för sexuella övergrepp.
På de flesta hårdrocksfestivaler har de inte alls dessa problem i samma utsträckning som andra festivaler. Lite konstigt kan man ju tycka då det är den musikgenre som oftast har anklagats för sexism, skev kvinnosyn etcetera genom åren.

En del hävdar att det är för att hårdrocksfestivaler som Sweden Rock Festival har en lite äldre publik än de andra festivalerna, men jag tror inte det har med det att göra. Det är även många kvinnor som åker till dessa, men de klarar sig från trakasserier och det är faktiskt även många yngre festivalbesökare på Sweden Rock Festival.
Jag var själv där som yngre tillsammans med tjejkompisar i 16--18-årsåldern som gick helt ensamma runt på festivalområdet väldigt lättklädda utan att någon överhuvudtaget försökte tafsa eller komma med skamliga förslag. Det är även mindre bråk överlag där trots att det dricks och sups väldigt väldigt friskt. När jag var på Sweden Rock Festival senast för x antal år sedan höll till och med medlemmar ur Bandidos och Hells Angels sams. De ville väl inte ha 20000 arga hårdrockare, som bara ville har roligt och trevligt, på sig.

En anledning till att sådan skit inte finns där i samma utsträckning är för att folk på sådana festivaler är där för just musikens skull.
Till skillnad från alla dessa blandfestivaler som drar horder av folk som kanske bara vill se ett band och sedan inte bryr sig ett skit om musiken utan istället åker dit för att festa, kröka och göka plus att de även då lockar dit en massa idioter utan folkvett.

Jag 2002, första gången jag var på Sweden Rock Festival.
Den enda i min kamratkrets som utsattes för tafsande var jag .
bl a en vakt som passade på att smeka mig mellan benen
när han kroppsvisiterade mig vid ingången.

Alla generaliseringar är farliga

En kommun ska alltså anordna en festival där enbart kvinnor är välkomna och män är förbjudna. Detta för att de kvinnliga festivalbesökarna ska slippa bli antastade av män som tafsar. Går läsa om det här, här, här, här, här, här, här och här.

Jag undrar förresten vad de gör om någon kvinna tafsar på den mansförbjudna festivalen, innebär det att nästa steg blir att fixa en festival dit ingen får komma överhuvudtaget? 
På Sweden Rock Festival har det genom åren varit vanligare att män har blivit utsatta för sexuella övergrepp och då av andra män. Ska de därför med samma logik starta en festival där vi som är HBTQ-personer är portade och förbjudna? Ungefär lika korkat. Segregering bidrar aldrig till något gott.
Jag kan inte låta bli att himla med ögonen när jag tänker på ironin i att om någon hade velat göra en festival som istället vill förbjuda det andra könet så hade samma personer som tycker detta är en bra idé skrikit sig hesa om uteslutning, förtryck, kvinnohat, sexism, patriarkat etcetera.
Alla som generaliserar påstår att de har fog för det och att det är just deras kollektiva skuld som är berättigad och att just de har rätt att bunta ihop skyldiga och oskyldiga. Men principen fallerar ändå.
Jag blir mest trött på alla dessa svepande generaliseringar om "vita kränkta män". Vilka svepande och korkade generaliseringar är egentligen ok? Är det enbart de mot män eller även liknande mot kvinnor? HBTQ-personer? Folk från andra länder eller av vissa religioner? För mig är detta lika korkat som om Sweden Rock Festival hade anordnat en "bögfri" festival där HBTQ-personer inte är välkomna.

Denna mansförbjudna festival löser ungefär lika mycket som förra sommaren när några tyckte att festivaler och konserter skulle ha mansfria zoner. Exakt lika kortsiktigt tänkt.
Hur skulle det gå för de kvinnor som inte har någon lust att ställa sig i den mansfria zonen? Signalerar dessa kvinnor fritt vilt?
Som om samhället skulle bli tryggare av att man skapar större avstånd mellan könen. Ingen annan än de som skadar andra ska behöva ändra hur de lever. Vi ska gå mot ett jämlikare samhälle i framtiden, inte vika oss och anpassa oss till icke civiliserade rövhål med rutten människosyn. 
Kräv istället att de festivaler där detta händer att de för att få fortsatta ska öka säkerheten med ökad bevakning (mera vakter, poliser och patrullerande personal) och snabba ingripanden. Samt ge dessutom alla förövare kännbara straff)

Det är bisarrt att en del låter den lilla minoritet av karlar som inte kan sköta sig (oavsett om de är svenskar, invandrare, vita eller mörkhyade) ändra hur de lever sina liv och ser på alla andra män. Men personligen föredrar jag att vara konsekvent i att inte döma en större grupp efter vad en liten minoritet gör.

Månadens Chuck Norris

"Barn går till sängs i Stålmannen-pyjamas. Stålmannen går till sängs i Chuck Norris-pyjamas."

Veckans GAS-sketch:" Flottans flinka filurer"

Fantastisk parodi och hyllning till svensk pilsnerfilm.

När jag gick gymnasiet för en massa år sedan skulle jag och en klasskamrat hålla en muntlig redovisning om språket i pilsner flmer och slang i svenskan.Vi visade då bl a en bit ur "Flottans flinka filurer" som vi hade inspelad på en vhs-kasett med lite småsunkig bild. Även när jag sedan sade att detta inte var någon äkta 40-talsfilm utan en parodi/hyllning av Galenskaparna så trodde inte läraren och resten av klassen på oss.

Ett bevis på att den är jävligt välgjord! 

Vad är grejen med att göra filmer som redan finns

En regnig kväll för några veckor sedan fick jag för mig att se filmen "Skönheten och odjuret" (den nyare med Emma Watson) då jag hade hört många sagt att den var så fantastisk.

Men ärligt talat, jag förstår inte alls grejen med denna "nyinspelning". De hade ju bara mer eller mindre exakt kopierat den animerade Disney-filmen från 1991 till punkt och pricka, förutom att "skönheten" Emma Watson sjunger med sådan jävla autotune. Vad fan är grejen med det? Det känns oerhört fantasilöst av Disney. Varför inte försöka göra något nytt istället för att bara spela in samma film igen scen för scen.
Det verkar som om Hollywoods producenter och manusförfattare har brist på fantasi och egna idéer numera då var och varannan film är remakes, reboots, spinoffs, uppföljare eller prequels.

Tim Burton håller tydligen på med en nyinspelning av "Dumbo", räcker det inte med att den karln redan har förstört "Alice i Underlandet" och "Kalle och chokladfabriken".

Game Of Thrones är inte heller till för barn

Jag hamnade för några veckor sedan sedan mitt i en diskussion i en grupp på Facebook. Det handlade om "GTA-spel" och om att många föräldrar är okunniga, opålästa och låter barn i 5-6-årsåldern spela det spelet. Jag har skrivit om detta tidigare (senast för ca ett år sedan) men tänker ta upp lite igen om hur jag tänker angående detta.

En del personer slår i från sig sig allt som kan liknas vid någon form av kritik. Dessa personer hävdar att man inte ska döma ut barn- och ungdomskultur och försöker likna det vid moralpaniken och fördömanden som  50- & 60-talets ilska mot rockmusik, 80-talets upprördhet över videovåld och hårdrock etcetera.. Men dessa personer verkar dock helt blunda för att  "GTA V" är inte barn och ungdomskultur utan ett spel gjort för vuxna.

En del däremot skriker om att de vill ha censur och om att alla personer som kan finna någon som helst av nöje i sådan våldsam underhållning måste vara perversa och sjuka i huvudet, men det är bara korkat att ens hävda så idiotiska saker.

Enligt mig handlar det inte om moralpanik när det kommer till att småbarn inte bör spela spel som "GTA V". Jag dömer inte ut spelen, men de är inte till för barn i lågstadieåldern. Jag antar att ingen skulle anse det var moralpanik om man inte anser att lågstadiebarn inte ska titta på t ex skräckfilmer eller på porrfilm då sådant inte är gjort riktat till barn. 

Jag spelade GTA på dator och playstation när jag var barn i slutet på 90-talet och även många "shoot ´em up"- och "beat ´em up"-spel. Men det går inte riktigt att jämföra 90-talets GTA med nutidens då det är en sådan oerhörd skillnad på grafiken och "verklighetskänslan" och valmöjligheterna i spelen,. Om närvarokänsla och realism kvittar så kan man ju med samma logik lika gärna resonera att streckgubbar är lika skadligt för barn som våld- och förnedringsporr.

Min favorit tv-serie är "Game Of Thrones" och en av mina absoluta favoritfilmer är Stephen Kings "Misery" (Jag tittar även på väldigt våldsamma avtionfilmer), men de är inte heller gjord för barn och därför skulle jag inte tillåta småbarn att se dessa. Av samma anledning skulle jag aldrig  välja Nikanor Teratologens böcker som högläsningsbok för barn även fast jag har kompisar som tycker de är underhållande.
Den stora skillnaden är dock att de flesta föräldrar aldrig skulle låta barn i lågstadieåldern titta på tv-serier som "Dexter", "Game Of Thrones" eller på skräckfilmer som t ex "Saw", "Hostel" etcetera. Men så fort det kommer till tv-spel och datorspel så verkar många tro att ALLA spel oavsett åldersrekommendationer är till för alla oavsett ålder. Spelen har en åldersrekommendation som står tydligt på förpackningen av en anledning på samma sätt som vissa filmer har åldersgränser av en anledning. Det är skrämmande att man inte har bättre koll på spel till sina barn.

Det är lite samma fenomen som när trean visade "Simpsons" dubbat till svenska tillsammans med barnprogram en gång i tiden då de hade svårt att se om det var ett program riktat till vuxna eller barn (föräldrar blev jätteupprörda).
Samma grej när folk i USA var upprörda på "South Park" precis det kom på 90-talet. De hade svårt att fatta att det inte var en barnprogram och blev sedan upprörda när det fick se vad det innehöll.
Lite "är det tecknat så måste det ju vara barnprogram"-mentalitet.

Av samma anledning skulle jag aldrig låta barn söka fritt på Youtube. Om man t ex söker på Youtube på "Astrid Lindgren" dyker det bl a upp parodier som inte alltid är avsedda för barn "Snedvriden" heter t ex en youtube-kanal som gjort sådana där det skämtas friskt om allt från våldtäkt, droger, incest, pedofili, mord etc. Har själv fnissat några gånger över sådana grova barnsligheter men samma där, det är inget som är gjort för barn.
Ofta rör det sig om ren okunskap från föräldrarnas sida. Har pratat med föräldrar många gånger om varför jag aldrig skulle låta småbarn söka fritt på internet och Youtube helt ensamma utan att man är med för att se över vad som är lämpligt. Har fått många "Åh fan, det hade jag ingen aaaaaning om"-reaktioner genom åren..

Det är föräldrarnas fel att barnen blir som de blir, inte spelens. GTA-spelen kan vara riktigt underhållande, men de är fanimig inte lämpliga för småbarn Allt har med oansvariga föräldrar som köper dessa spel till sina småbarn. Föräldrar som tillåter barn att spela sådana spel där det står "Står 18+" på fodralet. För min del så spelar det ingen roll om någon tillåter småbarn att spela sådana dator/tv-spel eller titta på tv-serier "Game Of Thrones", "Spartacus" och "Dexter"(eller andra film som inte är anpassat till åldern). Det är oavsett korkat, oansvarigt, omoget och berättar en hel del om föräldraskapet samt dessa föräldrar som personer. Allt är inte till för alla.

Nu ska jag se på senaste avsnittet av Game Of Thrones.

Veckans GAS-sketch: "Rivningskulan"

Ett säkert sommartecken, dömande moralister

Ett säkert sommartecken än svenskt moraliserande kring alkohol. Det är lika säkert som att ett säkert jultecken är samma jävla sorts moraliserande och krav på att alla borde fira en vit jul.
Jag blir så jävla trött på äckligt moraliserande. Det hjälper ingen, men gör alla som kan sköta drickandet, njutningen, ätandet på ett normalt sätt utleda på moralkakorna och självgodheten.

Det kanske kommer som en chock för många svenskar, men det finns faktiskt de som fixar att kombinera barn och alkohol.
Bara för att en del föräldrar inte kan sköta sig så är inte alla som dricker idioter som skadar sina barn. Jag minns min egen barndom. Att en del vuxna jag kände drack bidrog till att de slappnade av, blev roliga, glada och även generösa. Min barndoms somrar (och även jular) var mysiga, trevliga och roliga trots öl, vin och även någon enstaka snaps. Min pappa drack gärna öl till maten och jag har aldrig sett min pappa odräglig (och med tanke på hur mycket han jobbade och slet för att försörja oss så ja, han var värd det), Alla har inte dåliga minnen av alkoholbruk vid semestertider.
.
Varenda jävla år får jag höra av nykterister och självgoda moralister att ALLA borde fira en vit jul, en nykter midsommar och ge fan i att dricka på sin semesterledighet för barnens skull.
När jag då påpekar att jag faktiskt inte har några barn så tycker de att jag ska ge fan i att dricka ändå som nån sorts form av solidarisk nykterhetsgrej för alla barn som har föräldrar som blir idioter när de dricker. Solidarisk nykterhet ? I helvete heller!!!

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallad för saker av självgoda nykterister som gillar att fördöma andra. Och då har det räckt att man druckt en öl.

- "Det är sååå patetiskt med folk som dricker."- "Om du dricker så måste du ha ett väldigt innehållsfattigt liv."- "Man faktiskt kan ha roligt utan alkohol!"

Jag trivs med mitt liv, jag har roligt varje vardag utan alkohol. Så vad fan gör det att jag dricker ibland på helger eller njuter av ett glas öl till maten när jag är ledig. Varför allt eller inget? Ett glas grogg, en snaps eller ett glas öl? Måtta?
Ni moraliserande nykterister verkar inte ha funderat på att vi andra kanske dricker för att orka kunna stå ut med er odrägliga dömande moralistarslen.
Nästa gång jag får höra att jag borde fira en vit jul ska jag byta ut snapsen till white russian.

Men idag ska jag gå och hälsa på mina föräldrar för att äta sillbord. Till det ska vi dricka öl och snaps.

Photograph

If you want it, you can have it
But you've got to learn to reach out there and grab it
Because everybody wants some love
Shooting from the stars above
And though my heart will break
There's more that I could take
I could never get enough

If you need it, you should show it
Because you might play so monastic that you blow it
Because everybody wants some hope
Something they can barely know
And though my heart will break
There's more that I could take
I could never let it go

It's in the photograph
It's in the photograph
It's in the photograph of love

Because everybody wants a dream
Something they can barely see
And though my heart will break
There's more that I could take
I could never let it be

It's in the photograph
It's in the photograph
It's in the photograph of love

If you blew it, don't reject it
Just sit drawing up the plans and re-erect it
Just sit drawing up the plans and re-erect it
Just sit drawing up the plans and re-erect it